onsdag 3 oktober 2018

Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo



Liv har bott i Stockholm hela sitt liv. Pappan däremot kommer ursprungligen från Småland och nu har de flyttat dit. Till ett hus mitt ute i ingenstans. Allt är skog och åkermark. Det är tyst och mörkt på kvällen. Hur förhåller en sig till det? Tidigare fanns liv runt omkring Liv. Nu är det tyst när pappan är borta och det finns bara möss som sällskap i närheten.

Bo i huset är väl inte Livs största problem. Det är att börja i en ny gymnasieskola. Hon är så himla blyg att det inte alltid går. Hur ska en säga hej till någon när det inte går. Så en dag händer något på bussen. Som gör att en tjej börjar prata med henne och sedan pappan. Det gör pappa glad och Liv förvirrad. På franskan händer också något. Liv får arbeta med Gunnar som tycker att de ska arbeta klart på helgen. För Liv är dessa händelser hur stora som helst.

Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Den är annorlunda men på ett bra sätt. Den tar upp problemet med att skaffa vänner och hur det känns att vara socialt annorlunda. Många elever jag har är blyga och har problem att interagera med jämnåriga. Speciellt svårt har de när de inte är riktigt likadana som kompisarna. En vill säga att det behöver en inte vara men säg det till en sextonåring. Jag tror att det inte hjälper. Jag reagerar bara på att Liv gillar serien Girls. Fast det är jag och tänker att det är författaren som skiner igenom och läsaren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar