Burna av en annan vind av Ursula K Le Guin

 

 

Sista boken i Le Guins serie om Övärlden är skriven ganska många år efter första boken. Det är som alltid en stor del om förändring men även om död även i denna. Den här bokens huvudspår är Aldar som drömmer om sin döda hustru. Han ser henne i de dödas land. Ett ställe som är mörkt och grått. Aldar tycker detta är svårt med dessa drömmar och söker upp Ged och Tenar. Ett sidospår är att Tehanu, den unga flicka som Tenar tog hand om, involverad i konflikterna mellan människor och drakar. Hon kan tydligen förstå eller kommunicera med drakarna på ett sätt som ingen annan.

Allt hamnar tillbaka hos de gamla magikerna och deras rädsla för döden. Detta leder till en uppgörelse och en förändring där Tehanu och drakar har en stor betydelse. 

Att läsa Le Guin är som att läsa filosofi. Hon är inte den starka feminist man skulle kunna tro utan hennes tankar är allmänna och behandlar alla våra tankar om vår levnad. Det som är unikt är att hon ger kvinnliga karaktärer en mening som var annorlunda förr. Detta är ett värdigt avslut på serien men de stora avsluten är inte för den här serien och som läsare måste du leva lite med att det blir nya frågor. Läsvärd serie för alla som gillar fantasy.

Berättelser från Övärlden av Ursula K Le Guin

 

Vi är tillbaka i Övärlden. Detta är en novellsamling som knyter ihop de övriga romanerna i serien med mycket historia, kultur och förklarande av magin. De fem novellerna handlar om händelser innan romanerna. I en möter vi Otter som lever i en tid när magi är förbjuden. Diamon och Darkrose är två personer som träffas och de drivs av kärlek och längtan att göra egna saker. Sedan får vi träffa Ogion som en vacker blir Geds lärare. Irian får en egen novell där hon börjar utmana Rokes speciella regler för magi.

Alla novellerna passar in i handlingen men det gäller att hålla koll för det handlar om både nu och då. Det är nya karaktärer men ibland finns den röda tråden till de övriga romanerna där. De är välskrivna. Jag tycker om Le Guins sätt att skriva. Ibland märks det att det är ett tag sedan de skrevs men det fungerar.

Tehanu av Ursula K Le Guin

 

Det var ett tag sedan jag läste den här. Det här är handlingen lånad från förlaget: Tenar, kvinnan från Gravkamrarna i Atuan och hur hon tar hand om en misshandlad liten flicka som blivit svårt brännskadad och lämnad att dö. Tenar har levt ett stillsamt kvinnoliv som bondhustru på Gont, trollkarlen Geds hemö. På Gont kallas hon Goha, och det är under det namnet vi först möter henne här. Hon är nu änka, och när hon en dag står uppe på en klippa ser hon en stor fågel som kommer flygande västerifrån över havet. Tehanu är en liten flicka Tenar tar hand om och Ged och Tenar återförenas i denna bok.

Till skillnad från många andra fantasyböcker är den röda tråden hos Le Guin inte alltid uppenbar. Jag läste dessa böcker med två månaders mellanrum och det är liksom en bok emellan tvåan där Tenar dyker upp och den här. Jag tycker om handlingen men det tog mig lite omläsning innan pusselbitarna stämde. Bra läsning för fantasyälskaren och för tjejer.

Den yttersta stranden av Ursula K Le Guin

 

Jag insåg just att jag hade glömt den här boken för när jag kommenterade böcker 2021. Den är läst då men jag måste bara ha missat den. Vi är i Övärlden återigen men denna gång har Ged blivit ärkemagiker på ön Roke. Han märker att magin håller på att tappa sin styrka. 

Till Roke och trollkarlsskolan kommer prins Arren av Enland. Han ska en gång bli kung av Morred. Han vill försöka rädda magin och framförallt människors apati nu när magin försvinner. För att återställa magin måste de ta sig till utkanten av Övärlden och även till dödsriket. Som tur är får de också hjälp av en drake. 

Jag läste alla böcker i en följd ungefär under slutet av 2021 och början av 2022. Jag tyckte väldigt mycket om dem men ibland när Le Guin omnämns som en stor feministisk författare blir jag perplex. Hon skriver helst om män men det kanske är jag som hamnat i fel böcker. Det finns kvinnor men det är inte alltid säkert. Böckerna är bra och har sin plats som stora fantasyböcker. Väl värda sin tid. Sedan kommer det ju en drake och det är ett favoritelement. 

De utvalda - Det främmande landet av Kristin Cashore

 

Det var många år mellan bok 3 och bok 4. Kristin Cashore skrev mellan 2008 och 2012 de tre första delarna och 2021 kom del 4. Jag tror många trodde att det var slut 2012. 

Drottning Bitterblue styr sitt rike Monsea. Det har varit svårt för hennes pappa misskötte landet något hemskt. Hon skickar ut sändebud för att ta reda på andra områden och träffa andra länder. En efter en hittas hennes sändebud döda. Det gör att drottningen själv ger sig ut för att hitta orsaken till detta. Med sig har hon sin spion Hava, Gideon och sitt hov till landet Winterkeep. Ett modernt land där man flyger i skepp ovan jord och har telepatiska rävar som husdjur. Det som dödar är nog kanske inte rävarna tror Bitterblue. 

Jag blev överraskad när jag såg att det hade kommit en bok till. Det jag tycker om är att den är lite mera mogen och handlar om en drottning som funderar över sitt liv. Det gör den läsvärd. Jag var tvungen att dubbelkolla lite med tidigare böcker för några karaktärer hade jag glömt. Har man som jag läst del 1-3 är del 4 en självklarhet. Det finns en femte del som bör läsas snarast tänker jag.

Gravkamrarna i Atuan av Ursula K Le Guin

 

Fortsättningen på Trollkarlen från Övärlden börjar på Atuan. Vi får möta Arha som är en ung översteprästinna på ön. Atuan är känd för sina gravkamrar som innehåller skatter och kvarlevor från en civilisation sedan länge borta. En flicka i var generation väljs ut som översteprästinna. Trollkarlen Ged kommer till ön i sökandet efter en skatt. Arha fångar in honom. 

Geds och Arhas möte kommer att bli början på en stor förändring för Arha. Hon börjar ifrågasätta sin roll som översteprästinna. Dessa grubblerier får henne att se de maktstrukturer och de dogmer som styr hennes liv. Det är i samtal med Ged som hon minns och använder sitt födelsenamn, Tenar igen. 

Det tog en oväntad vändning efter bok ett men den här ger djup. Det är bra att det knyts ihop via Ged. Det finns mycket av dåtidens tankar på kvinnors roller som ibland känns både moderna och förlegade. Språket är gott och flödande. Det är en trevlig uppföljning och jag är glad att jag äntligen läste den här.

Trollkarlen från Övärlden av Ursula K Le Guin

 

Ged är en ung pojke som upptäcker sina magiska krafter. Han bestämmer sig för att gå i lära för att bli en trollkarl. Snart får han reda på att det finns en ond kraft som hotar hans Övärld. Men Ged tänker att han klarar av lösa allt på egen hand. Därför råkar han väcka en skugga som är farlig för både honom och hela Övärlden. Det blir så farligt att hans lärare dör och själv skadas han rejält. Trots mycket om och men blir han till slut färdig trollkarl. Skuggan däremot är inte borta utan väntar tålmodigt på Ged. Det tar år innan Ged kan konfrontera skuggan återigen.

Som sig bör är detta en klassisk berättelse om att växa upp och att bli en ansvarig person. Det som inom fantasygenren kallas för quest är också förekommande. Det är genom att konfrontera skuggan som Ged kan växa klart för den här gången. Utvecklingen kommer att fortsätta men just detta är avslutat. 

Jag tycker om Ursula K Le Guins sätt att skriva. Det är flödigt och beskrivande. Visserligen är det lite gammaldags för boken är över 50 år. Det påverkar lite för språk utvecklas. Jag tycker att om du gillar fantasy är detta en läsning värd att göra.

Star Wars - episode II - Attack of the Clones av R.A Salvatore

 

Det är ibland svårt att göra böcker efter film. Nu var inte Attack of the Clones speciellt väl mottagen och jag kanske förstår varför. Eller inte. Star Wars-fans, och nu menar jag en väldigt liten del som är väldigt högljuda berättar gärna vad som är fel medan andra bara tänker att det fungerar. 

Vi kan väl sammanfatta boken med att detta är nu som Anakin Skywalkers väg mot den mörka sidan börjar. Det finns lite hintar här och där. Jag förstår vad Lucas, och de andra manusförfattarna försökte säga. Det finns personer som viskar i hans öra och som han lyssnar på. Precis som alla andra som radikaliserar ungdomar finns det här med. Precis som i många andra fall är det ingen som märker detta i så stor utsträckning eller så ignoreras de unga som utsätts. På så sätt är det egentligen en väldigt samtida läsning i en fantasybok. 

Filmtankar om två filmer: Assassin's Creed och Dark Tower

Det kom två filmer förra året tror jag hade två olika förlagor. Den ena var baserad på ett spel och den andra på en bok. 

Assassin's Creed är baserad på spelserien med samma namn. Den utspelar sig i ett nu och ett då. Det är ganska komplext och jag finner att den är lite rörig. De pratar mycket originalspråk och det är bra. En film som är så där. Jag har spelat spelet och känner att de verkligen försöker. Att konvertera spel till film är verkligen inte lätt.

Dark Tower är baserad på Stephen Kings bok med samma namn. Det är verkligen många saker som är typiskt för King i boken. Jake ser och drömmer om en konstig verklighet och en man i svart. Det visar sig att det är en annan värld där det finns magi. Så Jake hämtas dit och där träffar han Roland. En man som är en gunslinger, ett med sitt vapen, som är en räddare av världar. Filmen är okej men jag kan inte riktigt komma in i den. Idris Elba är mycket bra och resten är okej.

Svar på nördigt

Lite nördigt

Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren

Jag har gått en kurs i min kommun om läsning och då, eftersom jag var i minoritet som gymnasielärare, valdes denna. Inte för att jag klagar för boken är bra och det går alltid att tänka om och tänka för sig själv.

Skorpan är en ung pojke som är sjuk. Eller Karl heter han ju. Karl Lejon och han ligger hemma i sin soffa och är döende. Han är lungsjuk och hans största idol och säkerhet i världen är storebror Jonathan. Det är mycket som storebror gör och när han räddar sin lillebror från en brand men själv omkommer kan Skorpan inte hantera det. Så han lämnar ett brev till sin mamma en kväll och hamnar i det vackra Nangijala. Där lever Jonathan och trivs rätt bra i Körsbärsdalen. Det är en bondgård och de tar hand om djuren och nu heter Skorpan Karl för hur ska det annars passa ihop med Lejonhjärta?

Så får Karl veta mer och mer om Nangijala. Det är ett bra ställe men Tengil vill ont och folket som bor i Törnrosdalen har det inte lätt. Där härjar Tengil men det finns en motståndsrörelse samtidigt som någon spionerar i Körsbärsdalen åt Tengil. Karl blir orolig och när Jonathan försvinner på ett uppdrag bestämmer sig den lille killen för att följa sin bror.

Det är fin bok men som vuxen läser jag nog annat än barn. Jag tänker på deras stackars mamma som förlorar båda sina barn. Att det likt många andra sagor handlar om hjältens utveckling och i detta fall inte Jonathans utveckling. Annars gråter jag alltid en skvätt så även denna gång. Även om jag älskar att Astrid läser sina böcker själv vore det kul med en modern uppläsning. Kalla mig progressiv men lite förnyelse vore nog inte fel.

Star Wars Episode 1: The phantom Menace av Terry Brooks

När den sjunde filmen i Star Wars-serien kom blev jag lite nördig igen. Jag var väldigt nördig på 1980-talet och älskar filmerna. Som så många andra blev jag väl något besviken när PT (prequel triology) kom i början av 2000-talet men jag har tänkt om. I december kommer den nionde och troligen sista filmen om i alla fall familjen Skywalker och nu ska jag läsa mig igenom varenda bokversion av filmerna. Det är ganska vanligt att de skriver en bok om filmerna.

Det här är boken som är baserad på den film som presenterar oss för en ung och ganska liten Anikin Skywalker. Han bor på Tatooine med sin mamma och är slav. Han drömmer om att göra annat med sitt liv. Bli pilot och rädda sin mamma från det här hemska livet. Han jobbar trots sin ålder i en mekanikshop och är väldigt bra på att bygga saker.

I andra delar av galaxen så pågår en belägring av planeten Naboo. Det handlar om ett handelsavtal och den unga drottningen, Padmé Amidala, bestämmer sig för att försöka lösa detta på fredlig väg. Lättare sagt än gjort när hela förloppet styrs av en okänd individ som bara några har varit i kontakt med.

Eftersom Naboo är belägrat och eftersom jediriddare arbetar med republiken är det så som de kommer att eskortera drottningen till ett möte. Nu är det så att deras skepp blir beskjutet och de måste gömma sig på en ökenplanet långt bort från mycket annat. Det är så de möts. Jediriddarna och Anikin men även Padmé och Anikin.

Egentligen är det inte en dålig handling. Det är liksom rimligt att det finns krafter som vill styra och demokratiska tankar på annat håll. För att vara så omtalad och hatad är det ändå ganska okej. Det har sina slag och det är mycket i rymden men också man mot man. Något jag tycker är hemskt är hur många unga som slåss. Både Padmé och Anikin är, med våra mått mätt, barn och de är med i krig. Visst är det fiktion men samtidigt är det också verklighet för många barnsoldater runt om i världen. I alla fall är berättelsen bättre än jag minns. Kanske är det så med minnet. Vi minns det vi vill minnas.

Ordbrodösen av Anna Arvidsson

Detta är en fantasybok som utspelar sig i Sverige och det är ganska så ovanligt. Att vara en ordbrodös är lite som att vara en häxa men enbart med skrivna ord. Det är där styrkan sitter. Alba kommer att bli ordbrodös dagen hon fyller 18 men så händer något som inte stämmer. Hennes styrka kommer inte och det förvånar alla. Albas mamma är död sedan många år och hon har växt upp med sin mormor och morfar. När kraften uteblir skickas Alba till Stockholm och en släkting som inte heller som fick kraften. Här försöker Alba lista ut vad som är fel. Vilken hemlighet hennes mamma hade och om det finns någon som vill henne illa.

Jag är kluven till boken. Många tycker att den är väldig bra och att den är en bra svensk fantasy men nu kommer klämmen. Jag är inte så övertygad. Den börjar bra men någonstans tappas ordbrodöserna bort och allt känns som en gåta som ska lösas. Visst, det behövs i alla böcker något som driver handlingen framåt men nej. Detta griper inte tag i mig och jag finner inget intresse av att följa med. Där Engelsforstrilogin leker med övernaturliga krafter och även Idijärvitrilogin finner jag att detta faller lite platt. Missförstå mig rätt. Detta är en bra bok men den faller inte mig i smaken. Jag kan se att många elever skulle tycka den är lite gullig och ev. spännande. Fantasyinslaget är inte så stort att det stör någon. En bra bok för många skulle jag tro.

Ett veck i tiden

Den här filmen är baserad på en bok med samma namn. I samband med Clinton/Trump blev den en snackis. Chelsea Clinton sa att hon älskade den som barn och helt plötsligt började den köpas och läsas. Den blev så omtalad att det blev en film. Ingen ska anklaga Disney för att inte följa med trender. Jag har inte läst boken och är väl sisådär sugen. Eller kanske en dag.

Filmen handlar om Meg, vars far har varit borta i fyra år, och hennes yngre bror Charles Wallace. De lever ett okej liv men Meg har gått in i en form av bubbla sedan pappan försvann. Det händer lite saker på skolan och Calvin dyker upp hemma hos dem. Det och en dam vid namn Mrs. Whatsit och Charles Wallace besöker Mrs. Who. Dessa två damer samt en tredje vid namn Mrs. Which har hört deras pappa. Han har önskat sig hem men de kan inte känna av honom. Därför tar de med de tre barnen ut i universum för att leta efter fadern.

De kommer till en planet där han varit och där möter de på mörkret. Mörkret kan inte dessa krigare av ljus kämpa mot så när Meg tessrar in i mörkret lämnas barnen där. Där finns ondska som förför och försvårar deras kamp.

Det låter så knäppt att återberätta handlingen generellt utan att avslöja för mycket. Jag både gillar och ogillar den här filmen. Skådespelarna gör bra i från sig men handlingen känns väldigt rörig. Det hoppas hit och dit och stackars barn som måste rädda universum. Inte kan ljusets riddare göra det och jag blir trött. Så är det alltid i böcker och filmer. Du lille vän ska kämpa mot det alltigenom onda som vi inte gör själva. Jag vet att det är så som genren fungerar men jag skulle önska att barn inte bara köpte allt och att det faktiskt inte bara är att slåss mot ondskan fallera. Visst det handlar också om att tro på sig själv och inte ge efter för den ondska som finns inom oss. Det tycker jag om. Jag tycker också om att det är okej att sakna och att vara arg på sina föräldrar samtidigt utan att det är något fel. Som sagt är jag kluven till filmen och därför undrar jag en del över boken också.

Filmen är bra och underhållande. Troligtvis behöver du vara kanske en sisådär 10 år och uppåt. Annars är det för svår engelska och svensk text.

Teen Wolf

Någon gång på 1980-talet och någon gång på 1960-talet gjordes filmer med en ung varulv som gick i skolan och var riktigt cool. Han utnyttjade sin förmåga att spela basket t.ex. Det enda jag minns var att Michael Landon och Michael J. Fox spelade varulven. Det blev någon uppföljare där de var i London också. Nog om det i alla fall, för den här serien är väl baserad på tanken att en vanlig kille i high school blir varulv men där slutar också alla likheter.

Scott är killen som en natt, när han och kompisen Stiles är ute för att se ett lik, blir biten/riven av en varulv. Det gör att han förvandlas sakta men säkert. Det visar sig att Stiles inte blir så rädd som en kan tro men samtidigt så visar det sig att världen är full av övernaturliga väsen. Dessutom finns det väktare och jägare. De senare visar sig gilla varulvar lite för mycket.

Under de sex säsonger som serien pågick hände det ganska många saker. Det är inte bara övernaturliga saker utan problem med föräldrar, kärlek, vänskaper och annat som blandas in i allt. Nu är serien verkligen gjord för en yngre publik men den fungerar om en gillar övernaturligt och det gör jag. Med tiden expanderar Scotts flock, som den varg han är, och det är övernaturliga varelser av alla de slag. Skådespelare kommer och går och så är livet. Det påverkar seriers utformning och så även här.

Den här serien lades ned 2017 men det tog tid att visa den i Sverige till sista avsnittet. En av de skådespelare som kom ur denna serie med stor framgång är Dylan O'Brien och har du sett t.ex. Maze Runner är det killen som har huvudrollen. Han har även gjort annat och var nästan inte med i säsong 6 av den enkla anledningen. Trogen in i det sista kan man väl säga.

I serier som är övernaturliga så är det nästan alltid natt, eller grottor, eller mörka gångar, eller övergivna hus eller skogen mitt ute ingenstans. Mörkt är det i alla fall och denna serie är inget undantag. Jag började se den en sommarkväll när det regnade och det var alldeles lagom mörkt och stämningsfullt. Detta är ingen serie en ser i dagsljus utomhus med fågelkvitter. Nej, skumt, mörkt eller skymning gör den sig bäst i. Jag tycker serien är bra och den fungerade över alla sex säsonger. Ja, okej den sista delen av säsong sex var kanske lite krystad men att väva ihop allt kändes nog svårt som i alla serier. Nu ska jag ta mig vidare i serievärlden.

The Crimes of Grindelwald - Fantastic Beasts 2

Det har gått tre månader sedan de amerikanska trollkarlarna fängslade Grindelwald och nu ska han tillbaka till Europa. Fast är det något som en bör lära sig är det att trollkarlar med lite storhetsvansinne aldrig går att fånga eller hålla fångna. Så, Grindelwald rymmer och ska leta reda på Credence, den unga pojke som misshandlades hårt av sin fostermor i förra filmen. I London försöker Newt Scamander att få tillstånd att resa utomlands. Något som är ganska svårt efter att ha förstör halva New York och han nekas. Däremot dyker Dumbledore upp och ber honom hitta Credence innan någon annan gör det.

Därför reser Newt, och hans många vidunder, samt Jacob, hans muggelvän, till Paris för att leta efter Credence, Tina och Queenie. Det visar sig att pojken är intressant för alla och många tror att han egentligen är en Lestrange. Credence vill bara veta vem han är. Grindelwald däremot har planer för allt och samlar likasinnade trollkarlar som har något svårt för mugglare. Jacob känner sig allt annat än bekväm med dessa åsikter.

Det finns bra saker och förvirrade saker med den här filmen. Människor som inte är födda dyker upp och vissa manusgrejer känns ganska så krystade. Fast det blir väl så ibland när det kommer till filmkanon. I alla fall är det nästan som Harry Potter men med äldre människor. För det är väl tanken att de som började läsa boken runt 2000 ska kunna se den här nu och känna igen sig. Jag måste säga att Jude Law gör ett bra jobb som Dumbledore och att Eddie Redmayne är rätt gullig som Newt. De andra skådespelarna gör bra ifrån sig och jag är underhållen. Däremot förvirras jag och undrar hur Rowling ska förklara saker. Skriva en bok som förklarar vissa karaktärers liv innan? Nja, lite kritik kan hon tåla för det finns förvirrande saker.

Fandom av Anna Day

Så, detta är berättelsen om en grupp som älskar en bok och en film. De är i en fandom och de lever verkligen all in. Här pratar vi convent och cosplay. Det hela handlar om en dystopi där det bor perfekta människor, gemmar, och de mindre perfekta, impar. Det blir ett uppror och förbjuden kärlek. När det väl är ett convent i London åker Violet, Katie, Alice och Violets lillebror Nate åker dit för att träffa skådespelarna från filmen, Galgdansen. Något händer och alla fyra vaknar upp i Galgdansen, i berättelsen och nu måste de fundera på hur de ska ta sig hem. Rose, bokens och filmens huvudperson blir avrättad för tidigt, och Violet får ta hennes plats. Ska bli kär i en gem som ska rädda alla och dessutom ska hon offra sig.

Denna bok tror jag kräver att du känner till hur fandom fungerar, kanon och framförallt fanfiction. Det är många sådana referenser att det känns jobbigt här och där. Framförallt när kanon och fanfiction-världen möts. Det är nämligen så att Violet inte gör som kanon tänker. Inte Alice heller. Alice skriver fanfiction och Violet verkar gilla att avvika från kanon. Det är väl lite så att i en fandom skapar man sin egen kanon. Eller versioner därav för att det är så det fungerar. Jag tror också det är ett dominerande kvinnofenomen att skapa fanfiction. Att fortsätta på en berättelse eller skapa händelser eller kärleksförhållanden utanför originalberättelsen är nog ingen nyhet. Harry Potter har stora fanfictionberättelser, Fifty shades of Grey är ju delvis baserad på Twilight, och några av de allra första skrevs om Star Trek back in the day.

Är då boken bra? Oja, men den är liksom ganska så nördig. Visst det går att läsa som en dystopi men den ger framförallt mest som en förklaring till fandom. Där får jag mest utav den och det känns väldigt meta för att vara en ungdomsroman. Meta? Jo, det förekommer rätt ofta i fandom. En text om en fandoms uppbyggnad, eller karaktärsutveckling eller något annat. Så det är en helt annan läsning. Fast det är en bra dystopi samtidigt.

Midnattsljus av Charlotte Cederlund

Det här är sista boken om Áili har fått flytta från morfar och bor nu i en liten lägenhet i Kiruna. Efter att hon räddat Idijärvi och Urseiten från Borri noaidi tappade hon sin kraft. Nu går Áili på gymnasiet igen. Där börjar hon läsa samiska och får chansen att vara en vanlig tonåring. Olivia följde med sin pappa till Svalbard och det är väldigt sällan de har kontakt på grund av avståndet.

I skolan möter Áili Rasmus som har fått en begynnande kraft. Han ser också det övernaturliga men han har kraft som Áili inte har längre. Det är något som inte är som det ska och till och med i Kiruna märks detta. Sápmi står inför en sista strid som kräver mer än vad en person kan ge.

Jo, detta är sista delen och det är en värdig avslutning. Jag saknar Olivia rätt mycket. Visst hon är med men inte lika mycket. Áili känns lite mera ensam än tidigare. Det kan också bero andra saker. Det knyts ihop på ett bra sätt. Det är en serie där du tjänar på att läsa alla tre delarna. Detta är inga böcker som det går att läsa enskilt. Mest för att karaktärer återkommer och presenteras inte så mycket.

Det är en bra uppläsning som jag rekommenderar. Serien är härlig att ta till sig i värld där svensk ungdomsböcker verkar blomstra och detta är ju fantasy. Det behövs det med. Om Cederlund fortsätter skriva tror jag det kommer gå bra.

Harry Potter and the Deathly Hallows av J.K. Rowling

Nu när vi kommer till den sjunde och sista boken är det fullt krig i trollkarlsvärlden. Någon undrade en gång varför sju böcker, men Rowling svarade på det på sitt eget lilla sätt. Sju är ju ett magiskt nummer så varför inte? Det är också i början av den här boken som Harry blir myndig och skyddas inte längre av sin mosters hem. Vi säger adjö till familjen Dursleys i denna bok och tidigt firar vi ett bröllop. Livet går vidare samtidigt som Voldemort vinner mark.

Efter bröllopet gömmer sig Harry, Hermione och Ron. Deras jakt på det som ska krossa Voldemort börjar men det är svårt för dem. De ifrågasätter sig själva och varandra. Något som egentligen inte har hänt tidigare men svåra omständigheter får små konflikter att bubbla till ytan. Deras jakt för dem över större delen av Storbritannien men som sig bör avslutas allt på Hogwarts. Det ställe där två föräldralösa pojkar fann sig själva och nu ska göra upp.

Det är väldigt mycket förklarande i denna bok. Ibland känns det som om så mycket måste förklaras och Rowling väntade lite för länge tror jag. Det är inte så att det är fel men variationen mellan letande och action är ganska så låg. Ja, inte hela tiden men på ett sätt är det ett annat tempo. När en vet vad som ska hända känns det ändå ganska konstigt. Sedan är det spännande att filmerna har påverkat människors syn på böckernas innehåll tror jag ibland. Eller så var Alan Rickman så bra att Snape blev en bättre människa i hans händer.

Boken är ett värdigt avslut och jag tycker att många karaktärer får ta plats på ett bra sätt. Sedan händer mycket sorgligt. Stephen Fry är gudomlig i denna uppläsning och han har läst så bra genom hela serien. Ska du lyssna bör du faktiskt göra det på engelska. Det finns inget som motsvarar den upplevelsen.