söndag 4 november 2018

Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo




Det här är boken om Alicia som bestämmer sig för att hoppa av gymnasiet. Hon är så innerligt trött på det och hennes kompis Fanny fattar ingenting. Inte mamma och pappa heller. De blir lite förtvivlade och mormor, bästa mormor i världen, är faktiskt också ganska skeptisk. Fast Alicia får ju jobb på ett café. Det är allt bra skumt men det ger pengar och det är där som Alicia möter Isak. Han fikar där ganska ofta och han är underbar och något äldre. Men vad gör det.

Alicia är en ganska typisk tjej. Jag känner så väl igen henne. Inte behöver jag en utbildning för jag är helt otroligt bra på det jag gör. Sedan finns det något otroligt naivt över henne också. Det kanske en ungdom märker men jag reagerar ganska ofta på detta och så får det vara. Svårt att sätta fingret på men det är väl gymnasieläraren i mig som känner igen kaxigheten som egentligen är en liten tjej som inte förstår sin omvärld.

Det här är min största kritik mot boken. Alicia verkar ha noll empati för andra. Inte sina kompisar, arbetskamrater, föräldrar eller något. Visst hon älskar mormor och sin bror men empati är inte samma sak. Att människor kan påverkas av henne verkar gå Alicia förbi. Nu är jag hård men det gör boken ganska svår att läsa som undervisningsbok. Jag hade tänkt använda denna men just Alicias lite oförmåga att inte alltid relatera till andra är en svaghet och det är inte vad jag vill med min undervisning.

Är boken bra då? Ja, om du gillar Bjärbos humor för det är ett måste. Jag gillar hennes humor och tycker att boken är bra. Vissa delar är pinsamma men så är livet. Jag lyssnade på den och det fungerade bra. En bra läsning av en bra svensk författare som skriver för unga vuxna men inte för mina elever dessvärre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar