No time to die

 

Igår var jag på bio första gången sedan januari 2020. Det var en upplevelse att sitta i salong med så många andra människor. Att vara på jobbet är en sak men detta var något helt annat. Daniel Craig, i detta fall Bond, säger tack och adjö efter denna film. Mycket har hänt på de femton år han spelat Bond. Han har gjort bra och mindre bra filmer. 

Filmen börjar där förra slutar och Madeleine Swann är fortfarande i Bonds liv. Men saker vill sig inte riktigt och de går skilda vägar. Fem år senare begås ett brott i London. Ett hemligt vapen stjäls och många tror att det är den kriminella organisationen Spectre som ligger bakom.  M, som var bakom detta, skickar en agent efter Bond. Det samma gör CIA. Först kommer Felix och vänner trumfar gamla arbetsgivare. Bond hjälper CIA att hitta vapnet. Nu går detta inte som planerat. Istället återförenas Bond med Madeleine. Det visar sig att hennes dåtid är väldigt viktig för att hitta den person som är bakom allt. 

Det var en väldigt konstig upplevelse för det är inte en typisk Bondfilm på gott och på ont. Däremot tror jag att det är en av de bäst agerade filmerna med Bond någonsin. Den är dock lång. Filmer som blir nästan 3 timmar kräver ändå fart. Det har filmen i 85% av tiden. Jag gillade den dock och tycker att den är värd att se. 

Tower Heist

Tänk att det finns så många goda idéer som inte blir bra. Detta är en god idé men den levereras så dåligt. Det blir aldrig spännande och om man vill göra som Oceans 11 har man misslyckats ganska stort. Jag vet inte om det ska vara roligt eller om det ska vara spännande. Det är nog problemet. Visst, det är duktiga skådespelare och visst de gör sitt jobb. Men jag kommer knappt ihåg vad som händer och det är inte ett bra betyg.

Charlie's angels

Detta är filmen som är baserad på sjuttiotalsserien med samma namn. Det är egentligen inte bra men det är lite komiskt och Cameron Diaz och de andra tjejerna är bra. Sedan är det mycket yta. Men en dag när hjärnan är mos är det helt okej. Vill man läsa om filmen går det att läsa här.

Krim-alfabetet: A till Ö

W hoppar vi av ganska naturliga skäl.

Men Mats Wahl är en bra författare och nog den enda jag läst på W.

Simpsons säsong 13

Så jag är en nörd. Det är ett faktum och jag gillar nog att vara en nörd. Jag kan inte sätta ihop en dator men jag kan min Simpsonshistoria. I julklapp fick jag säsong 13. Nu har jag tittat igenom säsongen och ska nu ge mig på kommentarerna. Så gör jag jämt eftersom jag gillar serien och vill se avsnitten men också veta mer om dem.

Säsong 13 med lille Ralph Wiggum på framsidan. Den sötaste av alla Simpsons-karaktärer. Denna säsong får vi se Lisa bli buddhist, Bart och Homer fasttjudrade vid varandra och en dator som blir kär i Marge. Det är också här som Bart blir tillsammans med en tjej som han dumpar, Homer kan inte sluta snarka ens när han är vaken. Det är underbara gästskådespelare denna säsong som Pierce Brosnan, Reese Witherspoon, Stan Lee, Phish och REM. Som sagt. Jag är en nörd men nog borde man ha sett ett avsnitt av serien?

Oskuldens tid

På en liten internatskola i England regerar ett simhopparlag med sin lärare miss G i spetsen. De tränar och tränar men har aldrig tävlat. En dag kommer en ny flicka till skolan. Fiamma heter hon och kommer från Spanien. Hon är en talangfull simhopperska och helt plötsligt är Di inte den självklara favoriten. Fiamma försöker anpassa sig men hon känner stor hemlängtan och vill bara till sin far. Miss G blir mer och mer intresserad av Fiammas bakgrund och detta gör Di väldigt arg. Deras inbördes förhållanden får konsekvenser för alla inblandade.

Eva Green, som egentligen är mest känd för att ha spelat bondbrud, gör rollen som Miss G. Det gör hon bra även om hon går omkring och låter som Nicole Kidmans version av Virginia Woolf. Annars är det en typisk internatfilm. Flickorna i filmen gör ett bra jobb. De känns helt rätt för sina roller och man nästan känner hur knepig denna värld kan vara. Filmen är gjord av Jordan Scott. För filmnördar där ute - Ridley Scotts dotter.

Denna film är värd att se om man gillar kostymdrama men också om man gillar lite kontroverser. Jag skulle kunna tänka mig se denna med mina elever och då kanske prata läraretik.

Snabba Cash

Vet du hur bra den här filmen är? Eller boken? Kommentaren kommer från en elev som aldrig läser men som älskar Jens Lapidus. Så kanske är den så bra som min elev tycker.

Johan "JW" Westlund pluggar på handelshögskolan och hänger på de hetaste ställena på Stureplan. Samtidigt så arbetar han med att köra svarttaxi för att kunna leva det liv han vill. Jorge har just rymt och gömmer sig från den jugoslaviska maffian. JW hittar Jorge nedslagen och misshandlad i skogen. Han tar med honom hem och nu börjar de båda tillsammans med Abdulkarim. Detta får maffian med Radovan i spetsen att skicka ut sin bästa torped Mrado för att ta hand om Jorge och skrämma de andra bort från affärerna.

JW fixar så de kan tvätta sina pengar via en bank. Samtidigt inleder han ett förhållande med Sophie. Det är inte lätt att leva två liv alla gånger.

Jag tycker att Snabba Cash är en bra film. Den är framförallt bra för att vara en svensk film med lite action i. Framförallt tycker jag att det är modigt att göra en film i Sverige där en mängd personer pratar två språk. Sedan tycker jag att det är kul att se en film utan Mikael Persbrandt/Nykvist. Det är bara ett plus. Filmen är uppbyggd på ett bra sätt. Det finns spänning och det finns en sorg i vad som sker. Jag ska nog erkänna för min elev att den var bra.

Två gamla godingar

Här sitter jag och skriver seminarieinlägg och väntar på min lasagne samtidigt som Strul med Björn Skifs går i bakgrunden. Det finns två filmer av Skifs som jag gillar och efter Strul är Joker den andra.

Strul handlar om Conny, kemiläraren, som blir satt i fängelse eftersom man tror att han har tillverkat och sålt knark. Därinne kommer han i kontakt med ett gäng skurkar som kan ta sig ut och in fängelset och planerar en kupp mot myntverket. En dag när han är ute räddar han en tjej. En kvinnlig polis som Conny blir lite intresserad av och träffar under sitt alias Rutger Jönåker. Som han säger själv, det är struligt just nu.

Joker, är en film om en svensexa som går åt pipan med kidnappning, nazister, Globen och italienska hitmän. I centrum finns Nicke som planerat sin kompis Pelles svensexa och nu måste rädda honom innan något annat händer och innan bröllopet.

Jag gillar båda filmerna för de är lite gulliga och roliga på sitt sätt. De är bättre än många Sällskapsresan-filmer även om de aldrig kommer att gå till svenska filmhistorien som nyskapande.

Ghost Writer

Filmen Ghost Writer handlar om en begåvad författare som ofta anlitas för att skriva memoarer åt andra. Han blir tillfrågad att skriva den nyligen avgående brittiske premiärministerns, Adam Lang, memoarer. Den förre spökskrivaren har omkommit i en olycka och boken måste bli klar. Ute i ett hus på en ö på den amerikanska östkusten bor premiärministern med sin fru och hela deras stab. Hit åker vår författare för att göra sitt jobb. Så en dag går den förre brittiske utrikesministern ut med ett uttalande där han anger att Adam Lang har begått krigsförbrytelser samt att han lämnat ut terrorister till USA. Sedan drar en härva igång som får vår käre författare att börja undersöka saker och ting. Det hela är inte vad det verkar vara.

Ewan McGregor spelar författaren som försöker ta reda på vad som händer. Pierce Brosnan spelar premiärministern. Det är välspelat och långsamt. Roman Polanski har gjort en bra film. Det låter alltid som om jag bara ser bra filmer men den intresserar mig eftersom jag tycker om smarta filmer. Det är en film som man kan se på om man vill bli lite överraskad men framförallt se en spännande film utan en massa exploderande hela tiden.

Sherlock Holmes

Baker Street, London, Robert Downey Jr, Jude Law och Guy Ritchie. Det är cocktailen som blir filmen Sherlock Holmes. Detta är en modernare och lite råare form av Holmes. Han slåss och boxas men är fortfarande samma analytiska snille. Dr. Watson är förlovad med Mary och håller på att flytta ut från Baker Street. Holmes känner sig lite lämnad och uttråkad. Han har just fångat en kvinnomördare, Lord Blackwood, och har inget fall som riktigt intresserar honom. En gamla bekant, Irene Adler, dyker upp och Blackwood verkar ha kommit tillbaka från de döda. De båda kommer något otroligt på spåret och hamnar i än de ena, än de andra problemen innan de är nära en lösning.

Nu är jag lite svag för Downey Jr. Jag tycker att han är underbar som Holmes. Lite lagom virrig och skarpsinnig när så behövs. Jag kan förstå att många fanatiker inte kanske är helt sålda men jag tycker att han passar som Holmes eftersom han ger ett bra ansikte till en man som ändå levde ganska hårt. Sedan är väl detta en av Jude Laws bättre rollprestationer. Han är bra som dr. Watson och han får faktiskt vara smart och visar att han är en nyttig tillgång till teamet.

Som sagt, jag gillar den här filmen. Den är klart värd att se och jag är lite kinkig att jag missade den på bio. Jag får vänta till tvåan kommer och se den på storduk. Jag uppmanar alla att se den och njuta.

Valentine's Day

Det är den 14:e februari och staden Los Angeles vaknar. På olika ställen i staden vaknar människor ensamma eller tillsammans med någon. Sedan får vi följa dessa människor resten av dagen. Det är blomaffärsägaren som just friat till sin flickvän, skolfröken som har träffat sin drömman, kvinnan som åker hem för en dag, fotbollsspelaren som vill ha ett liv och tjejen som har en telefonsexfirma.

Huvudrollerna innehavs av bland annat Jennifer Garner, Ashton Kutchner, Jessica Alba, Jessica Biel, Patrick Dempsey, Julia Roberts och en hel del andra som jag inte kommer på namnet nu. Garry Marshall, mannen som gjorde Pretty Woman,, har regisserat och att göra en ensemblefilm kräver nog en mindre ensemble. Annars måste jag säga att han lyckas bra med att knyta ihop alla små berättelser till en helhet. Vissa trådar är lite mer oförutsägbara än andra, men de får en att må bra. Det är en film för en regnig dag, när man inte har så mycket annat för sig.

Påven Johanna

Påven Johanna är baserad på boken med samma namn. Boken är skriven av Donna Woolfolk Cross. Det hela börjar en snöig dag under tidig medeltid när Johanna föds som tredje barn i en fattig prästfamilj. Hennes bröder får lära sig läsa och skriva latin medan hon anses inte vara till någon nytta. Johanna övertygar sin äldste bror att lära henne latin, läsa bibeln och att skriva. Det går bra och en dag kommer en man, en munk till byn, för att egentligen hämta brodern som dött i lunginflammation. Johanna visar bevis på sitt intellekt och munken kommer att återkomma för att lära flickan mer. En dag blir munken hemskickad till Grekland och Johanna får löfte om att han ska försöka hjälpa henne att få gå i skola. Johanna får komma till biskopen i Dorstadt och får gå i skola. Mer om filmen kan man läsa här.

Jag gillade boken. Jag gillar faktiskt filmen lika mycket. Eftersom jag är lite svag för filmer och böcker som utspelar sig i historisk tid. Det är lite absurt att en amerikansk bok har köpts av ett tyskt filmbolag som gjort en filmatisering med nästan bara engelskmän i huvudrollerna samt en och annan amerikan. Men Johanna Wokalek som spelar Johanna är tyska samt några mindre biroller. Jag gillar den för att det handlar om en stark kvinna som får möjligheter inte många andra fick vid denna tid. En film värd att se om man är en riktig historienörd och kan acceptera att historien som vi känner den kanske inte alltid är helt sann.

Last song

Ronnies föräldrar skilde sig för några år sedan och pappan flyttade då i från dotter och son och bosatte sig i Georgia, vid kusten. Ronnie och hennes bror bodde kvar hos sin mamma och Ronnie slutade nästan prata med sin pappa. Sommaren efter high school ska hon och hennes bror bo med sin pappa. Det blir inte lätt vare sig för far eller dotter. Ronnie hittar några havsköldepaddeägg som hon bestämmer sig för att rädda och lär på så sätt känna Will, en pojke i stan som jobbar på akvariet. De lär känna varandra allt mer och blir till slut ihop. Sommaren blir bättre och bättre och förhållandena mellan både Ronnie och pappan, och Ronnie och Will blir starkare tills den dagen pappan faller ihop på golvet i köket. Mer om filmen här.

Huvudrollen spelas av Miley Cyrus och Greg Kinnear spelar hennes pappa. Det är väl inte den bästa film som gjorts men den är gullig och vill man gråta lite så är den bra. Jag grät lite, surplade lite vin och tittade på datorn. Men filmen passar nog tonåriga tjejer bäst.

Måndag hela veckan

Groundhog Day är en må-bra-komedi med en lite seriös underton. Det hela handlar om Phil Connors, spelad av Bill Murray, som blir skickad till Punxutawney för att bevaka Groundhog Day, en årlig stadsfest tillägnad skogsmurmeldjur, groundhog, som sägs förutspå när våren kommer.Phil har fått en ny producent, Andie MacDowell, som han tycker om lika mycket som han hatar att göra detta reportage. Teamet gör klart jobbet och ska åka hem till Philadelphia men en snöstorm gör att de måste stanna en natt till i den lilla staden. På morgonen när Phil vaknar är det den andra februari igen och han måste uppleva samma dag igen. Detta pågår länge, men Phil är den ende som upplever samma dag om och om igen. Resten av staden kommer inte ihåg något.

Den här filmen gillar jag mest för att Bill Murray är så torr som kan tänkas bli men också för att det handlar så mycket om personlig utveckling. Phil blir till slut en ganska trevlig människa tack vare att han lär sig saker under sina måndagar. Det är intressant att få leva om samma dag och kanske göra  ifrån sig och inte upprepa sina misstag. Se den, du kommer inte att ångra dig.

The last templar

The last templar är en film baserad på Den siste tempelriddaren av Raymond Khoury. Det är en miniserie i två delar. Det handlar om arkeologen Tess Chaykin som blir vittne till ett rån mot Metropolitanmuseet på Manhattan där en medeltida chiffermaskin på utlåning från Vatikanen är det som försvinner. Rånet utfördes av fyra män utklädda som tempelriddare.Tess jagar efter männen då de också tagit det kors hennes far en gång hittade åt Vatikanen.

Tess som vill veta vad som har hänt börjar utreda och kommer så småningom en sanning på spåren. FBI-agenten Sean Daly, utredaren i detta fall, vet inte om han ska kunna lite på Tess eller inte. Tess kommer i kontakt med en av hennes fars gamla vänner som är en expert på området tempelriddare. Samtidigt dör en och en av de fyra männen som var med vid rånet. Till slut börjar de två att arbeta ihop och i jakten på sanningen så kommer de att resa till ödsliga bergstrakter i Turkiet och in i Vatikanens innersta. Mer kan man läsa här.


Jag blev lite fascinerad över att det var en ganska så medioker filmatisering. Det hade lätt kunnat bli bra om lagt lite energi på att göra det bättre. Det finns några missförstånd och lite typiska amerikanska åsikter om världen som finns i filmen. Men den är okej som avkoppling om man tycker att DaVinci-koden var en bra film. Gillar man konspirationer är detta en bra film att se för att fylla på sitt intresse.

Date Night

Date Night är en film om familjen Foster. Det är två uttröttade föräldrar med två lekfulla barn. De befinner sig i ett upprepande mönster. Gå upp tidigt, gå till jobbet och komma hem. En dag i veckan har de en date med varandra och äter på en restaurang nära hemmet. En kväll när det är bokklubb får de båda reda på att ett par de känner ska skilja sig. Detta får dem båda att fundera på sitt eget äktenskap. Nästa date night gör de en mer äventyrlig utflykt till en ny fräsch restaurang på Manhattan. Där lurar de till sig ett bord, misstas för att ha stulit en sak från en maffiaboss, träffar en halvnaken detektiv, överfaller två pundare och hamnar på en strippklubb. Mer ska jag inte avslöja här.

Det är en typisk uppvisning av Steve Carell och Tina Fey. Jag tycker båda är bra och roliga. Det är de även i denna film som mr och mrs Foster. De känns trovärdiga som två personer som har hamnat i en otrolig situation. Jag skrattade rätt så gott åt den här filmen. Mark Wahlberg utan skjorta och William Fitchner som skurk. Vad mer att önska sig?

Invictus

Huvudrollsinnehavarna Morgan Freeman och Matt Damon spelar två "riktiga" människor i Clint Eastwoods film om Sydafrikas rugbylag som vann världsmästerskapen och en hel nations respekt. Morgan Freeman spelar den dåvarande presidenten Nelson Mandela som nyligen blivit vald och funderar på hur han ska förena sitt land. Det funderar han mycket på och inser att om laget Springboks vinner VM kanske landet kan börja läka lite. Matt Damon spelar François Pienaar, lagkaptenen.

Det är hård träning som detta lag utsätter sig för så att de kan vinna. De blir bland annat beordrade att träffa barn i kåkstäderna, och framförallt vinna. Laget besöker Robben Island. Det går bra till slut och hela nationen hejar på sitt Springboks. Jag gillade denna film för den var så lågmäld. Rugbyscenerna var inte så upphetsande men att se hur individer växer och ändrar sig. Hela laget växer till att bli Sydafrikas lag från att ha varit det vita sydafrikanska laget. En film som kan vara värd att se en dag när man känner att historia är något för mig.

Allt för min syster

Anna är en ganska så mogen 11-åring som är trött på att vara sin systers donator. Hennes äldre syster Kate har leukemi och är också drabbad av några följdsjukdomar. Hon har varit sjuk sedan treårsåldern och för att hitta en rätt donator designades Anna till den perfekta donatorn. Nu är Kate så sjuk att hon behöver en njure och Anna vill inte. Hon tar kontakt med en advokat för att få rätten att bestämma över sin kropp utifrån ett medicinskt perspektiv. Detta sätter fart på föräldrarna och världen runtomkring. Mamma Sara bestämmer sig för att kämpa för sin dotter Kate. Pappa Brian vet inte hur han ska välja och brodern Jesse försöker vara där för båda sina systrar. Samtidigt verkar Kate vara mycket förstående till sin systers val.

Det är en film med många tillbakablickar. Det handlar om hur Kate började bli sjuk, hur det har hänt saker som mamma och pappa inte alltid vet om. En av de gulligaste tillbakablickarna är när Kate träffar en söt pojke, Taylor, också cancersjuk. De får båda uppleva lite kärlek mellan cellgiftsbehandlingen. Sofia Vassilieva, Ariel i Medium, spelar Kate och Abigail Breslin, lilltjejen i Signs, spelar Anna. Det är främst dessa två som gör filmen. Jason Patric, Cameron Diaz och Alec Baldwin är med men jag tycker att tjejerna gör det bäst. De lyckas spela ut hela känsloregistret utan att det blir fånigt. Sedan gör Sofia en bra prestation som cancersjuk tjej.

Jag gillade den här filmen. Jag har förstått att den skiljer sig lite från boken men å andra sidan, om jag läst boken hade jag säkert tolkat den på mitt sätt. Det är svårt att få sin egen upplevelse filmatiserad. Den är lagom svår, sentimental och dramatisk för att fungera med elever. Jag ska tänka på det.

Shutter Island

Teddy Daniels och hans nye partner, Chuck, arbetar som US Marshalls och ska utreda en kvinnlig psykfånges, Rachel Solando, försvinnande. De måste åka till psykfängelset på Shutter Island utanför Boston. Väl där så är det svårt att få ut något av personalen vad som har hänt. Teddy och Chuck fortsätter sin undersökning men helt plötsligt är Rachel tillbaka. Samtidigt utbryter en storm på ön. Det blir mer och mer tydligt för Teddy att något skumt pågår på ön och han tar sig till fyren efter att en intagen berättat för honom att det är där som operationer på patienterna sker.


En jakt på sanningen börjar och det hela löser sig inte som Teddy hade tänkt sig. Mer tänker jag inte säga.
Martin Scorsese har regisserat denna film där Leonardo DiCaprio spelar huvudrollen. Det är ett lyckat samarbete och jag känner mig indragen i denna värld. Dessutom är Ben Kingsley bra, som alltid och Max von Sydow och Mark Ruffalo gör också bra i från sig. Jag tycker att detta var en bra film. Det krävs att man ser den i mörker annars är det inte lika nervrafflande. Det som är positivt är att jag inte riktigt räknade ut hur det skulle gå. Känner man mig vet de flesta att jag har en förmåga att gissa rätt ganska tidigt. Nu tog det halva filmen och det var överraskande. Det är ett bra betyg. En helt sevärd film men kanske inte den bästa i vår värld.

Motherhood

Motherhood är en film om en mammas öden och äventyr. Det handlar om Eliza som lever med man och två barn. Dottern Clara ska snart fylla år och mamma laddar för dotterns födelsedag samtidigt som hon försöker bli krönikör på tidning för mammor. Vi får följa med i arbetet med att hinna göra allt som ska göras. Eliza skriver också en blogg där både hennes man, barn och vänner blir omskrivna. Hon gör detta anonymt.

Eliza spelas av Uma Thurman och hennes man av Anthony Edwards. Det är egentligen inget nytt som avhandlas i filmen utan att det gamla vanliga att det är svårt att vara mamma, fru och arbeta och samtidigt inte tappa bort sig själv. Det påstås vara en komedi men tja. Det är en helt okej film varken bra eller dålig. Den får mig inte att bli engagerad även om barndialogerna är väldigt bra.