Ganska nyligen tog Sashas mamma livet av sig. Hon mådde inte bra och fick folk att gråta. Därför bestämmer sig Sasha för att få folk att skratta istället. Det är svårt eftersom Sasha inte har funny bones men hon ska träna. Så hon börjar titta på stand up. Det är både kul och konstigt. Fanny, kompisen, älskar banjo så de ska bli kända på varsitt sätt. Sashas farbror Ossy hjälper henne träffa en riktig stand up-artist.
Fast nu är livet inte så lätt. Cecilia, fröken i skolan, är inte rolig alls och pappa är orolig. Linn, psykologen på BUP, går omkring i roliga T-shirts men pratar om jobbiga saker. Det är inte kul alls. Det och att läsa böcker eller lära sig saker eller... ja. Det finns en lista i Sashas liv som måste följas.
Den här boken är väldigt bra men dessvärre är mina elever för stora. Sasha är tolv år och vissa saker växer en ifrån. Däremot tänker jag att den fungerar för att kunna prata om döden och psykisk ohälsa bland yngre tonåringar. Jag tänker att de fungerar från årskurs fyra till sjuan. Det är i alla fall inte så svårt att förstå varför Jägerfeld är nominerad till Augustpriset.
Porträttet av en ung flicka som saknar sin mamma men samtidigt är arg på henne är fint skildrat. Det märks någonstans att vi alla är stöpta i Astrid Lindgrens anda och barn och ungdomar har ett drag av Kajsa Kavat, Pippi och andra. Det är verkligen så som lilla Sasha beskrivs, både modig och annorlunda men samtidigt lite rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar