En pantlånare, tror jag att han är, bestämmer sig för att gifta sig med en mycket yngre kvinna. Detta för att han behöver gifta sig men han har inte den ställning han anser sig behöva. Den yngre kvinnan är fattig men stolt och försöker få erkännande och kärlek i sitt äktenskap men respekterar inte sin man. Det får konsekvenser för dem båda.
I sann anda låter Dostojevskij först måla upp en bild av en man med en viss agenda. Flickan är också en ung dam med bestämda åsikter och i slutänden kan bara en få som den vill. Det är spännande hur ingen av karaktärerna är speciellt lätta att tycka om. De har sina brister som skaver vid läsningen. Det är kanske som sig bör men jag skulle önska att författare på 1800-talet hade skrivit kvinnor lite annorlunda. Fast detta är ändå bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar