Unbelivable

Sedan förra helgen och i veckan har jag tittat på den här miniserien på Netflix. Serien heter Unbelievable och utspelar sig i närtid i några städer i Colorado. Det är baserat på verkliga händelser men det är inte samma sak som att allt har hänt en och samma person. Det är mer en form av kompott.

Det hela börjar med en ung flicka som anmäler en våldtäkt. Hon har nästan inga synliga spår av våldtäkten och allt eftersom börjar polisen tro att hon ljuger för uppmärksamhet. Det går så långt att alla tror hon ljuger. Till slut ger hon upp. I en annan stad långt bort blir en ung kvinna våldtagen. Hon är väldigt detaljerad och polisen som får fallet tror på henne. Karen Duvall är ny som kriminalutredare men inte ny som polis. Hon lyckas koppla ihop sitt fall med ett annat fall och börjar arbeta med Grace Rasmussen.

Dessa två poliser kommer på att denna förövare har gjort detta förr så många gånger och på flera platser att ingen egentligen sett något samband. Serien blandar utredningen med den ensamma flickans liv. Det är djupt tragiskt att detta får ske. Men som jag brukar säga till mina elever. Våldtäkt är inte ett brott som man tittar på. Visst vi blir upprörda som nation och medmänniskor men vi gör också undanflykter. Hon var full, dum eller sov med öppet fönster. Partier skriker om högre straff men det sker aldrig. Aldrig att det blir hårdare straff på våldtäkt.

Detta är en amerikansk serie men skillnaden är så liten. Jag är glad att det har hänt så mycket sedan jag var tonåring men fortfarande inte tillräckligt mycket. Det är en skam att bli våldtagen och ett trauma att uppleva flera gånger om. De män som blir våldtagna därute är ännu tystare och det är inte så konstigt. För nog skyller vi som samhälle på offret. Det är nog det som tar så hårt i denna serie när de lägger skulden på den ensamma tjej som har haft ett jobbigt liv. Visst hittar hon väl på det här?

Om du har Netflix se den här serien. Briljanta skådespelare och ett riktigt bra manus skriven av en kvinna. Det märks kan jag säga. Hoppas att den här serien vinner lite priser för det förtjänar den. Nog är det så att det inte är viktigt med priser men folk med kräsen smak kanske hittar den i större utsträckning då. Se den för den är riktigt, riktigt bra.

The Killing

Vilken tid det tog för mig att se den här serien. Den är egentligen dansk men jag missade den och bestämde mig för att se den amerikanska varianten istället. Det tog också tid innan jag kom dit i min serielista.

Det hela utspelar sig nog i nordvästra USA. Ett mord begås och en kriminalare vid namn Sarah Linden kopplas in. Hon får samtidigt en ny partner, Stephen Holder, och det är inte hennes grej. Hon är smart, men komplex, och han är lite av en slarver i hennes ögon. Deras partnerskap är central och jag måste säga att det vackert och fint beskrivet. De två poliserna som vill lösa fallet men som inte alltid litar på den andra. Det av många skäl.

Det märks att denna serie stammar från Danmark. Känslan av nordic noir, som det så chict kallas och där även Bron ingår, finns. Kanske är det stilen på utredningen eller det faktum att det är mörkt, regnar och polisstationen är så beige. Fast mest är det dialogen tror jag som säljer mig på denna punkt.

Det var värt sin väntan att se den här serien och jag måste säga att Joel Kinnaman är en juvel. Mer komplexa roller åt honom. Mest får han ju spela en muskelkille men han kan så mycket mer. Jag tycker att alla kan se om den här även om du sett Brottet. Den är helt värd sin tid.

The Killing

Äntligen! Det tog mig många år att ta mig an den amerikanska versionen av den danska serien Brottet. Jag missade nämligen originalversionen och skulle börja se men sedan hände annat och nu är det klart. Det hela utspelar sig i Seattle, troligtvis för att det är ganska likt Danmark. Där sker det ett antal brott. Det första är en ung flicka som blir mördad och det är säsong ett och två. Det är allt annat än lätt att hitta hennes mördare och sidospåren är många. Säsong tre och fyra hänger ihop med varandra kring en mängd flickmord som avslöjas och efterföljden. Här är sidospåren ännu fler.

Jag har sett väldigt få deckare som serie de senaste åren. Det är för att jag kände mig nöjd med dem men nu blev jag lite intresserad. Det är en otroligt välspelad serie och Linden och Holder, våra poliser och huvudkaraktärer, är mycket intressanta. Jag gillar verkligen det lite råa och det lite alldagliga. De går runt och förhör och sedan är det. Inga stora biljakter eller bomber eller liknande utan det är vardagligt arbete. Det tror jag serien vinner på. Så, titta på den på Netflix om du, som jag, inte sett den än.

Ungefär 1,5 år

Ja, 418 dagar har jag sett på serier. Allt enligt tiii.me som räknar tid och ser hur många timmar eller dagar du tittat på tv. Nu är det några långa serier som inte fanns med så jag räknar uppåt. Ungefär ett och ett halvt år. Fast jag gillar ju tv så varför inte? Här är mina :).

The Bletchley Circle

Under andra världskriget satt mången kvinna och läste tysk kod. Signalisterna i Storbritannien var verkligen duktiga på sitt jobb och efter kriget fick de inte prata om det. Det var alldeles för hemligt även i fredstid. Denna serie handlar om just dessa kvinnor. De var signalister under kriget och knäckte kod. De har olika specialiteter och de har efter kriget gjort olika saker.

I början av 1950-talet möts de igen. Susan, som är hemmafru och ganska uttråkad, följer polisens utredning om sexbrott mot kvinnor men inser snart att polisen missat en del. När hon pekar dem i fel riktning så samlar hon sina vänner för att rädda fler kvinnor. Det är en annan form av deckare men så väl spelad. Det är som CSI fast på femtiotalet och utan en massa high tech. Det är alltid trevligt med en ganska så oblodig brittisk deckare. Två säsonger blev det och den är värd sin tid. Jag såg den på Netflix men den finns nog både här och där.

Castle

Så, nu har jag slagit igen den sista boxen av Castle. Det hela började med att Richard Castle känner sig uttråkad och mördar sin huvudkaraktär. När en person i verkligheten dör precis som i en av hans böcker plockar New York-polisen in honom. Det är så Castle möter Kate Beckett, utredare och väldigt snygg. Två saker som Castle gillar och genom lite politiska kontakter så blir de två snart kollegor och ja, på den vägen är det.

Castle är en ganska naiv kille till att börja med och Beckett är en ganska hård snut. Eller hård är fel ord. Hon är tuff och rättvis och Castle är en liten charmör som är van att få som han vill. Genom årens lopp så blir de allt viktigare för varandra och att Castle faller som en fura för Beckett är ganska uppenbart efter typ åtta minuter. Hennes fall är längre och kanske lite mer troligt.

Det är en charmig liten sak denna serie men visst finns det saker som jag stör mig på. Becketts otroliga kunskap om allt. Hon är superkvinnan personifierad i alla lägen. Castles mörka väg i vissa säsonger som gör att en blir lite överraskad. Där kanske jag reagerar mest och blir mest arg. Det är inte okej att gå emot en karaktärs kärna. Inte heller var alla tvister i handlingen till godo. Vissa var runt ut sagt lite fåniga.

Den underbara charmen i Castles förhållande till sin dotter och mor försvinner lite i de senare säsongerna och det känns lite dumt. Denna dynamik behövs och även om jag förstår att saker ändras så behövs saker som gör Castle mogen, eftersom han är som ett stort barn ibland, och ansvarstagande. Beckett behöver slappna av. Den tjejen verkar tro att världen går under utan henne och det är knappast sant.

Charmig serie vars slut var okej. Den var lite tröttare än de första riktigt bra. Se den gärna och fundera på om böckerna är läsbara. De finns nämligen publicerade på riktigt och säljer lite sådär. Jag undrar jag om de är min smak, knappast tänker jag.

Poirot: Curtain

Det är så här det slutar. This is the end. Det är en annorlunda Poirot vi möter. Han är sjuk och sitter i rullstol. Dessutom vill han stoppa ett mord som kanske ska begås. Ja, detta var slutet.

Midsomer Murders: The Killings of Copenhagen

Poliserna i Midsomer åker till Köpenhamn när en stor företagsledare blir mördad. Där sluter de upp med två skarpa kvinnliga poliser. Det är Midsomer möter The Killings och Borgen. Fasiken vad konstigt att helt plötsligt höra någon prata danska i ett brittiskt program.

Midsomer Murders: Villospår

Detta utspelar sig på ett ålderdomshem där människor dör. Inget ovanligt men det kanske är så att de är lite för pigga egentligen för att dö. På hemmet bor Barnabys moster en tid och hon kan likt sin systerson inte hjälpa sin nyfikna sida.

Midsomer Murders: Beyond the Grave

Cullys pojkvän ska spela polis och får skugga svärfar samt Troy under ett fall. Det är nästan så att han är en bättre Troy än Troy är. Samtidigt försöker någon lura en kvinna att hennes man hemsöker henne.

Midsomer Murders: Death of a stranger

En man dör men ingen verkar veta vem han är. Det är inte heller så många som vill att hans mord ska utredas.

Midsomer Murders: Dead man's eleven

Cricket kan vara mord. Så även i denna. Här väljer man att slå till mitt under en match och sedan följer fler döda. Som alltid är det mycket blodigt när hämnd ska utkrävas i Midsomer.

Morden i Midsomer: Strangler's Wood

En kvinna hittas strypt och det påminner om ett mord flera år tidigare. Trots att han gör sin dotter besviken ganska ofta så kan Barnaby inte låta bli att snoka reda på vad som händer.

Morden i Midsomer: Death's Shadow

Joyce Barnaby vill återuppleva sitt bröllop och letar efter en kyrka. Efter ett par dagar dör en av byns invånare med prästens svärd. Så Joyce blir upprörd och Barnaby försöker göra allt för att inget ska påverka bröllopet. Det är gamla händelser som hämnas inser han till slut.

Morden i Midsomer; Faithful into death

En man försöker ändra byn och bygga lite nytt. Han startar ett projekt kring en kvarn och låter människor investera. Det gör någon upprörd och hans fru kidnappas. Hon är borta länge och en dag hittas hennes man död, och hon släpps av kidnapparna. Barnaby är dock inte så övertygad om kidnappningen. Dessutom verkar grannskapet vara lite konstigt.

Jag gillar den här eftersom det inte är så lätt för våra kära poliser att lösa det hela.

Morden i Midsomer: Operamorden

Den här är så tidig att den är fortfarande baserad på böckerna som Caroline Graham skrev. Det hela utspelar sig kring en teateruppsättning av Amadeus i lilla Causton. Så mordet på en snäll äldre dam visar sig ha kopplingar till pjäsen. Det är lite annorlunda när det kommer till mördaren och ganska bra.

Mord och inga visor

Jessica Fletcher måste ha skrivits efter att författarna läst mycket om Miss Marple. För det finns så många drag mellan de båda damerna att jag blir lite knäpp när jag ser den ena eller den andra. Jessica är en gammal lärare som blir deckarförfattare och hon är en slug dam.

Det är inte så överraskande vad som ska hända men det är ändå stort att en ensam kvinna får huvudrollen i en serie. Hon var ändå med i 12 år och fick många nomineringar men hon vann sällan. Det är ju inget djup men ack så pussligt. När jag hittade hela serien för några år sedan köpte jag den. Det är bara att gilla det faktum att det är en otroligt bra deckare som fokuserar väldigt lite på blod och mer på lösning. Lite som en kvinnlig Monk men med mycket mer socialt kompetent huvudrollsinnehavare.

Midsomer Murders: The Flying Club

Det var lite kul att få veta att tjejer flög en del under andra världskriget. Ja, inte som stridande piloter utan de som fraktade planen från fabrik till militärbaserna. Sedan gillade jag att jag kunde räkna ut det hela. Då är det lätt och pusseldeckaren ska ju vara lösningsbara.

Poirot: Dead man's folly

Poirot blir kallad till ett hus i södra England. Hans vän Adriane Oliver tror att ett mord kommer att ske bland de personer som hyrt hennes tjänst. Poirot är skeptisk men när så sker är det inte ett mordoffer någon hade gissat på.

Så det är som vanligt klurigt. Det känns som om detta är det enda jag pallar i denna värme.

Miss Marple: By the pricking of my thumbs

Detta är ett citat från Macbeth. De tre häxorna säger detta när de håller på. Jag måste säga att det är ett väl valt tema i denna. Det är kanske en väldigt övernaturligt tema. Det kräver mycket pusslande för att komma fram till samma sak som Marple.