Det är ibland svårt att läsa ungdomsromaner. Det finns olika skäl till det men en av de tydligaste är att jag inte känner igen mig. Livet idag och när jag var tonåring är inte speciellt sig likt. Men i mycket är allt sig likt. Lisa Bjärbos roman däremot är riktigt bra. Den får mig att vilja läsa vidare. Kanske är det att den är uppdelad likt en serie som väntar på en fortsättning.
Det är så logiskt alla fattar utom du är historien om Johan och Ester. De har varit vänner sedan för alltid men Johan har varit kär i Ester nästan lika länge. Nu går de första året på gymnasiet och Ester vill hitta en cool musikkille som andra avundas lite. Hon har nästan hittat Adam. Han är sådär cool som Ester vill och det berättar hon för Johan. Han lider och lyssnar och blir glad för en kram. Hans problem är hemma men har svårt att berätta för Ester. Detta är hösten när deras vänskap prövas hårt och de kommer till insikt om många saker.
Jag gillar handlingen och personerna i boken. De känns som mina elever. Lite yviga och lite fumliga, som Bambi på is. Jag är kanske inte överlycklig över språket eftersom det är ganska mycket talspråk. Jag personligen bryr mig inte. Jag tänker bara på mina lässvaga elever som behöver läsa böcker som skiljer sig mer från deras eget språk. Det är de ovana vid och skulle nog lättare läsa denna. Det är med andra ord en avvägning och en smaksak för mig. Jag tycker att alla som vill sluka en bok ska läsa denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar