torsdag 30 november 2017

Olikhetsutmaning: prisad och förbisedd

Det är torsdag och jag är lite efter i min planering. Snart är det dags att sova. Jag sover rätt dåligt just nu. I alla fall så här är det. På bloggen enligt O kan du läsa mer:

I måndags delades Augustpriset ut i tre kategorier och dessutom Lilla Augustpriset till en ung och lovande författare. Ganska ofta tänker jag på att det finns en speciell kategori böcker som brukar prisas, medan andra förbises. Lite beroende på prisets inriktning så klart. En man kan inte få Baileys Women’s Prize for Fiction och det är omöjligt för en översatt bok att få Man Booker Prize for Fiction. Veckans sista olikhetsutmaning för året handlar om ordparet prisad och förbisedd. Ditt svar kan handla om vad som helst inom den kulturella världen.


Prisad ja, det finns många författare som en hör om. Årets tema i nationella provet för svenska 3 är författarens villkor. En av mina elever valde att prata om dålig och bra litteratur. Hen tog upp prisen som ger status men som inte kanske leder till att du läser boken. Intressant argumentation om att litteratur är bra för den som läser och inte den som tolkar läsningen. Hmm, säger jag bara.

Jag kan bli lite trött på att ungdomslitteratur förbises ibland och klumpas ihop med barnlitteratur. Det är inte samma sak att skriva för artonåringar och åttaåringar. Det borde uppmärksammas oftare och Augustpriset är ett sådant tillfälle. Jag tänker att män nästan alltid lyfts som bra litteraturföreträdare. De prisas oftare och inte alltid för att de är så väldigt läsbara. En man som jag dock tycker förbisetts av bland annat Svenska Akademien är Antonio Lobo Antunes som skriver samtida skönlitteratur på ett sätt som behandlar den moderna människans och statens uppgörelse med sitt förflutna och sina val. Vem vet, en dag kanske. Han har vunnit andra pris så varför inte.

Sedan är jag nog allergisk mot att tävla i kultur. Hela tiden ska vi plocka fram det bästa inom litteratur, musik, film, teater och liknande. Hur kan en tävla i upplevelse egentligen? Jag kommer aldrig tycka samma som du, så är det och därför kan rätt låt, bok, författare, film eller skådespelare aldrig vinna. Bara den som just nu känns mest rätt för massan.

En författare som jag tycker om som vunnit priser är Toni Morrison. Hennes böcker talar till mig och jag känner mig nöjd med att hon fått Nobelpriset i litteratur. Dessutom i unga år. Hon var strax över sextio då och i den kretsen är det tidigt.

Vi får ju själva rösta ibland på årets bok och liknande. Enligt Bonnier blev det väl Schulmans bok. Så vi vill gärna veta vad som är bäst.

Hett i hyllan #120

Det är torsdag och denna vecka har varit längre än lång. Det är några veckor sedan jag erkände mina bokhyllesynder. Det blir en idag. Monika undrar varje torsdag:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag fick Wolf Hall och tänkte nu jäklar och sedan blev det andra böcker och nu har den stått där i hyllan ett tag. En vacker dag ska jag ta ork till mig och läsa den. Men nu får den stå där.



Baksidestext:

»Det är en mästerlig prestation, ett litterärt storverk« (Gomorron Sverige, SVT) » en storartad berättelse« (Andres Lokko) »1500-talet känns, låter och doftar i Hilary Mantels Wolf Hall. Att romanen kommer på svenska är en av årets största litterära händelser.« (Helsingborgs Dagblad) » ett unikt och lysande konstverk« (expressen)

Vi är i England, det är 1530-tal, och släkten Tudor är en hårsmån från katastrof. Henrik VIII vill få påven att annullera äktenskapet med Katarina för att istället äkta Anne Boleyn och få den son som kan säkra tronen. Thomas Cromwell blir mannen som ska ordna saken, till varje pris. Wolf Hall är en historisk roman och en tidlös studie i makt, kärlek och politik, lika aktuell då som nu.

Brittiska Hilary Mantel har skrivit flera böcker men fick år 2009 sitt stora genombrott med den historiska romanen Wolf Hall. Och vilket genombrott! Wolf Hall belönades med prestigefyllda Man Booker Prize och flera andra stora utmärkelser. Tidningarna utnämnde boken till årets bästa roman och Hilary Mantel till årets författare. Romanen är också den Man Booker Prize-vinnare som sålt bäst genom tiderna.



onsdag 29 november 2017

Pirates of the Caribbean: Salazar´s revenge



Will Turner gick för många år sedan ombord på Den flygande Holländaren och lämnade frun Elizabeth och sonen Henry ensamma. Henry vill så gärna vara med sin pappa och försöker allt. Detta till trots så går det inte bra. När han är vuxen och får upp en ledtråd visar det sig att det finns två problem. Henry måste hitta Poseidons treudd för att återställa pappans förbannelse. Problem ett är att kapten Salazar och hans besättning av odöda sjömän är ute efter den. Problem två är att han måste få hjälp av Jack Sparrow.

På sin väg till treudden träffar Henry även Carina Smyth som är ute efter något liknande men är mer vetenskaplig i sitt tänk. Det där med övernaturlighet är inte hennes sak. Kapten Barbarossa blir hotad av Salazar att hjälpa till. Så fyra personer med ganska mycket egen intresse ger sig efter treudden.

Det är väl trevligt med en okej fortsättning. För det är den, eller en svag reboot av första filmen skulle jag säga. Johnny Depp är bara lite tjockare än i ettan men minst lika full. Geoffrey Rush kläder får mig att fnissa till för tja, de är lite annorlunda på piratkungen. Brenton Thwaites gör Henry och påminner rätt mycket om sin far och sin mor. Jag hoppas lite att Disney kanske tonar ned Sparrow i nästa film med tanke på Depps rykte. För att det blir en sjätte film är nog ganska uppenbart. Även om Disney inte behöver det. Har en köpt SW känns detta bara som fluff i pengavärlden.

tisdag 28 november 2017

Kulturkollos tisdagsutmaning: något att längta till!

Det är tisdag och denna vecka pratar Kulturkollo om framtiden. Det märks även i deras utmaning för denna vecka. Den är som följer:

Vad i din framtid längtar du mycket till just nu? Böcker du inte riktigt kan bärga dig till de äntligen kommer ut, filmer du villvillvill se nu, semesterresan du sparat till och planerat i flera år, att boken du själv skrivit kommer att ges ut…? Du bestämmer och väljer vad du vill dela med dig av!

Jag längtar lite lätt till Star Wars 8. Det kan jag inte låta bli att göra men det är inte min stora längtan.

I mars ska jag åka Hurtigruten. Det ska bli jättekul hoppas jag. Det tar ungefär sex dagar att ta sig med båt från Kirkenes i Nordnorge till Bergen i syd. Från vinter till vår kommer vi att åka. Det ska bli spännande att se det vackra Norge. Något som känns extra kul är att åka på örnsafari för tydligen finns det mycket örn på vissa ställen.

Trondheim och Nidarosdomen blir också ett ställe att stanna på. Det längtar jag till.

lånad från visitnorway.com



måndag 27 november 2017

The Killing



Äntligen! Det tog mig många år att ta mig an den amerikanska versionen av den danska serien Brottet. Jag missade nämligen originalversionen och skulle börja se men sedan hände annat och nu är det klart. Det hela utspelar sig i Seattle, troligtvis för att det är ganska likt Danmark. Där sker det ett antal brott. Det första är en ung flicka som blir mördad och det är säsong ett och två. Det är allt annat än lätt att hitta hennes mördare och sidospåren är många. Säsong tre och fyra hänger ihop med varandra kring en mängd flickmord som avslöjas och efterföljden. Här är sidospåren ännu fler.

Jag har sett väldigt få deckare som serie de senaste åren. Det är för att jag kände mig nöjd med dem men nu blev jag lite intresserad. Det är en otroligt välspelad serie och Linden och Holder, våra poliser och huvudkaraktärer, är mycket intressanta. Jag gillar verkligen det lite råa och det lite alldagliga. De går runt och förhör och sedan är det. Inga stora biljakter eller bomber eller liknande utan det är vardagligt arbete. Det tror jag serien vinner på. Så, titta på den på Netflix om du, som jag, inte sett den än.

söndag 26 november 2017

Life


På en internationell rymdstation kommer teamet i kontakt med något som faktiskt lever. På mars har de hittat något som reagerar och agerar. Alla blir helglada och det sänds tv-program om detta. Så växer Calvin, som den lilla varelsen eller geléklumpen, döpts till. Han växer och börjar attackera besättningen. Till skillnad från oss klarar sig varelsen bättre i rymden men gillar värme och ljus. Snart börjar en kamp mot tiden. För den här varelsen bör inte hamna på jorden överhuvudtaget.

Det här är en ganska smart rymdfilm. Jag har sett bättre och sämre men vad göra kring det. Det är rätt okej underhållning och det är också riktigt bra skådespeleri. Dessutom är det något så ovanligt som rymdskräck utan skrikande. Det kommer aldrig bli lika bra som Alien, nej det kommer aldrig att hända, för Ripley är liksom kung i den här genren. Eller queen ska jag väl säga. Annars tycker jag om tanken att allt sker på en liten rymdstation som ändå är ganska begränsad. Jag var underhållen och lite skrämd. Helt lagom med andra.

lördag 25 november 2017

BOKLÄSNINGSENKÄT

För ett tag sedan hade Annette på justnujusthar.com en utlottning med tillhörande enkät. Jag var inte sugen på utlottningen men enkäten var lite kul. Så här kommer mina svar. Ganska mycket senare än det var tänkt tror jag.


1. Vilken typ av bok läser du oftast?
a) Deckare
b) Facklitteratur
c) Romance
d) Skönlitterär roman
e) Biografi
f) Fantasy
g) Science fiction
h) Ungdomsbok
i) Annat

2. Bästa omfång på en bok
a) 247 sidor
b) 447 sidor
c) 647 sidor

3. Vilket bokformat föredrar du?
a) Inbunden
b) Storpocket
c) Pocket
d) E-bok
e) Ljudbok
f) Kartonnage
g) Skinnband
h) Danskt band (Mjuka pärmar med invikta flikar)

4. Litterärt no-no
a) Vika hundöron
b) Låna ut mina böcker
c) Läsa under middagen
d) Vara oförsiktig om omslaget
e) Talspråk i böcker för små barn
f) Talspråk i böcker för vuxna
g) Skriva i böcker

5. Ge exempel på böcker med snygga bokomslag!
Design by Peter Mendelsund. Bildresultat för commonwealth ann patchett Bildresultat för vackra bokomslag

6. Årstid då jag läser allra mest
a) vår
b) sommar
c) höst
d) vinter

7. Drömyrke i bokbranschen
a) Författare
b) Förläggare
c) Formgivare
d) Förlagschef
e) Försäljare (bokhandel)

8. Du letar efter en riktigt bra bok, vilket förlag kan du lita på har just den boken?
Jag går nog inte så ofta på förlag. Eller kanske. Bonnier brukar fungera ibland.

9. Är det någon typ av språk du har svårt för i böcker?
a) Ålderdomligt språk
b) Övertydligt språk
c) Erotiskt språk
d) Sentimentalt språk
e) Slangspråk/jargong

10. Vad får dig att följa en annan bloggare?
a) Informativa inlägg
b) Personliga inlägg
c) Fina inlägg
d) Fokus på litteratur
e) Blandad mix om kultur i alla former
f) En salig blandning (a-e)

11. Hur ofta ger du bort böcker i julklapp?
a) Nästan alltid, det är roligt att hitta den perfekta boken för en viss person
b) Nu tänker jag faktiskt ge upp, alla är konstigt nog inte lika stora bokälskare som jag själv
c) Bara till personer jag vet uppskattar böcker
d) Gärna till personer som jag tycker borde läsa mer

12. Vad är viktigt när du väljer en bok till dig själv?
a) Handlingen
b) Språket
c) Att hålla sig uppdaterad om snackisarna
d) Stämningen
e) Att det är en bok av en ny, intressant författare
f) Att det är en bok av en favoritförfattare
g) Att det är ett snyggt omslag

13. Jag ser fram emot nästa bok av…
Vibeke Olsson, fast den har kanske kommit redan. Eller kommer snart.

fredag 24 november 2017

Helgfrågan v. 47


Det blev lite hejsan hoppsan denna vecka.

Veckans helgfråga är så här.

Hur är det med bloggen, har du någon kalender? Eller brukar du "julpynta" bloggen?
Bonusfråga: Vad ska du hitta på i helgen?

Nja, inte kalender men jag tänkte läsa en novell om dagen fram till julafton. Vi får se hur det går. Jag har en plan i alla fall.

Jag ska faktiskt gå och se Mordet på Orientexpressen nu på

torsdag 23 november 2017

Olikhetsutmaningen: hemma och borta

Idag har det varit ganska mycket. Vi har haft utvecklingssamtalsdag. 10 hann jag med och jag är nöjd. Två kvar och det lär gå fortare. Men jag är trött och det är sent. Nu ska jag svara på veckans utmaning hos enligt O. Den ser ut som följer:


Motsatsen till hemma får bli borta, vilket kan tolkas på flera sätt. Det kan t.ex. handla om att vara borta tillfälligt från sitt hem, eller att för alltid ha lämnat det.

Veckans ordpar är alltså hemma och borta och er uppgift är att koppla orden till kultur av olika slag. När jag började fundera insåg jag att begreppet hem inte är alldeles enkelt, vilket också gör att bort och borta blir ord svåra att ringa in.


Egentligen skulle väl Vilhelm Mobergs Utvandrarsvit kunna vara svaret på hela utmaningen. Karl-Oskar och Kristina kan inte vara kvar hemma i Småland av många skäl och lämnar landet för Amerika. Karl-Oskar lyckas på något sätt klara sig bättre i sitt nya hem medan Kristina saknar Småland lite mer. Här är hemma och borta en känsla av båda. Fast det får bli något annat också.

Jag läste tidigare i höstas Jenny Colgans The Cafe by the Sea och det handlar om en advokat som på uppdrag av sin firma måste hem till sin lilla ö långt upp i Skottland för ett fall. Hon har inte varit hemma sedan modern dog och att komma hem är inte bara lätt samtidigt som det är välbekant.

Borta får bli önskan om att flytta. Det är det väl många som gör. Jag har väldigt svårt att komma på en bok här. Varför vet jag inte för alla längtar vi bort någon gång. Därför får bli Lena Anderssons sång med den talande titeln Är det konstigt att man längtar bort någon gång?





onsdag 22 november 2017

S - Spoiler. En bok du blev spoilad om slutet på.

S - Spoiler. En bok du blev spoilad om slutet på.
Argh, det är så frustrerande! Vilken bok blev du mest spoilad på?

Det är inte så ofta som det sker. Fast jag tror att jag råkade höra slutet på Stieg Larssons Flickan som lekte med elden. Det störde mig något väldigt mycket eftersom jag ofta vill läsa böcker i min takt.

tisdag 21 november 2017

Kulturkollos tisdagsutmaning: Bästa och sämsta filmatiseringarna

Det är tisdag och denna vecka pratar Kulturkollo film. Det är ju ett ganska intressant ämne i mitt hem. Jag ser mycket film och så gör min familj. Veckans utmaning är som följer i alla fall:

Vi pratar om böcker som blivit film eller TV-serier den här veckan och utmaningen känns ganska självklar.

Vi är nyfikna på vilka som är de bästa respektive sämsta filmatiseringarna av kända böcker. Ge oss era favoriter och era hatobjekt! Vilka manus har film-makarna lyckats med och vilka har de slaktat? Spelfilm eller TV-serie spelar ingen roll. Motivera gärna.

Som en bonus får ni gärna lägga med en ”jag kan inte fatta att de valde DEN skådespelaren till DEN rollen – det är ju helt galet fel”-reflektionen, om ni har någon. Det kan ju även gälla en felcasting i en i övrig helt OK filmatisering.

Det finns en del bra filmatiseringar av böcker. En del är så bra att de slår filmen. När lammen tystnar är en film som faktiskt slår boken för mig. Jag vet inte varför men kanske är det ljudet som gör det och skådespelarna. Detsamma tycker jag om Michael Crichtons Jurassic Park. Boken var något seg medan filmen i alla fall lyfter bokens tema.

En filmatisering som jag tycker mycket om är hela serien om Harry Potter. Det är visserligen en hel del som inte får vara med men de är som ett komplement till böckerna, eller en del av en helhet. När vi ändå är inne på det spåret älskar jag Madickenfilmerna som också fyller upp helheten. Eller jag älskade filmerna ska jag säga, nu har jag inte sett dem på många år.

Här får också Jane Austens Övertalning komma med. Vilken version som helst fungerar för mig för de är bra båda två. Det finns fler men jag tror jag stannar där.

Värsta filmatiseringarna då? Ja, The Scarlett Letter från mitten av 1990-talet. Demi Moore ska spela kvinnan som blir utfryst av samhället och bara nej. Åh, vad den är hemsk. Jag har fortfarande inte riktigt förlåtit Gary Oldman för den här filmen. Har du inte sett filmen? Det är inte så konstigt för den är inget som en rekommenderar.

måndag 20 november 2017

Sonen av Lois Lowry


Den sista delen av Lois Lowry i hennes serie som börjar med Den utvalde och slutar med boken som heter Sonen. Här knyts allt ihop på ett mycket speciellt sätt.

Clarie blir utvald att vara födelsemor. Hon ska föda barn till samhället och sedan ska hon få ett jobb någonstans. Fast det går fel. Första barnet hon föder blir det enda barnet. Hon förlöses via kejsarsnitt men får aldrig se sitt barn. Det är så de gör i samhället. Snart får hon ett annat jobb och arbetar med fiskplanteringen. Fast Claire undrar vad som hänt hennes barn och en dag får hon möjlighet att besöka nybarnscentret. Där får hon se sin son och de känslor som väller fram är konstiga för henne. Den man som sköter den lille pojken tycker det är trevligt och tar sig an både Claire och pojken på ett fint sätt. Mannens son är Jonas, pojken från Den utvalde, och den lille pojke som Claire har fött rymmer från samhället och det gör även Claire.

Claire hamnar i ett ganska fattigt samhälle efter ett skeppsbrott. Där får hon veta att hon kan ta sig till sin son och hon tränar sig igenom flera år. Sedan är hon redo.

Pojken har växt upp i den by dit han och Jonas en gång kom. Han är en ganska redig pojke som heter Gabriel men hans dröm är att träffa sin mamma. Det samhälle han kom ifrån minns han inte och dessutom är det så olikt allt han någonsin mött i byn.

Det är ett bra avslut på serien men jag känner att den här boken är mycket mer vuxen än de tidigare. Eller snarare är det så mycket annat fokus på att vara förälder och söka sitt barn att den som började läsa Den utvalde kanske inte riktigt känner igen sig i denna fjärde bok. Det är roligt att läsa om samhället ur en annan synvinkel och speciellt allt som händer kring Gabriel som barn. Jag tror dock att serien ändrat karaktär från bok ett. Där var ett modernt samhälle och i de andra lite fler samhällen som fallit samman och återgått till ett mer basalt samhälle. Det trodde jag nog inte när jag började läsa.

söndag 19 november 2017

Thor: Ragnarök



Som den religionslärare jag är ser jag filmen med lätt road min. Tolkningen av världens undergång är inte riktigt samma sak i Marvels universum som i fornnordisk tid. Det är okej, problemet blir väl att förklara vissa händelser för elever sedan för om något skett på film är det ju sant. Eller något sådant skulle jag tro är mer sant.

Thor har letat runt i universum efter en viss individ, som tänker förstöra Valhalla och det kan vi ju inte ha det. Han har varit borta länge och när han kommer tillbaka visar det sig att Oden inte riktigt styr utan Loke, som borde vara död är ledare. Oden sitter på ett ålderdomshem på jorden. Eller nja, snarare är han i Norge och tänker ge upp.

Det får ödesdigra konsekvenser eftersom Hel, nu blandar och ger vi, släpps fri och hennes mål är att förstöra Valhalla. Så, hem de far men det går inget bra. Loke och Thor kastas ut från strömmen och hamnar på en planet med i stort sätt stora sopfält. Den som leder planeten gillar gladiatorspel och sätter Thor på att slåss mot den regerande mästaren. Det visar sig vara Hulken och det slutar med att det minsta lilla teamet i universum åker för att kämpa mot Hel.

Thorfilmerna är helt annorlunda mot resten av Marvels filmer. Kanske för att det är komplexare förhållande mellan bröderna, alltså Thor och Loke, och att det inte bara handlar om makt utan också känsla. Sedan är ju inte Thor den skarpaste kniven i lådan, oavsett var han dyker upp. Det är fångat så bra. Och Fenrisulven är med, bara en sådan sak. Sedan är Heimdal den krigare han är. Loke är väl som han är och så ska det väl vara. Sedan är de nog annorlunda för att de är lite roliga. Iron Man är rolig men Captain America, åh, nej där tänker jag inte säga mer idag. En parallell som slog mig häromdagen var att har du sett Supernatural känner du igen dig i brödernas förhållande till varandra. Det är minst lika komplext.

lördag 18 november 2017

Det andra målet av Jonas Karlsson



Jag läste en av Jonas Karlssons novellsamlingar för inte så länge sedan och fastnade lite. Det här är debutsamlingen och det krävs nog att en uppskattar Karlssons lite twistade humor och världsbild för att gilla den fullt ut. Samlingen har blivit film som heter Stockholm Stories och det är nog en bra beskrivning av var vi är.

Samlingens noveller hänger ihop. Karaktärer återkommer i flera noveller och det påminner mig lite om filmen Short Cuts. En händelse förklaras ur flera synvinklar eller personer som dyker upp tolkas olika vid olika tillfällen. Många gånger innehåller novellerna små twistar för sig själva och dessutom är det inte så svårt att räkna ut att vi kommer att komma tillbaka till vissa situationer.

Jag gillar novellerna för att jag uppskattar det lite absurda. Det är trevlig läsning men jag lyssnade på ljudboken och då läser Karlsson själv. Det ger en extra krydda åt det hela.

fredag 17 november 2017

Helgfrågan v. 46



Det är fredag kväll och trots att det har jag en dag kvar att arbeta. Det är Öppet Hus imorgon för blivande åk 1. Hoppas på bra väder och mycket besök. Men hos Mia har det varit helgfråga sedan torsdag kväll. De ser ut så här denna vecka:

Hör du till dem som vill skriva en egen bok? Vad skulle den handla om?
Bonusfråga:
Har du börjat "tjuvlyssna" på julmusik än? Någon favorit?

Nja, jag vet inte om jag skulle vilja skriva en egen bok. Om jag skrev en skulle jag nog skriva en spänningsthriller i fantasymiljö. Jo, varför göra det lätt för mig själv😁. Eller så skulle jag kanske skriva en feel good-roman som utspelar sig i rymden. Jag tror det är otroligt svårt att skriva en bok och jag känner nog inte ett direkt driv för att göra det. En kollega och jag funderade en gång på att skriva en bok i svenska för gymnasiet men det orkade vi aldrig. Sedan slutade kollegan och tänkte skriva en bok i engelska. Jag konsumerar hellre böcker. Däremot skulle jag vilja kunna skriva ett manus. Det verkar vara lite kul och jag undrar alltid hur en skriver miljö i ett manus.

Jag börjar lyssna på några låtar veckan innan första advent av den enkla anledningen att jag vill komma i stämning. Men idag är det för tidigt.

torsdag 16 november 2017

Olikhetsutmaningen: frisk och sjuk

Det är torsdag och det känns att det är november. Snart utvecklingssamtal och just nu skriver vi omdömen på våra elever. Jag är lagom trött så här års kan jag säga. Men hos Linda på enligt O är det dags för veckans olikhet, och nu ser den ut så här:


Det snoras till höger och vänster just nu, som november brukar vara alltså. Än så länge är jag inte drabbat och inte heller barnen. Det är skönt. Dagens ordpar blir ändå frisk och sjuk och det behöver självklart inte handla om just förkylningar. Inte heller bara om fysiska sjukdomar, utan även om sjuka hus, eller sjuka strukturer eller vad som nu dyker upp i tankarna.

Frisk och sjuk är ju ord som i förekommer i litteraturens värld och många gånger har kärleken stoppats på grund av sjukdom. Kameliadamen av Alexandre Dumas d.y. där den vackra Marguerite, lungsjuk, ger upp sin kärlek men den är redan dömd eftersom hon är så sjuk.

Jag läser en viss mängd dystopier och något jag lärt mig är hur viktigt det är med en frisk befolkning. I Lois Lowrys Den utvalde undertrycker ledarna människors sexuella drifter för att kunna få fram de bästa barnen. Det är likadant i Ally Condies serie där människor paras ihop efter deras gener och möjligheten att få barn. I P.D James bok Människors barn är alla män sterila och varit så länge. Friskhet och barnalstring är alltid lika viktig i framtiden.

Att vara sjuk är inte lätt. Jag gillar inte heller att läsa om sjuka människor. Kanske för att jag lever med kronisk smärta och det är inte alltid det lättaste. En av de böcker jag läst som handlar om sjukdom är nog The Passage av Justin Cronin. Den är verkligen i fantasygenren men den handlar om hur världen går under genom ett vampyrvirus. Någonstans finns väl rädslan för ett utbrott av en sjukdom kan slå ut oss alla. Det är otäckt värre.

onsdag 15 november 2017

Kaosutmaningen 2017 - klar!

Kaosutmaningen pågår mellan 1 januari och 31 december och poängen är att läsa minst 20 böcker av 35. Nu har jag läst 28 och får väl räkna mig som klart. Årets utmaning knåpades ihop av Sofie på Sofies bokblogg

1. En bok i en genre du vanligtvis inte läser Tjo! En enda hemlighet av Simona Ahrnstedt
2. En bok med ett djur på omslaget Tjo! Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan
3. En bok på ett annat språk än svenska Tjo! The 5th wave: The last star av Rick Yancey
4. En bok från Afrika
5. En bok från Asien
6. En bok från Amerika Tjo! Ställ ut en väktare av Harper Lee
7. En bok från Oceanien
8. En bok från Europa (inte Sverige) Tjo! Sommar på strandpromenaden av Jenny Colgan
9. En bok med en tonårig huvudperson Tjo! Sagan om Turid: Kungadottern av Elisabeth Östnäs
10. En bok med fler än tre hbtq-personer Tjo! Mitt hjärta går på av Christoffer Holst
11. En bok med något rött på omslaget Tjo! Hallon och hat av Ewa Swedenmark och Annica Wennström
12. En bok som kommer som film under 2017 eller 2018
13. En bok publicerad 2017 Tjo! Lögnernas träd av Frances Hardinge
14. En bok publicerad innan 2000 Tjo! The Handmaid's Tale av Margaret Atwood
15. Ett seriealbum Tjo! Vei av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson
16. En bok du tycker att alla borde läsa Tjo! Väggen En utbränd pysikatiers noteringar av Pia Dellson
17. Sista boken i en serie Tjo! Lingon och lust av Ewa Swedenmark och Annica Wennström
18. En bok som har mer än en författare Tjo! Saker jag hade velat veta när jag var 15 red. Diana Olofsson och Johanna Wester
19. En bok du valde på grund av bilderna Tjo! Middagsmörker av Charlotte Cederlund
20. En bok om något du brinner för Tjo! Sekten på Dimön av Mariette Lindstein
21. En tegelsten (på över 500 sidor) Tjo! Ashimas bok av Caroline Giertz
22. En bok på under 150 sidor Tjo! Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman 
23. En lånad bok Tjo! Vecka 36 av Sofie Sarenbrant
24. En faktabok
25. En bok för barn Tjo! Jan Svensson av Johanna Lindbäck
26. En klassiker Tjo! Kallocain av Karin Boye
27. En hyllvärmare Tjo! Looking for Andrew McCarthy av Jenny Colgan
28. En bok som vunnit ett pris Tjo! Annabelle av Lina Bengtsdotter
29. En bok du länge velat läsa Tjo! Allt jag önskade av Lucy Dillon
30. En somrig bok Tjo! The Cafe by the Sea av Jenny Colgan
31. En bok som utspelar sig före år 1900 Tjo! Sagan om Turid: Korpgudinnan av Elisabeth Östnäs
32. En bok som utspelar sig under eller handlar om andra världskriget
33. En bok som utspelar sig norr om Uppland Tjo! En enda risk av Simona Ahrnstedt
34. En hypead bok Tjo! Störst av allt av Malin Persson Giolito
35. En bok vars titel börjar på L

tisdag 14 november 2017

Library Lovers Book Tag

Det är inte ofta jag blir taggad men nu har jag blivit det av Camilla på Mitt bokintresse.  Men då kör vi.



1. Hur ofta besöker du ditt lokala bibliotek?

Jag är varje dag på mitt skolbibliotek. Det är i samma hus som jag jobbar och det är trevligt. Mitt kommunbibliotek är besöker jag nog en gång varannan vecka ungefär.


2a. Är du den typen av person som lånar fler böcker än du vet att du kan läsa eller är du en person som lånar exakt så många böcker som du planerar att läsa innan det är dags att lämna tillbaka dem?

Jag lånar alltid fler böcker än jag läser. Konstigt det där men lite som med bokhyllan hemma. Böcker köps fortare än de läses. Eller lånas.

2b. Hur många böcker lånar du varje månad?

Snitt är nog fem. Ibland fler och ibland färre. Jag har börjat e-låna också. Det är ännu farligare men smidigt.

 3. Hur gammal var du då du fick ditt första bibliotekskort?

Jag var sju år. Det var då vi fick eget kort. En underskrift av förälder och en av fröken. Tur att de köpte in böcker fort. Annars hade jag nog läst slut på vissa hyllor.

4. Går du till biblioteket för att låna en specifik bok eller lånar du det som fångar ditt intresse?

Både ock faktiskt. Ibland vill jag läsa en bok för arbetet eller för att jag saknar en i en serie. Ibland botaniserar jag bland historieböckerna. De är underbara.

 5. Lånar du bara böcker på biblioteket eller lånar du även dvder, ljudböcker osv?

Jag har lånat DVD:er ibland. Speciellt eftersom mitt bibliotek har lite äldre smala filmer som är svåra att få tag på annars. Ljudböcker streamar jag. Annars är ljudböcker av modell äldre bra att hitta. Jag har lyssnat mig igenom vissa serier på engelska tack vare mitt kommunbibliotek.

6. Från vilken avdelning på biblioteket lånar du majoriteten av dina böcker? (Unga vuxna, vuxna, deckare, fantasy...)

Gärna faktaböcker måste jag säga. Kanske en yrkesskada men inget slår en bok med fakta. Slå det du google. Annars är det unga vuxna och klassisk litteratur. Dessutom får jag inte glömma vår engelska avdelning som är stor. De unga vuxna vi inte har på jobbet lånas hemma.

 7a. Vad är din favoritdel med ditt lokala bibliotek?

Jag gillar den vackra ungdomsavdelningen som är lite uppfräschad med soffa och sittkuddar och hyllor i annan stil. Eller barnavdelningen som innehåller ett bokhus och plocklåda och myshörna. Sedan finns en fin läshörna för vuxna med sköna fåtöljer vid stora ljusa fönster.

7b. Vad är din minsta favoritdel med ditt lokala bibliotek?

Det är trappan till våning två. Där finns all lyrik och pjäser och trappan är en spiralvariant som jag inte gillar. Där får jag lite lätt svindel. Hissen är för handikappade enbart och jag drar mig lätt för att gå dit. Mindre spiraltrappa säger jag. Fast det skulle ta för stor plats.

måndag 13 november 2017

Klar! Lite nöjd



I början av november läste jag klart min utmaning på Goodreads. 100 böcker satte jag för mig själv och nu är jag klar. Lite färre än förra året blir det nog. Då kom jag upp i 125 och det kommer inte ske i år. Fast jag är nöjd ändå.

söndag 12 november 2017

Nine



Fellini var nog väldigt speciell att leva med. Guido är hans alter ego i denna film. Han ska göra en sista film och sedan pensionera sig. Nu är det så att de senaste filmerna har varit så där. Den här blir nog samma sak. Inget manus och Guido förhalar. Han får lite panikångest över detta och som grädden på moset är det fruns födelsedag, älskarinnan kommer på besök, den stora divan vill ha sitt manus och han minns andra kvinnor i sitt liv. Det går inget bra för Guido i slutändan.

Filmen är en musikal och skådespelarna sjunger efter bästa förmåga. Sedan är det så en manlig film. Kvinnorna är där för Guido. Alla faller för honom. Den store regissören som Fellini och Bergman och lite trött blir jag. Daniel Day-Lewis gör det bra med de förutsättningar han har och det gör de flesta kvinnliga skådespelerskor också. Även om vi kanske får se mer av deras kroppar än vad som behövs ibland. För Nicole Kidman är med i typ 10 minuter varav hennes utseende diskuteras i 9 av dem. Grinig? Nja, kanske trött på att det alltid handlar om mäns fantasier för här är det lite så. Filmen är sevärd men jag förstår att den drunknade lite bland alla andra filmer. Den är knappast den mest peppiga musikal som gjorts.

fredag 10 november 2017

Helgfrågan v. 45



Igår torsdag frågade Mia om veckans helgfråga som vanligt. De ser denna vecka ut så här.

Vad läser du nu?
Bonusfråga: Vad ska du göra i helgen?

Jag läser just nu Coq Rouge av Jan Guillou och en mängd med noveller. De är lite för att jag tänkte skriva om en novell om dagen i december så jag läser några före. Annars blir jag nog superstressad.

Jag ska fira min far och sedan jobba lite. Det är snart utvecklingssamtal och då behövs lite förberedelser.


torsdag 9 november 2017

Olikhetsutmaningen: ensamhet och gemenskap

Det är torsdag och att fundera över veckans ordpar tog lite tid. Här hittar du originalet annars ser utmaningen ut så här denna vecka.

Engelska språket har två ord för ensam, alone och lonely. Jag tycker om att det finns en skillnad på en självvald ensamhet och en som mer handlar om att vara övergiven. Att vara ensam kan vara rofyllt och fantastiskt, men också hemskt. Gemenskap är något att eftersträva, men å andra sidan kan även den vara påtvingad. Ännu ett ordpar som inte är klockrena motsatser alltså, men som kan vara intressanta att reflektera kring.

Dagens ord är ensamhet och gemenskap.



Ensam är stark heter det ju. Eller så är det kanske inte i alla fall. Den som klarar sig ensam är stark men det är alltid bäst att vara flera. Tänker jag i alla fall.

Martina Haags Det är något som inte stämmer handlar om ensamhet. När Petra skiljer sig blir hon ensam utan partner. Sedan åker hon upp till en fjällstuga för att vara vakt längs leden men också för att kunna skriva klart sin bok. I fred, från alla andra. Det är också ensamt. Visserligen kommer vandrare ibland men som helhet är det ensamt.

Gemenskap får mig att tänka på pensionärsligan i Catharina Ingelman Sundbergs romaner som börjar med Kaffe med rån och fortsätter med andra böcker på samma vitsiga tema. Dessa pensionärer rymmer från ett ålderdomshem och slår sig sedan i slag och rånar hejvilt sig igenom Sverige. Det som är att de gillar att vara med varandra och det är väl gemenskapen som är en av drivkrafterna för dessa äldre medborgare.

Hett i hyllan #117

Det är torsdag och den här veckan har varit tung. Så tung att jag hamnat i någon form av ältning som inte alltid är bra för mig själv. Snart helg och kommer nog sakta men säkert kunna lugna ned mig. Det är dags för Monikas fråga, hur har du det i din bokhylla?


Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag fick den här boken någonstans. Det var i samband med att Patrick Modiano fick nobelpriset i litteratur. Fast när vet jag inte riktigt. Det var 2014 någon gång. Där har den sedan stått. Jag tror mig vilja läsa Modiano, kanske. Den får stå kvar i hyllan ett tag till.



Baksidestext:

"Minst tolv år hade gått sedan man slutade kalla mig Lilla smycket och jag befann mig på metrostationen Châtelet vid rusningstid. Jag följde folkströmmen på rullbandet i den ändlösa gången. En kvinna var klädd i gul kappa."

Artonåriga Thérèse tycker sig i kvinnan känna igen sin mor som påstås ha dött i Marocko tio år tidigare. Hon beslutar sig för att följa efter henne. Det blir en störtdykning ned i ett smärtsamt förflutet, i minnen som hon dittills har förträngt.

Den franske författaren Patrick Modiano, född 1945, har med sina personliga och vemodigt nostalgiska Parisskildringar en given plats som en av Frankrikes främsta författare. Han har gett ut ett trettiotal böcker och blivit översatt till en rad språk, däribland svenska.

"Att läsa Patrick Modiano är att gå in i en alldeles särskild värld. Ett omisskännligt universum som vilar på egna premisser, men aldrig är isolerat från omvärlden. () varje verk av Modiano är en händelse och tjänar, som de flesta stora författarskap, på sin helhet. Ju fler böcker man läser, desto större frukter att utvinna."
Smålandsposten

onsdag 8 november 2017

Berättelsen om O av Pauline Réage



Jag utmanade mig själv att läsa en bok som varit förbjuden att läsa. Berättelsen om O är en sådan bok som var förbjuden. Den är delvis baserad författarinnans kärleksliv men med lite tvister. Det hela handlar om O, en kvinna som är älskarinna åt René. De lever i Paris men när han tar med O till ett ganska avlägset slott börjar en mycket speciell resa. Det är nämligen så att här tränas hon till att bli en sexslav och utnyttjas av flera män.

Så småningom blir hon även Sir Stephens, Renés äldre halvbror, slav och ägs fullt ut av honom. Denna del av hennes liv blir det centrala och hon får uppdrag som ska uppfyllas.

Jag vet inte jag. Det är inte så chockerande som jag trodde. Det finns mer chockerande sexbeskrivningar i Ahlunds senaste bok. Kanske är det utnyttjandet av kvinnor som får en att rysa lite. För O har ingen egen röst utom den vi läser. Hon går med på det mesta som sker mot henne och där kan en ju fundera. Även om sexuella preferenser är personliga känns denna lite olustig. Det är jag det. Nu är den läst och i bakvattnet av #metoo känns den lite unken. Trots att det är en kvinna som skrivet den finns inget om hennes njutning. Hade det varit mer i fokus hade jag nog tyckt mer om den.

tisdag 7 november 2017

Kulturkollos tisdagsutmaning: Porträtt av en man

Så, tisdag och Kulturkollo har sitt vanliga tema. Det ser ut så här denna vecka:

Hur skildras mannen i tv-serier, filmer, böcker och i annan kultur? Hur porträtteras de av fotografer och konstnärer?

Kanske behövs en manlig motsvarighet till Bechdeltestet som går ut på att en film (eller en bok för den delen) innehåller minst två manliga karaktärer som verkligen pratar med varandra om livet, utan att skämta bort känslor eller dunka varandra i ryggen när de lite generat någon gång kramas. Ett krav är att de varken är påverkade av alkohol eller droger när detta sker. Detta ska dessutom ske i en film (eller bok) där inga kvinnliga karaktärer behöver utstå sexistiska skämt och där kvinnor slipper förminskas på något sätt. Vi kan kalla det Kulturkollotestet.

Veckans utmaning handlar om män i kulturella verk. Berätta om några verk med män i huvudrollen, eller i någon annan viktig roll. Det kan vara positiva porträtt att inspireras av, eller sådana som ingen bör försöka efterlikna. Inkludera gärna ett verk som klarar Kulturkollotestet när du gör utmaningen!

Det här var svårt. Jag läser nog inte så många böcker med män. Eller jo, det gör jag men jag måste tänka lite innan jag kommer fram till hur de är.

Jag gillar serien Band of Brothers. Där beskrivs män på lite olika sätt. Trots att det är krig så finns det en fin sårbarhet bland pojkarna, för de är pojkar, och hur mycket de litar på varandra. De bryr sig om sina kamrater och kan dö för dem. Någonstans är det bilden av brödraskap på ett bra sätt.

Sebastian Bergman är en man som inte riktigt är en förebild. När han löser fall är han riktigt bra men som människa känns han inte trevlig. Hjorth och Rosenfeldt har verkligen lyckas måla upp en bild av en psykolog som egentligen kvalar in som en patient i vissa lägen.

Så en film där de pratar om känslor och inte flickor och inte dunkar varandra i ryggen med hö, hö. Jag tänker säga Stand by me. En grupp pojkar som ger sig ut för att se ett lik. Samtalet om livet på högstadiet och att de gråter. Nej, men visst är det en film där de faktiskt får känna något.


måndag 6 november 2017

Sing



Buster älskar teater. Det har han gjort ända sedan han som liten kille var där med sin pappa och hörde Nana Noodleman sjunga. Numera äger han en teater och tja, det går väl kanske inte superduperbra om vi säger så. Därför försvinner alla skådespelare och alla andra dagen innan musikalen ska sättas upp. Buster blir utom sig men får en plan. Han ska hålla en sångtävling, lite som idol, för vem som helst. Vinsten är 1000 dollar. Tror han i alla fall för hans assistent råkar lägga till två nollor. Då kommer det i alla fall massor deltagare.

