En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf

 

En finstämd berättelse om en ung man som försvinner i sig själv under en lång tid. Gunnar Hede är arvtagare till en gård, Munkhyttan, i Värmland. Han studerar i Uppsala men vill helst spela fiol. När han ställs in för faktum att hans familjegård kan gå honom ur händerna slutar han spela fiol. Men lockelsen är där. En blind man och hans cirkusfölje börjar spela fiol utanför Hedes fönster och då måste han ned. Det är så vi och Gunnar träffar Ingrid. 

Sedan går det några år och när vi träffar Gunnar nästa gång har han blivit resande och ska frakta hem getter till gården. Dock sker något med honom i och med att hans förlovning bryts, getterna dör och då blir han Getabocken. 

Ingrid har hamnat hos en präst och dennes fru. Hon hatar det där och hamnar i depression. Den blir så djup att de begraver Ingrid. Getabocken dyker upp och väcker henne till liv. Detta ska ha betydelse för när Ingrid senare blir hämtad tillbaka av prästparet. Hede faller tillbaka till sin Getabockskaraktär. Det är vid möten och livet med Ingrid han kan bli sig själv igen. 

Det är ändå någon form av psykisk ohälsa som Lagerlöf beskriver på sitt sätt. Jag tycker mycket om den här lilla boken och önskar alltid att eleverna läser den. Den är speciell och mustig men vad är inte det?

Trollkarlen från Övärlden av Ursula K Le Guin

 

Ged är en ung pojke som upptäcker sina magiska krafter. Han bestämmer sig för att gå i lära för att bli en trollkarl. Snart får han reda på att det finns en ond kraft som hotar hans Övärld. Men Ged tänker att han klarar av lösa allt på egen hand. Därför råkar han väcka en skugga som är farlig för både honom och hela Övärlden. Det blir så farligt att hans lärare dör och själv skadas han rejält. Trots mycket om och men blir han till slut färdig trollkarl. Skuggan däremot är inte borta utan väntar tålmodigt på Ged. Det tar år innan Ged kan konfrontera skuggan återigen.

Som sig bör är detta en klassisk berättelse om att växa upp och att bli en ansvarig person. Det som inom fantasygenren kallas för quest är också förekommande. Det är genom att konfrontera skuggan som Ged kan växa klart för den här gången. Utvecklingen kommer att fortsätta men just detta är avslutat. 

Jag tycker om Ursula K Le Guins sätt att skriva. Det är flödigt och beskrivande. Visserligen är det lite gammaldags för boken är över 50 år. Det påverkar lite för språk utvecklas. Jag tycker att om du gillar fantasy är detta en läsning värd att göra.

The Grace Year av Kim Liggett

Jag vet inte hur jag kom över den här boken. Det kanske var via skolbiblioteket på min nya arbetsplats. I alla fall lyssnade jag på den på engelska. Den utspelar sig i Garner County i en okänd tid men känslan är att vi är i dystopisk framtid. Det känns som att något har hänt men samtidigt tänker jag på en värld där den amerikanska laglösa västern aldrig övergavs. Så är känslan.

Här bor Tierney James. Hon är en tjej som egentligen inte vill anpassa sig till den värld som väntar. Hennes bästa vän är en borgmästarens son. Det är dock snart dags för Tierney och alla flickor i hennes ålder att skickas iväg. När flickor i Garner County fyller sexton år skickas de iväg. De får åka till en ö ute i skogen där de ska överleva ett år. De som överlever får gifta sig med den man som valde dem innan resan. 

Tierney blir vald men känner sig inte riktigt bekväm med det. Resan till ön är hemsk men att bo instängd i en inhängnad och utlämnad åt varandra gör tillvaron hemsk. De vaktas av män hemifrån men det värsta är att det finns tjuvjägare som vill åt dem. Deras kroppar och deras skinn är hett eftertraktade. 

Orsaken till detta är för att flickor under sitt sextonde år kommer i kontakt med sin magi och den verkar alla vara otroligt rädd för. Oavsett hur den tar sig uttryck. Tierney tänker mycket på sin mammas år och sina systrars och inser att de måste ha haft det lika hemskt.

Jag tyckte mycket om den här boken och då framförallt för att den handlar om kvinnors förhållande till varandra. Den handlar också om hur kvinnor väljer att uppehålla mäns regler. Att upprätthålla patriarkatet är lika mycket kvinnors önskan som mäns. Det som ger oss makt behåller vi gärna. Jag tror den är lite för komplex för tonåringar. Unga vuxna runt 22 kanske är en bättre målgrupp. Den kom och få lade märke till den.

 

För oss är natten ljus av Christoffer Holst

 

Familjen Brickman strandar i USA, eller New York närmare bestämt. De har varit på begravning men släkten har inte varit något som de varit i kontakt med. När de ska flyga hem blir det strejk och därför får de bo ett par dagar hos pappas syster. Hon har en lägenhet på Manhattan och det är ju tur. Oliver, yngst i familjen både njuter och lider. Lider för att han måste bo med sin helgalna familj och njuter för att han är i New York och i närheten av så mycket musikal.

Jag tycker om Holsts böcker. Han är lite smårolig och det är som att läsa en romantisk komedi från kanske 1990-talet. Charmig och ibland kommer pinsamhetskudden fram. Det går över men det är så rart och trevligt att jag rekommenderar alla att läsa den. 

En oemotståndlig frestelse av Julia Quinn

 

Bok sex och nu kommer vi till F i alfabetet. I familjen Bridgerton namnges barnen efter alfabetets bokstäver och eftersom a, b, c, d, och e är avklarade blir det en av döttrarna som får ta plats här. Fransesca har inte varit med tidigare annat än omnämnts. Hon är gift med John och han är earl i Skottland. De är lyckligt gifta och är båda goda vänner med Michael Stirling. Michael är Johns kusin och dödligt kär i Fransesca. Det skulle han aldrig erkänna för någon. När John dör i vad som verkar vara en stroke ärver Michael titeln eftersom han är den ende levande manlige släktingen. Fransesca som vill ha hans stöd i sin sorg får se sig övergiven för Michael vet inte vad han ska göra. 

Detta är ganska bra jämfört med den föregående boken. Sorgen får ta en ganska stor plats och dessutom förstår jag sorgen hos båda. Däremot kanske Quinn behöver jobba på starka hjältinnor. Alltså om man beskriver sin hjältinna att ha "wit" bör hon ha det. Det är inte att vara en duktig förvaltare eller organisatör utan något helt annat. Så, i alla fall kul att serien går i vågor för mig. Vi får se när det blir dags för nästa bok. 

Ett minnesvärt frieri av Julia Quinn

 

Här sitter jag och prickar av Bridgertonromanerna. Ja, de läste jag för ett tag sedan. I alla fall vi har kommit till en av systrarna i familjen. Eloise börjar brevväxla med en avlägsen släktings änkeman. Släktingen har avlidit och efterlämnat sig man och barn. Så nu brevväxlar Eloise med Philip. En dag drar hon dit. Det är ju inte riktigt konvenansen. Man åker inte som ogift kvinna till en gift man oavsett om han är änkeman eller inte. 

Det här är en bok som retar mig. Philip är en karaktär som man bara tänker varför? Han har ingen charm, han har knappt känslor och jag får känslan av att han framställs som djup men är som en småkåt tonåring. Eloise är en fjomp och jag lider av att detta ska jämföras med Austen. 

Quinn är en okej romanceförfattare men inte mer. Det brinner liksom inte så mycket för mig. Jag läser fanfiction i några fandoms och snälla någon detta är sämre i alla kategorier. Så nu tar jag mig vidare till nästa. Den kanske är lite bättre. 

Bridget Jones dagbok av Helen Fielding

 

Jag gillar Bridget. Ibland tänker jag att det är det närmaste mig någon har skrivit om mig. Ja, inte rakt av. No mr. Darcy hos mig men ändå. Berättelsen är väl känd? Bridget lever i London med sina vänner och söker efter kärleken. På en fest med sina föräldrar möter hon grannens son Mark som är advokat och kanske lite tillknäppt. Livet går vidare och hon börjar ha i hop det med sin chef Daniel Cleaver. Många förväxlingar finns i denna bok. 

Bridgets besatthet med hennes vikt känns lite jobbig. Det verkar vara en grej i böcker av denna typ. Samma sak brukar upprepas nu flera år senare. Fast det är också härligt att Bridget får vara klumpig, lite mullig och som man säger på engelska a total disaster. Fast hon är ju omtyckt just som hon är. 

Det var en härlig omläsning. Jag skrattade och hade trevligt. Jag läste Jane Austen på Linnéuniversitetet och denna var på listan. Den här läste jag nog innan bloggen kom till. Det var med andra ord ett tag sedan. 

Northanger Abbey av Jane Austen

 

Jag kan aldrig bestämma mig för om detta är skrivet för att det ska vara så här eller om Austen driver hårt med genren och sin läsare. Min tanke är att det är det senare. Det är i alla fall så mycket av forskningen säger och jag är nog benägen att hålla med. Det kräver sin författare och någon skrev en gång att när Austen dött försökte hennes bror förminska hennes idoga arbete med sina berättelser. Han ville gärna att det skulle framstå som att Austen skrev när andan föll på. Då kanske man inte kommer på vissa twistar.

Catherine Morland har sina fördelar och sina sidor som jag ibland tänker att jag borde bläddra förbi. Ibland tänker jag att hon är en förståndigare version av Lydia Bennett men att det finns lite av hennes vildhet och naiva sida. Detta är en bok som borde få större utrymme när man pratar om Austens böcker. Först skriven men sist publicerad och när man tänker på det är den brilijant. 

Fanny 

Förnuft och känsla av Jane Austen

 

Det vet du väl att Austen läser man i unga år. Det är en vanlig kommentar men vilket strunt. Jag känner Amy som läser om böckerna varje år. Hon är ju amerikanska så modersmålet blir lättare för henne. Jag har bara läst dem på svenska men en dag så. Det är lite svårare engelska än dagens moderna så man måste fundera lite mer.

Jag gillar systrarna Dashwood. Det är nog inte lätt att vara Ellinor som alltid måste vara den förståndiga. Trots allt har hon verkligen mycket känslor men hon väljer bara att ta det lugnare än lilla syster Marianne. Hon lever för känslor och det känns hela vägen. Jag tror att Austen drev rätt bra med tiden vurmande för det romantiska när hon skissade Marianne. Fast med kärlek ändå. Marianne är en favorit. Systrarnas kärlek till varandra är större än den mellan systrarna Bennett. Det går visste att läsa Austen i äldre ålder. 

Liv till varje pris av Kristina Sandberg

 

Eftersom min hjärna i stort sätt la av i slutet av 2019, det hade med jobbet att göra och inte pandemin, blev en del böcker som jag aldrig skrev om. En av dem var Kristina Sandbergs Liv till varje pris. Jag förstår att detta är baserat på personer som fanns. Eller i alla fall lite. Något jag stör mig så hårt på är att det sättet Sandberg skriver. Det är så hetsigt att jag minns att jag behövde varva med läsning och lyssning för att orka. 

Sedan förstår jag, eftersom jag inte har barn, att känslan att hinna och göra allt tar över. Däremot är Maj som farmor som krävde så mycket av en. Farmor som tvingade mig att sköta mig för att jag skulle bli som folk. Min arbetsetik är bisarr idag men någonstans tror jag inte farmor är nöjd. Henne kan jag känna igen i Maj och då blir det inte enbart hyllning.

Jag har mycket jag både tycker om och inte tycker om. De som vill borde läsa den. Annars finns det annat man kan läsa som är minst lika bra. Nöjd att jag har läst dem men som sagt är detta en smaksak. 

Sörja för de sina av Kristina Sandberg

Kristina Sandbergs svit om Maj fortsätter. Det är nu 1940- och 1950-tal. Barnen blir större och efter kriget är det annorlunda. Tomas dricker inte riktigt lika mycket längre. Lägenheten är större och det är mer att stöda. Det är modernare än den gamla lägenheten som de bodde i. De åker i väg till sommarhuset och ja livet går sin gilla gång.

Det är fortfarande gamla spöken som stör Maj och hon tänker en hel del. Hemmafruidealet kan hon leva upp till men nog är det lite enformigt. Hon blir trött och magrar av.

Jag tycker ändå om boken men det finns något så rörigt över Majs minnen. Kanske är det för att inre monologer egentligen inte fungerar så bra i skrift som man gärna tror. Jag vet att många tycker om Maj men jag blir mer trött och känner att denna generation nog bäddat för att vi idag har svårt att säga stopp åt våra åtaganden. För visst är det lite utmattning som märks hos Maj ibland.

Sånger i skymningen av Camilla Davidsson

 I alla fall i den sista delen om Emma försöker hon göra om Caminon men det blir inte samma sak. När hon väl är där går hon fort och fel. Hon rusar igenom vandringen och mår dåligt. Hon får ett telefonsamtal från Sverige om sin sjuka mamma och åker hem. Hon återknyter kontakten med Olle igen men den här gången vill hon mer av honom.

Det är en bra avslutning på serien men precis som i förra boken känns det som om allt bara hopar sig över Emma. Hon gör lite dumma val också. Det får man göra och ibland kommer livet ikapp en på konstiga sätt. Nu är alla lästa och jag tycker nog att en ska läsa alla. De ger en helhet och känslan över Emmas val kommer och går. Trevlig läsning har det i alla fall varit.

Som ett träd i skogen av Vibeke Olsson

Olssons förra bok trodde jag var den sista i serien om Bricken men så var inte fallet. Det är 1919 och Bricken fyller 50 år. Det är något hon ängslas över. Inte ska en ställa till med kalas bara för att hon fyller så mycket. Kriget märks även i lilla Sundsvall och det är inte lätt att få till maten. Det är nya maskiner och vilket hittepå att barn inte ska arbeta före 12 års ålder. Semester och annat nytt kommer också och Bricken känner inte igen sig riktigt.

Hon är åter änka men har så många barn omkring sig. Däremot verkar döttrarna ha bestämt sig för att inte bli sågverkskärring, som de tänker, och jag gissar att orsakerna är många. Bricken är både stolt och skäms för sina barn. Så går några hårda år i hennes liv och faktiskt tror jag inte det blir 1921 för det hade varit intressant att se vad rösträtten gett henne för tankar.

Olsson har en speciell stil men jag tycker mycket om den. Det har dock tagit tid att läsa den här för min ork har inte funnits. Min fysiska arbetsmiljö på arbetet har varit undermåligt och gjort mig något sjuk. Nu har den ändrats och faktiskt känns det i mig lite då och då. Jag är piggare och mindre sjuk. Nu ska jag bara pigga på ordentligt.

Bricken är en kvarleva av 1800-talet och det märks. Hennes sätt att se på arbete tror jag stör hennes barn. Bricken är stolt över sitt verk medan de bara ser det negativa. Jag tror inte heller att hon funderar så mycket hur hennes barn upplevde sina liv. Visst, äldste sonen och de andra sönerna jobbar på sågverk men inte döttrarna och den yngste har andra drömmar. Frågan är vad som är bäst. Att göra som en alltid gjort eller drömma om annat. Jag vet inte riktigt jag, för någonstans känner jag igen mig. Förr arbetade människor ihjäl sig i kroppen, idag i huvudet. Vi har alla lärt oss att arbete är viktigt. Tror det är Brickens mamma som säger att arbete gör dig till människa. Det är hemskt att vilja något mer.

Det är en fin bok precis som de övriga. Denna gång tänker jag inte säga att det nog är sista gången jag träffar Bricken. Vi får se.

Harry Potter and the Order of the Phoenix av J.K Rowling

Den här boken, den femte i serien, är kanske den som är bäst i många avseenden. Den innehåller så mycket om det som komma skall men också dåtiden. Det är här som resan mot slutet påbörjas. Ibland brukar en säga att oskuld kan förloras på många sätt och här förlorar nog våra unga trollkarlar och häxor sin om att det kommer att gå bra. Allt kommer inte att gå bra.

Mycket av handlingen utspelar sig mellan att trolldomsministeriet och Dumbledore inte är överens om att Voldemort är tillbaka. Det pågår en kampanj mot Harry. Allt för att hans sanning ska betyda mindre. När Hogwarts får en ny professor i svartkonst blir de flesta elever besvikna. Dolores Umbridge är knappast en pedagogisk källa och dessutom är hon hatisk och allmänt elak. Med tiden får hon mer makt och som protest bildar Harry och hans vänner DA. DA står för Dumbledores armé och Harry lär ut allt som han använt sig av när han bekämpat Voldemort. Det är en grupp modiga unga som tränar sig att bli bättre på att försvara sig.

Harry har ju faktiskt kämpat rätt väl mot mörka makter. Det är spännande att den enda gång han är bättre än Hermione på något är just när han improviserar. Att han ska ha svårt att säga olika trollformler känns konstigt men just detta att kämpa gör honom så bra. Annars är det här en bok där Harry får veta mer om sin far. Jag saknar hans mammas röst så mycket. Visst James Potter är viktig men ändå är det bara från två sidor som vi får veta något. Remus och Sirius är knappast opartiska i denna fråga. Lite gnäll kanske men ändå. Harry vill så gärna leva upp till sin fars bravader. Speciellt i Sirius ögon.

Boken är väldigt lång men det finns nästan inget som går att plocka bort. Som alltid, vid denna omläsning, är den suveränt inläst av Stephen Fry. 

Zelda - uppbrott och utbrott av Lina Neidestam

I bok fyra är det egentligen ingen skillnad i Zeldas värld. Hon jobbar på en skvallertidning och försöker hitta sig själv. Kompisen Tove är en klippa som alltid och Zelda är som hon är. Någonstans är hon så härlig i sin värld av förvirring. Det går alltid att skratta åt säkerheten och igenkännandet. Som när Tove, bilden ovan, får veta hur kvinnor ska vara. Det förekommer ofta i Neidestams böcker. Svar på tal får männen rätt ofta också. Det är helt rätt.

Löftet av Mari Åberg

Det är nu dags för att möta den andra huvudpersonen i Mari Åbergs trilogi. Denna gång handlar det om Göran. Han växer upp i Hälsingland där hans far arbetar som sågverksarbetare. När mamman dör utauktioneras till en bondgård, som visserligen är inom släkten men arbeta får Göran göra likväl. Från tidig ålder arbetar Göran och så småningom blir han omhändertagen av en annan släkting som gör att han får studera lite och får bort honom från spriten. Göran har jobbat i skogen i några år och kan inte hantera alkohol. Sedan börjar han arbeta på en mack och tar körkort. När andra världskriget infaller så gör han med många andra unga män lumpen och anmäler sig till Finska vinterkriget.

Att vara i armén är Göran bra på och det kommer sig så att han stannar kvar i militär tjänst större delen av tiden. Han har gjort några avstickare under tiden men på det hela är det där han arbetar. När kriget är över väljer han en väg som känns lite otäck men ändå rätt för honom.

Jag tycker att boken är rätt bra och den visar på ett tvärsnitt i vår historia. Det som retar mig lite är hur dålig Göran är på att genomfölja vissa saker. Han lovar men det är inte alltid så att han gör det för det är lite jobbigt för honom. Det är intressant men följs liksom inte upp. Hoppas verkligen att Åberg låter Göran ändra sig lite i den tredje boken. Denna lyssnade jag på och det är en kort bok så det går fort. Kanske är det så att den gör sig bättre i läst form men jag har lyssnat till och från jobbet och det har fungerat ganska bra för mig.

Den demokratiske terroristen av Jan Guillou

Det är bok två ut i serien om Carl Hamilton. I Västtyskland har underrättelsetjänsten problem med terrorister. Efter andra världskriget har vissa restriktioner satts in. Det går inte bara att föra bort terrorister hur som helst. Bevisen måste vara väldigt konkreta. En dag får de däremot höra talas om ett attentat i Sverige och tänker att be svenskarna om hjälp. Tanken att Hamilton ska infiltrera gruppen för att veta vad som kommer att hända. Målet är att stoppa gruppen. Efter en viss mängd träning av den västtyska säkerhetstjänsten påbörjas uppdraget.

Det finns två sidor till denna bok. Den ena är den hårda sidan där det är inte är några problem att mörda människor och den andra sidan skulden som återkommer hela tiden. Jag måste säga att det är allt annat än lätt för Hamilton att döda människor. Han gör det mer av instinkt och sedan kommer det ångest. Det är väl klart att det ska vara så och det är bra att det visa att det finns många sidor till att döda människor som ett jobb.

Den lilla röda tråden med kommunistbakgrunden märks i denna bok också. Det kan jag nog tycka blir lite upprepande. Har en som Hamilton valt att kanske inte vara så aktiv och dessutom äga en hel del kanske en måste se över sin tanke om kommunism. Jag känner att det kanske inte vore helt fel att rannsaka sig själv några gånger. Det som slår mig däremot är att det finns inget privatliv för den gode Hamilton. Han har få vänner och familjen ska vi inte prata om. Jag kan tycka det är lite synd. När jag nu läser om serien inser jag att hade svårt att ta mig igenom den här förra gången också. Kan så vara ibland. Helt läsvärd på vägen genom serien men inte en favorit. Terrorismen var lika verklig på åttiotalet som idag. Den såg lite annorlunda ut men jag känner att diskussionen var den samma.

Berättelsen om O av Pauline Réage

Jag utmanade mig själv att läsa en bok som varit förbjuden att läsa. Berättelsen om O är en sådan bok som var förbjuden. Den är delvis baserad författarinnans kärleksliv men med lite tvister. Det hela handlar om O, en kvinna som är älskarinna åt René. De lever i Paris men när han tar med O till ett ganska avlägset slott börjar en mycket speciell resa. Det är nämligen så att här tränas hon till att bli en sexslav och utnyttjas av flera män.

Så småningom blir hon även Sir Stephens, Renés äldre halvbror, slav och ägs fullt ut av honom. Denna del av hennes liv blir det centrala och hon får uppdrag som ska uppfyllas.

Jag vet inte jag. Det är inte så chockerande som jag trodde. Det finns mer chockerande sexbeskrivningar i Ahlunds senaste bok. Kanske är det utnyttjandet av kvinnor som får en att rysa lite. För O har ingen egen röst utom den vi läser. Hon går med på det mesta som sker mot henne och där kan en ju fundera. Även om sexuella preferenser är personliga känns denna lite olustig. Det är jag det. Nu är den läst och i bakvattnet av #metoo känns den lite unken. Trots att det är en kvinna som skrivet den finns inget om hennes njutning. Hade det varit mer i fokus hade jag nog tyckt mer om den.

Middagsmörker av Charlotte Cederlund

I en serie om tre böcker som också omtalas som Idijärvi-trilogin möter vi Áili. En sextonårig same som vuxit upp i Skåne med sin pappa. Nu när pappan dött på grund av cancer får Áili flytta till den sameby där hennes mor föddes, växte upp och senare bergavdes. Där bor hennes morfar och gammelmormor. Mötet mellan dem är allt annat än lätt och smärtfritt. Egel, morfadern är rätt tvär, medan gammelmormor Ráijá är välkomnande och försöker få Áili att känna sig hemma. Ingen i byn tycker egentligen att hon är same, för hon har ju inte bott där. En ung pojke, Valdé, är den som först accepterar henne och försöker förklara renhanteringen när ingen annan gör det. Olivia, som också bor i byn, är den andra jämnåriga personen som pratar med Áili.

Sakta börjar det hända mystiska saker i byn. Áili har alltid drömt om en björn men helt plötsligt så står hon framför en varg som speglar henne och som inte flyr. Norrskenet verkar vara galet, i ordets mest beskrivande betydelse, och mycket av det som händer har sin koppling i tidig samisk tro.

Jag gillar den här boken. Den gick fort att ta sig igenom och den är väldigt aktuell med rätten till sitt ursprung och de konflikter som finns mellan samer och storsvenskar. Áili är ju som vilken vilsen och ensam tonåring som helst. En som försöker känna sitt ursprung men har inte fått möjlighet att göra det. Att det sedan är en fantasybok som utspelar sig i nutid och i vår verklighet är bara så coolt.

Áili är egentligen inte ovanlig för denna typ av bokgenre. Jag skulle önska att dessa stackars tonåringar fick höra att de betyder något för de känns så enormt ensamma. Nu menar jag i genren som sådan och inte enbart i denna bok. Den börda de lägger på sina egna axlar kan vara enorm ibland. Olivia, kompisen, är en favorit och när hon ställer på Valdé, för att han tror hon är nyinflyttad, är så klockrent. Obrottsligt lojal på ett sätt som kanske inte Áili förtjänar hela tiden. Sådana vänner ska man vara rädd om.

Att skriva en bok om en kultur där en inte uppvuxen är modigt och Cederlund har kritiserats för det. Kanske för att samefrågan är känslig, kanske för att hon är kvinna. Samtidigt, detta är en bok i fantasygenren, då får du väl göra lite som du vill. Jag tycker det är modigt och egentligen spelar det ingen roll. Det känns som om Cederlund har gjort rätt mycket research och det köper jag rakt av. Boken har en uppföljare som jag ska bita tag i just nu.

Falkens döttrar av Elvira Birgitta Holm

Ingrid och Ylva är tvillingar. De är Sissela Konradsdotter och Matteus Jakobssons döttrar och nu är de unga kvinnor. Föräldrarna har begett sig till Rom för att betala bot för faderns synd och flickorna har blivit trolovade till två män av starka ätter. Ingrid har blivit mor men Ylva vägrar, plus att hennes tilltänkte Esbjörn ansågs för nära släkt på grund av ett annat ingifte. Esbjörn vill nu ha sin brud och Ylva flyr. Disa, kvinnan som sköter bina, följer med henne men Ylva råkar skada Esbjörn och tror att han är död. Istället lever han och tas om hand av Ingrid, också hon skadad. Medan Ylva flyr genom landet med Disa blir Ingrid betagen av Esbjörn. På så sätt kopplas dessa kvinnors liv samman på ett sätt som inte enbart är syskonrelaterat.

Vi får följa Ylva och Ingrid genom hela livet. Barn som dör, män som dör, krig och slutligen pest. Det är där boken slutar och nästa ska tas vid. Ylva kommer att leva ett kringflackande liv och likt sin faster är hon nära makten och utklädd till man är hon en av drottningens hovdamer. Hon föder två barn varav båda fostras av andra. Ingrid lider för äktenskapsbrottet med Esbjörn men även av de många barnafödslar som är svåra för henne. Hon föder många barn och ser några dö ändå.

Jag tycker att Ingrid är stark på sitt sätt. Hon fostrar sina barn och vet, genom sina egna upplevelser, att det inte alltid är så lätt att göra som man vill. Samtidigt blundar hon för sina döttrars öde ibland. Ylva blir jag inte klok på. Hon är sur och tvär på sin far, och jag förstår inte varför, och sedan när hon väljer att tjäna makten blir hon arg för att hennes barn inte automatiskt älskar henne. De har ju inte känt henne. Blod är inte det enda som är viktigt för barn. Det är trygghet och jag tycker nog att Ylva inte riktigt ger.

Boken är bra men kanske lite seg ibland. Ylva är ju väldigt gränsöverskridande och kanske är det en tolkning av Magnus Erikssons intresse för män. Ylva befinner sig nära den unge kungen och som kvinna ser hon väl alltid yngre ut än jämnåriga män. Jag gillar också systrarnas hat mot den, kanske inte alltid så, heliga Birgitta. Fast med tanke på hur hon betedde sig mot kungen är väl tolkningen inte konstig. Snart kommer nästa del. Då får vi följa Ylva och Ingrids barnbarn. Deras två barn, kusiner, gifte sig och fick en underbar dotter.