The Greatest Showman

P.T. Barnum var en man som var fascinerad av det makabra och det fantastiska. Han älskade cirkustanken och byggde upp museum, shower och framträdanden. Någonstans fanns det väl en tanke att locka till underhållning.

Det här är en musikal som försöker ungefär berätta om Barnums liv. Vi får följa honom från barnsben där han träffar Charity, sitt livs stora kärlek, och de gifter sig i ganska unga år. Hon kan leva med att det inte alltid går bra men inte alltid han. Så småningom får han idén att skapa ett museum för det makabra. Det tar sig vidare till en cirkus och slutar i tja, ett annat partnerskap. Det blev nämligen Barnum och Bailey som lade ned samma år som filmen hade premiär.

Någonstans händer saker som inte stämmer. Det att cirkusen öppnades för tidigt i livet. Att han är gift med samma kvinna hela tiden. Eller att Jenny Lind var attraherad av honom när hon egentligen sa upp partnerskapet på grund av lite konstiga affärsidéer. Eller att Barnum var lite av en typ och bondfångare. Charmen finns men kanske inte empatin. Där fallerar filmen hårt för mig. Jag kan inte köpa att den här mannen var trevlig. Inte ens i Hugh Jackmans skepnad. Att vara snygg är inte allt och nej, det går inte. Zac Efron får ofta ta mycket skit för att han är snygg och det finns inget mer men hans rollkaraktär är den som kanske har den mest intressanta utvecklingen. En man som misslyckats i livet och som försöker hitta sig själv. Han skäms för sig själv, medan Barnum skäms för andra.

Musiken är kanon även om jag tröttnar på att skäggiga damen är tjock. Stereotypt så jag slår i taket och ilsknar till något. En bra musikal men inget mer. Vill du se Hugh Jackman briljera med sång se då Les Miserables. Den här kan man båda ha och mista utan något speciellt.

Som stjärnor i natten av Jennifer Niven

Theodore Finch, Freak eller vad du nu vill kalla honom, är speciell. Det tycker alla i skolan och många skyr honom som pesten. Violet Markey är egentligen ganska populär men sedan hennes systers dödsolycka är de flesta lite försiktiga runt henne. De båda möts i skolans klocktorn en dag när båda funderar på att ta livet av sig. Så räddar Finch Violet. Han får henne att se ut som en hjälte när det egentligen var tvärtom. Finch finner henne intressant och när deras geografilärare ger ut sin åk-till-olika-utsiktsplatser-och-skriv-om-dem-uppgift blir de gruppkamrater. Det är inte riktigt vad Violet drömmer om. Sedan olyckan åker hon inte bil men Finch kan inte låta bli att pusha henne. Detta samarbete är bra för dem båda.

Detta är en väldigt fin bok och den tog hårt på mig. Finch är bipolär och jag har en gång levt med en bipolär man. Det finns så mycket hos Finch jag känner igen och så mycket som jag levt med. Boken är viktig för ungdomar då den handlar om psykisk ohälsa och dessutom på ett realistiskt sätt. Det går inte lätt och det är inte ett lyckligt slut men det känns trovärdigt.

Vi har läst den här i svenska och engelska och faktiskt är det en fördel. De får med sig olika saker och vi har tematiserat psykisk ohälsa. Jag tänkte att jag ska läsa andra saklitterära böcker om detta. En vet aldrig vad som händer när en utvecklar sin undervisning. Bra läsning som jag rekommenderar till vuxna också.

The Space between us

Ett projekt att åka till Mars har blivit godkänt och de astronauter och forskare som ska dit är väldigt glada att få vara utvalda. Det tar ungefär ett halvår att åka dit. Gruppledaren, Sarah Elliot, upptäcker efter ett tag att hon är gravid. Hon föder på Mars men dör under förlossningen. Hennes son Gardner blir en hemlighet. Ingen vill berätta för människor på jorden att han finns. Dessutom kan han inte riktigt komma hem. Eftersom han utsatts för annorlunda dragningskraft är också hans kropp mer känslig. Det skulle göra att han aldrig kan överleva på jorden. Åren går och Gardner vill så gärna veta vem hans far är. Han är smart eftersom forskare och ingenjörer har fostrat honom.

Det är genom att utnyttja systemet som han börjar leta efter mammans filer och börjar chatta med Tulsa som bor på jorden. Kendra, som fungerar som Gardners plastmamma, är lite orolig för honom. Det borde hon vara för han flyr till jorden.

Detta är en väldigt fin liten film. En pojke växer upp med en önskan. Att vara som alla andra och få bo på jorden och få känna sin far. Asa Butterfield känns så skör som Gardner ska vara och de äldre skådespelarna gör en solid insats. När de citerar LotR är det hur kul som helst. Jag stör mig mest på Tulsas casting. Britt Robertson ska spela 18 men är nästan 30 år. Det är faktiskt inte okej alla gånger. Detta stör mig lite men filmen som helhet är så fin. Den fick nästan ingen uppmärksamhet vilket är synd för den passar så många.

The Beach

Richard är en backpacker som just kommit till Thailand. Han tar in på ett ganska sjabbigt vandrarhem och hamnar granne med en knäpp kille. Han väcker honom mitt i natten och pratar om ön. Stranden på ön var helt otrolig och det är få som fått uppleva det. På morgonen är killen i rummet bredvid död, mördad och Richard har en karta till ön.

Så på vägen dit möter han Etienne och Françoise. De är ett franskt par som också backpackar sig världen runt. De tar sig till ön och får se stranden. Det visar sig vara ett kollektiv som lever i ett paradis. De odlar sin egen jord, och marijuana. De har en ledare, Sal, som älskar stranden och deras liv. Det visar sig senare att det är en stor nackdel. Trion börjar delta i det vardagliga livet och konstiga händelser utspelar sig.

Det är svårt att beskriva allt för vissa saker måste man se. Vid något tillfälle tänker jag på Apocalypse Now och känslan stannar kvar en stund. Det är en kultbok som blev filmade och filmen har rätt mycket kritik. Så här över femton år senare kan jag tycka att det är en film som visar lite vart Hollywood var på väg. Nämligen knark, för numera röks det rätt bra i filmer. Med rätt bra menar jag mycket. Det röks gräs här och där i filmen. Det till och med odlas. Idag känns det som norm och kan bli så arg. Knarkare ser knappast ut som dessa över en längre tid. Filmen är okej och det är lite pojke upptäcker världen och sig själv. Trevlig men inte mycket mer och jag är glad att jag sett den men det blir nog ingen omtitt.

Woman in Gold

Detta är berättelsen om hur Gustav Klimts tavla Woman in Gold eller Adele Bloch-Bauer blev en omdiskuterad tavla nästan 60 år efter det att nazisterna tagit hand om den. Idag hänger den i New York i ett galleri som utgår från judisk konst. Klimt var inte jude men det var Adele Bloch Bauer och dessutom var hon en nära vän till Klimt. Detta är en fiktiv version om hur Adeles brorsdotter kämpar för tavlan som var en bild av hennes faster. När jag säger fiktiv så är det för att här är vissa saker kanske lite väl tolkade av filmskaparna. Så kan det vara men då blir det så fel när människor tror att detta är sant. För allt på film är ju typ sant.

Nej, nu är jag elak men varför kan det inte vara närmare sanningen. Filmen är okej och ägs av Helen Mirren som spelar Maria Altmann. Hon är lite snusförnuftig som äldre judisk dam. Det passar henne. Annars är den fin och berättar en viktig del kring nazisternas framryckningar och allt som beslagtogs i Tredje rikets namn.

Manh(a)ttan

Serien Manhattan handlar om arbetet bakom atombomben. Vi befinner oss vid Los Alamos. Fysikerna, kemisterna, matematikerna och ingenjörerna som ska tänka fram bomben övervakas av US Army och på området bor även fruar och barn. Detta för att på andra sidan Atlanten håller Hitler på att lyckas så forskarna piskas av armén att lyckas. Det handlar om bygget av bomben, strålningen, ensamheten, isoleringen och maktamibitionen att bli den som lyckas.

Detta är helt dramatiserat för de stora roller är inte faktiska vetenskapsmän. Niels Bohr arbetade med projektet länge men är med i ett avsnitt. Oppenheimer dyker upp då och då. Det är en styrka att de har skapat andra karaktärer för då kan de ge dem egna egenskaper och konstigheter. Det är också en svaghet för vem skulle inte vilja se dessa skarpa hjärnor på TV?

Serien är riktigt bra och jag tycker du ska titta på den om du gillar drama, fyrtiotal och historia. Det är välspelat och intensivt. Lite kalla kriget-vibbar kommer in i slutet och det är ju alltid intressant. Det finns två säsonger på Netflix.

Green Zone

Under mars-april 2003 föll den irakiska regimen och Hussein gömde sig. Många generaler och andra högt uppsatta militärer och tjänstemän blev viktiga att hitta. Det var nu som USA skulle hitta alla massförstörelsevapen som fanns. De som Irak hade sålt till terrorister. De som gjorde invasionen möjlig. Nu visade det sig att så inte var fallet. Militären åkte till ställen som de fått information om och det var tomt eller så fanns det annat just där.

En underofficer i US Army åker runt till dessa platser med sina män men hittar inget. Däremot blir de beskjutna och frustrationen är ganska så hög. Roy Miller, som denne officer heter, börjar ifrågasätta informationen och hör sig för på andra ställen. Det är så han och hans team hittar en tjänsteman vid namn Seyyed Hamza. Han har kännedom om var de kan hitta en hög militär men innan de hinner förhöra honom för en grupp black ops bort honom. Det är nu som Miller i stort slutar följa order och slår sig samman med CIA. De vill alla hitta dessa massförstörelsevapen och härvan bakom detta är komplex.

Filmen är baserad på en bok och jag tycker faktiskt att det är lite segt. En underofficer som engagerar sig när alla andra bara piff. Det känns liksom ganska så amerikanskt och lite tillrättalagt. Den här filmen floppade och jag förstår varför. Efter sju år har den nästan spelat in sin kostnad, nästan. Jag kan tycka att skådespelarna gör ett vanligt måndagsjobb liksom men storyn är knappast något som intresserar och tja, ingen film att rekommendera.

Hidden Figures

Tänk vad viktigt det var att komma ut i rymden. Först och bäst gällde och Sovjet och USA kämpade hårt med att först komma till månen. På NASA, som då fortfarande var beläget runt Washington, försöker de skjuta ut en människa i rymden. Det går sådär. Kvinnorna som sitter och räknar på uträkningarna kan ibland få räkna helt i onödan för det stämmer inte längre. Detta är inte berättelsen om astronauterna utan om tre svarta kvinnor som arbetar för NASA och alla tre är briljanta på sitt arbete men hålls tillbaka av delvis sitt kön men framförallt sin hudfärg.

Katherine Globe som är en utmärkt matematiker och som hamnar i Space Task Group för att kontrollräkna men visar sig vara bättre på annat. Mary Jackson som vill bli ingenjör men det är lättare sagt än gjort. Kraven ökas men till slut får hon möjlighet att studera. Hennes största påhejare är en av de många förintelseöverlevare som NASA anställde. Sedan har vi Dorothy Vaughn som vill avancera efter 10 år. Duktig men får aldrig chansen. När NASA köper en IBM-dator för uträkningarna så lär hon sig att programmera denna. Det gör henne unik i hela organisationen.

Dessa kvinnor var verkligen banbrytande och jag måste säga att det intressanta är faktiskt deras arbetsliv. Det förekommer en hel beskrivningar av kvinnornas privatliv och det är ju trevligt men jag som rymdkapplöpningsnörd hade uppskattat en torrare film om arbetet bakom scenen. Nu är jag gnällig för filmen är bra men kanske lite lång. Det finns vissa delar som är roliga och andra som är lite sorgliga. Klart sevärd säger jag. Mannen på bion bakom mig tyckte inte det och kommenterade det högt vid kanske fyra tillfällen. Synd för han verkade missa poängen.

Foxfire

Detta är berättelsen om en grupp tjejer som bildar ett gäng. Inte en grupp utan ett gäng med initiering och strikta regler. Det är 1950-tal i en ganska liten stad. De är som tjejer är mest men det finns en stor skillnad. Foxfire har slutat tagit skit från världen. De gör uppror mot de män som tafsar och försöker göra närmanden. Ett gäng med starka feministiska åsikter skulle man kunna säga. Sedan är det ju så att det inte bara är lätt att tillhöra ett gäng oavsett.

Filmen är baserad på Joyce Carol Oates roman med samma namn och den är bra att se med elever. Mest för att det går att diskutera en hel del utifrån dess innehåll. Flickor som mår dåligt och som tar ansvar för den skit som finns i världen. Eller män som beter sig lite som den blivande amerikanska presidenten gör just nu. Osympatiska män som får det de förtjänar. Tydligen har inte mycket hänt sedan 1955.

Spionernas bro

När U2-planet sköts ned över Sovjetunionen togs piloten Gary Powers till fånga. Han satt i fängelse många och USA försökte få honom frigiven. Några år tidigare har advokaten James Donovan försvarat en sovjetisk spion i amerikansk domstol. För att inte tappa ansiktet, om det går åt pipan så tar CIA in Donovan som förhandlare.

Nu ska han förhandla om Powers frihet med den man en gång försvarat. Det är lättare sagt än gjort eftersom både Sovjet och  Östtyskland vill säga något om det hela. Så en ganska anonym individ försöker lösa en mycket svår situation. Spionernas bro? Ett ställe mellan Väst- och Östberlin där hemliga utlämningar gjordes.

Det är ganska lågmält och långsamt berättat. Jag gillar upplägget och kände att jag lärde mig en del. Mitt sällskap tyckte det var segt. Fast så är livet ibland. En del gillar sådant som andra inte gillar.

Following

"The Young Man", Bill, börjar följa främlingar runt på gatorna i London. Orsaken är att han behöver inspiration till sin första roman. Inledningsvis sätter han stränga regler för sig själv om vem han skulle följa och hur länge. Det dröjer inte länge innan dessa inte längre gäller. Han börjar följa en välklädd man som märker detta och de presenterar sig för varandra. Cobb är tydligen inbrottstjuv och det blir så att Bill hänger på.

Bill börjar begå brott på egen hand och träffar en ung vacker kvinna. Det hela tar oväntade vändningar. Det är trots allt en Nolanfilm och det är aldrig vad det verkar från början. Så får en nästan alltid tänka.

Tydligen är detta debuten för den brittiske regissören och min filmutmaning handlar om att se första filmen. Som alltid är det väldigt få kvinnor i Nolans film. Även på nittiotalet.

Interstellar

Alla ba, gu vad bra den filmen är!!!!!!!!!!!!! Jaha, tänkte jag när eftertexterna kom. Det var jag inte ensam om. Min syster reagerade likadant, med kommentaren: var det allt? Jag tänker så här: Två sköna snubbar skriver manus, äldre snubbe regisserar också. De hittar en tredje skön snubbe. Med all den cred de har köper människor detta med hull och hår. Nu är detta en bra film men för lång och för filosofisk och lite för torr bitvis. Lite kvasivetenskap och hintar om tidsresor känns det som. Ingen vet vad som händer i ett svart hål så där av kommentaren. I sann Nolananda är inte allt vad det verkar vara.

Detta är en dystopisk värld som beskrivs. Världen håller på att gå under och när Cooper, en gång ingenjör men numera motvillig bonde, får möjligheten att försöka rädda mänskligheten tar han den. Det innebär en resa till en annan galax via ett maskhål. Sagt och gjort. Tid är som vi vet relativt och på så sätt går det många år på jorden och färre där Cooper är.

