The hateful eight

 

Att se en Tarantinofilm är att acceptera en ganska stor mängd våldsromantik. Gärna på splatterfilmsnivå och inte alltid så långt ifrån känslan av Monty Python. Nu är jag elak men visst är det så att känslan har funnits ibland.

Mitt ute i Wyomings vildmark samlas åtta personer. Det är vinter och kallt vilket gör dem beroende av den sytillbehörsaffär de hamnat. Jag hoppas jag minns rätt men det var ett haberdashery som omnämns. John Ruth och hans närmaste man O.B Jackson ska föra Daisy Domergue till den lilla staden Red Rock för rättegång. Två andra som befinner sig här är tidigare nordstatsmajoren Marquis Warren, Chris Mannix. Därinne finns också Bob, Oswaldo Mobray, Joe Gage och Sanford Smither, tidigare sydsstatsgeneral. 

Allt är inte som det verkar och snart dör alla som flugor. Ingen verkar heller vara den de utgör sig för att vara. Jag vet att Tarantino älskar westernfilmer och det märks. Sedan älskar han sitt eget snille. Det märks också. Min syster sa en gång att Tarantinos karaktärer pratar lika mycket som mor och dotter i Gilmore Girls. Det är sant men de skjuter fler personer hos Tarantino. Jag tyckte den var bra men inte hans bästa. Bra skådespelare som verkar älska att få göra film med honom. Att Samuel Jackson är en snackande snubbe i en Tarantinofilm känns som en stapelvara. Mest kul att se Kurt Russell och Jennifer Jason Leigh.

The Sisters Brothers

Jag hade gratis biobiljetter som gick ut förra veckan så jag var tvungen att ta mig till en annan ort för att se filmen. Hemma är det inte Filmstaden utan en lokalbio så jag och familjen åkte. Nu var det svårt att hitta en film som var okej för alla men till slut blev det The Sisters Brothers.

Bröderna Sisters, japp stämmer, är lönnmördare, eller personer som hittar det de ska hitta och kanske ibland mördar människor. De har i uppdrag att hitta en kille som kan ta hand om guld på ett väldigt enkelt sätt. Så över hela västkusten går färden. Till slut hittar de mannen och de slår sig ihop med honom. Det går inget vidare men i slutänden är brödernas samarbete i fokus trots allt.

Det är en knepig film. En western med vad de själva utger sig för att vara outbildade men har en avancerad dialog. De ska vara hårda men känns lite komiska ibland. Som sagt en knepig film. Moderna ord passar inte in. Det stör mig alltid i filmer. Försök att anpassa för vi har texter från förr och gör det marginellt mer autentiskt. Filmen är okej men inget jag kommer att komma ihåg. Tror inte ens den går överallt längre.

The magnificent seven

Rose Creek är en liten nybyggarstad. Den ligger i närheten av en gruva och en stor fyndighet. Så gruvans ägare, Bogue, vill ha bort stadens invånare. Genom utköp eller hot, båda fungerar lika bra. Men när några sätter sig upp mot Bogue och hans män blir de dödade. Det gör att den nyblivna änkan Emma Cullen tänker sig hitta hjälp. Hon hittar Sam Chisolm som är en lagman som letar reda på människor som flytt rättvisan.

Han intresserar sig när han hör Bogues namn och de börjar samla män. De får ihop sex till. En pokerhaj som är snabb med pistolerna, Faraday heter han. Billy Rocks med en förkärlek till knivar och Goodnight Robicheaux som är en riktig skarpskytt kommer också med. Dessutom blir det en bergsman som heter Jack Horne, en mexikansk laglös som heter Vasquez samt en ung Comancheindian som kallas Red Harvest. Dessa ger sig av till Rose Creek för en uppgörelse.

Det är ganska så förutsägbart vad som ska hända men mycket är resan dit. Det är ganska så bra action och som en äkta western får vapnen prata först. Ser en den genren får en gilla läget. Att Colt .45 kallas peacemaker är ganska talande. Den dödade nog fler än skapade fred. Jag gillar Emma Cullen inte får dåndimpen över männen utan försvarar sitt hem men snälla någon, varför så mycket urringning? Helt onödigt och stör mig då och då. Vad säger de? Don't bring a knife to a gunfight. Kanske borde det ha varit don't dress up for a gunfight. Annars är det bara att gilla läget. Om hälften är sant om tiden kring 1880-talet förstår jag amerikanernas fascination av att äga egna vapen. Det finns ju andra galningar som har.

Django unchained

Spagettivästern på 2000-talet. Spagettivästern enligt Tarantino. Så Django blir räddad av Schultz. De blir sedan kompanjoner. Schultz är prisjägare och bra på det han gör. Django är ganska så begåvad och blir frisläppt av Schultz. De jagar hela vintern och målet är att hitta den man som köpt Djangos fru. Brunhilde som hon heter är en slav med egenskapen att prata tyska, och så många finns inte.

Det finns bra och mindre bra saker med filmen. Den är lite charmig och lagom lätt att hänga med i. Några fåniga delar av handlingen är underhållande och det är ganska milt våld för att vara Tarantino. Det är en spagettivästern och Franco Nero dyker upp :). Den är dock för lång och jag kommer på mig själv med att tappa tråden efter nästan 2 timmar. Ibland måste redigera sig själv. Just sayin' Quentin, ibland måste man bara. Det finns passager som skulle kunna klippas i. N-ordet används väl 200 gånger i filmen. Det stör mig så väldigt mycket. Inte för att det inte var tidstypiskt utan bara för att.

A million ways to die in the west

Det går alldeles för lätt att dö i den vilda västern. Du kan bli skjuten, dödad av indianer, nedsprungen av en häst eller buffel eller ko, mat du äter, sprit och listan kan göras lång. Det är också vad Albert menar hela tiden. Sannolikheten att dö är stor. Speciellt om du konstant blir utmanad att duellera och du, som Albert, är ganska dålig på det.

Det är lite roligt men det är också fånigt. Det är som en parodi på en västernfilm. Det får gärna vara det men jag stör mig lite på att det är så många kommentarer om hur det var. Efter de första 10 så förstår jag poängen. För det här är jag inte ensam om att tycka eller tänka. Den är så ojämn. Ibland hur kul och finurlig som helst. Andra stunder är det låg humor som lätt påminner om buskis. Eller det kanske är amerikansk buskis.

Ska du se den här? Ja, om du gillar Seth MacFarlane och köper att han är en man som kvinnor lätt faller för. Hmmm, men det kan vara lite kul och har sina stunder.

Appaloosa

Det är viktigt att visa på den amerikanska västern. Framstegen som gjordes är viktiga liksom känslan av frihet. Ibland tänker jag att det är där det amerikanska egot skapades. Ingen snubbe i världen hade rätt att sätta sig på dig om du inte var kvinna, för mycket invandrare, svart eller lite konstig. Annars är det en männens värld.

Det säger väl allt när Mrs. French möter Virgil Cole första gången och han frågar om hon är en hora. Tja, så var väl synen på inte gifta kvinnor som gav sig ut mot nybyggarland. Cole är en sheriff som har med sig Hitch, en mycket utbildad man som kanske är lite underutnyttjad. Cole verkar vara lätt dyslektisk och Hitch fyller ofta i för honom. Däremot är Cole ett med naturen och sitt vapen. Som alltid i en klassisk västern handlar det om land, onda män och orättvisor.

Det är lite segt och kanske inte så spännande. Det känns som om västerngenren gör sig bäst som TV-serie numera. Vem kan inte älska Deadwood liksom?