Ibland läser man en bok, ibland ser man en film

 

No time to die

 

Igår var jag på bio första gången sedan januari 2020. Det var en upplevelse att sitta i salong med så många andra människor. Att vara på jobbet är en sak men detta var något helt annat. Daniel Craig, i detta fall Bond, säger tack och adjö efter denna film. Mycket har hänt på de femton år han spelat Bond. Han har gjort bra och mindre bra filmer. 

Filmen börjar där förra slutar och Madeleine Swann är fortfarande i Bonds liv. Men saker vill sig inte riktigt och de går skilda vägar. Fem år senare begås ett brott i London. Ett hemligt vapen stjäls och många tror att det är den kriminella organisationen Spectre som ligger bakom.  M, som var bakom detta, skickar en agent efter Bond. Det samma gör CIA. Först kommer Felix och vänner trumfar gamla arbetsgivare. Bond hjälper CIA att hitta vapnet. Nu går detta inte som planerat. Istället återförenas Bond med Madeleine. Det visar sig att hennes dåtid är väldigt viktig för att hitta den person som är bakom allt. 

Det var en väldigt konstig upplevelse för det är inte en typisk Bondfilm på gott och på ont. Däremot tror jag att det är en av de bäst agerade filmerna med Bond någonsin. Den är dock lång. Filmer som blir nästan 3 timmar kräver ändå fart. Det har filmen i 85% av tiden. Jag gillade den dock och tycker att den är värd att se. 

Spotlight

I Boston finns en tidning som heter The Boston Globe. Spotlight är en särskild avdelning där de grottar ned sig mycket och djupt i vissa ämnen. När de får upp spåret på en präst som har förgripit sig på barn börjar de gräva. Nu är det inte bara en präst utan flera. Den lilla redaktionen försöker lösa dessa trådar och i en stad som Boston, där den katolska kyrkan har ett starkt fäste, är det inte alltid lätt. När de byter chefredaktör börjar de inte med de enskilda prästerna utan snarare hitta en systematik i handlingarna. Har kyrkan vetat om detta och försökt dölja det?

Jag blir så ledsen när män med makt utnyttjar barn. Här är det en figur som ska ta hand om och leda sin flock. Det var över 70 präster som de kom på och det finns säkert fler. Journalisterna hade det inte lätt i en stad där det inte gick att kasta en sten utan att träffa en katolik. Fast när detta avslöjades blev det verkligen en historia att läsa. I över ett halvår publicerades texter kring detta.

Det är välspelat och kanske är det så att ingen är bättre än någon annan. Jag tycker det är synd att tidningsvärlden, fortfarande 2001, verkar bestå av män. En kvinna har utrymme och mammor till de barn som blivit utsatta. En klart sevärd film som knappast lämnar dig oberörd. Det är bara prat och en gåta som ska lösas men visst är det spännande för en vill ju veta vad som hände.

Solstrom

Rebecca Martinson får ett telefonsamtal från en gammal vän. Sanna har hittat sin bror död. Hennes bror Victor som är så viktig i kyrkans värld och Rebeccas dåvarande pojkvän. Det gör att hon reser hem och hamnar i en härva där polisen inser att det handlar om mord och de mordmisstänkta samlas på hög.

Det är kanske inte den bästa film jag sett. Den är helt okej men lite sådär svensk deckare-film och lagom dålig. Som alltid dyker Persbrandt upp. Jag tänker på kvalitén i Johan Falk-filmerna. Mest för att Jakob Eklund dyker upp.

Gandhi

Gandhi är mannen som enade ett land att fredligt protestera sin väg till frihet. Han föddes i Indien 1869 och mördades 1948 av en uttalad nationalistisk individ. Detta är en ganska trogen berättelse om Gandhis kamp. Han blir advokat men inser så småningom att det finns andra sätt att frigöra sig från Storbritannien. Han börjar sin kamp i Sydafrika. Det är lite tänkvärt eftersom Nelson Mandela alltid lyfte Gandhi som den individ som fick honom att tänka om.

Det är där som han bygger sitt första ashram och börjar leva ett enkelt liv. Gandhi uppmanade senare indierna att väva sina egna kläder och därför är spinnhjulet med på flaggan.

Det är en lång film och kanske idag lite väl seg. Attenborough verkar ha bestämt sig för att berätta allt och det blir liksom långsamt. Dessutom hade en voice over inte varit helt fel i denna produktion. Tja, intressant att veta mer om den tyste men smarte indiern som inte var duktig i skolan. Livet är inte en sak men nog lärde han sig på vägen.

Django unchained

Spagettivästern på 2000-talet. Spagettivästern enligt Tarantino. Så Django blir räddad av Schultz. De blir sedan kompanjoner. Schultz är prisjägare och bra på det han gör. Django är ganska så begåvad och blir frisläppt av Schultz. De jagar hela vintern och målet är att hitta den man som köpt Djangos fru. Brunhilde som hon heter är en slav med egenskapen att prata tyska, och så många finns inte.

Det finns bra och mindre bra saker med filmen. Den är lite charmig och lagom lätt att hänga med i. Några fåniga delar av handlingen är underhållande och det är ganska milt våld för att vara Tarantino. Det är en spagettivästern och Franco Nero dyker upp :). Den är dock för lång och jag kommer på mig själv med att tappa tråden efter nästan 2 timmar. Ibland måste redigera sig själv. Just sayin' Quentin, ibland måste man bara. Det finns passager som skulle kunna klippas i. N-ordet används väl 200 gånger i filmen. Det stör mig så väldigt mycket. Inte för att det inte var tidstypiskt utan bara för att.

Austenland

Jane älskar Jane Austen. Hon är besatt av Mr. Darcy så när hon dumpas av pojkvännen är det dags för att göra sitt livs resa. Jane ska resa till Austenland och uppleva livet som en Austenkaraktär. På väg dit träffar hon Elizabeth. Det visar sig att tre kvinnor befinner sig på slottet denna gång. Jane är påläst i romanerna något som de andra kanske inte riktigt är. Dessvärre är hennes kopparpaket allt annat än en trevlig upplevelse rakt igenom.

Här finns både de klassiska Austenmännen som mr. Nobley och Martin och colonel Andrews men också rätt mycket som inte passar in som captain East. Detta ställe är någonstans emellan den riktiga upplevelsen och gigoloställe.

Jag gillar filmen men visst flörtar den hejvilt med Austen. Det är inte svårt att räkna ut vad som ska hända och hur. Så, den är klart sevärd. Har du läst din Austen har du nog ganska mycket du kan skratta åt. Stackars Colin måste jag nog säga.

Sleeping Murder

Ibland undrar jag ifall det ligger i människans natur att fundera kring hur saker och ting blev. Eller så är snokandet något som ligger för Miss Marple. Här hände det saker i dåtid som löses i nutid. Men det var ju lite ovanligt :).