Minnesdag

Idag är en stor minnesdag. Det har hänt en del saker rent historiskt den 11 september.

11 september 2001 hade jag varit lärare i precis en månad. Det var en hemsk dag då en av mina elever hade en släkting i New York som de inte fick tag i. I vanliga fall arbetade den här killen i ett av husen bredvid WTC men var inte där den dagen. Hade han varit det hade han nog varit väldigt skadad eftersom en kollega blivit det. 

Den 11 september 2003 grät jag på jobbet. Jag fick rätt mycket pisk för det men Anna Lindhs mord var så onödigt. Någonstans tror jag att hon en dag hade blivit en riktigt bra statsminister. Det finns en minnesfond efter henne. Därifrån har jag lånat denna bild.

Jag hade en skolkamrat vars föräldrar lyckades undkomma diktaturen i Chile. De var motståndsrörelse men var tvungna att fly runt 1974. Den 11 september mördade militären människor. Att detta skedde under CIA:s vakande öga är skrämmande. Min skolkamrat har aldrig varit i Chile och hans föräldrar kan inte åka tillbaka trots att mycket skett. De "dog" i en olycka i Chile när de flydde landet.

Bladen brinner - podden

Jag har äntligen lyssnat klart på en av de bästa bokpoddar som finns. Det är nämligen så att Bladen brinner med Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck lade ned för ungefär ett år sedan men jag hann inte med men nu är det slut. Här är deras hemsida om du är intresserad av att läsa mer.

Trots att den är några år är den fortfarande bra för föräldrar och unga som vill ha boktips. Jag har läst några av ungdomsböckerna de föreslagit och de har varit bra. En del har jag kommenterat här och andra kanske kommer. Det är en otroligt bra och intressant lyssning och det är även reportage om barn- och ungdomsböckers förutsättning och annat. Vissa avsnitt är lite daterade men de flesta fungerar när som. Det finns ett helt avsnitt om hästböcker som jag uppskattade fast jag har läst typ en hästbok i mitt liv. Det är också kul att lyssna om bilderböcker fast det är långt från min värld. Författare och förläggare får utrymme och framförallt finns det boktips.

Så vill du lyssna på en pod med två av Sveriges bästa ungdomsboksförfattare när de tar sig an bilderböcker och annat så är detta poden för dig. Att de döpt den efter en av mina favoritböcker säger så mycket om mig och om dem.

Dagens citat

Just nu-enkät

Vad läser du just nu?

Jag läser Hjorth-Rosenfeldts senaste. Den är ganska så bra.

Vad läste du senast ut?

Det var Ordbrodösen. 

Vad ska du läsa härnäst?

Alltså jag vet inte riktigt. Tror jag ska börja med senaste delen i Släkten. Det är Elisabeth Östnäs Midsommarbrud. 

Dagens tanke

Läsåret 2018

Jag tror jag har sagt det förr men jag nämner det igen. Detta år förlorade jag mig själv i min ungdomsfandom. Jag hittade tillbaka till Star Wars med allt det innebar. Det är mycket annat som läses och då bland annat fanfiction. Jag har läst men inte skönlitteratur. Att leva i Star Wars är pest och sötma samtidigt. Det är en av de fandoms med mest aggressiva fans och det ska jag säga att inte mycket har ändrats sedan 1980-talet. Samtidigt finns det en sådan bra och stark kvinnlig fanbase som jag älskar och som var mycket mer osynlig för 30 år sedan. Konstigt det där.

Vad blev det läst då? Jag klarade av min egen kaosutmaning. 25 böcker av 35 lästa och det är klart godkänt. Sedan tänkte jag läsa 100 böcker men det blev 60. Konstigt nog jag har i fanfictionvärlden läst en sisådär 2 miljoner ord på engelska så, jo, läst har jag gjort.

Bäst har nog omläsningen av Harry Potter varit. Mr. Fry är en underbar uppläsare och får en verkligen att njuta av det engelska språket. Så, kanske en ska lyssna om igen om några år. Det intressantaste har nog varit att läsa om Hamiltonböckerna. Det har gått några år och det märks men fortfarande är det ganska så mycket som berättas om den tid i vilken böckerna är skrivna. Zelda har jag läst om och det är också ganska så roligt.

Så året har varit bra. Det har varit ett bra filmår också och jag har sett mycket film på bio. Bäst var kanske ändå alla actionfilmer som gett lite avkoppling i vardagen. Ibland behövs det. Min lilla biograf är kanon och jag gillar att gå dit. All film har inte varit bra men det mesta har det. Teater har det inte blivit men kanske nästa år. Gott Nytt År!

Gott nytt år

Hoppas på ett bra 2019. Jag ska studera lite vår så kanske blir det annorlunda med vad jag läser. Just nu ska jag läsa mig igenom böcker om Utöya. Det är mina elever som drömmer om att studera detta i historien och själv tänkte jag läsa lite annat. Vi får se vad det blir. Ha en trevlig nyårsafton. Jag ska äta egengjord blåbärsglass och trattkantarellsoppa med mycket mera. Först ska farfar få smörgåstårta.

Alltså, varför?

Jag har åkt bil rätt mycket idag och mina reskamrater har följt instagram, facebook och twitter större delen av dagen. Varför måste hatet mot Jimmy Durmaz vara så starkt? Det är verkligen inte vackert av någon. Däremot är det bra av Fotbollsförbundet att anmäla idioter som hotar till livet. Fotboll är en lek som visserligen kan leda till starka känslor men en lek. Ingen av oss som tittar ska förvänta oss något mer av spelarna än att de gör sitt bästa. Det är inte värdigt vuxna människor tänker jag men så inser jag. Välkommen till ett fulare Sverige.

Glad Midsommar

Idag bär det av mot västkusten för att fira midsommar. Prästkragarna hemma är överblommade men hoppas de växer någonstans.

31 maj 1928

Idag skulle min farmor ha fyllt 90 år. Så blev det inte. Hon blev 65 år och dog i juni. Gunhild Linnéa hette hon och firade sin sista födelsedag på sjukhus. Hon orkade inte mycket. Njurarna var slut och snart även lungorna och levern. Hon dog efter en operation. Farmor lärde mig att laga mat och vi älskade båda Selma Lagerlöf. Hon kunde vara riktigt barsk mot både mamma och pappa ibland och även mot oss. Vi skulle alla göra som hon ville. Sedan kunde hon vara hur snäll som helst. Farmor var med andra ord som vilken människa som helst. Både bra och dåliga sidor och det är viktigt att minnas båda även så här efteråt. Farfar saknar henne och jag förstår honom. Han däremot har valt att minnas allt bra. Detta trots att de kunde bråka rejält med varandra även när jag var barn. Fast minnet väljer sina tillfällen.

Grattis lilla farmor.

To the Bone

Det här är filmen om Ellen som är sjuk. Hon har anorexia och blir inte bättre. När vi träffar henne första gången är hon på en behandlingsklinik men eftersom hon inte riktigt blir bättre och dessutom elak mot andra kastas hon ut. Hennes styvmor möter henne och tar med henne hem. Där bor styvmodern, pappan och den yngre systern. Pappan är aldrig hemma och de två andra försöker bemöta Ellens sjukdom på olika sätt. I alla fall lyckas de skriva in Ellen i ett annat program hos en dr. Beckham som ska vara bra. Ellen flyttar dit och möter sex andra individer som kämpar så som hon.

Det går upp och ned för gruppen. Ellens familjeterapi är allt annat än lyckat och pappan dyker inte upp här heller. Någonstans tar lite av systerns sorg, gruppmedlemmarnas problem och hennes egen sorg tag i henne på ett sätt som kanske aldrig skett tidigare.

Filmen har fått rätt mycket kritik för att vara en trigger för de som redan är sjuka men jag vet inte. Jag tror de är sjuka i alla fall. Det är bra med en variation bland patienterna och bra att det finns en kille. Sedan är det viktigt att prata om anorexia som är en hemsk sjukdom. De flesta som hamnar i den kan inte hjälpa det. Någon gång i filmen pratar de om rädslan att tappa kontrollen och bli tjocka. Det verkar vara en fasa för en del, för andra är det något annat. Eftersom vi vet så lite, om vi inte lever med det är det en viktig film. Säkert också en film för föräldrar som oroar sig för sina barn.

Jag gillade filmen och kände att den var tung på ett bra sätt. Det gjorde att jag inte orkade se hela i en sittning utan var tvungen att pausa. Ångesten och framförallt känslan av att egentligen vara sjuk är ganska stark i filmen. Gruppen hanterar sin ångest på olika sätt och jag blir ledsen. En viktig film och den finns att se på Netflix.

Emoijböcker

Okej, så buzzfeed tack för dessa. Gissa boken.

Good Friday

Långfredagen är en dag för vila och lugn. Själv sitter jag och funderar på poddar. Det finns några därute men det är svårt att hitta bra. Har du några förslag. Gärna om film, tv eller böcker. Historia och skola, svenska och religion har jag redan hittat och lite gått vilse i.

Ha en skön fredag.

#prayforStockholm

Påskenkät

Så här veckan före påsk tänkte jag göra en påskenkät som legat och väntat bland mina utkast. Kanske dags att svara klart.

Hur firar du påsk?
Jag äter traditionellt påskbord alla dagarna. Eller det blir mindre ju längre helgen lider. Annars är det väl lite familjeträffar, slappna av och beroende av ork så kanske jag läser påskekrim i sann norsk anda.

Har du någon speciell påsktradition?
Beror på om jag fyller år eller inte. Det brukar vara lite annorlunda då men annars nej.

Ger du påskägg, till vilka?
Till min syster och farfar. Fast inte alltid godis

Ger du påskpresenter?
Se ovan.

Har du något barndomsminne du vill dela med dig av?
Jag fyller ju ofta år på påsken så det året jag fått en ny cykel och det snöade hela dagen. Det var nog en påskdag tror jag. Min födelsedag förknippar jag med påskmat av någon konstig anledning.

Vad brukar du äta till påsk mer än påskägg?
Sill, påskmust, lax, köttbullar, Janssons frestelser, potatis, skinka vissa år, gärna någon sallad och kalkon.

Vad är det bästa med påsken?
Att jag har påsklov och ev. att jag fyller år. Det är också trevligt med ljuset, värmen och lugnet.

Påskpyntar du?
Ja, det åker upp hönor både här och där.

Påskpyntar du ute?
Ja, ris med fjädrar eller ägg.

Gör du eget påskgodis?
Nej, väldigt sällan.

Är påsken lite viktig som julen för dig, varför/inte?
För mig som ofta fyller år då blir det liksom en del av min dag så kanske lite. Helgen känns mer som min och julen är för alla. Jag gillar ju mycket med julen också men gillar påskens lugn.

The Good Wife

Jag är inne i någon fas där jag ser klart mina serier. Just nu har jag sett klart The Good Wife. Sju säsonger blev det innan serien lades ned.

The Good Wife är en advokatserie som tar sin bakgrund i att huvudkaraktären Alicia Florricks man, tidigare delstatsåklagare i Illinois. sitter i fängelse för att ha utnyttjat systemet samt läckt det till en call girl han anlitat. Alicia bor numera med sina två barn i en lägenhet och skaffar sig till slut ett arbete hos advokatfirman Lockhart/Gardner. Det är inte det lättaste eftersom Alicia en gång var djupt förälskad i Will Gardner och nu när hon träffar honom igen är det inte bara lätt. Peter, maken, släpps från fängelse och får tillbaka sitt arbete. Alicia står bredvid honom som den goda fru hon är eller saint Alicia som hon kallas i media. Kvinnan som står vid sin man när det blåser hårt.

Serien följer Alicias utveckling som advokat och hennes privatliv. Hon lever knappast ihop med Peter någon längre tid utan det sker mest för hans karriär som åklagare, guvernör och försök till vice president, kanske också president. Ibland undrar jag om titeln är ironisk. Visst Alicia är otroligt trogen sin man, utåt sett, för i hemlighet har hon förhållanden och vägrar leva med mannen hon inte skiljer sig ifrån.

Jag gillar rättegångsserier. Det är både spännande och lite uppfyllande att se rätt sida vinna liksom. Där briljerar serien och jag älskar hur det ibland går bra och ibland mindre bra. Den delen där serien liksom ballar ur är Alicias privatliv. Jag fattar att hon inte skiljer sig i första och andra säsongen. Det jag inte förstår är varför hon inte dumpar Peter för att leva med Will. Min själ gråter lite över det. Jag gillar inte alltid den individ hon blir. För hon blir hård, kanske också en bitch, med seriens gång. Låter konstigt men ändå liksom.

Den är klart sevärd trots mina kommentarer. Se och njut av bra rättegångsdrama. Vad serien säger om äktenskap i USA är mera tragiskt på en nivå som jag försöker att inte tänka på.

Olikhetsutmaningen: nytt och gammalt

En ny vecka i mars och en ny utmaning enligt följande instruktion. Eller läs mer på enligto.se

Dags för en ny veckoumaning som jag valt att kalla för olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar jag ett motsatspar och jag vill att ni skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. Lätt som en plätt!

Idag handlar det om något nytt och något gammalt, vilket passar bra då vi skriver om 90-tal på Kulturkollo, något som också smittat av sig på den här bloggen. 

Jag tänkte mig på TV-serier. Vi börjar i något gammalt och jag tar mig tillbaka till Buffy och vampyrerna. En serie om det övernaturliga men också om att växa upp, om att stå upp för sig själv och för alla tjejer som vågar att ta för sig. Serien fyller 20 år i år så den får definitivt stå för något lite äldre. 

Den nya får stå för serien SKAM som har tagit världen med storm. Det är inte alltid lätt att vara tjej och det visar sig här. Killar, utseende och kompisbråk är i centrum. Det är en serie om att växa upp, hjälpa varandra och faktiskt ta för sig. 

Det var something old and something new från mig. Nästa gång får det bli böcker. 

27 januari 1945

Idag är det förintelsens minnesdag och det känns viktigare för varje år att uppmärksamma den. Jag tänker att barn behöver veta hur grymt det var och vi vuxna att det inte var så länge sedan vi delade människor i vi och dem där de senare inte hade någon plats i världen.

Det är alltid svårt att prata om förintelsen i skolor för fokus hamnar på judarna och inte på företeelsen som är förintelse. Någonstans är det viktiga att det inte sker igen. Massmord på detta sätt sker ju alltid och jag tänker på IS och Syrien. Fanatism i alla dess former är otäck och jag hoppas att vi minns alla dagar där barn, kvinnor och de svaga utsätts.

Tänd ett ljus för alla de som dött för fanatism och extremism.

The Paradise

Vi befinner oss i Storbritannien i en stad lagom stor men inte London. Här finns det lyxiga och glamorösa varuhuset The Paradise. Det är hit kvinnor av ganska hög klass går för att lyxa till sin vardag och för att köpa vackra saker. Det hela ägs av John Moray som håller på att gifta sig med en rik adelsmans dotter. Hit kommer Denise en dag. Hennes farbror äger en liten affär mittemot men hon drömmer om att arbeta på The Paradise.

Hon får ett arbete och visar snart prov på nytänkande och kreativitet. Denise får både vänner och fiender i detta varuhus. De återfinns bland både kunder och annan personal. Utan att avslöja för mycket blir ägaren mer och mer intresserad av Denise och framförallt blir han fascinerad över hur hon tänker kring affärer.

Det är bara en serie i två säsonger och försvann nog när Mr. Selfridges kom. Detta är en ganska blek kopia. Trots att det är lite romantik och lite fina kläder känns det inte riktigt som om serien lyfter. De skulle slutat efter ettan för tvåan känns forcerad. Gillar en kostymdrama så är det en fin stund men förvänta dig inga stordåd. Jag såg och insåg att det var trevlig förströelse för en trött hjärna.

Internationella bilfria dagen

Ställ bilen och ta kollektivtrafik idag om du kan. Om du som jag arbetar på ett ställe med sporadisk kollektivtrafik förstår jag att det kan vara svårt. Fast det bestämmer du själv.