Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

 

Detta är en bok som är baserad på Stolthet och Fördom av Jane Austen. Med andra ord har Sittenfeld skrivit en fanfiction. Nu heter det inte så när författare gör det men grunden är den samma. Man tar karaktärer man tycker om och sedan skriver man en fortsättning eller placerar dem i en annan miljö. Så här till exempel. Här låter Sittenfeld familjen Bennett bo i USA, så även Darcy. 

Lizzie och Jane närmar sig 40. De bor i New York men när pappan blir dålig flyttar de hem till Cincinnati. Dit flyttar även Darcy och Bingley. Systrarna håller på med träning och gör inte mycket annat. Historien är inte okänd men som i god fanfiction kan man ta med sin egen tolkning av saker och ting. Så även här bland annat när det gäller Mary och vissa drag hos andra karaktärer. 

Det är inte rakt igenom bra att tolka om kända berättelser. Det kräver att läsaren köper det och jag gör inte det rakt av. Jag tycker att vissa saker görs om till modern tid men att förlägga boken i USA svider. Det går att skriva om dem i Storbritannien på 2000-talet. Bennett kan vara en fattig adelssläkt och Darcy industrimagnat i tredje generation. Det andra som svider är att Lizzie är en mes som varit Wickhams älskarinna i flera år och hjälpt honom i hans karriär. Det är en misstolkning av en av litteraturens mest kända hjältinnor. Så sorry jag köper inte det. 

Det var svår läsning för jag gillar Sittenfeld men den här boken lämnade mig så där. Jag har läst den. Jag tyckte delar av den var bra. Jag tyckte delar av den var mindre bra. Det får mig inte att vilja läsa de andra böckerna som ingick i projektet att skriva om Jane Austen. Fanfiction är fanfiction och sedan kan förlagen kalla det retellning eller vad de nu vill. 

Bridget Jones dagbok av Helen Fielding

 

Jag gillar Bridget. Ibland tänker jag att det är det närmaste mig någon har skrivit om mig. Ja, inte rakt av. No mr. Darcy hos mig men ändå. Berättelsen är väl känd? Bridget lever i London med sina vänner och söker efter kärleken. På en fest med sina föräldrar möter hon grannens son Mark som är advokat och kanske lite tillknäppt. Livet går vidare och hon börjar ha i hop det med sin chef Daniel Cleaver. Många förväxlingar finns i denna bok. 

Bridgets besatthet med hennes vikt känns lite jobbig. Det verkar vara en grej i böcker av denna typ. Samma sak brukar upprepas nu flera år senare. Fast det är också härligt att Bridget får vara klumpig, lite mullig och som man säger på engelska a total disaster. Fast hon är ju omtyckt just som hon är. 

Det var en härlig omläsning. Jag skrattade och hade trevligt. Jag läste Jane Austen på Linnéuniversitetet och denna var på listan. Den här läste jag nog innan bloggen kom till. Det var med andra ord ett tag sedan. 

Star Wars - episode II - Attack of the Clones av R.A Salvatore

 

Det är ibland svårt att göra böcker efter film. Nu var inte Attack of the Clones speciellt väl mottagen och jag kanske förstår varför. Eller inte. Star Wars-fans, och nu menar jag en väldigt liten del som är väldigt högljuda berättar gärna vad som är fel medan andra bara tänker att det fungerar. 

Vi kan väl sammanfatta boken med att detta är nu som Anakin Skywalkers väg mot den mörka sidan börjar. Det finns lite hintar här och där. Jag förstår vad Lucas, och de andra manusförfattarna försökte säga. Det finns personer som viskar i hans öra och som han lyssnar på. Precis som alla andra som radikaliserar ungdomar finns det här med. Precis som i många andra fall är det ingen som märker detta i så stor utsträckning eller så ignoreras de unga som utsätts. På så sätt är det egentligen en väldigt samtida läsning i en fantasybok. 

Godzilla vs. Kong

 

Nu är det inte vad som står på postern men vilken felskrivning. I en värld där titaner existerar finns det både en jätteödla och en jättegorilla. En är ganska glad i att förstöra saker och en lever livet på en ö även om han är lite sur över att vara inlåst.

Godzilla anfaller gärna människostäder både här och där. Sist han var i farten räddade han människor från en annan titan. Företaget Apex vill gärna använda sig av Kong för att kunna ta sig till jorden inre där titanerna kommer ifrån. De tänker sig att källan till att besegra dem finns där. Så en fysiker med intresse för jordens inre, Kong, forskaren som har hand om Kong, hennes adoptivdotter och ett gäng militärer ger sig in i jorden. 

Alltså detta är action och gillar man Godzilla och King Kong är den underbar. Det är inte läge för att fundera över handling eller superlogik. Här är det underhållning i popcornformat och det fungerar lika bra det. 

Venom

Ett rymdskepp krashlandar på jorden och några vetenskapsmän tar hand om passagerarna. En lyckas rymma men det är inte så att det är lätt att hitta. Rymdvarelserna är en sorts rörlig svartflytande massa som intar kroppar och ja, förhoppningsvis går det bra. Eddie Brock är en journalist som egentligen inte har så rent mjöl i påsen. När han anklagar den rikaste mannen i San Fransisco, då är hans jobb i fara. Det borde inte vara några problem om det inte var så att han hade tittat på sin fästmös jobbdator olagligt och angett henne som källa. Hux flux är Eddie arbetslös och dumpad.

Men många tror ändå på honom och en av vetenskapsmännen försöker få Eddie att avslöja det företag som experimenterar med fattiga uteliggare, drogberoende och sjuka personer för att se hur rymdvarelserna fungerar. Eddie tar sig in, och där hittar han en kvinna som vanligtvis sitter på gatan och tigger. Han fritar henne men i processen frigör han också rymdvarelsen Venom. Venom intar Eddies kropp och gillar att vara där.

Jag har hört mycket om den här filmen innan och väntade. Den är liksom helt okej. Den påminner om de där filmerna där konstiga saker händer vanligt folk men de har inga problem att döda en massa människor på vägen. Alltså varje actionfilm från 1980- och 1990-talen. Men det är okej och det är spännande att se Tom Hardy prata med sig själv. Helt okej underhållning som finns på Viaplay.

Tomb Raider

För ett tag sedan tittade jag på Tomb Raider med Alicia Vikander. Hon fick en del pisk för att hon inte är som Angelina Jolie men det är som att jämföra äpplen och tomater. Att spela en ikonisk tv-spelsfigur är nog lika lätt som att klyva en atom, få kan göra det bra.

Filmen är helt okej. Den är actionfylld och underhållande. Jag skulle inte säga djup men det är kul med lite variation i marvelvärlden. Lara Croft, som vår kära äventyrare heter, lever i utkanten av samhället. Hon vägrar acceptera sin fars död och därför tar hon inte ut sitt arv. Pappa är rik och det märks att nästan ingen vet vem hon är. Så kommer hon i kontakt med en person som arbetar för pappan som ger henne en ledtråd efter en skatt. På så sätt drar Lara iväg och många saker händer.

En får leva med att det är tv-spelsvärld och därför lite speciellt. Ändå bra agerande av alla och jag förstår inte varför den fick pisk. Båda skådespelerskorna är bra och båda gör det bästa av sina manus. För mig var det en trevlig stund framför Tv:n.

Dark Phoenix

Det rebootas så mycket idag. Men jag måste säga att de lyckas ganska bra med X-men-filmerna. Allt är inte bra men det mesta är det. Det här är vad jag tror den sista filmen i denna omgång. I alla fall är det filmen om Jean Grey, eller Dark Phoenix.

Jean Grey är mutant som alla andra x-men men till skillnad från de andra har hon liksom två krafter. Sin egen och en mer lånad som dyker upp då och då. De är båda telepatiska men ack så starka. Den sista kan förstöra mycket i sin väg. Det är vad denna film handlar om. Professor X har ljugit för Jean och hon blir tokig av detta. Arg och sårad försöker hon hitta sin familj som egentligen inte vill ha något med henne att göra. Dessa två krafter i en sårad ung kvinna är inte något som är direkt bra.

En helt okej film men så här i efterhand tänker jag att det är lite typiskt detta år att människor med lite mörker i sig inte riktigt får leva. Mörker är en sak men ondska en annan. Annars är det bra och James McAvoy och Michael Fassbender är kanon i sina roller återigen. Sophie Turner är bra som Jean Grey. Det är väl så att hon fått mycket pisk under de år hon var med i Game of Thrones. Sista säsongen är så hennes säsong och välförtjänt så. Någonstans hoppas jag hon får mer roller. Jag tror hon kan bli riktigt bra med tiden.

Häxorna i Eastwick

 


Jag har varit på musikal. Det händer ibland men det här var riktigt underhållande. Musikalen är baserad på en film som är baserad på en bok. Boken skrevs av John Updike och handlar om en liten stad i New England som får en ny rik innevånare. Han heter Daryl och de tre ensamma kvinnorna Alex, Jane och Sukie kan inte låta bli att vara allt för nyfikna. Det är så allt börjar och musikalen följer samma spår.

Det är charmigt och någonstans verkar musikalen vara en version av filmen och boken och så slänger vi in lite nostalgi. Fast det fungerar. Jag är rätt glad att de inte körde 1980-tal rakt av. Det är mycket storstilade sångnummer och de passar in. Det enda jag reagerar på är Peter Jöbacks hår. Jack Nicholson har ett hår som lever ett eget liv men det här fnissade jag lite åt. Så kan det vara. Trevligt var det i alla fall men platser på Cirkus är läskiga om man är lite höjdrädd som jag.

Spiderman: Far From Home

Jag gillar Spindelmannen. Det är något ganska naivt över honom men det är det som är charmen. Peter Parker är bara i High School när han blir biten av en radioaktiv spindel. Marvel fick låna Spindelmannen, eftersom rättigheterna sålts till Sony, för att göra Avengersfilmerna rättvisa. Det är också Marvel som lyckats bäst i sin rollbesättning. Tom Holland kan konsten att se oskyldig ut och dessutom låta rätt barnslig.

Efter sista Avengersfilmen är Pete ganska vilsen. Han ska däremot åka till Europa över sommaren och med där ska MJ och bästa polaren också vara. Men olyckan är framme och en man från framtiden dyker upp samtidigt som en storskurk. Det är inte lätt när allt händer på en gång.

Det är charmigt och lagom actionfyllt. Det krävs inte många tankar men det gör inget. Ibland vill man verkligen inte mer och denna höst känns detta alldeles lagom.

The Beguiled

Det är amerikanska inbördeskriget och på en flickskola i södern finns det bara ett fåtal lärare och studenter kvar. Hit kommer corporal John McBurney väldigt skadad. Han tas om hand om av dessa flickor och kvinnor. De är sydstatare och han nordstatare fast det är inte det största problemet. Det är sommar och känslor lever utan på skinnet. McBurney har ingen önskan om att återvända till kriget och försöker övertala mrs. Farnsworth och ms. Morrow om att få stanna kvar. Den senare uppvaktar han till den milda grad att hon tänker sig ett liv med honom. Detta enbart innan han har en kärleksaffär med en av de äldre studenterna.

Det här är en nyinspelning och Sofia Coppola har regisserat. Kirsten Dunst, som samarbetat med Coppola tidigare, är med även denna gång. Det finns något visst med hennes stil som känns som ett dammigt rum där solen lyser igenom. Jag säger inte att det är dåligt utan bara att det finns där. Eller alltid, kanske de filmer där Dunst dyker upp och som utspelar sig i en dåtid.

Filmen är välgjord och det känns som om jag själv är lika varm som tjejerna. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om själva handlingen. Är vi kvinnor så hemska att vi överger varandra för en man, vilket händer. Eller är vi de där som håller ihop och ger igen, vilket också händer. Jag gissar att båda är rätt. Det är rätt bra att kvinnornas plats får mest utrymme och att det inte blir en film om kriget igen. Den här såg jag på Viaplay.

King Arthur - legend of the sword

I England föds en liten pojke. Hans far är kung och hans mor är okänd. En natt gör pojkens farbror uppror och sonen försvinner medan fadern dör. Den lille pojken växer upp i en bordell i det som gissningsvis är romarnas Londonium. Arthur heter han och vad han inte vet är att hans öde är att en dag bli kung.

Det blir lite så att Arthur blir någon form av gängledare med mycket skicklighet. Han är ärlig men lever ändå på att stjäla och göra skumma affärer. Så när hans farbror, Vortigern, ledsnar på att inte bli den kung han tror sig vara, kommer det ett kungligt påbud. Nästan alla män, i en viss ålder, ska försöka att dra det hemliga svärdet ur stenen. Det är så Arthur fångas och skickas till Camelot.

Guy Ritchie har regisserat och skrivit den här filmen. Det märks. Jag tycker mycket om Ritchies gangsterfilmer och här är det samma stuk. Precis som det är numera finns det en typ historisk filmgenre som vi gör lite modern. Så även här och jag vet inte om jag är pepp på idén. Det blir något konstigt i det hela när anakronismen märks. Alltid när vi tolkar dåtiden sker en förvirring. När vi slänger in modernt språk och företeelser blir det värre.

Nu tycker jag filmen är bra som underhållning. Sagan om kung Arthur är inte en trolig källa och det finns möjligheter till lite fri tolkning. Den är värd ett bättre betyg än den fick i tidningarna när den kom. Mikael Persbrandt är med och det är lite roligt. Skådespelarna gör sitt jobb men jag önskar att Ritchie kommer tillbaka till modern gangsterfilm som utspelar sig i Londons undre värld. Gärna med Mark Strong.

Filmtankar om två filmer: Assassin's Creed och Dark Tower

Det kom två filmer förra året tror jag hade två olika förlagor. Den ena var baserad på ett spel och den andra på en bok. 

Assassin's Creed är baserad på spelserien med samma namn. Den utspelar sig i ett nu och ett då. Det är ganska komplext och jag finner att den är lite rörig. De pratar mycket originalspråk och det är bra. En film som är så där. Jag har spelat spelet och känner att de verkligen försöker. Att konvertera spel till film är verkligen inte lätt.

Dark Tower är baserad på Stephen Kings bok med samma namn. Det är verkligen många saker som är typiskt för King i boken. Jake ser och drömmer om en konstig verklighet och en man i svart. Det visar sig att det är en annan värld där det finns magi. Så Jake hämtas dit och där träffar han Roland. En man som är en gunslinger, ett med sitt vapen, som är en räddare av världar. Filmen är okej men jag kan inte riktigt komma in i den. Idris Elba är mycket bra och resten är okej.

Avengers Endgame

Det är över en vecka sedan jag såg den här filmen. Jag är inte säker på vad jag tycker rakt av. Fast nu ska vi börja med en kort summering. Detta är fortsättningen på Infinity Wars och de flesta försöker leva efter vad som hände i förra filmen. Iron Man befinner sig i rymden på ett döende rymdskepp. De andra försöker räkna ut var Thanos befinner sig. Captain Marvel hittar Iron Man och tar med honom  hem. Hon hittar även Thanos och de åker dit och tja, slår ihjäl honom. Detta är ingen spoiler för det händer typ 15 minuter in i filmen. Fast inga stenar och de är nästan helt knäckta över det som hänt. Fem år går och Ant-Man dyker upp. Det är härifrån som filmen tar sin fart och nu händer det grejer. Vad som händer får du ta reda på om du ser filmen. Gillar du MCU är det nog bra att avsluta med denna film. Fast du bör ha sett de 21 filmer som kommer före om jag säger så.

Okej, jag är kluven. Mest för att jag inte riktigt tycker att allt är logiskt. Jag tycker att Nebula, en karaktär som kommer från Guardian of the Galaxy-filmerna, har en mycket bra utveckling och jag tycker om den. Iron Man, eller Tony Stark, har också en bra karakärsutveckling. Andra känns som de går framåt ibland och bakåt ibland.

Jag fattar Thors utveckling men stör mig på hur den hanteras av andra. Jag gillar hur Thor själv förhåller sig till sitt liv men inte hur andra hånar honom. Det är nästan omöjligt att skriva om den här filmen utan att berätta om vad som händer.

Det är ett värdigt slut och början för vissa karaktärer men jag blir så trött på att, på riktigt, behöva tillbringa så mycket tid med Captain America. Han är så, blä, för mig. Captian Marvel är grymt underutnyttjad och seriöst!! Kill your darlings. Den här filmen är för lång och det tar lite död på min upplevelse. Jag hade önskat att den varit en halvtimma kortare och då hade den fått högre betyg. Tro mig. Se den gärna för den är helt okej men inte riktigt lika bra som andra filmer i serien. Nu kommer väl vissa karaktärer få fortsatt liv efter denna film. Jag hoppas på det.

Avengers Endgame -

Jodå, snart så. Då får vi se vad som händer.

I väntan på

Snart är det dags för Avengers Endgame. Tills dess får man hålla sig till godo med denna.

Captain Marvel

Jag var på bio igår och såg en cool tjej. På en planet långt från jorden finns en tjej som heter Vers. Hon vill bli med i elitstyrkan som beskyddar planeten. Det är något annorlunda med henne dock. I ett anfall mot Skrull, det folkslag som är deras största fiender, hamnar hon på jorden. Eller planet C53. Det skulle väl inte vara några problem om det inte var 1995 och tja, inte riktigt den teknologin hon är van vid. Fast det visar sig att Vers har minnen från den här planeten och börjar utforska det. Det är bara det att Skrull soldater har hamnat här också och de kan ju ändra skepnad så det är allt annat än lätt.

Nu har ju knappast någon träffat en utomjording tidigare. Detta är visserligen i ett alternativt universum till vårt så en vacker dag lär de möta Thor men detta är många år innan. Så när Nick Fury och hans närmaste man Coulson kommer till hennes landningsplats blir de kan man väl säga lite förvånade.

Jag gillar den här filmen och serienörden i mig är så glad. Någonstans läste jag att filmen var seg men tänk efter. Vi ska se hennes bakgrund för till skillnad från Spindelmannen har vi bara träffat Vers, eller Carol Danvers som hon heter, i denna film. Vi måste få veta lite om henne. Det är inte som om hon är den mest lästa seriehjälten utanför nördvärlden. Tro inte annat än att Captain Marvel, som blir hennes namn, är allt annat än väldigt cool. Hon är stark och delvis Kree efter lite hjälp. Det är en film jag hoppas många små tjejer ser och tänker jag kan också resa på mig och säga: I’m kind of done with you telling me what I can’t do.

Bree Larson gör det här väldigt bra och många har kritiserat hennes insats men snälla någon. Hon ska spela en utomjording som är från jorden som kommer tillbaka med lätt minnesförlust och det är stelt? Eh, eller kanske så att har man minnesförlust kan man inte minnas saker. Jude Law och Annette Bening är kanon i sina roller. Samuel L. Jackson är som alltid en skön snubbe och det är trevligt att se en ung och naiv Fury och Ben Mendelsohn skiftar bra mellan amerikanska och australiensiska i sina uppenbarelser. Det är liksom en underhållningsfilm och vad kan man vänta sig då? Jag gillar den här filmen och tänker att det blir kul att återse henne i Avengers Endgame.

Star Wars Episode 1: The phantom Menace av Terry Brooks

När den sjunde filmen i Star Wars-serien kom blev jag lite nördig igen. Jag var väldigt nördig på 1980-talet och älskar filmerna. Som så många andra blev jag väl något besviken när PT (prequel triology) kom i början av 2000-talet men jag har tänkt om. I december kommer den nionde och troligen sista filmen om i alla fall familjen Skywalker och nu ska jag läsa mig igenom varenda bokversion av filmerna. Det är ganska vanligt att de skriver en bok om filmerna.

Det här är boken som är baserad på den film som presenterar oss för en ung och ganska liten Anikin Skywalker. Han bor på Tatooine med sin mamma och är slav. Han drömmer om att göra annat med sitt liv. Bli pilot och rädda sin mamma från det här hemska livet. Han jobbar trots sin ålder i en mekanikshop och är väldigt bra på att bygga saker.

I andra delar av galaxen så pågår en belägring av planeten Naboo. Det handlar om ett handelsavtal och den unga drottningen, Padmé Amidala, bestämmer sig för att försöka lösa detta på fredlig väg. Lättare sagt än gjort när hela förloppet styrs av en okänd individ som bara några har varit i kontakt med.

Eftersom Naboo är belägrat och eftersom jediriddare arbetar med republiken är det så som de kommer att eskortera drottningen till ett möte. Nu är det så att deras skepp blir beskjutet och de måste gömma sig på en ökenplanet långt bort från mycket annat. Det är så de möts. Jediriddarna och Anikin men även Padmé och Anikin.

Egentligen är det inte en dålig handling. Det är liksom rimligt att det finns krafter som vill styra och demokratiska tankar på annat håll. För att vara så omtalad och hatad är det ändå ganska okej. Det har sina slag och det är mycket i rymden men också man mot man. Något jag tycker är hemskt är hur många unga som slåss. Både Padmé och Anikin är, med våra mått mätt, barn och de är med i krig. Visst är det fiktion men samtidigt är det också verklighet för många barnsoldater runt om i världen. I alla fall är berättelsen bättre än jag minns. Kanske är det så med minnet. Vi minns det vi vill minnas.

Transformers The last Knight

Jag kan för mitt liv inte komma på varför jag sitter och tittar på vissa filmer. Ibland väljer inte jag och detta var en film av typen jag väljer inte. Eller det gör jag ibland men den här gången tröttnade jag rejält. Det är femte filmen om robotbilarna Transformers. De är numera jagade av framförallt den amerikanska regeringen. Så de gömmer sig både här och där och många hos Cade Yeager, uppfinnare och duktig på att överleva. Han hjälpte dem förra gången och så även denna gång. Hans dotter pluggar långt borta och så händer en massa saker. Tydligen så började allt under Merlin och kung Arthurs tid och nu ska allt knytas ihop.

Det är för långt och det är dessutom för rörigt. Robotar som slogs på människornas sida samtidigt som kung Arthur. Visst, jag vet att i alternativa världar så händer saker men ibland känns det som om de drar saker ur en hatt och skriver in det i handlingen. Vem som är tröttast? Jag troligen. Lite förakt mot kvinnor, utbildning och personer som inte är handlingskraftiga. En riktigt charmig liten sak om du är på det humöret. Om du är jag tröttar du nog efter 15 minuter av 172.

Black Panther

Det här är filmen som Disney vill nominera till Oscarsgalan. Jag tycker filmen är väldigt bra men samtidigt inte så mycket bättre än andra filmer som kommer i denna genre. Som så många andra filmer baserade i MCU är det en form av version från serierna. Även i denna film stämmer det. Det blir liksom lite en form av. Någonstans väljer de att tolka om vissa händelser i filmen. Nog om det nu och så går vi vidare till filmen i sig.

I Wakanda har kungen just dött och enligt gammal sed utmanas kronprinsen om makten. Nu blir det inte så blodigt utan T'Challa tar sin plats som kung och fortsätter vara Black Panther. Det ger honom makt över ett land världen tror är otroligt fattigt men som i verkligheten är rikt och äger en otrolig metall som är unik. Den metall som Iron Mans rustning består av, Captain Americas sköld och ger mycket annan energi. Detta land styr T'Challa. Det visar sig dock att han har en kusin som är sugen på makten. En ny maktkamp utspelar sig och denna vinner N'Jadaka, eller  Erik Stevens, eller som han kallas av CIA; "Killmonger".

Jag tycker den här filmen är mycket bra. Den har en sammanhängande berättelse och det är spännande att se hur det går. T'Challa är en mycket idealistisk ung man som lider lite av sin fars val. De flesta har mycket att göra med sina roller men som alltid i filmer med superhjältar blir det en kamp mellan det goda och det onda. Så även här och kanske att det är filmens mest förutsägbara del. Det kan liksom bara gå åt ett håll om filmen ska mynna ut i det som leder till Avengers: Infinity War.

Jag såg den aldrig på bio. Jag hann inte men visst hade den gjort sig bra på stora duken. Det jag blir lite arg på är att de flesta skådespelare nog är från USA. Här hade väl de kunnat använt fler från afrikanska länder. Dessutom är CGI:n kvaliteten inte alltid kanon. Det finns tre tillfällen i filmen där jag undrar om någon tänkte kolla bilderna när de redigerar. Gnällig? Nej, men den här ska nomineras till publikens pris av Disney, om det nu blir ett sådant, och kanske att det borde finnas färre problem då.

The Crimes of Grindelwald - Fantastic Beasts 2

Det har gått tre månader sedan de amerikanska trollkarlarna fängslade Grindelwald och nu ska han tillbaka till Europa. Fast är det något som en bör lära sig är det att trollkarlar med lite storhetsvansinne aldrig går att fånga eller hålla fångna. Så, Grindelwald rymmer och ska leta reda på Credence, den unga pojke som misshandlades hårt av sin fostermor i förra filmen. I London försöker Newt Scamander att få tillstånd att resa utomlands. Något som är ganska svårt efter att ha förstör halva New York och han nekas. Däremot dyker Dumbledore upp och ber honom hitta Credence innan någon annan gör det.

Därför reser Newt, och hans många vidunder, samt Jacob, hans muggelvän, till Paris för att leta efter Credence, Tina och Queenie. Det visar sig att pojken är intressant för alla och många tror att han egentligen är en Lestrange. Credence vill bara veta vem han är. Grindelwald däremot har planer för allt och samlar likasinnade trollkarlar som har något svårt för mugglare. Jacob känner sig allt annat än bekväm med dessa åsikter.

Det finns bra saker och förvirrade saker med den här filmen. Människor som inte är födda dyker upp och vissa manusgrejer känns ganska så krystade. Fast det blir väl så ibland när det kommer till filmkanon. I alla fall är det nästan som Harry Potter men med äldre människor. För det är väl tanken att de som började läsa boken runt 2000 ska kunna se den här nu och känna igen sig. Jag måste säga att Jude Law gör ett bra jobb som Dumbledore och att Eddie Redmayne är rätt gullig som Newt. De andra skådespelarna gör bra ifrån sig och jag är underhållen. Däremot förvirras jag och undrar hur Rowling ska förklara saker. Skriva en bok som förklarar vissa karaktärers liv innan? Nja, lite kritik kan hon tåla för det finns förvirrande saker.