Norrtullsligan av Elin Wägner

 

Det är i början av 1900-talet och fyra unga kvinnor delar lägenhet på Norrtullsgatan. De arbetar alla som kontorister. Det är Elisabeth (Pegg), Magnhild (Baby), Emmy och Eva som bor ihop. Det är inte lätt att vara ung kvinna och försöka försörja sig. Männen hatar att de befinner sig på arbetsplatsen eller så trakasserar de kvinnorna. De försöker genomföra en strejk som går sådär. Samtidigt ska de ta hand om familj och försöka hitta en man. 

Det är en bra bok som kanske är svår att navigera i till en början. Men det visar på hur det är att vara ung och osäker. Det är ungefär samma idag och kanske är det så att vi ska vara glada att de beredde väg för oss.

Vilda gröna ögon av Joyce Carol Oates

Jag har läst den här med mina elever för många år sedan men efter Golito Perssons bok Störst av allt fick jag en känsla att jag borde läsa om den här. Detta handlar inte om en skolskjutning men ett minst lika viktigt ämne. Bokens handling är centrerad kring Franky. Eller Freaky green eyes, Vilda gröna öon, som hon också kallas. Hon lever med sin populära pappa, mamma, och syster. En dag lämnar mamman familjen och så småningom hittas mamman mördad. Det är en bok om hur en familj löses upp och om att hitta sig själv.

Det som slår mig är hur aktuell den här boken är. Den handlar om manipulation och våld i nära relationer. Den visar också hur svårt det är för alla i en familj att vara ärlig. Modern visar aldrig hur det egentligen är utan tyst. Det gör att döttrarna tolkar sin far på ett visst sätt. I tider av #metoo känns denna bok så relevant. Kanske dags att läsa den igen med elever. Vi dubbelläste dem i svenska och engelska. Det gick bra då. Kanske nu med.

En uppmaning som alltid fungerar

Små Katnisskopior

Jag såg ett reportage på min lokala nyhetsstation om unga tjejer som börjar skjuta pil. Det tycker jag är otroligt coolt. När reportern frågade varför så var det för att de tyckte om Hunger Games och för att de kände sig starka och modiga. Så dagen till ära och i ordets rätta bemärkelse. Några tjejer att vara lika modiga som.

Saker jag hade velat veta när jag var 15 red. Diana Olofsson och Johanna Wester.

Det är inte ofta antologier ges ut men det händer och den här handlar om kvinnor som ger unga kvinnor råd. Livet blir bättre oavsett vad du tror och känn att du kan trots att det kanske är ologiskt för dig. Ta för dig och strunta i de normer som finns. Var normbrytande och vet att du inte är ensam.

Jag läser mig igenom dessa korta inlagor och tänker att det är aldrig lätt att vara kvinna. Det blir lättare med tiden men det går så långsamt ändå. Vissa texter stannar lite längre. Jag tänker på Bodil Malmstens om självmord som jag skulle vilja trycka ut i massor och ge till mina elever. Eller Ebba Witt-Brattström som massakrerar myter om kvinnor. Den intervju med Saud Ali som handlar om hur hennes lärare höll henne lite tillbaka gör mig ledsen. Annars blir jag glad därför att kvinnor kan lyckas och bli bra på något och faktiskt tjejer, det går över.

Hidden Figures

Tänk vad viktigt det var att komma ut i rymden. Först och bäst gällde och Sovjet och USA kämpade hårt med att först komma till månen. På NASA, som då fortfarande var beläget runt Washington, försöker de skjuta ut en människa i rymden. Det går sådär. Kvinnorna som sitter och räknar på uträkningarna kan ibland få räkna helt i onödan för det stämmer inte längre. Detta är inte berättelsen om astronauterna utan om tre svarta kvinnor som arbetar för NASA och alla tre är briljanta på sitt arbete men hålls tillbaka av delvis sitt kön men framförallt sin hudfärg.

Katherine Globe som är en utmärkt matematiker och som hamnar i Space Task Group för att kontrollräkna men visar sig vara bättre på annat. Mary Jackson som vill bli ingenjör men det är lättare sagt än gjort. Kraven ökas men till slut får hon möjlighet att studera. Hennes största påhejare är en av de många förintelseöverlevare som NASA anställde. Sedan har vi Dorothy Vaughn som vill avancera efter 10 år. Duktig men får aldrig chansen. När NASA köper en IBM-dator för uträkningarna så lär hon sig att programmera denna. Det gör henne unik i hela organisationen.

Dessa kvinnor var verkligen banbrytande och jag måste säga att det intressanta är faktiskt deras arbetsliv. Det förekommer en hel beskrivningar av kvinnornas privatliv och det är ju trevligt men jag som rymdkapplöpningsnörd hade uppskattat en torrare film om arbetet bakom scenen. Nu är jag gnällig för filmen är bra men kanske lite lång. Det finns vissa delar som är roliga och andra som är lite sorgliga. Klart sevärd säger jag. Mannen på bion bakom mig tyckte inte det och kommenterade det högt vid kanske fyra tillfällen. Synd för han verkade missa poängen.

Niceville av Kathryn Stockett

Att boken fick heta Niceville är ju för det är Jacksons, Mississippi, fiktiva namn. Att kallas hembiträdet på svenska skulle nog bli lite beige marknadsföring. Boken utspelar sig på 1960-talet i Mississippi. Martin Luther King har fått Nobels fredspris men som hembiträde i södern och dessutom svart är det egentligen ingen skillnad. Aibileen Clark och Minny Jackson är både ganska udda i denna värld. Aibileen sörjer fortfarande sin son och arbetar just nu hos ms Leefolt och tar hand om hus och hem. Aibileen är en mycket kristen kvinna och skriver i sin bönbok varje dag. Hennes son älskade att läsa och tänkte skriva en bok. Minny är en kvinna med stor mun. Hon säger vad som faller henne in och har därför fått sparken 19 gånger. Nu kan hon laga mat och det är hennes räddning. Dessvärre inte hemma där maken slår henne titt som tätt och att föda barn är hennes räddning. Dessa två kvinnor befinner sig lite i utkanten av de medelklasshem som anlitar hembiträden.

Det är Skeeter som sätter allt i rullning. Skeeter, eller Eugenia, har tagit examen och kommit hem bara för att märka att Constantine, den hjälp hon älskade över allt på jorden, inte längre arbetar för hennes mamma. Det är en orsak till hennes vilja att göra något. Den andra är att hon vill skriva en bok och detta är en idé som förläggaren i New York köper. Den tredje är att hon blir förbannad på Hilly, som nästan skriver rashygieniska lagar som får en att tänka på apartheid.

Jag gillar boken och jag tycker att den är väldigt välskriven. Det är intressant med tre berättarröster som blandar och ger. Alla har sina problem men de strävar framåt. Det känns som om det aldrig är fel att beskriva kvinnors situation. Den har alltid varit satt på undantag och det är rätt skönt i denna bok. Här är det bara kvinnor som lever och pratar. Män dyker upp ibland men det är sekundärt och väldigt befriande.

Anna Maria Käll läser boken och gör det bra. Många namn och mycket på talspråk som är allt annat än vackert alla gånger. Så, boken sedd och filmen läst. Faktiskt är båda lika bra för de är ganska egna skapelser men fortfarande lika roliga till och från.

Foxfire

Detta är berättelsen om en grupp tjejer som bildar ett gäng. Inte en grupp utan ett gäng med initiering och strikta regler. Det är 1950-tal i en ganska liten stad. De är som tjejer är mest men det finns en stor skillnad. Foxfire har slutat tagit skit från världen. De gör uppror mot de män som tafsar och försöker göra närmanden. Ett gäng med starka feministiska åsikter skulle man kunna säga. Sedan är det ju så att det inte bara är lätt att tillhöra ett gäng oavsett.

Filmen är baserad på Joyce Carol Oates roman med samma namn och den är bra att se med elever. Mest för att det går att diskutera en hel del utifrån dess innehåll. Flickor som mår dåligt och som tar ansvar för den skit som finns i världen. Eller män som beter sig lite som den blivande amerikanska presidenten gör just nu. Osympatiska män som får det de förtjänar. Tydligen har inte mycket hänt sedan 1955.

Kunskapens frukt av Liv Strömquist

Det handlar en hel del om kvinnor och mens. Kvinnor och deras reproduktionsorgan. Kvinnor och deras sexuella njutning. Det pratas en hel del i denna grafiska roman men det gör inget. Liv är så smart och kul att jag fnissar lite för mig själv. Kanske inte superlyckat när en sitter på ett kontor och väntar på möten. Värt att läsa av alla. Dock måste jag varna alla män därute som kanske känner sig lite förnärmade i förväg. Läs och känn in er del.

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini

Mariam är en kvinna född i synd då hennes mamma var hennes fars älskarinna och för alltid satt på undantag. Vid 15 års ålder gifts hon bort med Rashid. Då är hennes mamma död och faderns två fruar vill inte veta av henne. Det äktenskap som Mariam trodde sig ha ändras snabbt den dagen barnet hon bar på dör i ett sent missfall. Början på åratal av misshandel och våld börjar.

På samma gata bor Laila. Hon föds i samband med Sovjets invasion av Afghanistan och hon är vacker som en dag. Hennes pappa och hennes mamma är fria i sin uppfostran men när Laila är nio år lever hon i ett hem som är i sorg. De två äldre bröderna slåss mot Sovjet och modern saknar dem. När de senare visar sig ha avlidit på riktigt så knäcker det nästan modern. Fadern älskar både fru och dotter men när han äntligen får frun att gå med på en flytt dör de i ett bombanfall. Det skadar Laila som kommer i Mariams vård.

Rashid är intresserad av den unga vackra flickan och lurar henne att hennes stora kärlek, Tariq är död. Gravid och desperat gifter sig 14-åriga Laila med Rashid och snart är Mariams och Lalias liv inte så olika varandra. Barnet är en flicka som liknar sin far Tariq mest av alla.

Jag läste nyss Hosseinis debutbok men detta är något helt annat. Eller egentligen inte för personerna utvecklas knappast här heller men, och ett stort men, det är en samtidsskildring. Han beskriver ett land som hamnar i talibanernas styre och som inskränker kvinnors liv till något så begränsat att det är hemskt. Kanske är det just det faktum att kvinnornas liv får stå i fokus och visa på hemskheter. Något är det i alla fall och jag tycker boken var ett uppköp från den förra.

Löneförhandling i Hollywood

Det var ett kort inlägg men Scully får svara själv:

Zelda - uppbrott och utbrott av Lina Neidestam

Ta debatten - om vad då? Jag älskar Zelda. Hon är så härligt PK fast egentligen inte. Hon säger sig vara feminist men har lite problem med andra kvinnor. Det är dags för Zelda denna gång att ha ett jobb. Självklart är det inte drömjobbet utan snarare hur många likes kändis-x klänning får. Ändå kommer några kommentarer kring mäns och kvinnors jobb fram.

En av mina favorit är diskussion kring internationella kvinnodagen. Den är klockren och skulle lika gärna kunna ha diskuterats kring mitt matbord på jobbet. Jag gillar också den här. Den är nästan ännu mer tagen från verkligheten.

Jag, En av David Levithan

En vaknar varje dag i en ny kropp. Ena dagen är En pojke och andra dagen flicka. Så går det runt. Just nu är En runt 16 år och det är i Justins kropp vi får lära känna En. Det är också nu som En får lära känna Rhiannon som En blir kär i och inte kan släppa. Det är början på en tonårsförälskelse utöver det vanliga. En har inga problem att träffa Rhiannon men hon har svårare för detta kroppsbyte.

Samtidigt förföljs En av Nathan. Nathan är en kille vars kropp blev besökt och han kan inte släppa detta. Det är något som kommer att påverka En. En kommer i sin tur att påverka de liv som numera besöks. Möjligheten att besöka Rhiannon är alltid starkast utom den gången En vaknar i en väldigt överviktig människa som det blir svårt.

Så jag är förvirrad. Å ena sidan är det en roman om hen och å andra sidan en roman om att hitta sin identitet. Eller ja det kan ju vara samma sak men jag är inte säker på det. Det kan vara olika saker också. En blir allt aggressivare i sitt förhållande till de individer som besöks. Det har väldigt lite med Ens sexuella eller biologiska kön att göra. Däremot känns det lite stalkeraktigt när det kommer till Rhiannon. Personlighet är inte alltid kopplad till sexuell läggning eller ens biologiska kön. Det finns saker hos alla människor som inte är vackra och hos En märks de också. Det är väl egentligen svårt att avgöra var personligheten sitter fast samtidigt är det ju du.

Boken är bra inget tal om saken. Däremot vet jag inte vad jag tycker boken säger mig. Den säger mig mycket men jag vet inte vad jag vill fokusera på. Det kräver mer betänketid av mig.

Den sista kvinnan från Ur av Anita Goldman

Sara är en kvinna som inte har det lätt. Hennes man Abraham vill ha en son men hon kan inte bli gravid. Hon blir äldre men hon är en stolt kvinna. Sara kommer från Ur. Hennes seder och tankar är annorlunda än nomadfolket som hennes man leder. Fast en dag säger en man att hon ska få det hon trängtar efter så mycket.

Jag gillar Anita Goldmans bok. Den är en betraktelse i en av Bibelns starkaste kvinnligaste beskrivningar. Här får Sara blomma ut och komma till tals. Annars är ju rösten männens och här blir det annorlunda. Jag tycker om att läsa om hennes ångest, känsla av att vara mindre kvinna men framförallt hennes stolthet och känsla för sitt ursprung. Hon är från Ur där man dyrkade kvinnliga gudar. Det gör inte Abrahams folk. Boken säger mycket om kvinnlighet, om arv men också om en tid där religionen kom att ändras och världen kom att bli patriarkalisk. En bok som enligt mig är värd att läsa.

Internationella kvinnodagen

En dag som denna är det svårt att inte tänka på alla som lider av det faktum att de är födda kvinnor. Nyligen gick jag en privilegiepromenad med mina elever. De fick en roll och skulle ta reda på sina möjligheter i samhället. Då pratar vi om det svenska samhället och var man kvinna, invandrare och dessutom jobbade inom offentlig sektor hade du ingen makt. Arbetslösa män hade mer att säga till om.

Att vara norm är mycket lättare än att inte vara det. Nu ska vi inte välutbildade kvinnor i Sverige inte komma och säga att vi inte har privilegier. Jag är handledare för lärarstudenter och jag märker vilken makt jag har. Kvinnliga studenter argumenterar med mig på en nivå medan mina manliga gärna framställer att jag inget kan. Mansplaining brukar det visst heta.

Att stå upp för vad man tror på och svara tillbaka är något kvinnor behöver lära sig. Vad det än kan handla om. Det är ett litet steg men samtidigt är det när vi utmanar normen som något händer. Så idag utmana normen. Eller utmana normen varje dag. Speciellt om du är ung tjej, utmana alla i din närhet. Annars kan de ju tro att de vet mer och vet rätt. Det är ju faktiskt inte rätt.

10. Här är tre skitbra boktips som på ett eller annat sätt handlar om feminism

Men det vad svårt.

Det andra könet av Simone de Beauvoir. Det är väl feminismens bibel skriven på 1940-talet av sin tids kanske största kvinnliga tänkare.

Katarina Wennstam skriver feministiska böcker. Det går att läsa Flickan och skulden t.ex.

Sedan tar vi Under det rosa täcket av Nina Björk. Den bör läsas av alla.

9. Så syns feminismen i min vardag

Ja, det är mycket som visar på feminism i vardagen. Jag får gå klädd som jag vill. Jag får ha vilket arbete jag vill. Jag får undervisa gymnasieelever vilket inte alltid varit fallet för kvinnliga lärare. Mina elever får läsa som de vill och de och jag får välja om vi vill jobba eller bli mamma direkt efter gymnasiet. Jag får välja om jag alls vill bli mamma.

Jag har också rätt att tycka som jag vill utan att det händer mig något och jag kan välja om jag vill gifta mig eller skilja mig. Jag kan tjäna mina egna pengar och bo ensam. Jag kan äga saker och ta lån.

Jag kan ställa upp i politiska val och jag kan arbeta ideellt. Jag kan också rösta och ta körkort. Jag kan också välja utbilda mig och jag kan välja att bli militär.

Det finns mer men jag kan just nu inte komma på mer att ta upp

8. Den viktigaste feministiska frågan för mig är…

Det finns inte en fråga. Det är alla frågor. Nej, nu överdrev jag. Jag har ingen passion i att det ska finnas en herrgårhen och en frugårhen för tja, det är bara något annat. Däremot är det viktigt att vi har lika lön för lika arbete.

Jag ska inte som nybliven lärare ha en annan lön för att jag är kvinna men det händer fortfarande. Har männen läst en annan utbildning än jag? Nej, men allt för ofta får män mer i lön. Det är för jäkligt. Det är en viktig fråga och framförallt för unga kvinnor som kommer att få kämpa otroligt mycket hårdare i en hård arbetsmarknad.

Jag vill att skolan ska vara jämställd. Precis som att vi har krav på flickor ska vi ha krav på pojkar. De mår inte heller bra av att uppleva kravlöshet. Flickor mår inte bra av att ha otroligt höga krav på sig. Arbetsmarknaden måste komma överens om att man ska gå i gymnasiet och att man premierar det. Idag kan många killar glida på en räkmacka och sedan få ett jobb i alla fall för de är ju grabbar som man vet är bra. Den synen har vi inte på flickor. Varför?

Det är viktigt att man kämpar för rätten till en god pension efter arbetslivets slut. Idag har män mer i pension bland annat genom lön men också för att män inte tar ut lika mycket föräldradagar.

Det ska finnas rätt personer på höga poster oavsett kön. En dag får vi kanske en kvinna som statsminister. Om vi nu är världens mest jämställda land är väl det på tiden.

7. Här är en lista på fem av mina främsta feministiska förebilder

Puh, det var svårt kan jag säga. Jag har faktiskt inte en aning om vilka jag ska plocka ut men nu kör vi ändå.

Den första jag kommer att tänka på är faktiskt min gamla svensk- och religionslärare från gymnasiet som är en kvinna som är både ödmjuk och stark inför det faktum att män och kvinnor må tänka olika om mycket men att det inte ska betyda något när det kommer till lön eller förutsättningar att lyckas. Tack Anette.

Den andra blir en modern och hon heter Liv Strömquist. Hon är en så bra författare som lyfter många frågor som handlar om feminism. Hon har också en pod som du kan läsa mer om här.

Man må älska eller hata Gudrun Schyman. Jag gillar hennes resonemang även om allt hon gör inte är så smart alla gånger men som feminist är hon klockren. Hoppas att fler lyssnar på henne för hon har mycket rätt.

Det låter säkert lite knäppt men Antje Jackelén som i juni år blir ärkebiskop i Svenska kyrkan. Alltså det är stort och det är viktigt för synen på kvinnan inom kristendomen. Jej för henne och svenska präster med lite förstånd.

Jag gillar också Hilary Clinton som inte tar skit. Hon krävde nog en del av Bill när han avslöjades som otrogen men vem tror att hon inte bestämde rätt mycket? Hon skulle ha kunnat blivit en god första kvinnlig president.

6. Det svåraste med att vara feminist tycker jag är…

att man nästan alltid blir ifrågasatt. Eller vad ska jag säga. Varför man är feminist är okej att få frågan om. Men däremot saker jag tycker om att göra för att jag är jag kan jag få lite frågor.

Jag menar att man ska få vara den man är men jag ska inte göra vissa saker bara för att jag är kvinna. Så är det idag och det är inte okej.

Jag tycker inte heller om att lägga en värdering i vad andra gör. Jag skulle nog inte göra som du men låt mig göra som jag vill. Det är svårt att bli granskad som feminist oavsett hur liten platsen man är på. Det finns alltid någon som ska lägga in en kommentar. Det är nog svårast.