fredag 22 juni 2018

Helgfrågan v.25


Glad Midsommar. Ut så här lagom tidigt på morgonen tänkte jag svara på Helgfrågan.


Följer du någon Booktuber?
Hur firar ni midsommar?

Den första frågan får ett extremt kort svar. Nej. Jag läser hellre om böcker har jag insett. De som orkar och gör så har jag all respekt för. Jag skulle själv svamla in i absurdum.

Jag ska åka till Göteborg och fira där. Inte för att det blir så traditionellt men jag gillar havet och vill gärna fira där. Så vi får se. Det är i alla fall bättre väder idag. Igår regnade det lite väl mycket här hemma. Fast det var bra för växter, djur och sjöar.


Glad Midsommar

Idag bär det av mot västkusten för att fira midsommar. Prästkragarna hemma är överblommade men hoppas de växer någonstans.









torsdag 21 juni 2018

Jurassic World: Fallen Kingdom




Femte filmen i Jurassicfranschisen. Den första filmen är fortfarande den som ligger mig närmast om hjärtat. Jag såg den på bio och när T-rexen hoppar ut i mörkret var en scen som satte sig. Alla ryggade bakåt. Lite som hajen i Jaws. Sedan är ju självklart CGI bättre idag och det går att göra coolare scener men det är något med originalet som ändå tar priset.

Ja, nu ska vi inte prata om Jurassic Park utan om den här. Här träffar vi John Hammonds gamla affärpartner, Benjamin Lockwood. De arbetade en gång ihop om att återskapa dinosaurier och nu vill han, med alla pengar och resurser han har, rädda de kvarvarande dinosaurierna från undergång. Det är på väg att bli ett vulkanutbrott på Isla Nublar och det kommer inte ske någon annan räddningsinsats. Lockwood är sjuk men vill göra detta för sitt barnbarn och hans assistent har satt allt i rullning. Det är så huvudpersonerna från förra filmen, Owen och Claire, återförenas. Hon är nyckeln till all teknologi som finns kvar på Isla Nublar och Owen, ja kan ju prata med dinosaurier. Eller i alla fall Blue, den otroligt smarta velociraptor.

Det är en film med mycket action, ganska förutsägbar handling och rätt mycket elakingar både på människo- och dinosauriesidan. Skådespelarna gör det de ska. Bäst är nog ändå en CGI-dinosaurie vid namn Blue. Det känns lite tragiskt men jag ser rätt mycket actionfilm och skulle önska att vissa klichéer inte alltid fanns med. Det kommer att komma en del tre. Den blir spännande att se vart de ska.

Day 06 - Favorite episode of your favorite tv-show



Niles, hopplöst förälskad i Daphne, har tagit tangolektioner av henne och vid detta event dansar de ihop. Det är liksom en höjdpunkt för honom medan hon tror att han försöker locka till sig en annan kvinna.

tisdag 19 juni 2018

Kulturkollos tisdagsutmaning: Mina ryska favoriter

Kulturkollo har valt att fokusera på Ryssland denna vecka. Här är uppmaningen:

Veckans tema handlar om det stora landet i öster, det som under en period hette Sovjetunionen och nu igen heter Ryssland. Utmaningen är kort och gott: Vad tänker du på när du tänker på Ryssland? Dela med dig av dina tankar, böcker, bilder, musik eller annat!

Åh, så svårt. Det finns så mycket kring Ryssland som är spännande. Att åka Transsibiriska järnvägen var en dröm jag och vän närde som tonåringar. Dessvärre är denna vän numera inte med oss och ja, det skulle aldrig bli samma sak.

Som historielärare tänker jag på de ryska tsarer som levde rövare eller försökte ställa sitt land i ordning. Katarina den stora har en speciell plats i mitt hjärta, kanske mest för att hon är kvinna och bra på det hon gjorde. Sedan är den siste tsarens öden så tragiska. Hela familjen som mördades i revolutionens spår. Klart att myten om Anastasia är en av mina elevers favoriter. Den går vi ofta igenom när vi pratar källkritik.

Som religionslärare älskar jag en av de vackraste katedralerna i världen. Vasilijkatedralen med sina fina torn är den vackraste ortodoxa katedralen i världen. Den är från mitten av 1500-talet och har klarat några krig. Den brukar vi titta på i undervisningen men inte alla uppskattar den. Jag brukar säga att en kyrkas skönhet säger mycket om dess betydelse i samhället. Nog hade den här kyrkan betydelse. Den fick också stå kvar under de 70 år som landet var kommunistiskt. För trots allt var ju religion opium för folket enligt Marx.

Som svensklärare är det väl inte så konstigt att jag i min utbildning fastnade för några ryska författare. Jag har läst otroligt många men gillar nog Tolstoj, Tjechov och Gogol mest. Aleksandr Solzjenitsyns Cancerkliniken är fortfarande en av de bästa beskrivningarna av en totalitär stat.

Ryssland är för mig också konståkning. De är så talangfulla och oftast väldigt kunniga. Kanske för att det påminner om balett och jag som älskar Svansjön. Jo, så, lite om ryska tankar var det här.

måndag 18 juni 2018

Deadpool 2


För dig som känner dig lite kräsen med vad du ser på bio och som kräver lite djup är detta inte filmen för dig. Det här är en film där den fjärde väggen bryts, alltså här pratar vi om att Deadpool pratar till oss i publiken. Det är lite dum handling, åjo för det är det. Lite tidsresor, lite elaka snubbar, lite drömmerier och lite vackra kvinnor. Det är också en del sexskämt, pruttskämt och andra skämt som är odefinierbara.

Fortfarande är filmen, i förhållande till serietidningen, så mild och fin. Den är liksom som en schysst film som påminner Bill och Teds äventyr men med fler som dör. Detta är Ryan Reynolds på hans allra bästa humör. Speciellt när han är lite elak mot sig själv. Så det här är en film för dig som har något barnslig humor men som samtidigt gillar Marvel. Fast inte Marvel i Avengersstil utan en mer udda variant.

söndag 17 juni 2018

Lyckostigen av Anna Fredriksson



Johanna och Calle har två barn ihop. Fast de träffar bara pappa en gång var tredje vecka. Annars bor de på Lyckostigen med sin mamma. Johanna kämpar med ekonomin och får egentligen alltid mer pengar av Calle. Fast nu bestämmer sig han för att ge henne de där 3000 kr extra varje månad. Det blir kärvt. Barnen hamnar i bråk och så spelar Johanna på lotto. Hon vinner nämligen en lördag. Hon vinner 20 miljoner.

Calle bor numera i Stockholm. Han är tandläkare och får kanske bli partner i den privata firma han jobbar på. Han är sambo med Fanny som han älskar över allt annat och i vars liv han försöker passa in. Så när Johanna flyttar in längst upp i huset blir Calle både förvirrad och lite arg. Fanny blir bara glad för att få lära känna hans flickor. Calle behöver det med faktiskt.

När jag läste recensioner om boken var det många som var arga på Calle och tyckte att hans beteende var konstigt men jag förstår honom. Han blev djupt sårad av många saker och försöker att bara överleva. Johanna är det också synd om men hon valde lite sitt liv. Sedan att barnen hamnade i mellan är egentligen synd och skam men det är bra att flickorna ändå är starka tillsammans. Fanny känns helt rätt för Calle och det är tur det.

Jag gillar den här boken väldigt mycket och hoppas att den hittar fler läsare. Jag lyssnade på den i bilen och Anna Maria Käll läser den mycket väl.

lördag 16 juni 2018

Just nu-läsning

Läser just nu: För många böcker. Jag läser tre böcker just nu. Camilla Davidssons Pensionat vid världens ände, The Hate U give av Angie Thomas och Sjutton av Per Nilsson


Läste just ut: Camilla Davidssons Under Vintergatans alla stjärnor.


Läser snart: Anna Fredrikssons senaste bok tror jag.


Senaste boken jag fick: Den illustrerade utgåvan av Fången från Azkaban.


Biblioteksböcker: Faktiskt inga


Böcker som funnits på min att läsa snart-lista i över ett år: För många. T.ex. fortsättningen på Ferrante-serien.


En bok jag sparar till en riktigt dålig dag: Just nu vet jag inte riktigt, kanske en Colganbok.


Högst upp på önskelistan just nu: Att jag läser lite mer. Är lite för trött tror jag.


Ser fram emot: Fira midsommar i Göteborg. Har jag aldrig gjort tidigare. 

fredag 15 juni 2018

Helgfrågan v. 24


Fredag, sommar och semester. Jej, jag var på bio för att fira och det var trevligt. Men det är dags för Mias helgfråga. 

Är det någon serie du tänkt läsa i sommar? Behöver ju inte vara deckarserie, finns romanserier med.
Vad brukar du hitta på om du ska bjuda på något gott?


Jag har nog tänkt läsa Camilla Davidssons serie om Emma som söker sin väg i livet. Den börjar med
Under Vintergatans alla stjärnor och sedan Pensionatet vid världens ände, följd av Änglarna dansar i gryningen och avslutas med Sånger i skymningen. Jag har läst en och en halv bok och de är rätt bra. Lite eftertänksam feelgood kan man säga.

Det beror på när på året det är. På vintern och hösten är det soppa som gäller. Gärna soppa på svamp men en goding är också ärtsoppa. Sommaren är grillbuffé. Grillar olika saker och sedan egengjord potatissallad, sallad och allt klart.

torsdag 14 juni 2018

Day 05 - A show you hate

Alltså hatar är ett starkt ord men det finns serier som min hjärna inte pallar. Seinfeld är en sådan serie. Jag förstår liksom inte poängen. Ett tag trodde jag att jag var för ung. Det är jag nog fortfarande för det skiljer väl 20 år mellan mig och skådespelarna. Ett tag trodde jag att det var amerikansk humor men nja, den är inte så fysisk som jag avskyr. Nej, det är liksom att den inte handlar om typ något och maken till egenkära människor har jag aldrig sett. Jag har ändå sett några avsnitt men det får mig att bara bli arg.

onsdag 13 juni 2018

Solo: A Star Wars Story



Nytt är att det görs filmer vid sidan av huvudspåret. Ja, spåret där vi möter familjen Skywalker. Nu är det ju så att den här pojken har rätt mycket med den familjen att göra och därför kom den här.

Vi möter den unge Han Solo på den planet han föddes på Corellia. Där arbetar han åt en liga som utnyttjar unga, föräldralösa och oönskade personer. Hans bästa vän är Qi'ra som precis som Han själv inte vill vara där. De flyr och försöker lämna planeten men Qi'ra blir tagen och Han anmäler sig till Imperiet. Då han inte har ett namn och är helt ensam döper rekryteraren honom till..ja ingen överraskning va?

Sedan arbetar Han för Imperiet i kanske tre år. Det är så han möter Beckett och hans gäng. De ska sno något men låtsas vara soldater. De får Han fängslad och det är så Chewie kommer in i hans liv. Så pågår filmen ett bra tag. En sak händer, sedan nästa och så vidare. Mycket och nästan inget förklaras. Jag fattar att det är en film för liksom die hard-fansen men om vi nu lovas historien varför smugglaren med hjärta blev den han blev men det är liksom ett ganska svagt manus. Fast, jag är ett die hard-fan och känner mig besviken. Missförstå mig rätt. Jag tycker mycket om filmen men den är liksom bara action. Den förklarar väl lite sådär men inget som en inte hade kunnat leva utan.

Jag tänker att många kommer att gilla den här filmen. Den är liksom charmig och Chewie är ju alltid som han är. Alden Ehrenreich gör en bra Han Solo. Jag tror att han måste ha studerat Ford ingående för vissa saker sitter som ett smäck. Som jag alltid sagt är Solo en spegling av skådespelaren Ford och ingen kan få mig att tänka annorlunda. Inte heller efter denna film.

tisdag 12 juni 2018

Kulturkollos tisdagsutmaning: sex snabba om öar

Veckans tema hos Kulturkollo är öar:

Öar förekommer ju i alla sammanhang, film, TV, musik mm men vilka är egentligen era favoriter? Denna vecka vill vi på Kulturkollo veta allt om era relationer till öar så här har vi sex snabba på temat för att göra en enkel liten gallup:

Semester: Gotland eller Sicilien?

Jag skulle nog vilja åka till Sicilien eller helst Sardinien. Gotland, där har jag varit men som den osunda människa jag är föredrar jag Skånes havskust.

Musik: Irländsk folkmusik eller Japan-pop?

Om jag måste välja kan jag tycka Japan-pop är helt okej.

Drink: Cuba libre eller Manhattan?

Alltså whiskey är gott så denna är god. Mycket alkohol är det i denna goding.

TV: Shetland eller Skärgårdsdoktorn?

Eftersom jag måste välja. Helst ingen av dem om jag fick bestämma.

Film: The Island eller The Island of Dr Moreau?

Alltså The Island använder jag i undervisning kring kloning och etik så det var inte så svårt att välja film. Fast om ni hade tagit Flykten från New York där den en riktig ö-film.

Litteratur: Robinson Cruse eller Flugornas herre?

Flugornas herre tilltalar mig mer faktiskt. Kanske är det för att jag läst Cruse fler gånger än jag drömmer om. Svenska, engelska och några gånger till. Äh, jag har läst dem båda många gånger. Kanske är det lite mer dialog som lockar.

måndag 11 juni 2018

Tisdagsklubben av Anna Fredriksson



För några år sedan läste jag Fredrikssons två tidiga böcker. Jag tyckte mycket om dem men handlingen i en av dem var lite för personlig för mig så jag lade undan henne till en annan dag. Nu kände jag för läsa mer. Den här boken handlar om en kvinna, Karin, som behöver förändra sitt liv den dagen hennes man, Sten, får en stroke. Det är inte bara att leva som tidigare. Karin känner sig ensam och övergiven. Vännerna tar lite avstånd och bästa vännen hamnar i ett bråk med Karin. Det är för att Karin vill gå en matlagningskurs. Hon har från jobbet fått veta att det är bra med lite förnyelse. Så hon anmäler sig till en kurs där en av stjärnkock ska hålla i matlagningen.

Sten klarar sig men är inte samma person som tidigare. Han pratar knappt med Karin och när han gör det är han vresig. Ingen verkar förstå att Karin tycker att det är tråkigt att vara hemma med en person som inte pratar med henne. Matlagningen är det hon har att se framemot. Där möter hon Monika som levt i andra länder, som är glad och inte ser hinder. Hon blir Karins flykt från verkligheten.

Det finns något som är lite hemskt i Fredrikssons böcker. Det är vissa personers totala brist på empati. Här är det vänner och familjs förståelse för att Karin inte kan sitta hemma och glo på Sten. Sten som knappt pratar med henne men som hon ska ta hand om utan att klaga. Det ska bara göras på ett eller annat sätt. Vänner som inte kan umgås med dig för att din man inte är med känns väldigt konstigt. Ja, så kan det väl vara ibland men väldigt sällan alltid. Jag gillar däremot att Karin får växa som människa och komma på att livet är mer än att stå i köket och laga mat. Eller tja, laga mat kan en göra på så många sätt. Läsvärd bok men jag lyssnade och Anna Maria Käll är en otroligt bra uppläsare.

söndag 10 juni 2018

Jack av Christina Lindström


Den här läste tydligen alla för ett tag sedan. Då var inte min hjärna med men nu har jag lyssnat på den. För jag testade lyssningen för vi ska nog läsa den här i skolan. Fredde Granberg är otroligt bra i uppläsningen och han känns som laid back tonåring som bara han kan. Någonstans ser jag kroppsspråket hos Jack växa fram. Konstigt det där med inre bilder.

Jack i alla fall upplever sig själv som en skön snubbe tror jag. Numera i alla fall men hans förflutna är allt annat än vackert. På högstadiet mobbade han och hans polare en kille som bytte skola och han var dessutom med i nazistiska kretsar. Detta till trots försöker Jack ändra sig. Så en dag möter han Freja som inte är som de tjejer han brukar gilla. Han faller för henne som en fura men det visar sig att hans tidigare synder kommer att göra denna kärlekshistoria svår.

Samtidigt får Jack veta att han har en lillebror som är hur gullig som helst. Fast pappan försöker allt möjligt men Jack ställer på honom att göra det rätta. Jacks föräldrar var båda tonåringar när de fick honom och mamman har alltid gjort sitt medan förhållandet till pappan är annorlunda. Att ha en lillebror som behöver en kan ibland vara riktigt nyttigt för en ung kille.

Jag gillar den här boken. Den är så charmig, eller så är det Granbergs uppläsning som gjorde den det, men den är också viktig. Den handlar om så mycket som kan gå fel och som gör det. Jag saknar att personen inte bor på landet. Återigen en storstad och där tappar den lite för mig. Mina elever får nästan aldrig känna igen sig. Det är mycket Stockholm, Malmö och Göteborg i ungdomsböcker. Fast nu tror jag att de kan känna igen sig i Jack i alla fall. Det är vad jag tror i alla fall.

lördag 9 juni 2018

Olikhetsutmaningen: vi och dom

 I torsdags var det olikhetsutmaning hos enligt O och så här löd uppmaningen:

Igår var det Sveriges nationaldag och en tradition som jag tycker är fin är välkomstceremonierna för nya medborgare som genomförs runt om i landet. För egen del firar jag inte nationaldagen direkt, men har inte heller något emot den. Det är trots allt en dag som enar oss och en dag för gemenskap. Samtidigt önskar jag också att det kan vara en dag att reflektera över de som av någon anledning står utanför samhället. Det behöver inte handla om medborgarskap, utan om andra saker som gör att vissa hamnar utanför. Inte sällan skapar vi ett vi och dom som ställer grupper mot varandra, oberoende av hur individerna i dessa grupper är. Just svårigheten att se individerna och de individuella skillnaderna är något jag tycker blir vanligare och vanligare och det bekymrar mig. Veckans ordpar är därför vi och dom.

Det är så hemskt att vi på många sätt alltid lever i en vi och dom-värld. Det första jag tänker på är faktiskt en film. Jag jobbar med elever som drömmer om att bedriva lantbruk, skogsbruk eller på annat sätt arbeta inom det som kallas de gröna näringarna. Mina elever kan ibland känna av ett utanförskap som inte riktigt pratas om. Att vilja göra detta gör dem annorlunda på ett sätt som gör att de tror på SD. Jag har många elever som sätter sin tro på SD. Min själ gråter för det är liksom så svårt med en ändring. I alla fall filmen som jag tänkte på var Bröllopsfotografen. Robins arbetsplats försvinner och han reser till Stockholm. Där kommer han i kontakt med en ganska snäv krets från Djursholm. Det är väldigt tydligt att det finns ett vi och dom-tänk från båda hållen. Även Robin visar på det. Malmros är rätt bra på att visa och gestalta människor som är annorlunda på ett positivt sätt.

Svenne av Per Nilsson handlar om en kille som blir en del av en fascistisk organisation och sedan får lida för det. Det är mycket hat i den boken. Hat mot allt som är annorlunda. Den är fortfarande aktuell men den går liksom inte att läsa med mina elever. Jag har försökt och det har blivit så att de hållit med Svennes ledare. Inte riktigt vad jag tänkt mig. Ibland låter det så hemskt när jag pratar om mina elever men de är faktiskt rara och söta men de känner sig trygga i SD. Egentligen vet de nog inte varför bara att ingen ska komma hit och ta våra jobb. Piff, brukar jag säga. De flesta som kommer hit vill nog inte bli grisbonde eller bonde överhuvudtaget. Jodå, det vill de säger mina elever. Mm, nja inte riktigt. Därför är den boken svår att läsa. Den liksom bygger på alla fördomar de har och någonstans klarar de inte riktigt av att problematisera detta.

fredag 8 juni 2018

Helgfrågan v.23



Så här en studentfredag är oftast lärare lika trötta som sina elever. Kanske lite mer. Det ska fixas och ordnas och hållas koll på hela dagen tills dess studentutspringet sker och då. Ja, då ska det plockas i ordning och städas och sedan är det helg. Jag somnade som en stock i soffan på kvällen. Studenterna gjorde nog annat gissar jag på. I alla fall är det helgfråga hos Mia.

Vilken bokform gillar du bäst?

Jag gillar nog faktiskt e-böcker och ljudböcker mest. Ibland läser jag inbundna men jag har ändrat mig. Pocketvarianten är ingen favorit och har aldrig varit. Kanske för att textraderna är för nära varandra och jag gillar lite luft emellan. Pappas dyslexi i arv kommer fram där. Det är verkligen så för alla som är släkt med farmor. Jag, min syster, pappa, min farbror och mina kusiner. Ingen av oss pallar tätskriven text. Det blir liksom blurrigt. Jag är inte dyslektiker men detta kan gå i arv ändå berättade logopeden som utredde pappa. Jag läser liksom fyra rader samtidigt, syrran hänger inte riktigt med, pappa upplever bara ord, min farbror tappar bort sig och mina kusiner lite en blandning. Lång utläggning men det är liksom något jag måste leva med. Skolverkets publikationer ibland är också hemska. Texten i e-böcker är bra för de kan ställas in.

Bonusfråga: Vilken bok står på tur?

Alltså jag läser typ tre stycken samtidigt just nu. Borde läsa ut dem först men jag tror Fjärde riket av Maria Nygren kommer som nästa bok. Funderar på att läsa den med mina elever. 

torsdag 7 juni 2018

Hett i hyllan #147


På torsdagar kommer denna fråga från Monika:


Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag gillar ju Fossum och har läst en del. Därför blir jag lite förvånad att den här fortfarande, och ja den är från 2014, ligger i läshögen. Dags att ta tag i den.




Ny psykologisk spänningsroman med kommissarie Sejer i huvudrollen!

Helveteselden är en ny psykologisk och djupt mänsklig spänningsroman av Karin Fossum med kommissarie Konrad Sejer i huvudrollen. En berättelse där inte bara frågan om vem utan framför allt varför måste besvaras. I handlingens centrum står två ensamstående mödrar med varsin son, två familjer som på varsitt håll kämpar mot tillvarons torftighet och dåliga odds, män som svikit och familjehemligheter som får katastrofala följder.

Det är en varm sommardag i början av juli 2005. I en sänka, intill en träddunge, står en gammal, rostig husvagn. Inuti ligger en kvinna och hennes femårige son döda. Brutalt mördade. Fyra knivhugg i moderns kropp, lika många i barnets. På golvet bredvid dem ligger det blodiga mordvapnet, en kniv med långt blad.


Kniven och ett blodigt fotavtryck är de enda spår poliskommissarie Konrad Sejer har då han försöker lösa vad som på en gång framstår som ett vansinnesdåd och ett välplanerat mord. Varför befann sig kvinnan och hennes son i husvagnen? Och vem har haft motiv att mörda dem?

onsdag 6 juni 2018

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius



Flytten av Kiruna är inget lätt företag. Det är liksom ganska viktigt för att staden inte ska falla ned i gruvan. Trots det betyder inte det att alla älskar tanken. Vem skulle förresten det? Flytta från det ställe där en är uppväxt och aldrig kunna ta sig hem igen. Det är så Maja känner om flytten. Allt försvinner och inget kommer finnas kvar.

Nu är det inte hennes enda problem. Hon har ett till. Maja är nämligen övertygad om att det ska rasa på natten, när det sprängs i gruvan. Varje natt tio över ett vaknar hon, lyssnar och kan inte somna om efter det. Det finns en väska packad om något skulle hända. Händer gör det också, fast inte som Maja tror. Hon faller ihop en dag i skolan och tror hon ska dö i en hjärtattack.

Jag tror aldrig jag har läst och lyssnat på en bok som beskriver ångest så bra. Visst det handlar om att flytta och det handlar om rötter. Det finns bästa vänner och det finns en fin pojke som älskar hockey men för mig handlar det mesta om Majas ångest. Tänk att känna så här hela tiden. Det gör många unga och jag ville bara krama mina elever efter jag läst den här. Det är inte dåligt på något sätt, utan snarare är det så att jag fastnar där. Det är ju också så att jag tycker det är synd att Majas röst är så allena rådande. Jag tänker på killarna som bara älskar flytten. Det finns bara ilska mot dem. Klart är ju att mår du dåligt är sympatin för andra ganska låg.

Boken är en sådan jag och mina kollegor tänker läsa. Fast med en ganska dominerad tjejklass. Vi har lärt oss ska vi läsa böcker måste killar ha killar som huvudperson. Det fungerar inte annars.

tisdag 5 juni 2018

Kulturkollos tisdagsutmaning: Tre lättsmälta tack

Det är lätta veckan hos Kulturkollo. Eller lättsmälta veckan kanske är mer korrekt. Veckans utmaning är i alla fall som följer:

Den här veckan vill jag be er om tips på tre lättsmälta saker. Det ska vara en att läsa, en att se och en att lyssna till. Det kan vara böcker, tv-serier och musik eller tidningar, tavlor och ljudböcker. Eller något helt annat. Tre vill jag ha i alla fall och gärna med motivering förstås.

Först ut får Jenny Colgans Sommar på den lilla ön i havet. Den är väldigt lättsmält och passar nu i början av sommaren för det handlar mycket om ljuset och hur det aldrig blir mörkt. Sedan, måste jag säga, ska den nog lyssnas på på engelska. Kvinnan som läste boken gjorde så på skotska och vilken känsla. Ön som Fiona åker hem till tillhör Skottland även om det verkar vara närmare till Norge. Hem sa hon i alla fall för att ro iland ett bra avtal till sitt företag. Hemma bor pappa och bröder som verkar ha gett upp sedan modern dog. Lyssna gärna för det är trevligt med just skotsk brytning. Då heter boken The Summer Seaside Kitchen. 

Deckare är ju något som många ser på under sommaren. Om någon inte har sett serien Elementary, som finns på Netflix, är den alldeles lagom. Det är en modern variant av Sherlock Holmes där han, spelad av Johnnie Lee Miller, bor i New York och som f.d. drogmissbrukare kommer han i kontakt med Watson, spelad av Lucy Liu. Hon arbetar som en levande stödperson för människor på väg tillbaka från missbruk. Underhållande fall och framförallt är det så där väldigt Holmes som det ska vara.

Läsa var det då. Jag lyssnar ju helst till lättsmälta och lättlästa böcker. Då kan jag missa lite men ändå fungerar helheten. Det får bli Thomas Engströms serie om Ludvig Licht. Lite lätt spionthriller mitt i sommaren är inte helt fel. Jag läste alla förra sommaren. Fyra blev det och det är en bok för varje väderstreck. Lite action, lite historisk bakgrund och passar bra när det är varmt. De läste jag faktiskt några av.


måndag 4 juni 2018

Vi som älskade och hatade så av Mari Åberg



Hanna och Göran hittar varandra under andra världskrigets slut. De fattar tycke för varandra och flyttar ihop. Snart gifter de sig men det är inte bara lätt. Göran blir aldrig den polis han så hett drömde om. Han dricker bort sin chans och så många varnar Hanna för att det kommer bli värre. Tiden går och det är inte alltid så lätt att leva med varandra. Mest svårt är det för Hanna. Göran dricker i omgångar och är också konstigt avundsjuk. En gång köper Hanna en fin hatt och då är den tydligen för fin för dem. Det är inte heller så att de bara blir med barn. Det går många år innan flickan kommer och det blir två små flickor. Göran är inte nöjd med det heller utan vill ha en son.

Familjen flyttar fram och tillbaka över Sverige. De börjar i Stockholm, flyttar till Dalarna där äldsta dottern föds. Sedan längre norrut där andra dottern föds. Där förstör Göran sin karriär och han blir deprimerad. De flyttar till Göteborg och rör sig runt i staden och kranskommunerna. De är på resande fot med Görans jobb några år och sedan bygger de ett hus. Någonstans speglas deras förhållande till varandra deras många flyttar och rörighet.

Jag har svårt för den här boken. Den första och andra delen tyckte jag om. Det här gnager i mig hela tiden. Varför vet jag inte. Kanske är det för att Hanna stannar kvar hos Göran. Visst de har bra dagar men de har också jäkligt dåliga dagar. Dagar då jag tycker synd om deras barn. För det blir för känslosamt. Med släktingar som är alkoholister och sett denna negativa trend blir jag lite trött och arg. Det stör mig också att barnen beskrivs som små vuxna. Nja, inget starkt avslut för mig.

söndag 3 juni 2018

Numb3rs



Så, nu har jag sett om och sett klart serien Numb3rs. Det är serien om två bröder. Den ene arbetar åt FBI och väldigt bra på sitt jobb. Don är en tydlig ledare och vet vad han vill. Han har en hög lösningsfrekvens och hans överordnande är nöjda med honom. Den andre är professor i matematik och väldigt bra i sitt fält. Charlie är ett underbarn och började på Princeton vid 13 års ålder. Hans bästa fält är tillämpad matematik. Det finns tydligen flera fält men det är en av de största.

Seriens premiss är att storebror ber lillebror om hjälp med att lösa ett brott genom matematiska beräkningar och på den vägen blir det. Det handlar inte bara om brott utan också om två syskon som hittar tillbaka till varandra. De hade en svår barndom då de gick ut high school samma år. Charlie var ju som sagt ganska smart. Det är också

Jag gillar den här serien för just brödernas förhållande. Det går både upp och ned men det finns en grundstomme där. Charlie, som trots sin intelligens, alltid jämför sig med storebror och hans lätthet att få vänner, flickvänner och storebror som alltid varit avundsjuk på den uppmärksamhet brodern fick. Det är först i vuxen ålder som de kan mötas.

Serien har några år på nacken men den är verkligen värd sin tid. Sex säsonger är det totalt.

lördag 2 juni 2018

Olikhetsutmaningen: början och slutet


Det är inte lätt att hänga med i dessa tider. Vi lärare går in i stress som är otroligt svår att förklara. Eleverna likaså. Mina tar studenten den 8 juni. Den dagen hoppas vi på fint väder. Men tills dess är det rättning och annat som gäller. Enligt O har på torsdagar en utmaning:

Veckans olikhetsutmaning handlar om dessa två ord, början och slutet,  och de går att tolka på flera olika sätt. 

Den bok som går att applicera på båda orden är ju självklart Bibeln. Början och slutet i ett. Skapelsen och undergången. Alfa och Omega som förekommer. Det går att märka det grekiska språkets inflytande på den skrivna texten.

Början på slutet är ett väl förekommande inslag inom kulturen. Framförallt i serier så brukar avslutningen ha varianter av det slaget. Det finns faktiskt en dikt som heter The Beginning of the End skriven av Gerard Manley Hopkins. Jag läste den under engelskakursen på universitetet men sedan vet jag inte riktigt vad den handlar om. Passande dock.







fredag 1 juni 2018

Helgfrågan v. 22


Det är fredag och jag tänkte svara på Mias helgfråga.

Följer du någon annan blogg; icke bokblogg?
När läser du helst, alltså vilken tid på dygnet?

Jag följer ganska många bloggar som inte handlar om böcker. De flesta handlar om mat. Kanske inte så konstigt eftersom det är en stor passion. En blogg om filmer. Dessutom följer jag några om pedagogik.

Jag läser nästan när som helst. Helst mitt på dagen om det är spännande för då kan jag sova lättare på kvällen. 

torsdag 31 maj 2018

31 maj 1928

Idag skulle min farmor ha fyllt 90 år. Så blev det inte. Hon blev 65 år och dog i juni. Gunhild Linnéa hette hon och firade sin sista födelsedag på sjukhus. Hon orkade inte mycket. Njurarna var slut och snart även lungorna och levern. Hon dog efter en operation. Farmor lärde mig att laga mat och vi älskade båda Selma Lagerlöf. Hon kunde vara riktigt barsk mot både mamma och pappa ibland och även mot oss. Vi skulle alla göra som hon ville. Sedan kunde hon vara hur snäll som helst. Farmor var med andra ord som vilken människa som helst. Både bra och dåliga sidor och det är viktigt att minnas båda även så här efteråt. Farfar saknar henne och jag förstår honom. Han däremot har valt att minnas allt bra. Detta trots att de kunde bråka rejält med varandra även när jag var barn. Fast minnet väljer sina tillfällen.

Grattis lilla farmor.

onsdag 30 maj 2018

Avengers: Infinity War



Så är det då dags. Alla Marvelhjältar ska samlas i en och samma film. Det är tio år av olika karaktärer som möts upp. Det är nämligen så att Thanos, som sprider skräck i hela universum, nu hotar jorden. Eller universum ska vi säga. Han letar efter evighetsstenarna, the infinity stones, som tillsammans är otroligt kraftfulla och kan ödelägga halva världen.

På jorden finns två stenar och de ska nu försvaras. Tur att dessa hjältar har ett yttre hot mot sig för det är inte alltid så att de kommer överens. Det är ganska storstilad action men jag gillar ändå de lugnare scenerna. Mest gillade jag de scener med Iron Man, Doctor Strange och Spider-Man. Kanske för att det faktiskt pratas på riktigt, för att det drivs framåt, för att det försöker bli en lösning. Jag tycker också mycket om Thors scener för att han får vara den karaktär som beskrevs i förra filmen. Även Bruce Banner är en karaktär jag gillar. Han har sådan ångest att Hulken inte ens vill vara med.

Det låter hårt men så är det. Även i actionfilmer vill jag lite diskussion. Annars är det bara en mängd CGI-scener som det visserligen inte är några fel på men inte bara. Detta är första filmen av två och vi får se vad som händer. Jag sitter och irriterar mig även i denna film på vissa karaktärer. De har för mycket utrymme och dessutom gör de filmen dummare. Jag gillar actionfilm för det balanserar de böcker jag läser. Varför måste då vissa vara så jäkla jobbiga. Det gnager i mig och ibland har jag svårt att förstå hur andra kan tycka att det är roligt eller ens charmigt. Filmen är värd att se och det är verkligen en upplevelse att se denna.

tisdag 29 maj 2018

Kulturkollos tisdagsutmaning: För det första, för det andra, för det tredje.....

Denna vecka har Kulturkollo tema magiska tal. Det är något som intresserar mig otroligt mycket speciellt som de magiska talen förekommer så ofta i religionen. Vise män, sju dagar, 12 lärjungar och siffran 6.

Veckans tema är de magiska talen, och givetvis gör jag då veckans utmaning till en sifferövning. Och lika givetvis upprepad tre gånger.

För det första:
Kom på tre bok/filmtitlar som innehåller talet tre.

För det andra:
Kom på tre bok/filmtitlar som innehåller talet sju.

För det tredje:
Kom på tre bok/filmtitlar som innehåller talet tretton.

Den första jag kommer på är Tre av Per Nilsson. Jag tror den kom förra året och handlar om en liten kille som egentligen är besatt av tre. Det är en bilderbok som jag tror mina kompisars barn gillade.

Tre män i en båt är ju en klassiker i dessa sammanhang. Jerome K. Jerome som skriver om tre mäns resa i en båt på Themsen.

På åttiotalet kom ju Tre män och en baby. Både en fransk och en amerikansk version finns. Ingen av dem har åldrats speciellt väl kan jag säga. Jag såg dem för kanske fem år sedan. Tre ungkarlar tar hand om en av männens lilla tjej. De växer som män och blir väldigt omhändertagande.

Den första på sju får bli Se7en. Filmen som nästan är 20 år men som fortfarande kan skrämma mig. David Finchers version av de sju dödssynderna är verkligen hemsk. Bra agerat av alla involverade och vi brukar titta på den för att se hur klassiska teman, från Dante i detta fall, är relevanta i dagens samhälle.

Denise Rudberg skriver i elegant crime-genren. Den senaste heter De sju som såg och handlar om ett brott som utspelar sig över långt tid. Det är egentligen inte brottet som är i fokus utan snarare lite skönt samspel mellan karaktärerna och lite prat om god mat.

En av de mest klassiska sagorna innehåller ju sju. Det är Snövit och de sju dvärgarna. Det förekommer olika versioner av namnet men ett av dem innehåller sju.

Min hemliga dagbok - Adrian Mole 13 3/4 år av Sue Townsend läste jag i slutet av 1980-talet. Det är fortfarande en av de bästa beskrivningarna av en tonårspojkes öden. Jag tror faktiskt inte att någon kille i min klass någonsin läste den. Synd för den är verkligen passande.

Tretton är en film om Tracy, som alltid varit duktig och skött sig i skolan. Så börjar hon hänga med Evie och helt plötsligt är tonårsrebellen närvarande och det är ganska hemskt att vara både Tracy och hennes familj. En berättelse om vad som händer när någon hamnar i problem.

Den andra filmen här blir 13 hours som är en sorts dramatiserad biografisk film om de soldater som försvarade det amerikanska område i Benghazi, Libyen. Den är både ifrågasatt och hyllad. Jag väljer att tro att den är överdriven till ett visst men att det finns vissa saker sanna. Så är det alltid men samtidigt är det en händelse som är värd att fundera kring.


måndag 28 maj 2018

Mors porträtt av Selma Lagerlöf


En gammal fiskare bor på västkusten. Han är en inbiten ungkarl men så en natt börjar hans mors porträtt tala till honom. Han ska gifta sig tänker modern. Detta trots att han är över 70 år. Så han ger sig ut i samhället nästa dag och letar en fru. Han hittar en ganska vardaglig kvinna som han så småningom gifter sig med.

En liten kort och fin novell av Selma som kom i den här samlingen. Lagerlöf kan konsten att skriva korta men poängfulla noveller. Jag å min sida älskar det faktum att det vardagliga får existera bredvid det lite metafysiska. Denna novell är inget undantag. Bra skriven och lätt att läsa.

söndag 27 maj 2018

Olikhetsutmaningen: vänner och fiender

  Så här på mors dag har vi bestämt att våra studenter ska hålla i en dag där de visar upp djur och liknande. Så vi alla ska jobba idag. mellan 8-16. Tjoho, för det utgår ingen komp eller något utan en får ta det för laget. Jag är grovt förkyld och skulle vilja ligga och snarka halva dagen.

I torsdags kom olikhetsutmaningen från enligt O om vänner och fiender: Vilka kulturella verk som handlar om vänner och fiender vill du lyfta fram?




När jag gick på gymnasiet läste vi böcker i åk 3 engelska. Jag överdriver vi läste böcker i alla våra ämnen. Psykologi, religion, svenska, historia och alla andra ämnen. Spanskan var lättast för där läste vi kortast böcker medan Främlingen på franska var svår kan jag säga. I engelska i alla fall läste vi Gudfadern av Mario Puzo. Här pratar vi vänner och fiender. Antingen är du god vän till den gode Don Vito eller inte. Att vara hans fiende är inte alltid lätt. Jag såg filmen efteråt och faktiskt kan jag inte hylla den som alla andra. Kanske för att jag läst boken. Min lärare i engelska hade inte läst en bok i sitt ämne sedan 1972 och det märktes. Ja, i alla fall inser jag att inte många har läst boken men filmen har de sett.

Fiender ja, det finns rätt många i världslitteraturen. Jag läser om Guillous serie om Carl Hamilton. Där är det fiender och vänliga fiender som gäller. För även om vi är mer allierade mot USA så är vi fortfarande lite fiender. När det gäller Sovjet så behöver vi inte ens diskutera förhållandet. Detta genomsyrade mycket spionlitteratur under 80- och 90-talen. Vill du läsa moderna litteratur tror jag att Thomas Engströms böcker är en bra uppdatering. Eller tja, min fiendes fiende är min vän är något som stämmer i den här genren.

Att vara en god vän är viktigt. Vänskap underskattas ibland och kanske finns myten om att kvinnor och män inte kan vara vänner djupt rotad i oss. Det är väl det som diskuteras ganska genomgående i När Harry mötte Sally. I alla fall är mitt förslag till detta ord vänskapen mellan Ailí och Olivia i Charlotte Cederlunds serie om samisk magi i modern tid. Två unga flickor som möter varandra. Någonstans är alltid ungdomars vänskap hjärteskärande beskriven. Så även här.




lördag 26 maj 2018

Änglabarnet av Anders Gustafson och Johan Kant



Solbritt Andersson får ett nytt fall. Det är kvarlevorna efter en ganska ung människa som hittats i en gammal nedsliten stuga, byggd på 1700-talet, som nu ska rustas. De börjar undersöka och kommer fram till att det är en liten flicka som försvann för många år sedan. Det visar sig att själva försvinnande påverkade mor och far. Att flickan nu hittats får stora konsekvenser för föräldrarna även så många år senare.

Detta är en kortroman som utspelar sig på Singö, igen. Det är samma poliser denna gång och du har nytta av om du läst de tre föregående böckerna. Den återkommer till vissa tidigare händelser. Annars är det en ganska rak berättelse. De utreder och fallet som är gammalt får mindre uppmärksamhet. Fallet är lite personligt för Solbritt och troligtvis är det därför hon tycker det är så viktigt. Boken lyssnade jag på och det gick bra. Det är en trevlig liten avkoppling i vardagen. Det jag gillar med de här författarna är att det inte är överdrivet mycket mord eller ond bråd död. Det är liksom som vanligt och det känns skönt.

fredag 25 maj 2018

Helgfrågan v.21


Åh, värmeförkylning slår ut mig som mest. Det gör ont i halsen och är snor till förbannelse. Värmeförkylning tänker du? Jo, jag blir varm på dagen och sover med öppet fönster på natten på grund av värmen. Det blir kallt, drag och badabing, jag är förkyld. Som ett brev på posten. Varje år händer det. Just nu är det dock inte optimalt. Lärare i maj är stressade utan förkylning. Men nu är det fredag och Mia ställer sina frågor:

Vilken författare skulle du vilja intervjua och vad skulle du fråga?
Bonusfråga:
Vilken är din favoritglass?

Jag skulle nog vilja intervjua J.K Rowling. Ja, jag vet att jag är vuxen men någonstans slog böckerna an hos mig. Det finns så mycket samhällskritik och hur alla människor har fördomar. Det jag skulle vilja fråga är dock hur hon lyckades komma på alla smarta saker som händer i trollkarlsvärlden.

Jag gillar mjukglass. Den ska ätas på sommaren när det är varmt och inte från McDonalds. Den ska ätas i bägare och helst våffelbägare. Sedan ska det vara strössel på. Jag saknar mjukglass i chokladsmak. Den var god men numera är det vanilj som gäller där jag handlar och det går bra det med. Chokladströssel på.

torsdag 24 maj 2018

Sjukdom!

Herre jösses. Jag blev sjuk igen. Värmeförkylning slog ut mig. Hostar och har ont i halsen. God natt.

onsdag 23 maj 2018

Kärlek och spannmål av August Strindberg




En liten kort novell som egentligen publicerades i Giftas första gången men jag har läst den fristående. En ung man är kär och vill gifta sig. Dock menar bådas släkt att han måste spara pengar och arbeta för äktenskapet för det är inte gratis att vara gift. Den unge mannen är dock så kär att han menar att det räcker. Så det blir förlovning, köpandes av möbler, lägenhet hyrs, äktenskapet ingås. Så långt är det väl okej. Speciellt som att den unge mannen slutar med sina extra jobb för att umgås med fästmö och sedan fru. Om äktenskapet blir lyckat får tiden utvisa.

Jag har ett hatkärlek förhållande till Strindberg. Han är en intressant författare men ibland lyser vissa åsikter och konflikter, som han personligen hade med vissa individer, igenom. Dock tycker jag om novellerna och nästan alla pjäser. Denna novell tycker jag också om. De som förekommer i Giftas I och II är tilltalande och säger rätt mycket om människors beteende. En läsvärd liten novell.

tisdag 22 maj 2018

Day 04 - Your favorite show ever

Åh, vad svårt. Det finns så många att välja på liksom. Eller så är det väl alltid egentligen. Jag tänker att jag måste rangordna de jag har sett flest gånger. Frasier, Vita Huset, Simpsons och MASH tror jag klassificerar sig här.

Då får det bli Frasier. Även om jag älskar Simpsons är det något med den glade radioprataren från Seattle. Det finns något finstämt men samtidigt lite buskis över den gode doktorn och hans familj. Mycket spring i dörrar och förväxlingar men mycket värme. Så det får bli den.

måndag 21 maj 2018

Jenny Colgans böcker igen

Gud vad jag tjatar om dessa böcker. Visserligen är det väl för att jag har gett mig den på att läsa dem alla. Några fler sedan sist.

The little Shop of Happy ever After (2016)
Amanda's Wedding (2000)
Looking for Andrew McCarthy (2001)
Talking to Addison (2001)
Working Wonders (2003) aka Arthur Project
Do You Remember the First Time? (2004) aka The Boy I Loved Before
Sixteen Again (2004)
Where Have All the Boys Gone? (2005)
West End Girls (2006)
Operation Sunshine (2007)
Diamonds Are A Girls Best Friend (2008)
The Good, the Bad and the Dumped (2010)
The Loveliest Chocolate Shop In Paris (2013)
The Little Beach Street Bakery (2014)
Summer at little Beach Street Bakery (2015)
Christmas at the beach street bakery (2016)
Meet me at the Cupcake Café (2011)
Christmas at the Cupcake Café (2012)
Welcome to Rosie Hopkins' Sweet Shop of Dreams (2012)
Christmas at Rosie Hopkins’ Sweet Shop (2013)
The Christmas Surprise (2014)
The Summer Seaside Kitchen - The Cafe by the Sea (2017)

söndag 20 maj 2018

Midnattsljud av Charlotte Cederlund



Det här är sista boken om Áili har fått flytta från morfar och bor nu i en liten lägenhet i Kiruna. Efter att hon räddat Idijärvi och Urseiten från Borri noaidi tappade hon sin kraft. Nu går Áili på gymnasiet igen. Där börjar hon läsa samiska och får chansen att vara en vanlig tonåring. Olivia följde med sin pappa till Svalbard och det är väldigt sällan de har kontakt på grund av avståndet.

I skolan möter Áili Rasmus som har fått en begynnande kraft. Han ser också det övernaturliga men han har kraft som Áili inte har längre. Det är något som inte är som det ska och till och med i Kiruna märks detta. Sápmi står inför en sista strid som kräver mer än vad en person kan ge.

Jo, detta är sista delen och det är en värdig avslutning. Jag saknar Olivia rätt mycket. Visst hon är med men inte lika mycket. Áili känns lite mera ensam än tidigare. Det kan också bero andra saker. Det knyts ihop på ett bra sätt. Det är en serie där du tjänar på att läsa alla tre delarna. Detta är inga böcker som det går att läsa enskilt. Mest för att karaktärer återkommer och presenteras inte så mycket.

Det är en bra uppläsning som jag rekommenderar. Serien är härlig att ta till sig i värld där svensk ungdomsböcker verkar blomstra och detta är ju fantasy. Det behövs det med. Om Cederlund fortsätter skriva tror jag det kommer gå bra.

lördag 19 maj 2018

Day 3 - Your favorite new show (aired this t.v season)

Det var inte lätt. Jag streamar mest och då finns egentligen inga säsonger som är knutna till en viss tid. Fast det var ju sista säsongen av Fröken Frimans krig nu i julas och den ser jag direkt på TV. Sedan ser jag om den om jag ska vara ärlig. Det är väl kanske inte ny.

fredag 18 maj 2018

Helgfrågan v.20


Det är ganska sent fredag kväll. Den här veckan har jag slocknat i soffan och sedan vaknat vid elva och varit pigg. Mia undrar en fråga inför helgen:

Hur länge har du haft bloggen?

Bonusfråga:
Vad gillar du det vackra vädret?

Min lilla blogg fyller nio år i år. Det är lite kul för jag trodde jag skulle tappa bort mig efter ett år eller två. De senaste åren har jag blivit bättre på att blogga och det har också blivit roligare. Dessutom läser jag annorlunda idag än då. Det är nog bloggens förtjänst tror jag.

Jag gillar solen men när det är för varmt och för högt tryck får jag huvudvärk. Så var det häromdagen och då är motståndet i min hjärna helt slut. Det var varmt, fuktigt och åskan låg i luften. Två dygn sedan brakade det loss. Lycka. Nu är det varmt på dagen och svalt på natten. Den bästa kombon i världen.

torsdag 17 maj 2018

Hett i hyllan #144

Så här sent torsdag kväll har jag rotat i min bokhylla och hittat en oläst goding. Eftersom det är torsdag undrar ju Monika följande:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag gillar ju historiska böcker och har faktiskt läst Maria Gustavsdotter så jag förstår inte varför inte denna står oläst. Kanske är det för att jag har börjat läsa på platta och har svårt för läsa pocket numera. Det kanske är så att jag ska skänka bort den här upplagan och hitta den som e-bok. Så kan det vara. Läsa den ska jag. Den verkar också vara den första i en serie av fyra böcker. Vilket inte var planen när boken skrev tydligen för där står det tre.



Baksidestext:

Det är ljummen försommar 1644 och efter gudstjänsten i Morlanda kyrka råder det full dramatik på prästgården. Prästdottern Ulrika sitter böjd över bibeln med tårarna rinnande utmed kinderna, hennes syster Katarina står i skamvrån medan deras bror Magnus får smaka på piskan.

Det som skulle vara ett oskyldigt skämt får ödesdigra konsekvenser. Ulrika flyr brådstörtat från det lilla samhället på Orust för att söka sig en framtid någon annanstans. Snart slår hon följe med en säregen grupp gycklare och hamnar mitt i ett krigshärjat Uddevalla. Hennes syskon är kvar hemma på prästgården, men de står också inför omvälvande förändringar.


Maria Gustavsdotter har skrivit en atmosfärrik och fartfylld familjekrönika som utspelar sig i 1600-talets Norden. Ulrikas bok är första delen i en planerad trilogi om tre prästdöttrar.

onsdag 16 maj 2018

Det blå ankaret av Hjalmar Söderberg



Herr Fant har kommit upp sig i samhället. Han har fått en ordern och blivit upptagen i societeten. Eller något sådant i alla fall. Han passar inte riktigt in. På hans arm finns ett tatuerat ankare från tidigare liv. Trots allt gifter han sig med fröken Gabel.

Söderbergs noveller är lite speciella. De tar lite tvistar och rundar hörn som kanske inte alltid är vad en tänkt sig. Jag gillar stilen och oftast kan vi diskutera dem i klassrummet. Det är svårt att hitta noveller som eleverna tar sig igenom utan att de fastnar i språket. Söderberg är oftast en sådan författare som kan ta dem vidare. Dessutom skriver han korta noveller som gör att de inte tappar bort sig. Låter galet men har en elever med kort arbetsminne blir det svårt med längre handling. Då fungerar Söderberg kanon och dessutom är det saker som händer som de kan relatera till.

tisdag 15 maj 2018

Kulturkollos tisdagutmaning: En kunglig personlighet

Kulturkollo har valt att titta lite närmare på kungligheter och lyder som följer:

I veckans utmaning vill jag att du berättar om en kunglig personlighet – någon du gillar, någon du avskyr eller kanske någon du vill veta mer om. Det kan vara en verklig person – nu levande eller historisk – eller en fiktiv kunglighet från en bok, film eller TV-serie.

Kvinnan på bilden är den danska drottningen Margrethe som är en av mina favoriter i de europeiska kungahusen. Hon verkar vara en cool dam och känns också mycket folklig. Dessutom är hon en konstnär, illustratör och översättare.

Jag gillar familjen Tudor. De är så där härligt maktgalna och passar så väl att dramatisera och skriva om. Det finns en otrolig källa av mysterium kring dessa som går att använda sig av. De älskade att styra, och de var konstant i olika konflikter, med sin egen släkt allt som oftast.

Den kunglighet som mina elever brukar fastna på är Marie Antoinette. Även om hon inte alltid porträtteras i ett så smickrande ljus alla gånger är det i alla fall en personlighet många tjejer vill diskutera. De brukar tycka om att förstå hennes liv och hur det var. Kanske för att hon dömdes för sitt utseende så ofta.

Katarina den stora av Ryssland är en mycket intressant kvinna. Hon styrde sitt land med järnhand. Dessutom sägs det att varje gång hon tröttande på sina älskare fick de en post inom administration eller armé. Inte konstigt att det blev onödiga titlar här och där. Trots detta skvaller var hennes tid på tronen framgångsrik. Hon var kusin med Gustaf III men krigade ändå med släkten. Fast min favorit är att hon kallades Katarina le grand av fransmännen, ett epitet som endast ska tillfalla en man om rätt ska vara rätt. Med henne tog Ryssland ett stort steg mot en modernare monarki och land.

måndag 14 maj 2018

Den vita rosen av Anna Kuru



Det här en novell om en ensam man. En vanlig dag i hans liv där han mest betraktar livet. Mannen bor någonstans i Tornedalen men okänt var. Han har i alla fall en granne. En dag när han badar bastu översköljs han av en dramatisk och omskakande händelse i barndomen.

Detta är en novell som publicerats via Radionovellen i P1. Det gäller att du kan lyssna för de finns bara i uppläsning. Denna är mycket bra uppläst. Lite landsbygdsperspektiv och lite tragiskt minne kring en flykt och ett nytt liv. Det är alltid kul att lyssna på amatörers noveller.

söndag 13 maj 2018

Guardians of the Galaxy vol. 2



Den udda grupp av människor, djur, rymdvarelser och träd som bildades i förra filmen (gotg som den kallas i förkortning) återkommer här. De är ju väktare i galaxen men denna gång går det allt annat än bra. De råkar kanske göra några av sina uppdragsgivare något arga. Eller något är väl en underdrift. Väktarna blir jagade och det gör att de skadar sitt skepp rejält. När de landar på en planet, för att laga sitt skepp, får de ett besök, av Peters pappa. Peter, en produkt av en utomjording och en jording, togs från Jorden när han var ung och har levt med Ravagers och framförallt Yondu.

Ego tar med sig halva gruppen till sin hemplanet och resten stannar kvar. Det är Rocket och Groot som stannar kvar för att laga skeppet och för att vakta deras fånge, Nebula. Det visar sig att Ego inte bara är ett namn och de där uppdragsgivarna är inte helt ute och cyklar.

Alltså, visst detta är action och lite komedi men jag är antagligen för trött eller för ointresserad av karaktärerna. Den får inte tag på mig och kanske är det för att jag faktiskt inte läst något av dessa i serietidningsform. Det är också ganska mycket kiss- och bajshumor som jag kände mig för gammal för. Jag har läst andra och förstår deras driv annorlunda. Eller så är det bara för att det känns så lökigt. Jag vet inte riktigt vad men något gnager och jag ser men känner inget för dem.

De kommer att dyka upp i nästa film Infinity War. Groot är egentligen den enda som jag känner har lite önskan att det ska gå bra för.

lördag 12 maj 2018

Olikhetsutmaningen: flipp eller flopp

Det är lördag och idag är det faktiskt Eurovisionfinal. Eftersom jag är totalt ointresserad så tänker jag jo men det var ju bra. Så det blir vad det blir. Det här är veckans olikhetsutmaning och mer kan du läsa här:

Den här veckan inspireras ordparet av ett inslag från det klassiska radioprogrammet Metropol med Ingvar Storm och Niklas Levy där en programpunkt hette ”Flipp eller flopp”. Ett koncept som återanvänds i flera andra sammanhang. Det handlade om att en panel skulle avgöra om en nysläppt låt skulle flippa eller floppa.

I bakhuvudet har jag också av kvällens semifinal inför Eurovision-finalen på lördag. Benjamin Ingrosso tävlar för Sverige och det var väl inte direkt min favoritlåt i den svenska tävlingen. Inte flopp kanske, men inte heller flipp. Nu behöver eller flippar och floppar absolut inte handla om musik, det kanske som vanligt ges exempel från all möjlig kultur.

Veckans ordpar är alltså flipp och flopp!

Floppar är nog aldrig kul att vara med om. Det finns ju några kända som plastcykeln som vägde mer än en vanlig. Göta Kanal är faktiskt en flopp. Den grävdes för att korta restiden Stockholm-Göteborg. När den väl var klar kom tåget och gjorde om all restrafik för all framtid. Kanalen användes i några år men inte till den arbetsinsats som krävdes. Läste för många år sedan att det var miljontals arbetstimmar som lades ned för att gräva kanalen.

En bok som totalfloppade trots hypen var Strindbergs stjärna. Jag kommer ihåg att vi fick inbjudan att lyssna på en författarkväll genom jobbet. Jag gick aldrig men så här efteråt var nog hypen större än den borde ha varit.

Flipp är väl allt som går bra. Eller som går bra så småningom. Jag tänker på både L.M Montgomery och Laura Ingalls Wilder som refuserades först. De blev ju författare och läses än idag. En annan sak som flippade var nog Internet. Även om det finns nackdelar så är fördelarna stora. Jag hade aldrig haft så mycket läsinspiration eller interagerat med så många om saker jag tycker om.

fredag 11 maj 2018

Helgfrågan v.19


Fredag och klämdag. Det är skönt med lite ledigt så här på våren. Orken kommer tillbaka bättre då. Det är ju också dags för helgfrågan. Mia undrar denna vecka om:

Vilken är din roligaste bok?
Bonusfråga: Vad ska du hitta på denna långhelg?

Faktiskt så tycker jag att Catharina Ingelman Sundbergs böcker om pensionärsligan är lite roliga. De fnissar jag till i alla fall. Annars är det mer komik i det skrivna och kanske också humorn som är speciell. Jag gillar klurig humor och kan skratta åt sådant ingen annan skrattar åt. Bland annat skrattar jag ibland i böcker i serier där karaktären gör något dumt som inte passar in. Så, förutom Sundbergs böcker har jag svårt att komma på någon.

Fast Jenny Colgan kan när hon vill vara rolig vara det. Bagerietserien där de sätter upp en musikal om Star Wars baserad på JarJar Brinks är hur kul som helst. Om du sett Star Wars, känner till fans åsikt och vet vem det är vill säga. Det är min humor det. Skrattade så jag tjöt. Mitt ute på torget hemmavid. Ljudböcker :).

Jag ska nog vara inne. Det ska regna med start imorgon och åska i dagarna två alt. tre beroende på åskan sa de på nyheterna. Då får en läsa lite. Sedan ska jag piffa runt i växthuset. Trevlig helg.


torsdag 10 maj 2018

Hett i hyllan #143


Det är torsdag och enligt tradition första metardagen. Några kollegor har metat sedan mars så jag gissar att det mer är vi superamatörer som kan börja fiska idag. Annars är det Monika som undrar hur våra bokhyllor mår. Min mår bra, lite tjock här och där. Mycket böcker och kanske fler borde läsas.¨

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?


Den här boken var det länge sedan jag köpte. Däremot vet jag inte när eller var. Den verkar ha åkt omkring i hyllan och nu hittade jag den. Jag tror den handlar om en skilsmässa. Tror jag. Så säger jag jämt. Tror alltså. Kanske läser jag den. Kanske inte. Den passade idag för den börjar med en båtfärd. 




onsdag 9 maj 2018

Som ett träd i skogen av Vibeke Olsson


Olssons förra bok trodde jag var den sista i serien om Bricken men så var inte fallet. Det är 1919 och Bricken fyller 50 år. Det är något hon ängslas över. Inte ska en ställa till med kalas bara för att hon fyller så mycket. Kriget märks även i lilla Sundsvall och det är inte lätt att få till maten. Det är nya maskiner och vilket hittepå att barn inte ska arbeta före 12 års ålder. Semester och annat nytt kommer också och Bricken känner inte igen sig riktigt.

Hon är åter änka men har så många barn omkring sig. Däremot verkar döttrarna ha bestämt sig för att inte bli sågverkskärring, som de tänker, och jag gissar att orsakerna är många. Bricken är både stolt och skäms för sina barn. Så går några hårda år i hennes liv och faktiskt tror jag inte det blir 1921 för det hade varit intressant att se vad rösträtten gett henne för tankar.

Olsson har en speciell stil men jag tycker mycket om den. Det har dock tagit tid att läsa den här för min ork har inte funnits. Min fysiska arbetsmiljö på arbetet har varit undermåligt och gjort mig något sjuk. Nu har den ändrats och faktiskt känns det i mig lite då och då. Jag är piggare och mindre sjuk. Nu ska jag bara pigga på ordentligt.

Bricken är en kvarleva av 1800-talet och det märks. Hennes sätt att se på arbete tror jag stör hennes barn. Bricken är stolt över sitt verk medan de bara ser det negativa. Jag tror inte heller att hon funderar så mycket hur hennes barn upplevde sina liv. Visst, äldste sonen och de andra sönerna jobbar på sågverk men inte döttrarna och den yngste har andra drömmar. Frågan är vad som är bäst. Att göra som en alltid gjort eller drömma om annat. Jag vet inte riktigt jag, för någonstans känner jag igen mig. Förr arbetade människor ihjäl sig i kroppen, idag i huvudet. Vi har alla lärt oss att arbete är viktigt. Tror det är Brickens mamma som säger att arbete gör dig till människa. Det är hemskt att vilja något mer.

Det är en fin bok precis som de övriga. Denna gång tänker jag inte säga att det nog är sista gången jag träffar Bricken. Vi får se.

tisdag 8 maj 2018

Kulturkollos tisdagsutmaning: Bra och dåliga grannar

Den här veckan är fokus på Kulturkollo grannar. Det är också veckans utmaning:
Fantastiska, trevliga grannar och sådana som gärna får flytta. I veckans utmaning vill jag att du presenterar en granne du väldigt gärna skulle vilja ha och en som du helst vill bo väldigt långt ifrån.

Själv hade jag gärna småpratat med någon trevlig författare som kulturkollofavoriterna Mhairi McFarlane och Kim Thúy, eller en fiktiv figur som Meredith Grey i Grey’s Anatomy. Däremot hade jag gärna sluppit vara i närheten av Robert Gustavsson (så sjukt intensiv och plump) och Newman i Seinfeld.

Vem är din favoritgranne? Vem slipper du helst småprata med vid brevlådan?

Som den fanatiska tittare av The Simpsons skulle jag nog säga att grannen Flanders är en gåva och en förbannelse. Han har ett stort tålamod men är otroligt religiös. En granne jag nog inte skulle vilja ha vissa dagar men andra vore kanon.

Nej, skämt åsido. Jag skulle vilja bo granne med Polly i Jenny Colgans lilla bageriserie. För att Polly bakar och jag gillar bröd och framförallt kakor. Det vore trevligt att bo granne med en person som brinner så hårt för mat.

En granne jag inte skulle vilja ha är Jeffery Dahmer, notorisk seriemördare, som dömdes till 957 år i fängelse men som avrättades av en medfånge. Min vän Dahmer är en serieroman och en film. Som sagt, förstå att ha den grannen. Det skulle krypa i mig på flera år efter åt.


måndag 7 maj 2018

Smycket av Guy de Maupassant


Detta är berättelsen om den vackra men fattiga Mathilde. Hon drömmer om ett liv i eleganta salonger och överdådiga fester men ödets lott har placerat henne på en annan position i samhället. Hennes man, en obetydlig notarie på utbildningsministeriet, vill glädja henne, och skaffar en inbjudan till en stor fest på ministeriet. Det gör henne allt annat än glad för inga vackra kläder eller smycken har hon. Mathilde får köpa en ny klänning och lånar ett diamanthalsband. Det visar sig att denna fest ändrar det äkta parets liv.

Det är en liten fin novell av de Maupassant. Ofta skriver han noveller som är korta, kvicka och överraskar. Så även denna som är lite sedelärande också. Den har jag just läst med mina elever och tänker att den fungerar som exempel på realism. Vi diskuterade mycket kring likheter mellan då och nu. Det finns och de kände kanske lite igen sig i vissa av Mathildes beteenden.


söndag 6 maj 2018

Olikhetsutmaningen: rött och blått

Det är egentligen tre dagar för sent men jag tänker ett inlägg om dagen och då får olikhetsutmaning hamna på helgen. Den vecka handlar om färgerna rött och blått. Vill du läsa mer klicka här.


Rött ja, är ju blodets, livets, passionens och krigets färg. Därför tänker jag på Rosornas krig av Conn Iggulden. Det är en serie med fyra böcker som utspelar sig mellan släktena Lancaster och York. Att det röda finns med är genom Lancasters röda ros och Yorks vita ros.Kriget ledde till att Tudorätten tog makten och deras ros var en blandning mellan de två tidigare ätternas vapen.


Som barn eller ung tonåring läste jag Röda Nejlikan och tyckte mycket om den. Även om den är historiskt inkorrekt här och där så var det underhållning och tja, varför inte. Det är i alla fall en bra titel och speciellt som den kallas gudsblomman och även var symbolen för den vänstra politiken. Kanske lite fel översatt från början.

Blå förekommer ofta i musik. Kanske för att det alltid handlar om havet. På nittiotalet och även början av 2000-talet användes känd musik för göra reklam för öl. Vi brukar titta på den reklamen ibland i skolan för att analysera bildspråk, ljud och färgsättning. Det är mycket blått där.

Annars förekommer blått i en del boktitlar och i detta fall tänker jag på Agatha Christies Mysteriet på det blå tåget med Poirot som mysterilösare. Han gillar tåg den gode Poirot och denna gång får han hjälp av en Ms Grey. Roligt med lite ombyte.

Den blå pelargonen av Agatha Christie finns hos novellix och är en kort liten novell med Miss Marple. Den är sådär lagom spännande.

lördag 5 maj 2018

Glädje av Anton Tjechov



Det finns något som alltid är speciellt i en Tjechov, må vara pjäs eller novell, så även här. En ung man kommer hem mitt i natten och är uppspelt. Han väcker mor, far och syskon för att de ska läsa tidningen. Det har hänt honom något och han vill dela med sig.

På de få ord Tjechov har valt att skriva sin novell händer nästan ingenting och väldigt mycket. På ytan händer inget, inuti alla låter han oss ana olika tankar. Att det inte är som alla tänkt är nog uppenbart. Finns i Tjechovs novellsamling men också i Noveller för Världens Barn. En kort men fin läsning. Läste den med eleverna som trodde något helt annat.

fredag 4 maj 2018

Helgfrågan v.18



Det är fredag och jag är fortfarande förkyld. Jäkla strunt säger jag bara. Lite stress, lite utarbetning, lite konstig plats att vara på under hösten på jobbet (fukt och dålig luft) och lite kyla så tre veckor är bara att njuta av snoret innan pollensäsongen kommer. Jej. Det är fredag och Mia ställer som vanligt sina frågor:


Vad tycker du? Är det viktigt att kommentera?
Bonusfråga:
Vad läser du nu?

Ja, det är viktigt att kommentera men jag glömmer och har annat att göra. Jag brukar kommentera alla som är med i dessa utmaningar jag är med i. Så jag försöker lite. Jag försöker kommentera de som skriver kommenterar hos mig men ibland glömmer en. Det är sorgligt att det inte finns mer tid i världen men så är det.

Just nu läser jag sista delen i Mari Åbergs trilogi. Boken heter Vi som älskade och hatade så. Den är bra men den har ett hemskt tragiskt innehåll som gör den ganska tungläst.

torsdag 3 maj 2018

Hett i hyllan #142

Det är torsdag och Monika undrar som vanligt om vi har något oläst i våra hyllor:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jodå, jag har lite oläst. Den här t.ex. står där och ser söt ut. Jag får aldrig till att läsa den av någon konstig anledning. Den borde jag ha läst för länge sedan men det blir aldrig av. Kanske är det för att det är pocket och jag har svårt med pocketböcker. Men någon gång ska jag ta mig igenom den här.




Baksidestext:

Narrated by a 15-year-old autistic savant obsessed with Sherlock Holmes, this dazzling novel weaves together an old-fashioned mystery, a contemporary coming-of-age story, and a fascinating excursion into a mind incapable of processing emotions.

onsdag 2 maj 2018

Det handlar om säkerhet av Alma Kirlic




En ung kvinna väntar på en man. Hon tänker laga mat åt honom. En potatispaj som han tycker om. Så hon börjar laga maten, långsamt för att det ska ta lite tid. Barnen är hungriga men de kan också vänta. Detta är hennes perspektiv och berättarens.

Efter halva novellen skiftar vi till den äldsta dottern Sara. Hur hon upplever denna stund. Mamman som väntar på en man. Så ringer det på dörren.

Det är en fin liten novell som jag hittade på Radionovellen i P1. De har bra noveller som går att ladda ner. Det är bara ljudnoveller men 23 minuter av ditt liv går ganska bra att ta sig igenom.

tisdag 1 maj 2018

Kulturkollos tisdagsutmaning:

Kulturkollos tema denna vecka är:  ”Jag fattar inte grejen” och veckans utmaning handlar självklart precis om det.

Vad eller vem är det du inte fattar? Vem får dig att sitta som ett frågetecken när alla andra hyllar?

Jag förstår verkligen inte grejen med Lena Andersson. Det verkar jag inte vara ensam om. Jag försöker ibland, lägger ned och tar mig till andra böcker. Det är nog dels ämnet hon väljer att skriva om, dels är det om henne själv. Något är det som skaver i mig.

Inte heller förstår jag poängen med Jo Nesbøs böcker. Jag kan verkligen inte. Då har försökt att både läsa och lyssna men gav upp ganska snart. Någon får gärna förklara för mig. Fast det spelar kanske inte så stor roll. Det är egentligen saker jag kan leva med.

Så, hakan ut lite. Jag förstår verkligen inte grejen med Håkan Hellström. Det är inte så att jag inte försöker. Jag har lyssnat mig igenom alla hans låtar, för att han tokhyllas ju så, och det blir bara meh. Det är kanske för att jag inte är en sådan musikfantast men ändå tänker jag; något borde jag ju liksom uppleva. Så jag har gett upp. Jag nickar inkännande men sedan är det inget mer.

måndag 30 april 2018

The Martian



Denna film är en sådan där som kräver att du gillar tystnad eller i alla fall monolog. Den påminner mig om Cast Away på ett sätt. Ensam kille pratar med, i detta fall en dator, det enda som finns. Visst det pågår handling vid sidan av men om Matt Damon inte var så bra på det han gör skulle filmen faktiskt inte fungera. Det hänger på honom.

Filmen utspelar sig på planeten Mars. NASA har skickat dit ett team för att fundera på att kanske kolonialisera men det går inte bra då de knappt några dagar in råkar ut för en storm som i stort sett kan ödelägga deras raket. De lämnar planeten men måste lämna Mark Watney. Han råkar ut för en olycka och alla tror han är död. Det visar sig vara fel och han försöker ta kontakt med jorden. Han börjar planera för att överleva och det var svårt att äta potatis ett tag efteråt. Han planerar sitt intag av mat och vatten och snart kan han kommunicera med NASA på ett väldigt analogt sätt.

Det är en actionfilm som långsamt tar sig framåt. Att jag kallar det action är för att det finns ett driv hos Mark som gör att motståndet är han själv och planeten i sig. Jag gissar att boken är minst lika bra. Jag säger då det eftersom jag inte läst boken. Det är också tur, eller smart, att Watney är biolog och kan odla om jag säger så. Tror spontant att andra specialister haft svårare att vara nytänkande. Geologer till exempel hade kanske haft lite svårare att tänka på vissa saker.

Filmen känns och det är nog tanken. Det är svårt att tänka sig många skådespelare som skulle kunna prata med sig själv så länge. Tom Hanks gör det verkligen bra i Cast Away och Matt Damon likaså här. Det kräver också att det är en individ som jag kan relatera till och det kan jag. Snacka om ensamhet och drömmar om att komma hem. There is no place like home.

söndag 29 april 2018

Day 2 - A show that you wish more people were watching

Svaret på den här frågan är ingen ny serie. Någon gång för länge sedan, från Storbritannien, fanns det en serie som hette Bob & Rose. De träffas och blir kära. Det är väl inte så ovanligt eller? Jo, Bob är homosexuell och väldigt tydlig med det men kan inte låta bli Rose. Rose blir kär och sårad och cirkeln går runt. Egentligen är det en fin serie om ett par som lever med fördomar från alla håll. Kanske är det så att Bob är bisexuell men det förnekar han och hans vänner. Bisexualitet är ett ganska känsligt ämne och egentligen tror jag det inte är lätt att hantera. Det är väl det serien på ett sätt visar. Nästan ingen har sett den här men jag älskar den.



lördag 28 april 2018

Olikhetstutmaningen: födas och dö

I torsdags var det olikhetsutmaningen och eftersom jag gjorde annat är det dags att svara på den nu. Så här såg den ut eller läs mer här:

Dags för veckans olikhetsutmaning och eftersom det är min födelsedag och det faktum att jag föddes just idag för alldeles för många år sedan, gör att veckans ordpar blir födas och dö.

Sitter och funderar på böcker om döden. Den första får nog bli En man som heter Ove av Fredrik Backman. Ove tänker bara på döden i början och hans frus död. Det är smärtsamt beskrivet egentligen hur ensam en kan bli när makan eller maken dör. Sedan ändras hans tankar lite men de finns där i början.

Mina elever tänker mycket på Aviciis död just nu. Självmord som det var och de tycker att det är konstigt, synd och tragiskt. Synd för att han var bra artist, tragiskt för att han var ung och konstigt för att de trodde hans paus gjorde honom bättre. Han säger i sin dokumentär, Avicii: True Stories, att ingen känner den riktige Tim och det var nog sant. I det tragiska så är det lättare att prata om psykisk ohälsa som är vanligt förekommande bland unga och äldre. För många är döden den enda vägen.

Jag tänkte på att födas men kom inte på någon bok direkt. Kanske är det inget jag läst på ett tag. Det får bli Det sällsamma fallet Benjamin Button som föds som en 70-årig man och dör som barn. Då kan en säga något om att födas annorlunda. En novell av F. Scott Fitzgerald är det och finns som film. Båda är lika skumma.