Det är nu som Rosita, mamma till väldigt många små kultingar, Johnny, en gorilla som egentligen inte vill vara kriminell, Ash och Mike blir uttagna. En som missar sin chans är Meena, men hon hamnar bakom scen. Nu tänker Buster är saken biff. Eller vad en nu ska säga. För sjunga kan de och det är ju huvudsaken.

Den är ganska bra filmen men det är något som gnager. Kanske att det inte är något nytt och att det ibland blir lite sisådär. Jag har sett bättre tänker jag och hoppas att det blir mer nytänk i uppföljaren. Det är nämligen så att det kommer en tvåa. Rollerna är nog det jag tänker mest på. De har jag också sett förr. Det hade varit roligare med något nytt. På det igen om vi säger så.

söndag 5 november 2017

Marco Polo



För några år sedan kom Netflix med serien Marco Polo och efter två säsonger lades den ned. Inte så konstigt eftersom den är dyr att spela in. Det handlar om den venetianske köpmannen Marco Polo som i verkligheten kom att tillbringa 20 år vid Kublai Khans hov. Den store khanen var intresserad av all sorts religion och Polo fick förklara kristendomen för honom.

Här är det lite annorlunda eftersom Polo ges till khanen av sin far som fånge. Han blir sedan kvar och även om Kublai själv finner stor nytta av Polo är det inte alla som gör det. Polo ses som ett hot mot många individers önskan om makt. För det har den gode Kublai, makt. Som härskare över Mongoliet och större delen av Kina och långt bort mot Egypten är han den störste khanen. Det är bara den siste kejsaren av Kina som ska störtas.

Serien är nog knappast sann alla gånger men det är uppfriskande att se en serie som utspelar sig i kanske den mest intressanta perioden under medeltiden. Nämligen då när Mongoliet höll på att ta över den Eurasiska kontinenten. Om de hade lyckats hade vi kanske inte levt som vi gör idag. Det är en intressant tänk om-situation.

Det är också uppfriskande att de flesta kineser spelas av människor med kinesiskt ursprung men mongolerna är det lite svårare med. Araber spelar araber och européer lika så. Det händer inte alltid och jag tycker att serien ska ha en eloge för det. Gissningsvis har de valt engelsktalande för att det ska vara mer tillgängligt för alla men också för att många av skådespelarna är uppväxta i ett engelsktalande land. I alla fall majoriteten. En ganska bra serie som finns på Netflix fortfarande. 

lördag 4 november 2017

De sju som såg av Denise Rudberg



Marianne Jidoff har blivit chef för den externa utredningsenheten som tillhör åklagarmyndigheten och tillsammans med Torsten Ehn och en lite krasslig Augustin Madrid välkomnar de två nya kollegor. Problemet är att nu måste gruppen hitta en ny arbetsplats för att Mariannes lägenhet fungerar verkligen inte. Nu är det ju tur att hon äger ett stort hyreshus och att det går att bygga om så gruppen flyttar kanske 150 meter.

Själva utredningen handlar om en stor hockeystjärna som hittas mördad i sitt hem. Hans fru ligger medvetslös på övervåningen men minns ingenting. Utredningen tar sig många olika vägar och det är inte bara ett spår som ger utdelning i den här gången.

Jag gillar Rudbergs böcker och att hon gör det lite lättsamt. Poliser och utredarna har ändå ett bra liv. De är sociala och inte djupt deprimerade och det är avkopplande. Jag reagerar starkast på tråden om Mariannes vikt. Det tjatas hit och dit och visst hälsa är viktigt men varför just kvinnlig vikt. Nja, inte okej kände jag under läsningen. Annars är det en bra fortsättningen och tillskotten till gruppen är viktig för fortsättningen.

Personutvecklingen mellan gångerna ändras lite och ibland skulle jag önska att det hände lite mer på vissa plan. Det finns vissa saker som en väntat på ska hända sedan bok ett och det är dags nu. Jag skulle vilja att Madrid fick mer plats för han drunknar lite i Ehns skugga. Den här boken var en sådan där i vilken han är lite osynlig.

fredag 3 november 2017

Helgfrågan v. 44



Det är fredag och förra veckans bonusfråga handlade om hur många böcker jag skulle hinna läsa mellan förra veckans fråga och idag. Jag tänkte två men det blev faktiskt tre. Yes! Fast nu över till veckans två frågor från Mia:


Hur sorterar du böckerna i din bokhylla?
Bonusfråga: Hur ser din bokhylla ut nu? Gärna bild.

Jag har alltid goda intentioner och just nu i genre och sedan författarordning. Här har jag gallrat bland mina historieböcker. Därför lite sisådär rörigt.

Mina bokhyllor ser bland annat ut så här. Jag har fler men de ser lite rörigare ut just nu.

torsdag 2 november 2017

Olikhetsutmaningen: verklighet och fantasi

Denna torsdag har tillbringats med att städa, faktiskt roligare än vad jag trodde, och att lyssna på ljudbok. Jag har också ätit god glass i form av dumle pepparkaka. Den kommer nog ätas under någon adventshelg tänker jag. Hos Linda på enligt O är det olikhetsutmaningsdags och så här lyder dagens uppmaning:

Jag är lite skeptisk till Halloween ska sägas och firar inte högtiden. En av ungarna tycker att det är roligare, men resten av familjen hoppar helt över högtiden. Däremot har den inspirerat till veckans ordpar som är verklighet och fantasi. Just skräck och fantasi är en stor del av hösten i allmänhet och Halloween i synnerhet. En genre jag vanligen är ganska skeptisk till, men jag har sedan jag började blogga om böcker vidgat mina litterära vyer till att innefatta även en del skräck.

Vilka kulturella verk förknippar du med orden verklighet och fantasi?

Jag läser mycket fantasy och där kryllar det ju av författarens fantasi. Det är nog ett måste för att skriva böcker men fantasy i synnerhet. Där får Charlotte Cederlunds trilogi om Álli och hennes förmågor. Det hela utspelar sig Norrland och Álli kommer hem till sin mors ursprung efter att fadern avlidit. Mamman var same och det är även Álli. Fast hon vet inget om det. Det visar sig att hon har kraft som är ovanlig och att hennes föräldrar var hemliga av en orsak. Denna bokserie utspelar sig nära vår verklighet men är lite tillskruvad. I början av nästa år kommer den sista delen.

De flesta deckare brukar vara ganska bra på att beskriva tidsandan i vilken de är skrivna. Därför får de stå för verklighet i allmänhet. Visserligen känns det ganska fantasifullt när morden ska till men just detta att beskriva samhället känns verkligt. Ska jag knyta ihop min tanke med en bok får det nog bli Sjöwall/Wahlöös Roman om ett brott som omfattar de böcker som handlar om Martin Beck och hans utredningsgrupp. Till skillnad från filmerna är böckerna djupt samhällskritiska och det är intressant att läsa dem som historiska dokument. Kanske lades grunden för nordisk noir här.

Hett i hyllan #116


Det är torsdag och jag har varit ledig idag. Trots det har jag flängt som en tok både hit och dit och totalt missat att berätta om mina skämsdelar av hyllan. Skämsdelar? Ja, Monika uppmanar oss att titta i bokhyllorna efter sådant som kanske inte riktigt lästs än.

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan? 

Jag inventerade min läsning för något år sedan och insåg att jag faktiskt inte läst klart Guillous serie om Hamilton. Det trodde jag men insåg att jag missat två böcker. Så som en utmaning till mig själv tänkte jag läsa om och läsa de fristående böcker som fortsätter serien. Jo, så lite att läsa med andra ord.




onsdag 1 november 2017

100 svenska böcker

På flera bloggar finns den här listan i tid och otid. Tänkte kolla om jag har läst några fler sedan sist. Troligtvis inte men uppdateringar är aldrig fel. Fet stil betyder att jag läst den.

1. Romanen om utvandrarna - Vilhelm Moberg (1949-59)
2. Pippi Långstrump - Astrid Lindgren (1945)
3. Bröderna Lejonhjärta - Astrid Lindgren (1973)
4. Romanserien "Stad" - Per Anders Fogelström (1960-1968)
5. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige - Selma Lagerlöf (1906-07)
6. Emil i Lönneberga - Astrid Lindgren (1963)
7. Röde Orm - Frans G. Bengtsson (1941-45)
8. Mio min mio - Astrid Lindgren (1954)
9. Ronja rövardotter - Astrid Lindgren (1981)
10. Juloratoriet - Göran Tunström (1983)

11. Jerusalem - Selma Lagerlöf (1901-02)
12. Aniara - Harry Martinson (1956)
13. Simon och ekarna - Marianne Fredriksson (1985)
14. Händelser vid vatten - Kerstin Ekman (1993)
15. Ondskan - Jan Guillou (1981)
16. Jack - Ulf Lundell (1976)
17. Den allvarsamma leken - Hjalmar Söderberg (1912)
18. Mor gifter sig - Moa Martinson (1936)
19. En komikers uppväxt - Jonas Gardell (1992)

20. Böckerna om Bert - Anders Jacobsson/Sören Olsson (1987- )
21. Kejsaren av Portugallien - Selma Lagerlöf (1914)
22. Strändernas svall - Eyvind Johnson (1946)
23. Nässlorna blomma - Harry Martinson (1935)
24. Doktor Glas - Hjalmar Söderberg (1905)
25. Dvärgen - Pär Lagerkvist (1944)
26. Den som vandrar om natten - Marianne Fredriksson
27. Jag saknar dig, jag saknar dig - Peter Pohl
28. Anna, Hanna och Johanna - Marianne Fredriksson
29. Böckerna om Sune - Anders Jacobsson/Sören Olsson

30. Din stund på jorden - Vilhelm Moberg
31. Vinterviken - Mats Wahl
32. Tordyveln flyger i skymningen - Maria Gripe
33. Villospår - Henning Mankell
34. Vägen till klockrike - Harry Martinson
35. Markurells i Wadköping - Hjalmar Bergman
36. Barabbas - Pär Lagerkvist
37. Agnes Cecilia: en sällsam historia - Maria Gripe
38. Molnfri bombnatt - Vibeke Olsson
39. Vendetta - Jan Guillou

40. Den femte kvinnan - Henning Mankell
41. Mördare utan ansikte - Henning Mankell
42. Ormens väg på hälleberget - Torgny Lindgren
43. Böckerna om Alfons Åberg - Gunilla Bergström
44. Alla vi barn i Bullerbyn - Astrid Lindgren
45. Trägudars land - Jan Fridegård
46. Vem älskar Yngve Frej? - Stig Claesson
47. Steget efter - Henning Mankell
48. Saknaden - Ulf Lundell
49. Den vita lejoninnan - Henning Mankell

50. Rid i natt - Vilhelm Moberg
51. Bombi Bitt och jag - Fritiof Nilsson Piraten
52. Madicken - Astrid Lindgren
53. Gentlemen - Klas Östergren
54. Lars Hård - Jan Fridegård
55. Raskens - Vilhelm Moberg
56. Gäst hos verkligheten - Pär Lagerkvist
57. Kallocain - Karin Boye
58. Kvartetten som sprängdes - Birger Sjöberg
59. Hans nådes tid - Eyvind Johnson

60. Rövarna i Skuleskogen - Kerstin Ekman
61. Hummelhonung - Torgny Lindgren
62. Janne, min vän - Peter Pohl
63. Bara en mor - Ivar Lo-Johansson
64. Ett drömspel - August Strindberg
65. Bränt barn - Stig Dagerman
66. Stjärnor utan svindel - Louise Boije af Gennäs
67. Bock i örtagård - Fritiof Nilsson Piraten
68. Blindgång - Marianne Fredriksson
69. Böckerna om Karlsson på taket - Astrid Lindgren

70. Comédia infantil - Henning Mankell
71. Herr Arnes penningar - Selma Lagerlöf
72. Miranda och pärlhalsbandet - Kerstin Sundh
73. Romanen om Olof - Eyvind Johnson
74. Vävarnas barn - Per Anders Fogelström
75. Pappan och havet - Tove Jansson
76. Tjuven - Göran Tunström
77. Häxringarna - Kerstin Ekman
78. Vinter i paradiset - Ulf Lundell
79. Coq rouge - Jan Guillou

80. Böckerna om Kulla-Gulla - Martha Sandwall-Bergström
81. Vi på Saltkråkan - Astrid Lindgren
82. Evas bok - Marianne Fredriksson
83. Skuggan över stenbänken - Maria Gripe
84. Fru Björks öden och äventyr - Jonas Gardell
85. Kvinnor och äppelträd - Moa Martinson
86. Merabs skönhet -Torgny Lindgren
87. Frestelsernas berg - Jonas Gardell
88. Böckerna om Pettson och Findus - Sven Nordqvist
89. Statarna - Ivar Lo-Johansson

90. Fiendens fiende - Jan Guillou
91. Dikter - Karin Boye
92. Kyssen - Ulf Lundell
93. Barnens ö - P C Jersild
94. Utvald att leva - Jerzy Einhorn
95. Clownen Jac - Hjalmar Bergman
96. Löwensköldska ringen - Selma Lagerlöf
97. Mormor gråter och andra texter - Jonas Gardell
98. Syndafloden - Marianne Fredriksson
99. Efter floden - P C Jersild
100. Århundradets kärlekssaga - Märta Tikkanen

Nja, 30 av hundra. Bättre kan jag.