Visar inlägg med etikett samtid. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett samtid. Visa alla inlägg

fredag 4 mars 2022

För oss är natten ljus av Christoffer Holst

 


Familjen Brickman strandar i USA, eller New York närmare bestämt. De har varit på begravning men släkten har inte varit något som de varit i kontakt med. När de ska flyga hem blir det strejk och därför får de bo ett par dagar hos pappas syster. Hon har en lägenhet på Manhattan och det är ju tur. Oliver, yngst i familjen både njuter och lider. Lider för att han måste bo med sin helgalna familj och njuter för att han är i New York och i närheten av så mycket musikal.


Jag tycker om Holsts böcker. Han är lite smårolig och det är som att läsa en romantisk komedi från kanske 1990-talet. Charmig och ibland kommer pinsamhetskudden fram. Det går över men det är så rart och trevligt att jag rekommenderar alla att läsa den. 

söndag 29 december 2019

Brick Lane av Monica Ali



Jag läser en kurs i genusvetenskap och vi ska läsa den här boken som stöd för en tenta och jag måste bara önska mig själv lycka till med tentan först. Däremot blir jag inte klok på den här boken. Vem, om det ens finns en vem, var förläggaren som inte tryckte på knappen stanna? Jag tycker den är intressant men vad långrandig den kan bli. Vissa saker går över fort medan andra skrivs i detalj. Jag tänker på beskrivningen var sparpengarna finns. I en burk, i en tygbit, i en burk i en trasa längst in under diskbänken. Gnällig? Nej, jag blir bara trött på överdrivet beskrivande.

Boken är ändå intressant att läsa med genusvetenskapliga ögon och framförallt ur ett intersektionellt perspektiv. Nazneen kommer till London och ska bo där med sin man. Kvar i Bangladesh bor hennes syster. Det är ett arrangerat äktenskap och det märks att de inte riktigt är på samma sida av vad som förväntas av en man och en kvinna. Boken tar sig sedan vidare fram till det år som 11 september sker och under alla år är det spänt läge hemmavid. Döttrarna hålls hårt men är mer anpassade till den brittiska kulturen. Nazneen hittar tröst i religion och en yngre man. Det är ett tvärsnitt av Brick Lane-livet men ur ögonen på en kvinna. Med jämna mellanrum skriver systern brev.

Som sagt är jag kluven till boken. Den är lång och mycket har hänt sedan 2003. Samtidigt är hatet mot muslimer större idag än då. Det finns många lager att fundera över. Som skönlitterär bok är det dock inte en extrem höjdare.

söndag 2 december 2018

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld



Ganska nyligen tog Sashas mamma livet av sig. Hon mådde inte bra och fick folk att gråta. Därför bestämmer sig Sasha för att få folk att skratta istället. Det är svårt eftersom Sasha inte har funny bones men hon ska träna. Så hon börjar titta på stand up. Det är både kul och konstigt. Fanny, kompisen, älskar banjo så de ska bli kända på varsitt sätt. Sashas farbror Ossy hjälper henne träffa en riktig stand up-artist.

Fast nu är livet inte så lätt. Cecilia, fröken i skolan, är inte rolig alls och pappa är orolig. Linn, psykologen på BUP, går omkring i roliga T-shirts men pratar om jobbiga saker. Det är inte kul alls. Det och att läsa böcker eller lära sig saker eller... ja. Det finns en lista i Sashas liv som måste följas.

Den här boken är väldigt bra men dessvärre är mina elever för stora. Sasha är tolv år och vissa saker växer en ifrån. Däremot tänker jag att den fungerar för att kunna prata om döden och psykisk ohälsa bland yngre tonåringar. Jag tänker att de fungerar från årskurs fyra till sjuan. Det är i alla fall inte så svårt att förstå varför Jägerfeld är nominerad till Augustpriset.

Porträttet av en ung flicka som saknar sin mamma men samtidigt är arg på henne är fint skildrat. Det märks någonstans att vi alla är stöpta i Astrid Lindgrens anda och barn och ungdomar har ett drag av Kajsa Kavat, Pippi och andra. Det är verkligen så som lilla Sasha beskrivs, både modig och annorlunda men samtidigt lite rädd.

torsdag 29 november 2018

Hur man botar en fanatiker av Amos Oz



Hur botar man en fanatiker? Det diskuteras ganska mycket i boken med samma namn. Det är Amos Oz som funderar över detta. Oz ä född i Jerusalem. Hans föräldrar lämnade Europa innan andra världskriget och Oz har nästan alltid varit en av de som diskuterats som en nobelpristagare, men aldrig kommit längre. Det är dock inget han tar upp i sin bok men sina föräldrars bakgrund, och sin egen som delaktig soldat i försvarande mot och krigande mot Palestina och sina övriga arabiska grannar. Detta till trots anser han sig vara pacifist och det diskuteras ganska mycket i boken.

Det är lätt att hitta en fanatiker menar Oz eftersom de sällan har någon humor och har svårt att skratta åt sig själv. Det är ofta en person som är väldigt mån om att rädda andra och även tolka hur denna räddning ska gå till. Någonstans finns också en viss form av hårdhet. Alla är vi lite fanatiker och vi måste veta det om oss själva innan vi kan hjälpa andra.

Hur botar en då en fanatiker? Jo, genom att läsa mycket. Hur ska då lösningen på konflikten mellan Israel och Palestina genomföras? Kompromisser. Boken är både bra och dålig och jag vet inte riktigt hur det blir i slutänden när allt kommer omkring. Bra är boken för att den diskuterar ett relevant ämne. Den är dålig för att fokus är på en konflikt och inte alltid översättningsbar till annat. Det är en bra bok för att det finns mycket att diskutera kring den. Det är en dålig bok för att Oz är något självgod här och där. Läsvärd? Jo, det är den verkligen. Med elever? Knappast och jag tror inte ens att de har nytta av den överallt på högskoleförberedande program.

torsdag 5 juli 2018

Pensionatet vid världen ände av Camilla Davidsson



Emma vandrade nyligen Caminon genom Spanien men har nu kommit hem och jobbar på en stor IT-firma. Allt som hon mådde dåligt av fortsätter hon med. Hon jobbar mycket, festar en del och reser mycket i sitt arbete och en kollega gör sexuella närmanden som inte är okej. Så hon är återigen på väg in i kaos. Den förra arbetskamraten Caroline står för något annat. Eric, som fortfarande finns i hennes liv, är den som gör att allt känns meningslöst. Han och Emma får en het helg men så inser hon att han bara väntar på något annat. Det blir Caroline som blir den räddande ängeln. Hennes mamma har en gammal studiekamrat med en extra stuga på Fårö. Emma gillar Fårö och hyr en stuga där hela juni, juli och augusti. Det är här hon träffar Harriet, som förestår ett pensionat och tar sig an Emma en aning. Hon träffar också Olle, som trots att han är 20 år äldre fascinerar Emma. Sedan är det också Alex som är killen hon tänker ska ersätta Eric.

Det är bok två i serien om Emma som har lite svårt sådär i början av 30-årsåldern. Hon är halvt utbränd och velar lite med sitt liv. Det är både uppfriskande och svårt att läsa den här boken. Jag tycker det är svårt för vem känner inte igen sig i att inte kunna ta sig ur gamla hjulspår? Uppfriskande att hon faktiskt gör sig av med personer i hennes liv som inte ger något. Det är trevligt att vara på Fårö och Emmas uppvaknande till klassisk musik är en följetong i den här bokserien. Lite så med åldern tror jag för själv lyssnar jag på annat än för några år sedan.

Boken har jag lyssnat och läst mig igenom. Mest för att den fungerar bra när man göra annat också utan att för den delen inte hänga med. Trevlig sommarläsning är det i alla fall.

lördag 25 februari 2017

Niceville av Kathryn Stockett


Att boken fick heta Niceville är ju för det är Jacksons, Mississippi, fiktiva namn. Att kallas hembiträdet på svenska skulle nog bli lite beige marknadsföring. Boken utspelar sig på 1960-talet i Mississippi. Martin Luther King har fått Nobels fredspris men som hembiträde i södern och dessutom svart är det egentligen ingen skillnad. Aibileen Clark och Minny Jackson är både ganska udda i denna värld. Aibileen sörjer fortfarande sin son och arbetar just nu hos ms Leefolt och tar hand om hus och hem. Aibileen är en mycket kristen kvinna och skriver i sin bönbok varje dag. Hennes son älskade att läsa och tänkte skriva en bok. Minny är en kvinna med stor mun. Hon säger vad som faller henne in och har därför fått sparken 19 gånger. Nu kan hon laga mat och det är hennes räddning. Dessvärre inte hemma där maken slår henne titt som tätt och att föda barn är hennes räddning. Dessa två kvinnor befinner sig lite i utkanten av de medelklasshem som anlitar hembiträden.

Det är Skeeter som sätter allt i rullning. Skeeter, eller Eugenia, har tagit examen och kommit hem bara för att märka att Constantine, den hjälp hon älskade över allt på jorden, inte längre arbetar för hennes mamma. Det är en orsak till hennes vilja att göra något. Den andra är att hon vill skriva en bok och detta är en idé som förläggaren i New York köper. Den tredje är att hon blir förbannad på Hilly, som nästan skriver rashygieniska lagar som får en att tänka på apartheid.

Jag gillar boken och jag tycker att den är väldigt välskriven. Det är intressant med tre berättarröster som blandar och ger. Alla har sina problem men de strävar framåt. Det känns som om det aldrig är fel att beskriva kvinnors situation. Den har alltid varit satt på undantag och det är rätt skönt i denna bok. Här är det bara kvinnor som lever och pratar. Män dyker upp ibland men det är sekundärt och väldigt befriande.

Anna Maria Käll läser boken och gör det bra. Många namn och mycket på talspråk som är allt annat än vackert alla gånger. Så, boken sedd och filmen läst. Faktiskt är båda lika bra för de är ganska egna skapelser men fortfarande lika roliga till och från.

söndag 6 november 2016

Shuno av Dogge Doggelito



Några killar ska dra till Fittja för att snatta på OBS. Det är något helt annorlunda det. De tar tunnelbanan dit och sedan tar de saker som de vill ha. Det är nittiotal och butikerna är inte lika bra på att skydda sina varor som tidigare. Tre av killarna tas av vakter. De sitter på butikskontoret och vägrar prata. Eftersom killarna inget säger kommer polisen och nu blir framförallt Shuno rädd. Hans pappa som misshandlar både honom och mamma kommer att bli tokig. Shuno tänker också på sin mamma som kommer att bli ledsen.

Det är en liten fin berättelse om en ung pojke som känner sig dömd på förhand. När jag läser tänker jag att detta var vardag i det område där Dogge själv växte upp.

fredag 4 november 2016

De blå skorna av Linda Olsson


En kvinna åker till Paris för att städa ur den lägenhet fadern bodde i fram till sin död. Där hittar hon ett par skor. Oanvända och vackra är de blå skorna som hon hittat. Skorna släpper inte taget om henne. Efter ett par sökningar och trevande så hittar hon en affär för lite finare skor. Kvinnan som äger affären blir intresserad av dessa udda skor.

Det är en fin novell som tar en vändning jag inte gissade på. Jag tycker nog att slutet är starkare än jag anade i början. Smart skrivet måste jag säga. Författaruppläsningen fungerade denna gång då rätt saker fick tid och betoning. Tänk ändå vad våra föräldrars liv påverkar våra egna långt efter att vi växt upp.

söndag 9 oktober 2016

Gnister av Linda Skugge



Detta är en kort del i historien om Nicole. Hon har ett ganska konstigt förhållande till sin mamma på gränsen till hat skulle jag kanske tänka lite. Det har också gjort att Nicole hamnat i en ond spiral där hon låter människor utnyttja henne.

Det är en ganska grov novell och lite rörig. Jag kommer på mig själv att känna en viss upprepning. Det pratas om samma ska om, och om igen. Jag blir inte helt såld och tänker att jag är nog inte rätt målgrupp. Eller så är det bara jag och Skugge. Vi har aldrig kommit överens och inte ens här gör vi det.

måndag 3 oktober 2016

Författarnas himmel av P.C Jersild


PC Jersild dör och vaknar i en himmel som är väldigt strikt inordnad. Det finns nivåer och man börjar ganska långt ned. Det är som ett hotell där de jobbar. Om man är upptagen i kanon är viktigt och att bli upplyft ännu högre, till storkanon är ofattbart. Jersild möter Göran Tunström som sköter baren, Sven Delblanc är hovmästare och Sonja Åkesson rullar marsipan. Själv avancerar han ganska fort och så småningom så jobbar han med Tunström.

Jag gillar novellen. Den handlar om döden men den handlar också om var någonstans som författare liksom hamnar. En liten fin pik om kanon. Hamsundelen får mig att skratta lite.

onsdag 28 september 2016

Funkislampa av Jerker Virdborg


Denna novell handlar om när Freddies bror Per snart ska fylla 40 år. Freddie vet inte vad han ska köpa sin bror och frågar därför. En fråga som Freddie redan delvis vet svaret på, Per älskar nämligen antikviteter. Det är också vad Per börjar berätta om efter ett tag. Det handlar om olika antikviteter som han förälskat sig i. Dyra antikviteter, och dessutom väldigt svåra att få tag på. Det slutar i en lampa gjord under funkiseran som är Pers största passion. Nästa dag, när Freddie har vägarna förbi en loppmarknad landar hans ögon på vad som måste vara en sån lampa som Per berättade om. Freddie köper lampan men visar sig ha en plan. Denna plan kommer han dock att ångra.

Jag gillar mittendelen men dessvärre är det inte svårt att räkna ut varthän det tänker ta sig. Det är en välskriven och läsvärd novell. Den är lagom svår och lång och kräver egentligen bara lite tid att fokusera på.

tisdag 27 september 2016

Farväl, mitt kvinnofängelse av Karolina Ramqvist


Detta är en liten kort novell som handlar om interner på ett kvinnofängelse någonstans i USA. De är horor, mördare, och narkomaner som gått en kurs kring meditation och tankar om religion som väcks. De är lite förvirrade för religion är för dem som är rädda att hamna i helvetet. Andligheten är för dem som redan varit där.

De känner att samhället är rädda för dem. Som resten helst hade velat hålla instängda i en bur och bara slänga in lite kött till då och då. Samtidigt var de som alla andra. De har brustna hjärtan, frusna själar, åldrande ansikten, och kroppar. De  var mödrar, döttrar, systrar, flickvänner, och till och med fruar. Vi får möta två kvinnor som lever samman i en cell och delar kärlek, sex och just nu ångest.

En av dem ska friges och det skapar ångest hos berättaren. En ångest som gör att eurforin som upplevs för att minns blir ödesdiger.

En ganska bra novell och rätt så skönt. Jag har hamnat i någon form av lässvacka gällande novellixutgivning där nästa alla noveller är lite konstiga.

måndag 26 september 2016

Onsdag kväll strax före sju av Mats Berggren



Detta är berättelsen om en grupp tonåringar som bor i en förort till Stockholm. De går alla sista året på högstadiet och de har lite olika situationer. Det är Daniel och Wille som tillbringar väldigt lite tid i skolan och mer med att skolka och stjäla saker. Nalin som är helt besatt av Wille. Rakel som är bra i skolan men trött på sin bror som inget gör. Jamila som så gärna vill gå gymnasiet men får inte för sina föräldrar. Sedan är det Abdi som slutat hänga med Daniel och Wille och börjat rappa. Det har han gått upp i helt och blir till och med belönad av lärarna för att han skärpt till sig.

Det är en väldigt lättläst bok med korta kapitel. Jag tänker att den fungerar bra i både nior och ettor på gymnasiet. Det kan vara olika orsaker till att läsa denna i helklass. Den är ett bra diskussionsunderlag men fungerar inte för mina elever. De är från för småorter för att känna igen sig. Någonstans måste det finnas i litteratur när det kommer till personer som inte gillar att läsa.

söndag 25 september 2016

Pojkjäveln av Aino Trosell



Det är aldrig lätt att fostra barn. Mannen i denna novell är förvirrad. Hans son, som är smart, duktig och kan ta sig någonstans i livet, vill bli svetsare. Precis som han själv är. Han drömmer om att sonen ska kunna göra annat. Han är så arg på honom att han nästan tänker slå ihjäl sin son. Hustrun förstår inte ilskan. Mannen är ju stolt över att vara svetsare. Kan inte då sonen också få vara det?

Det är en finstämd novell som jag tänker använda mig av i min undervisning. Den är fint inläst av Tomas von Brömsen och jag känner att den är lagom lång samt relevant för mina elever.

lördag 24 september 2016

Skördebrev av Helena Granström


Kvinnan i denna novell känner sig som en ko. Eller är en ko. Jag blir inte riktigt klok på just det. Hon beskriver sin son med inlevelse. Sonen växer upp och behöver inte på samma sätt moderns/kons uppmärksamhet och omsorg. Eller jo, för söner bevaras: barnet bevaras intakt i föräldern, om det är som minne eller något annat kan kvitta, men det är märkligt hur den där tonårsslyngeln i förälderns öga fortfarande är ett barn, hur barndomen liksom aldrig passerar och blir avslutad.

Den är vackert skriven men svår att få grepp om. Jag funderar på varför det pratas om skörd och kor. Om det är symboler för det sexuella och resultatet, att få barn. Det är vad jag tänker på. Den är läsvärd och jag rekommenderar den. Ett brev till en man eller ett barn. Det är kanske samma sak.

måndag 19 september 2016

Sandhamn av Jens Liljestrand



I den här novellen får vi alltså möta en f.d tennisspelare, kallad Puma, som ska umgås med sin dotter. Tillsammans med affärskompanjonen Dejan, och dennes söner samt en barnflicka seglar de ut i skärgården och lägger till i Sandhamn. På en skärgårdsö är det svårt att vara anonym och dagen efter, vad som verkar vara, en blöt kväll, så räddar Puma en liten flicka som håller på att drunkna.

Journalister dyker upp och vill göra ett reportage om hjälten men istället för att fråga honom om hans heroiska insats smyger de in intrikata frågor om den vårdnadstvist han för tillfället befinner sig i. När det sedan blir dags att dra vidare dyker pappan till den räddade flickan upp, tillsammans med sin tonåriga dotter. Han slår sig i slang med Dejan och Puma och även den här kvällen blir en blöt tillställning. Det visar sig att den tonåriga dottern och Puma har träffats tidigare, förra sommaren i Båstad, och att de då verkar ha haft sex med varandra. De två smiter iväg i natten men den här gången blir det inget. Pappan dyker upp och anklagar Puma.

Novellen ger mig en fadd smak i munnen. Detta är verkligen en beskrivning av män som får det att krypa i mig. Jag kan tycka att den är läsvärd men som läsare måste man nästan ha en viss distans till handlingen för att inte bli förbannad. Det får du bli efteråt. Nu finns det ju män som detta i världen. Det får en inte förglömma.

söndag 18 september 2016

Arielles första kärlek av Monika Fagerholm



Arielle blir kär i pojken på stenen. Att hon tänker på honom hela tiden.Pojken som säger att han en gång bodde där. En flicka som förolyckas vid en dykning och som Arielle försöker finna i vattnet. Det är mycket funderingar. Arielle blir äldre och kommer till ett internat. Hela tiden finns en massa tankar.

Den blir lite svår att greppa någonstans denna novell. Jag vet inte om pojken eller flickan blir viktigast för Arielle. Det är svårt att reda ut. Kanske är det för att personer kommer in och trots att jag är med vet jag aldrig hur gammal Arielle är. När hon börjar internatet tänker jag att jag varit helt lost. Nja, detta är inte rakt igenom en bra novell. Novellix nackdel är att de kör med författaruppläsningar. Det är inte alltid lyckat. I detta fall tycker jag definitivt inte det.