Jag bestämde mig häromveckan för att läsa mig igenom Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbos utgivningar av ungdomslitteratur eller litteratur för unga vuxna eller vad det nu kallas. Jag började med Lindbäck i alla fall. Det är något uppfriskande med böcker som får vara trevliga, uppiggande och där karaktärerna känns som de elever en möter varje dag.
När Marie och Tomas träffas uppstår tycke och det växer till kärlek. Denna kärlek leder till att de vill flytta ihop och med tre tonårsbarn blir det rätt mycket att ställa om till. Det blir i Umeå som den nya familjen sätter upp sitt bo och för Wille och Daniel är det en stor omställning. Pappa Tomas är läkare och kan få jobb nästan var som helst så det var inga problem.
När Nina och Daniel börjar ettan på gymnasiet gör de det i samma skola och samma klass. Nina har lite svårt att komma in i den nya klassen eftersom hon gärna hänger med sina gamla klasskamrater från högstadiet men Daniel passar bättre in i naturklassen. Det blir inte lättare för Nina när Manda lämnar för ett annat program.
Det är så fint beskrivet hur viktigt det är att ha någon att vara med i skolan. Nina som känner sig utanför i klassen och Daniel som känner att han passar in. När de är med Ninas vänner är känslan tvärtemot. Det är uppfriskande med en bok där tonåringar också inte behöver dricka men ändå kan vara med. Det saknas ibland i litteraturen men också att tonåringar får dricka utan att göra allt för dumma saker. Så som livet är och så som tonårslivet är. Boken är fin och trots att slutet kanske är som alla läsare önskar tycker jag att det är bra och bäst för resten av handlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar