Sara kommer hem till Luleå efter att ha studerat i London och på Svenska skolan under ettan. Nu ska hon börja tvåan hemma och Sara tänker att allt hon gjort i London och allt hon vågat kommer med. Men vad är det man säger "you can never go home again". Alltså när du kommer hem är allt annorlunda. Det är så det lite blir för Sara. Vännerna finns där men det är inte detsamma som tidigare. Hon hittar nya vägar men ändå inte. Lite nytt och lite tryggt kan det sammanfattas med.
Lillebror stylar håret och har blivit mer tonåring på ett år. Mamma och pappa är fortfarande töntiga som tidigare. Sedan är det nya och det trygga där igen. Mattias, pojkvännen som Sara gjorde slut med under julen, är fortfarande viktig för henne och får henne att bli nervös. Varför vet hon inte. Kanske för att hon saknar deras förhållande eller för att hon saknar deras vänskap. Det nya är killen som bor i grannuppgången. Lite konstig men ändå inte och Sara och han tränar tydligen jujustu ihop och börjar hänga.
Jag gillar att Sara får vara osäker på att komma hem. Det är inte lätt att falla in i rutmönster som en lämnade och det är nog vad Sara tänker. Vissa kompisar känns lite tråkiga och hon är också lite snobbig kan jag tycka. Klart Luleå och London är skilda platser. Det går ju att liksom inte att jämföra. Sedan känns valet mellan pojkarna lite väl förutsägbart. Kanske är denna den mest vuxna bok Lindbäck skrivet. I alla fall i den bemärkelsen att den påminner om vuxen chick lit och kanske är det så att det är fördelen men också lite svagheten. Det är inte så att boken är dålig men igenkännandet för mig som vuxen är stor och då blir jag lite skeptisk, speciellt som att det är en ungdomsbok.
Jag gillar boken trots mina kommentarer. Det gick fort att läsa och ibland åkte skämskudden upp för att det blev lite pinsamt och ibland var det lite gulligt. Killar i Lindbäcks böcker dricker alltid te. Jag kände inga 18-åringar som frivilligt drack te. Bara därför blir man lite glad i Adrian.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar