Den blomstertid nu kommer av Marie-Chantal Long

 

Ett rån sker i affär någonstans i Sverige. Rånarna springer ut, tar en bil och drar. Enkelt kan man tycka men nej. Istället sitter de där med en liten fyraåring. Rånarna är kanske 15 år. Inte mycket mer. Trasig bakgrund, dåligt med pengar och behöver det här. Att ha en liten tjej i baksätet som dessutom inte kan svenska var inte deras dröm.

 Det är upptakten i boken. Sedan blir det att sova i ett gammalt garage som avgör allt. Killarna börjar bråka och när det hela håller på att falla ur bestämmer sig Fred för att göra det rätta. I alla fall i den här situationen. Lilltjejen är som hans syster, och då får hjärtat vara det som leder.

Det är en ganska enkel ungdomsbok. Den är varken mer eller mindre. Klart läsvärd men som med all ungdomslitteratur kanske lite daterad. Det går fort bland tonårsböckerna. Den är kanske max för läsovana gymnasieelever men helst på högstadiet. 

De utvalda - Det främmande landet av Kristin Cashore

 

Det var många år mellan bok 3 och bok 4. Kristin Cashore skrev mellan 2008 och 2012 de tre första delarna och 2021 kom del 4. Jag tror många trodde att det var slut 2012. 

Drottning Bitterblue styr sitt rike Monsea. Det har varit svårt för hennes pappa misskötte landet något hemskt. Hon skickar ut sändebud för att ta reda på andra områden och träffa andra länder. En efter en hittas hennes sändebud döda. Det gör att drottningen själv ger sig ut för att hitta orsaken till detta. Med sig har hon sin spion Hava, Gideon och sitt hov till landet Winterkeep. Ett modernt land där man flyger i skepp ovan jord och har telepatiska rävar som husdjur. Det som dödar är nog kanske inte rävarna tror Bitterblue. 

Jag blev överraskad när jag såg att det hade kommit en bok till. Det jag tycker om är att den är lite mera mogen och handlar om en drottning som funderar över sitt liv. Det gör den läsvärd. Jag var tvungen att dubbelkolla lite med tidigare böcker för några karaktärer hade jag glömt. Har man som jag läst del 1-3 är del 4 en självklarhet. Det finns en femte del som bör läsas snarast tänker jag.

The Grace Year av Kim Liggett

Jag vet inte hur jag kom över den här boken. Det kanske var via skolbiblioteket på min nya arbetsplats. I alla fall lyssnade jag på den på engelska. Den utspelar sig i Garner County i en okänd tid men känslan är att vi är i dystopisk framtid. Det känns som att något har hänt men samtidigt tänker jag på en värld där den amerikanska laglösa västern aldrig övergavs. Så är känslan.

Här bor Tierney James. Hon är en tjej som egentligen inte vill anpassa sig till den värld som väntar. Hennes bästa vän är en borgmästarens son. Det är dock snart dags för Tierney och alla flickor i hennes ålder att skickas iväg. När flickor i Garner County fyller sexton år skickas de iväg. De får åka till en ö ute i skogen där de ska överleva ett år. De som överlever får gifta sig med den man som valde dem innan resan. 

Tierney blir vald men känner sig inte riktigt bekväm med det. Resan till ön är hemsk men att bo instängd i en inhängnad och utlämnad åt varandra gör tillvaron hemsk. De vaktas av män hemifrån men det värsta är att det finns tjuvjägare som vill åt dem. Deras kroppar och deras skinn är hett eftertraktade. 

Orsaken till detta är för att flickor under sitt sextonde år kommer i kontakt med sin magi och den verkar alla vara otroligt rädd för. Oavsett hur den tar sig uttryck. Tierney tänker mycket på sin mammas år och sina systrars och inser att de måste ha haft det lika hemskt.

Jag tyckte mycket om den här boken och då framförallt för att den handlar om kvinnors förhållande till varandra. Den handlar också om hur kvinnor väljer att uppehålla mäns regler. Att upprätthålla patriarkatet är lika mycket kvinnors önskan som mäns. Det som ger oss makt behåller vi gärna. Jag tror den är lite för komplex för tonåringar. Unga vuxna runt 22 kanske är en bättre målgrupp. Den kom och få lade märke till den.

 

Balladen sångfåglar och ormar av Suzanne Collins

 

Ja, ibland ska man skriva prequels och ibland kanske inte. Jag är kluven till den här. Vi möter Coriolanus Snow som en ung man. Hans familj är en gammal anrik familj men de är väldigt fattiga. Den unge Snow går på akademin och han oroar sig ganska mycket för sitt rykte. En dag kommer de på att de ska genomföra spelen annorlunda. Det ska komma deltagare från de olika distrikten men samtidigt ska det bli svårare. De duktigaste eleverna ska komma på hur man gör. Det är så som Coriolanus börjar tänka på hungerspelen. 

Det är också så han blir mentor åt av spelarna från distrikt 12. Fördelen med henne är att hon kan trollbinda sin publik. Nackdelen är att hon delvis trollbinder även honom. Till skillnad från trilogin är det inte mycket till spel och man kan märka hur de tar form. Snow visar de hårda och ganska otäcka tendenser han har senare i livet. Hans farmor odlar rosor och hans kusin ser ut som en katt i ansiktet. Han går också över lik för att få som han vill. 

Det är en helt okej bok men jag har svårt att känna för Snow. Han är en ganska otäck karaktär både som ung och som gammal. Det går att hoppas på mycket men hans liv känns utstakat från det att vi börjar läsa. Jag undrar om det blir en film eller inte av detta. Kanske blir det en och då får vi se hur den tolkas. 

Star Wars - episode II - Attack of the Clones av R.A Salvatore

 

Det är ibland svårt att göra böcker efter film. Nu var inte Attack of the Clones speciellt väl mottagen och jag kanske förstår varför. Eller inte. Star Wars-fans, och nu menar jag en väldigt liten del som är väldigt högljuda berättar gärna vad som är fel medan andra bara tänker att det fungerar. 

Vi kan väl sammanfatta boken med att detta är nu som Anakin Skywalkers väg mot den mörka sidan börjar. Det finns lite hintar här och där. Jag förstår vad Lucas, och de andra manusförfattarna försökte säga. Det finns personer som viskar i hans öra och som han lyssnar på. Precis som alla andra som radikaliserar ungdomar finns det här med. Precis som i många andra fall är det ingen som märker detta i så stor utsträckning eller så ignoreras de unga som utsätts. På så sätt är det egentligen en väldigt samtida läsning i en fantasybok. 

Pojkarna av Jessica Schiefauer

Jag läste om några böcker 2015 för att jag läste genusvetenskap och några andra kurser. Den här boken recenserade jag första gången 2015:

Kim, Bella och Momo är lite speciella. De är udda tjejer som hänger ihop och de lider av att pojkarna utsätter dem för än det ena än det andra övergreppet. Det är tillsammans som de lever ut. Momo gör kostymer och de leker maskerad. Bella har ett växthus där de är.

När Bella en dag får en växt ändras allt. Växten har oanade krafter och flickorna blir pojkar. De leker i sina nya kroppar och testar på. Bella känner sig nästan mer obekväm men Momo och Kim tycker det är kul. För där finns ju Tony. Han är ball, och accepterar Kim på ett sätt som hon aldrig känt förut. Gränsen mellan kärlek och besatthet är osynlig för Kim. Momo ger också upp medan Kim börjar leva ett avancerat dubbelliv.

Jag vet inte jag. Jag tycker att flickrollen diskuteras mer snäv än pojkrollen men det problematiseras inte på samma sätt. Det är en enorm motpol. Knappast alla pojkar är Tony och knappast alla tjejer är Kim och hennes vänner. Det är klart att det ska spegla en frihet men jag blir lite perplex för jag tycker att vi begränsas som läsare att bara följa Kim. Ett skiftande berättarperspektiv hade varit intressant.

Är det en frihet i att vara pojke? Självklart är det så. Vi pratar om männens större utrymme och menar att ja, visst vore det bättre om kvinnor fick plats. När vi väl tar den så blir vi jobbiga på ett sätt som alla retar sig på. Det händer även Kim här. Hon blir pojke men det är enbart Bella och Momo som retar sig på hennes val och hennes beteende. Tony retar sig inte på det Kim gör. Vi är rätt bra på att döma andra som faller ur den norm vi valt.

Vi lever i en verklighet där vi måste välja hur vi vill se oss själva. Därför hade det varit intressant att få veta hur Bella och Momo upplevde sig själva som pojkar och vad som gjorde att de valde att vara kvinnor.

Svenne av Per Nilsson

Kollegan ville att vi ska läsa den här med eleverna. Men jag är inte såld. Jag läste den när den kom och så jag har läst om den nu. Alltså den har många bra poänger men har åldrats lite sådär. Det handlar om en ung kille som blir eftersökt för brott. Han är klart högerorienterad och har gått på Dackemans tankar om ett svenskt Sverige.

Det är inget fel på den men med tanke på att mina elever är enormt mycket för vissa partier som kanske beskrivs i boken krävs så mycket av läraren som läser. Jag tror inte vi orkar ta oss igenom hela boken och hålla en nyanserad diskussion. Det kanske är svagt av mig men så är det. Jag är här varje gång jag pratar om en religion eller pratar om historia. Det är inte alltid lätt. Mycket krävs av mig och min kollega för att kunna diskutera den här.

Jag förstår bakgrunden men kan för mitt liv inte läsa den i någon klass. Det måste finnas en form av variation i tankesätt bland eleverna och det är inte vad mina elever är just nu. Boken borde dock läsas och jag rekommenderar den. Däremot har partiet som beskrivs normaliserats för mycket. Det är där vi är idag.

Ordbrodösen av Anna Arvidsson

Detta är en fantasybok som utspelar sig i Sverige och det är ganska så ovanligt. Att vara en ordbrodös är lite som att vara en häxa men enbart med skrivna ord. Det är där styrkan sitter. Alba kommer att bli ordbrodös dagen hon fyller 18 men så händer något som inte stämmer. Hennes styrka kommer inte och det förvånar alla. Albas mamma är död sedan många år och hon har växt upp med sin mormor och morfar. När kraften uteblir skickas Alba till Stockholm och en släkting som inte heller som fick kraften. Här försöker Alba lista ut vad som är fel. Vilken hemlighet hennes mamma hade och om det finns någon som vill henne illa.

Jag är kluven till boken. Många tycker att den är väldig bra och att den är en bra svensk fantasy men nu kommer klämmen. Jag är inte så övertygad. Den börjar bra men någonstans tappas ordbrodöserna bort och allt känns som en gåta som ska lösas. Visst, det behövs i alla böcker något som driver handlingen framåt men nej. Detta griper inte tag i mig och jag finner inget intresse av att följa med. Där Engelsforstrilogin leker med övernaturliga krafter och även Idijärvitrilogin finner jag att detta faller lite platt. Missförstå mig rätt. Detta är en bra bok men den faller inte mig i smaken. Jag kan se att många elever skulle tycka den är lite gullig och ev. spännande. Fantasyinslaget är inte så stort att det stör någon. En bra bok för många skulle jag tro.

Karta för förälskade och andra vilsna av Johanna Lindbäck

Första gången vi möter Julia är hon på väg till familjens lantställe. Det är utan Karin. För Karin och Astrid dricker smoothies på Mallorca. Julias familj har inte råd att åka utomlands. Att vara på Dalarö är inte bara att vara ledig. Det är att sköta huset också. Huset hyr de ut delar av året. Karin och Julia, är de ens vänner längre? Det ena är att Astrid verkar vara en så kul kompis och gör så mycket. Det andra är att Julia blev tillsammans med Isak. Isak som Karin var intresserad av.

Dalarö låter väl knappast som en dröm när du är 15 år men Rasmus och hans mamma Camilla hyr ett hus i två veckor. Allt för att komma från stan och reparationen på hyreshuset. Det är när deras katt Sivan är på upptäcktsfärd om Julia och Rasmus möts. Det är en början där de båda inser att något måste ske och det är inte lätt. De sitter på bryggan för att få internetuppkoppling och då börjar de prata. Isak, Karin och Rasmus alla kompisar är ju långt borta så varför inte?

Det här är en mysig bok. Sommar, sol, lite kärlek och lite gullig dialog. Det är inte något överraskande men det är verkligen roligt att läsa något avslappnande och skönt. Visserligen finns det lite ångest här och där men inget som är hemskt. Johanna Lindbäck är ganska bra på att skriva feel good för ungdomar. För det är vad jag känner att det är. Det är något som alla behöver och dessutom varför måste alltid litteratur för unga vuxna vara så tung. För att inte förstå hur en känner, om en är ihop och inte klarar av sina vänner är lagom tungt i den åldern.

Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck

Hanna och Jens är två personer med helt olika livssituationer som konstant dras till varandra. Första gången de träffas är på krogen alldeles efter jul. De klickar hårt och Hanna följer med Jens hem. De har sex och sedan händer livet och Jens måste i väg till sin lilla dotter. Snart träffas de igen. Jens ska jobba som assistent på Hannas skola och i Hannas klass.

Dessa två karaktärer är olika men ändå kan de inte hjälpa att attraheras av varandra. Hanna går sista året på gymnasiet och drömmer om Paris och att studera och bo där med vännen Märta. Jens är nyseparerad och vet inte hur livet kommer att bli. Kajsa finns i hans liv och framförallt Rut. Så varannan vecka är Jens nykär och hänger med Hanna och varannan vecka är han en pappa som försöker sitt bästa. Hanna har lite svårt för detta.

Jag gillar den här boken och jag som läst mycket av båda författarna känner lite vem som skrivit vilket kapitel. Det alternera mellan de båda och jag gissar men det håller jag tyst med. Det är också en roman för unga i de övre tonåren eller början av 20-års åldern. Många frågor om relationer och känslor. Människor som har levt ihop när en själv inte har det. Barn som kommer in i bilden är ju också nytt.

Både Hanna och Jens får vara mänskliga i sin värld. Det är verkligen skönt med både det ena och det andra. De får vara glada, kära, svartsjuka och trötta. Misslyckas och göra dumma saker. Det känns helt rätt att tycka om de båda. Boken kan läsas med glädje av alla.

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld

Ganska nyligen tog Sashas mamma livet av sig. Hon mådde inte bra och fick folk att gråta. Därför bestämmer sig Sasha för att få folk att skratta istället. Det är svårt eftersom Sasha inte har funny bones men hon ska träna. Så hon börjar titta på stand up. Det är både kul och konstigt. Fanny, kompisen, älskar banjo så de ska bli kända på varsitt sätt. Sashas farbror Ossy hjälper henne träffa en riktig stand up-artist.

Fast nu är livet inte så lätt. Cecilia, fröken i skolan, är inte rolig alls och pappa är orolig. Linn, psykologen på BUP, går omkring i roliga T-shirts men pratar om jobbiga saker. Det är inte kul alls. Det och att läsa böcker eller lära sig saker eller... ja. Det finns en lista i Sashas liv som måste följas.

Den här boken är väldigt bra men dessvärre är mina elever för stora. Sasha är tolv år och vissa saker växer en ifrån. Däremot tänker jag att den fungerar för att kunna prata om döden och psykisk ohälsa bland yngre tonåringar. Jag tänker att de fungerar från årskurs fyra till sjuan. Det är i alla fall inte så svårt att förstå varför Jägerfeld är nominerad till Augustpriset.

Porträttet av en ung flicka som saknar sin mamma men samtidigt är arg på henne är fint skildrat. Det märks någonstans att vi alla är stöpta i Astrid Lindgrens anda och barn och ungdomar har ett drag av Kajsa Kavat, Pippi och andra. Det är verkligen så som lilla Sasha beskrivs, både modig och annorlunda men samtidigt lite rädd.

Inte längre min av Ann-Helé Laestadius

Maja bor i Kiruna. Hon vill så gärna bok kvar i sitt gamla hus men hennes familj älskar den nya lägenheten. Speciellt lillasyster Molly som äntligen har ett eget rum. Mamma ett rent kök och ja, pappa är nöjd han med. Maja saknar sin vän Julia som bor i Luleå. Hon förstår inte varför Julia ändras så mycket. Albin och Majas förhållande verkar inte riktigt vara som det en gång var. Han är lite annorlunda sedan han inte blev vald till TV-pucken och det sårar Maja. Så händer något med morfar som Maja inte riktigt kan hantera. Det kommer också en ny tjej till stan. Aurora heter hon och är intressant men hon ska bo i Majas gamla hus och rum. Alva finns också där men Maja tycker nog att hon är lite udda ibland.

Jag tycker mycket om den här boken men samtidigt finns det saker som jag stör mig något på. Maja gillar verkligen inte förändring och ändå säger forskning att yngre människor är mer anpassningsbara. Hon har familj, vänner och stöd men är så ängslig att jag blir trött med jämna mellanrum. Hennes största problem är att hon inte pratar med någon om sin ängslighet. Det kan vara lite småfrusterande. Ingen klarar av förändring men det är liksom för mycket för mig som läsare och för Maja med tror jag. Kanske borde författaren låta Maja vila i något.

Det är en bra uppföljare utan att repetera den förra. Däremot tror jag för att det ska ge mer så borde det komma en bok tre där Maja kanske faktiskt går tillbaka till BUP och pratar om allt. Det är värt att kanske diskutera det fokuset. Kanske också hur Maja beter sig mot Alva då och då. Nja, lite att röra upp om det blir en trea. 

Bara dra av Ann-Helén Laestadius

Johannes känner att han måste bli renskötare. Han är äldst och känner ett ansvar att ta hand om allt. Speciellt som att hans yngre bror Henrik vill gå estetiskt program och dessutom börjar prata om att flytta till Stockholm. Anders är alldeles för liten. Johannes hoppade av gymnasiet och tog hand om renarna. Hans kompis är något av en kriminell och så träffar Johannes Minna. Minna som är annorlunda men ändå inte.

Detta är en fortsättning på Laestadius serie om Agnes. Johannes är storebror till Henrik, den kille som Agnes är tillsammans med. Detta handlar också om att vara same men på ett helt annat sätt. Johannes beskrivs som en kille som inte riktigt vet vad han vill. Han är trött på att göra det som alla förutsätter att han ska göra det som förväntas av honom. Det är också bra att saker som alkoholism och utanförskap behandlas lite men kanske inte tillräckligt. Den här är helt skriven i en lättläst version och den fungerar bra. Intressant att komma tillbaka till Norrlands inland.

The Return of Hjärtans Fröjd av Per Nilsson

När jag läste första boken tänkte jag att bok två för följa med. Så blev det. Här är pojken tillbaka men han är numera lite mer vuxen och hans lillasyster Hanna spelar en större roll. Han träffar en annan flicka som heter Amina. Hanna tycker mycket om Amina. När Ann-Katrin, Hjärtans fröjd, dyker upp igen återkommer lite av denna nyfikenhet på henne. Det visar sig att pojken har mycket kvar att reda ut för sig själv.

Det är ibland konstigt att läsa en bok om någon som är som en trettioåring men går på gymnasiet. Mycket av resonemanget känns lite väl vuxet. Nu är jag där igen. Jag har svårt för de senaste böckerna av Nilsson jag läst. De blir bara lite sådär halvdana för mig och jag ids inte ens lägga krut på att minnas dem. Den här tänker jag inte heller läsa med mina elever. Någonstans märks det att boken är några år. Så klassisk är den faktiskt inte som många i min omgivning gärna påstår.

Hjärtans fröjd av Per Nilsson

En pojke blir kär i en flicka som han har tittat på i smyg på bussen en tid. Han är helt fascinerad av henne, Hjärtans fröjd som hon kommer att kallas. De börjar träffas allt oftare och pojken blir djupt förälskad. De tillbringar en natt tillsammans innan han åker till USA. Hans sommar i Boston handlar mycket om att göra saker men Hjärtans fröjd återkommer han till hela tiden. Han skriver en mängd med brev och även lite dagbok. När han kommer hem visar det sig att kärlek inte alltid är lätt.

Det här är en bok jag blir förvirrad av. Jag läser men blir arg med jämna mellanrum. Kanske är det Nilsson som författare. För mig är han både ock. Ibland briljant och ibland mindre bra. Den här är liksom bra men inget mer. Jag vet inte vad det är som stör mig så mycket men något är det. Boken handlar om kärlek som är ganska ensidig. Det är också svårt att förstå namnet Hjärtans fröjd. Lite halvironiskt känns det som. Jag tänkte läsa denna med elever efter rekommendation av en kollega men jag är nog inne på Linda på bloggen Enligt O. Ska du läsa, läs då böcker för att de är bra. Inte av gammal vana. Den här är inte av gammal vana.

Sjutton av Per Nilsson

En pojke ligger i en sjukhussäng och bredvid honom sitter hans pappa. Det är en fin bild om det inte vore för att det är första gången på flera år som pappan ser sin son. När pojken ligger där börjar pappan berätta om sitt liv. Hur han var som ung och hur det blev. Sedan kommer en flicka som är intresserad av pojken och hon börjar också lyssna. Slutligen kommer mamman och berättar sin berättelse. Jonatan ligger alltjämt medvetslös.

Jag blev rekommenderad denna av en kollega som tyckte att vi kunde läsa den i svenska. Dock ryggar jag rätt rejält för jag vägrar att läsa en roman som har en ganska sorglig syn på kvinnor. Det finns ett hårt och lite otrevligt drag från föräldrarna som först och främst är fokus i denna berättelse och deras sätt att prata till en sjuttonårig flicka. Inte för att det inte går att prata med unga på olika sätt men det känns lite konstigt. Boken är från 2004 och mycket har hänt sedan dess. Den passade inte mig men är välskriven. Vissa böcker åldras dåligt.

Väntar tills natten kommer av Christoffer Holst

Lukas och Sam har varit ihop i ett år men nu ska de tillbringa sommaren tillsammans. I en fiskestuga vid Vänern. De får hyra det ganska billigt om de renoverar lite och det passar dem utmärkt. Sam jobbar på ett museum i närheten men Lukas ska läsa en fotograferingskurs och sedan är han hemma hela dagarna. Det är så det känns för honom. Sam jobbar hela tiden och Lukas är ensam. Han besöker campingen i närheten som drivs av mor och dotter. Tiden går och det blir lite ensamt för en kille som är från Stockholm.

När Lukas en dag hittar en dagbok blir han lite som besatt. Mannen i boken dog för länge sedan och är släkt med kvinnorna på campingen. Han försvann i Vänern tror man. Med tiden börjar Lukas uppleva konstiga saker och han blir mer och mer rädd för att vara ensam.

Att skriva en bok som påminner om en amerikansk skräckfilm är en bedrift tycker jag. Det är något som Holst lyckas med ganska bra. Stämningen som alltid finns i amerikanska skräckfilmer är förekommande härmed och vi vaggas in i både det ena och det andra känslan. Jag ska ärligt säga att det var svårt att komma in i berättelsen till att börja med men sedan tog den sig. De sista sidorna var väldigt spännande.

Det är en bedrift att skriva litteratur för unga vuxna men jag tycker att den är riktigt bra och faktiskt minst lika läsvärd om du är äldre. Önskar att jag kunde läsa den på jobbet men jag har två svensklärarkollegor som inte läser denna typ av trams. Synd för ibland är trams riktigt bra.

Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo

Det här är boken om Alicia som bestämmer sig för att hoppa av gymnasiet. Hon är så innerligt trött på det och hennes kompis Fanny fattar ingenting. Inte mamma och pappa heller. De blir lite förtvivlade och mormor, bästa mormor i världen, är faktiskt också ganska skeptisk. Fast Alicia får ju jobb på ett café. Det är allt bra skumt men det ger pengar och det är där som Alicia möter Isak. Han fikar där ganska ofta och han är underbar och något äldre. Men vad gör det.

Alicia är en ganska typisk tjej. Jag känner så väl igen henne. