The Beguiled

Det är amerikanska inbördeskriget och på en flickskola i södern finns det bara ett fåtal lärare och studenter kvar. Hit kommer corporal John McBurney väldigt skadad. Han tas om hand om av dessa flickor och kvinnor. De är sydstatare och han nordstatare fast det är inte det största problemet. Det är sommar och känslor lever utan på skinnet. McBurney har ingen önskan om att återvända till kriget och försöker övertala mrs. Farnsworth och ms. Morrow om att få stanna kvar. Den senare uppvaktar han till den milda grad att hon tänker sig ett liv med honom. Detta enbart innan han har en kärleksaffär med en av de äldre studenterna.

Det här är en nyinspelning och Sofia Coppola har regisserat. Kirsten Dunst, som samarbetat med Coppola tidigare, är med även denna gång. Det finns något visst med hennes stil som känns som ett dammigt rum där solen lyser igenom. Jag säger inte att det är dåligt utan bara att det finns där. Eller alltid, kanske de filmer där Dunst dyker upp och som utspelar sig i en dåtid.

Filmen är välgjord och det känns som om jag själv är lika varm som tjejerna. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om själva handlingen. Är vi kvinnor så hemska att vi överger varandra för en man, vilket händer. Eller är vi de där som håller ihop och ger igen, vilket också händer. Jag gissar att båda är rätt. Det är rätt bra att kvinnornas plats får mest utrymme och att det inte blir en film om kriget igen. Den här såg jag på Viaplay.

The girl in the spider´s web

Jag har läst David Lagercrantz båda böcker om Lisbeth och Mikael. Även om det är helt okej läsning är det inte Stieg Larsson på samma sätt. Något som ändras är den tekniska delen. Där det finns en samhällskommentar i Larssons tre böcker finns det en större diskussion kring det tekniska. Dessutom tror jag att jag saknade Lisbeths och Mikaels närmare samarbete. Här känns de som två satelliter som råkar korsa varandras banor ibland.

Det har gått några år sedan Luftslottet som sprängdes. Lisbeth lever som någon form av enforcer och ger sig efter män som misshandlar kvinnor och ev. barn. Hon lever i ett sorts vaccum där många vet vem hon är men myndigheter och liknande inte hittar henne. Inte heller har hon pratat med Mikael Blomkvist på några år. Han har ingen aning om var hon är.

En man kommer i kontakt med Lisbeth. Han vill att hon ska stjäla tillbaka ett program han gjort åt USA och deras militär. Det gör hon men det gör också att NSA hittar henne. Helt plötsligt jagas familjen av en grupp med målet att få tag på programmet och Lisbeth jagas av SÄPO och NSA. Det är så som Lisbeth behöver hjälp av Mikael igen. Det är ett ganska intressant återseende.

Jag tycker den här filmen är helt okej. Den är lite som boken, alltså helt okej. För det är en ganska uppenbar berättelse som skulle ha behövts hållits ihop bättre. Claire Foy spelar Lisbeth och Sverrir Gudnason är Mikael Blomkvist. Det finns något skört över de båda som inte funnits tidigare och det gillar jag. För i min uppfattning är det så de är med varandra. Hårda och arbetsamma men tillsammans på egen hand lite sköra. Annars är det som boken rätt mycket koll på action. Så får det vara. Underhållning men jag ska vara ärlig. Noomi Rapace kommer alltid vara den första och bästa Lisbeth Salander. Det är något i hennes gestaltning som känns som uppror. Kanske förmågan att se på människor under lugg, bokstavligen.

Kvinnan på tåget

Jag har inte läst boken till denna film och jag tror att det är en stor fördel. Det är inte så att jag känner mig intresserad av att läsa den heller efteråt men det förklarar jag senare. Detta är filmen om en kvinna som är tragiskt skör och som försöker skapa logik i en händelse hon tror hon är delaktig i.

Rachel åker pendeltåg varje dag. När hon sitter där åker hon förbi det hus som hon och hennes man en gång delade men där han nu bor med sin dotter och nya fru. Rachel dricker en hel del och glömmer vad hon gör. Den dagen hon ser en kvinna kyssa en man som Rachel vet inte är hennes äkta make blir det problem. Hon försöker konfrontera kvinnan på kvällen men Rachel är full och Megan, som kvinnan heter, vill inte veta av henne.

När Rachel nästa dag vaknar är hon bakfull, och blodig. Hon minns ingenting och när hon får se att Megan är försvunnen blir hon rädd. Rachel har en historia av inte minnas vad hon gör och dessutom vara aggressiv när hon är full. Så hon tar kontakt med Scott, Megans man, och utger sig för att vara en vän. Sedan börjar en uppnystning som tar Rachel mot ett mål hon nog inte trodde den morgonen hon såg Megan kyssa en annan man.

Jag tycker att filmen är bra men jag mår lite illa av kvinnosynen. De flesta män är lite sviniga och Megan framställs som en ganska stor slampa. Någonstans känns det sunkigt eftersom filmen är ny och nog hade författaren kunnat komma på något annat. Det är den känslan jag har med mig när jag ser filmen. Jag blir ledsen för Rachels skull men även för Anna som också blir utsatt. Megan blir inte utsatt men utsätter sig. Är filmen sevärd? Ja, det är den. En bra dramathriller som är lite klurig men som också är underhållande.

Trust

När du börjar high school i USA blir du lite extra cool. Så händer även Annie men hon inser att de flesta är bara intresserade av henne på grund av hennes äldre bror. Därför börjar hon chatta på en volleyboll-site. Hon älskar att spela och är duktig. Där träffar hon Charlie som är en kille något år äldre än hon. De chattar ofta men så börjar det. Charlie är lite äldre, och lite äldre och ännu lite äldre. Till slut vill han att de ska träffas och det gör de. En man som är typ i hennes föräldrars ålder möter henne, tar med henne och utnyttjar henne.

Att läsa om grooming var nog det mest avskyvärda jag gjort. Det var för några år sedan som jag läste en kurs om just detta och män som sitter och låtsas att de är yngre och ibland flickor för att få tag på unga människor är rent utsagt äckligt. Det är vad som händer Annie och hon försvarar Charlie i alla lägen. Det nästan tar kol på hennes föräldrar och jag förstår dem. Grooming är nästintill hjärntvätt.

Annie spelas av Liana Liberato och hon gör det bra. De mer etablerade skådespelarna gör en solid insats. David Schwimmer regisserade denna och jag är imponerad. Den är lågmäld men känns in i själen. Detta händer varje dag och scenen när Annie förstår Charlies svek är stark. Dessvärre är det få som sett den och det är synd för den är inte dålig. Den är bara dåligt marknadsförd.

The Falling

Det här är en knepig film. Två vänner går i en flickskola någonstans i Storbritannien. Den ena blir gravid och sjuk. Hon avlider och Lydia vet inte vad hon ska ta sig till. Det slutar i så många konstiga händelser att jag blir inte riktigt klok på detta. Nja, alltså den har ett betyg på 5,5 på imdb men jag har svårt att tro att det någonstans stämmer. Den är inte riktigt lätt att se.

The next three days

John Brennans fru Lara har dömts till fängelse i minst 20 år. Hon är inte skyldig till detta mord som hon anklagas för och John försöker driva överklagan så långt det går. Det visar sig vara ett stopp och nu börjar en plan. Han ska frita sin fru. Det går månader och han planerar och planerar. Så får de ett besked. Om tre dagar ska Lara flyttas och nu gäller det. Ska John få ut sin fru måste det ske nu.

Det är en ganska bra thriller men helt otrolig. En man som tror på sin frus oskuld blir i stort sätt en brottsling själv. Allt för att han älskar henne och sin son så mycket. Hon är lite mer labil och hotar med självmord mer än en gång. Det är bra spelat och Russell Crowe bär den här filmen. Elizabeth Banks är också bra men hennes roll är begränsad till fängelset och det påverkar lite. Så en solid film som ändå bjuder på lite spänning.

Child 44

Utmaningen denna vecka var att se en film som är förbjuden. Den här får inte visas i Ryssland. Konstigt va? Jag har skrivit om den förr och läs gärna här, Jag har nog inte ändrat åsikt sedan sist men tänker mer på hur Tom Hardys ryska dialekt skiftar rätt mycket. Ibland är den väldigt överdriven, ibland inte. Tja, man ska hålla sig till en sak och köra på det.

Annars är det Sovjet efter Stalin som är allt annat än charmigt. Det finns några ryska skådespelare som skulle kunnat ställa upp. Här är det brittiska och svenska och det tycker jag är lite synd. Jag undrar hur boken är för den ska vara bra säger de som vet.

Man on a ledge

En man tar in på ett hotell. Han äter en god middag och dricker gott vin till. Sedan går han ut på den lilla avsats som finns utanför hans fönster. Den är kanske 25 cm. Det är nämligen så att han tänker hoppa. Fast innan han gör det vill han träffa en mycket speciell polis. Dessutom vill han ha publik. Det får han. Inget är dock vad det verkar i denna film.

Jag tycker att detta är en lagom lång och smart thriller. Den är välgjord och har puls. Sedan får du gärna räkna hur många som inte är amerikaner i denna film. Det är blir några stycken. Jamie Bell är på väg att bli en riktigt etablerad skådespelare och ta sin plats i mer vuxna filmer. Se den gärna för att det är en annorlunda film.

Labyrinth

Baserad på Kate Mosse bok med samma namn. Det handlar om två kvinnor, medeltida Alais Pelletier du Mas och nutida Alice Tanner. De försöker båda hitta den heliga Graal. Alice är volontär på en franskt arkeologisk utgrävning. En dag upptäcker hon skelettdelar av två personer i en grotta, samt en labyrint-graverad ring. Skeletten är inte lika intressant som ringen som får många att komma fram och börja leta efter både Alice och ringen.

Samtidigt får en följa den nygifta Alais bor i Carcassonne, ett starkt fäste för katarerna som har förklarats kättersk av den katolska kyrkan. Alais och hennes far skyddar tre heliga böcker från korsfararna som avslöjar hemligheten bakom den heliga Graal.

Genom tid och rum binder denna historia sig samman. Jag tycker att det är sådär lagom bra. Det är underhållande och jag känner att vissa karaktärsdrag fungerar bara i böcker. Värt en stund om du gillar lite övernaturligt, lite historia, lite action och lite mystik.

The Bone Collector

Jag gillar den här filmen. Jag såg den på bio för många år sedan och den är spännande. När jag 10 år senare läste boken blev jag överraskad. Här är det tolkning på lång nivå. Det är saker som inte ens finns med i filmen och som man valt att lägga utanför.

Trots detta så är det en schysst film om ett mordfall. Som alltid är det svårt, klurigt och endast två förstår alla kopplingar. Fast vad gör det. Det är ju så man valt att göra en suggestiv film.

Citizen X

Efter att ha sett Child 44 blev jag så sugen på att se en annan film med samma tema. Eller i alla fall originalfallet. Denna film är baserad på en historisk beskrivning av fallet.

I Rostov hittar polisen en mängd döda barnlik och rättspatologen Bukarov misstänker en seriemördare. Men så fungerar inte Sovjetunionen. Det är inte heller så lätt att bedriva en bra och framåtsträvande utredning. Allt ska rapporteras innan man får veta om det är bra eller dåligt. Så med andra ord går det inte vidare framåt.

De två män som leder utredningen Bukarov och Fetisov har det inte lätt och än mindre när de ber en psykiatriker att skriva en profil. Så gör man bara inte i paradiset. Barn fortsätter att dö och det är inte förrän efter 1990 som utredningen verkligen tar fart.

Jag gillar den här filmen och hade den i huvudet när jag läste om Child 44. Den filmen är ju en tolkning och är inspirerad av detta fall. Så, allt gott men jag måste säga att lågmäldheten och framförallt skådespeleriet i denna film är underbart. Sedan behöver du inte gilla dålig rysk accent men Stephen Rea, Donald Sutherland och Max von Sydow samt Jeffery DeMunn är kanon. Vill du se filmen och har tillgång till HBO säger jag grattis. Se den då för den är klart värd det.

Child 44

Jag är smått förvirrad. Jag gillar historien med ett kallt och bittert Sovjet. Här anger man alla och det finns ingen man kan lita på. Jag ser filmen och tänker på detta:

I en cell i Lubjankafängelset sitter tre män.
”Vad tog de dig för?”
”Jag berättade en vits om Stalin.”
”Vad tog de dig för?”
”Jag lyssnade på en vits om Stalin.”
”Och vad tog de dig för?”, frågar de den tredje.
”Min bäste vän berättade en vits om Stalin och jag funderade på om jag skulle ange honom för att ha berättat den, men innan jag hann bestämma mig hade han angivit mig för att ha lyssnat på den.”

Hur många gånger kan man berätta ett politiskt skämt i Sovjetunionen -Tre: En gång för sin vän, en gång för förhörsledaren vid KGB och en gång för sin cellkamrat.

Ha, ha men det finns en sanning som märks i denna. Den som är mest beredd på att ange kan känna sig lite mer säker. Det är kul att se så många svenska skådespelare i en film och jag tänker att de gör ett bra jobb. Jag tror många har svårt för filmen för den är inte lätt att ta till sig handlingen men på ett plan påminner den mig både om Hungerspelen och Divergent. Vi ser människor som lever i samtida dystopi som anges för att vara en utopi. Det är den starkes värld där inte alla överlever. Eller ens ges förutsättningarna att göra så.

Pelikanfallet

Två domare mördas och en enda juridikstudent kommer på sambandet. Det låter lite långsökt kanske men det visar sig att de flesta inblandade är personer med mycket makt.

För att vara en Grishamfilmatisering är det riktigt bra. Det är välgjort och håller spänningen uppe. Det sägs att Washington och Roberts inte gillade varandra under filminspelningen. Kanske är det sant men jag tror inte det spelar någon större roll. Filmen hade nog blivit likadan i alla fall.

Falling down

Bill brister en dag när han sitter i en bilkö. Det är visserligen kön från helvetet men brister gör det. Så han lämnar sin bil och går hem. Genom Los Angeles går han och på sin väg hem möter han människor som han inte är direkt snäll emot. En polis med en dag kvar innan pension kommer på att något är på gång men det är inte lätt att få med resten av kollegiet.

Det kan med andra ord vara hårt att vara en man där hoppet är ute. Det är inte kul när världen förändras och inget blir som man har tänkt sig. Det är oftast hårt för de inblandade på många sätt. I detta fall är det inte kul att vara nära Bill när han smäller av. Jag kan tycka filmen är både bra och mindre bra. Jag fattar stressen och utflippandet och skammen att bli lämnad men detta är en man som kanske inte är lätt att ha att göra med. Jag kan tycka att det är inte synd om honom egentligen. För han skulle kunna försöka göra annorlunda och eftersom han inte inser sin del i det hela. Nja, jag är skeptisk eftersom jag inte vet vad jag tycker egentligen. Det är välspelat men det känns som kränkt vit man och det träffar jag alldeles för ofta.

The Lincoln Lawyer

Mickey Haller är en advokat som arbetar i Los Angeles. Han skiljer sig lite åt genom att hans kontor är en Lincoln Town Car. Han försvarar främst knarkhandlare och gangstrar och en av hans största pågående fall är med ett motorcykelgäng. Därför blir han lite förvånad när en ung och rik mäklare vill ha hans hjälp med att bli friad från anklagelserna om överfall och mordförsök. Killen är rik men vill ha Haller. Trots allt börjar han arbeta med fallet.

Det är okej agerat och nu när jag ser om filmen kan jag tycka att den är bra. Det är alltid kul att se rättegångsdrama. Me likey a lot :).

Collateral

En taxichaufför blir anlitad att köra runt en man en kväll i Los Angeles. Det han då inte vet, när han tackar ja, är att mannen i fråga en yrkesmördare och det leder inte till något bra.

Jag har problem med denna film. Den griper inte tag i mig. Jag förstår att det är en okej film men jag kommer på mig själv med att tänka på andra saker minst tre gånger under den första timmen och jag ger inte det ett bra betyg. Michael Mann är speciell som regissör och kräver sin tittare. Detta bara inte passar mig.