Jag som gillar tanken på rymdresor hade önskat fart och andra diskussioner. Fast det är jag, och där ligger nog mitt problem med denna film. Jag har sett så många serier, dokumentärer och läst böcker om rymden att det blir lite meh. Det finns dock ljuspunkter och det är skådespelarna som glänser både här och där. Sedan är ju filmer med robotar alltid värda att se :).

The Virgin suicides

Familjen Lisbon består av mor och far och fem strängt hållna döttrar Cecilia, Lux, Bonnie, Mary och Therese. Pojkarna i grannskapet är otroligt intresserade av flickorna. Den dagen den yngsta dottern Cecilia begår självmord genom att hoppa från sitt fönster direkt på en spetsig staketpåle ändras allt.

Med tiden så blir pojkarnas trånande större och flickorna får mindre handlingsutrymme. Däremot så visar de olika sorters uppror. Det hela slutar dock på ett sätt som får pojkarna att fortfarande som vuxna män, fundera över vad som hände.

Jag läste boken flera år innan jag såg filmen. Det är en ganska så speciell både som bok och film. Män som ser flickor och inte förstår skulle kunna vara titeln. Jag förstår faktiskt inte själv. Både film och bok lämnar ett slags tanke kring om det är en sorglig upplevelse eller om det är en glorifiering av självmord. Jag har fortfarande inte bestämt mig. Filmen är vackert regisserad av Sofia Coppola som inte var så gammal just då.

Slutet på kedjan av Fredrik T Olsson

William Sandberg är deprimerad och försöker ta sitt liv. När han så försvinner tror alla att han är död. Dock inte exfrun Christina vägrar att acceptera. Hon och hennes närmaste assistent Leo börjar leta efter ledtrådar. Till slut hittar Leo ett spår. En kvinna i Amsterdam har försvunnit på samma sätt och hennes sambo Albert tror inte att hon är död.

William vaknar upp i ett slott med mycket avancerade vaktsystem och framförallt avskildhet. Det är både britter, amerikaner och belgare som driver stället. Den andra fången heter Janine och är arkeolog från Amsterdam. När William får reda på uppdraget så blir han perplex och har svårt att sätta sig in i scenariot.

Så, alltså detta var inte riktigt min grej. Jag hänger inte riktigt med och dessutom verkar lösningen lite väl lätt. Jag vet inte men det är något som stör min läsning och kanske är det att jag inte riktigt är på för denna typ av böcker. Jag gillar visserligen Dan Brown men det är för att det är så mycket historia att jag går igång och blir liksom lite lycklig över kopplingarna. Här känns det mer jaha. Det är inget fel på boken. Vi är bara inte kompatibla med varandra.

Dallas Buyers Club

Roy är en riktig karl. Han super, spelar, röker och knullar runt. En dag blir han sjuk och måste uppsöka läkare. Det visar sig att han har HIV. För Roy och hans vänner är det helt fel. Det får bara homosexuella män. Eftersom detta är 1980-tal är knarkare en grupp som inte får lika mycket press men som är minst lika sjuka i HIV.

Roy blir sjukare och sjukare och får testa den nya mirkalkuren - AZT. Han blir sjukare av den och det är han inte ensam om. Nu börjar en kamp mot det amerikanska läkemedelsverket. De vill inte godkänna det alternativ som Roy hittar och som håller honom vid liv.

Okej, så det är bra. Matthew Mcconaughey spelar riktigt bra och ser äckligt mager ut. Bäst är ändå Jared Leto som är en vacker men skör transsexuell som också är sjuk. Fast det är liksom lite segt. Jag har inget problem med handlingen men det är liksom inte gripande för Roy är ingen person jag kan anknyta till. Kanske är jag trött på hat. För Roy är ganska hatisk person. Han utnyttjar systemet och visst någonstans finns väl en godhet men det är mycket skrapande där kan jag säga. Mycket, mycket och jag känner att det finns annat att berätta.

A time to kill

A time to kill and a time to heal, a time to tear down and a time to build. Det är ett av citaten från Predikaren i Bibeln. Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.


Jag tycker att citat stämmer väl. Det handlar om att döda men också om att läka. En ung flicka blir brutalt våldtagen och pappan kan inte leva med det faktum att detta skett. På väg till domstolsförhandlingarna mördar han dem båda. Nu är det så att killarna är två vita snubbar och pappan är svart. Det som borde ha blivit en tung rättegång blir en rättegång om rasmotsättningar.

Det finns bra passager i denna film som är värda diskussion. Ser jag till handlingen blir jag lite bestört. Jag förstår att det inte går att leva med den tanken att ens barn blir skadat men om vi tar öga för öga och tand för tand så är vi i ett samhälle där civilisationen har fallit. Jag är inte riktigt överens om att det är bra. Trots budskapet.

Hello sister, goodbye life

När pappa Richard och hans nya fru dör blir Celia föräldralös. Pappa har en annan dotter från ett tidigare äktenskap och den 22-åriga Olivia blir förmyndare åt sin syster. Det visar sig vara ganska svårt. Pappan har haft ganska olika förhållningssätt mot sina döttrar och det är inte så lätt för Olivia att acceptera det.

Så, en liten fin film. Du ser den och kommer att bli underhållen men du kommer nog inte komma ihåg den så väl. Det är inte mer med denna än så.

School Ties

En ung man får ett stipendium för att spela football vid en internatskola. Det är sista året i high school och möjligheten att komma till ett bra college för David är stor. Nu är det så att skolan heter St. Matthews. Här är alla kristna utom David som är jude. Det är dock inget han berättar frivilligt utan han ligger lite lågt. David är en bra footballsspelare och han driver laget framåt. En av hans vänner, Dillon har krav att gå i sin storebrors fotspår. Så när det skär sig mellan dessa och Dillon får veta att David är jude händer det saker. Större delen av skolan vänder sig mot honom.

Det är en helt okej film om antisemitism i de privilegierades skara under 1960-talet. Kanske lite svagare än tänkt men jag tror det handlar om trovärdigheten hos skådespelarna. Det finns mer än att se fånig ut. Jag säger inte att det är speciellt för någon. De flesta ser lite fåniga ut. Bra men inte som Döda poeters sällskap om pojkars väg mot vuxenvärlden.

Very Good Girls

Två vänner tillbringar det sista sommarlovet innan college med att tänka sig bli av med oskulden. Det händer att tjejerna hittar samma kille. Lily börjar se David utan att Gerri vet om det. Samtidigt händer det så mycket med deras familjer. Fast just denna hemlighet visar sig vara avgörande.

Det är en fin film om vänskap mellan flickor och sorgen i att vuxenvärlden ibland är svår. Det vore bra om de båda kunde hitta en annan pojke. Jag menar, han liksom stöter på båda, brr. Fast en film för alla även om de flesta nog tänker sig för tjejer.

Contact

Inspirerad av många andra filmbloggar kom jag att tänka på denna film. Det var många år sedan jag såg den men jag tänkte jag kunde se om den. Det är den klart värd och dessutom kunde jag bläddra lite mina Carl Sagan-böcker samtidigt.

Ellie är en passionerad astronom som sedan unga år lyssnat på rymden. Hon hamnar i Mexico där några av de största teleskopen världen finns. Hon lyssnar och lyssnar och tror sig höra något men så är inte fallet. Här träffar hon Palmer Joss som är en mycket andlig man men trots detta är attraktionen mellan dem stark.

Idogt arbete leder till att hon får privata pengar att fortsätta sin forskning. En kväll hör hon det. Det visar sig vara rätt. En återkommande puls där primtalen gås igenom. Helt plötsligt är alla intresserad.

Jag tänker ibland att det måste finnas något mer därute. Ensamheten skulle vara otrolig att få grepp om. Det är väl orsaken till att vi har religion. Carl Sagan inspirerade Gene Roddenberry i dennes arbete med Star Trek och det märks. Det finns denna lågmälda undersökande och sökande tanken som ibland försvinner i annat men det finns där.

Bra, japp men förbered dig på att det är ganska lågmält och tänkvärt.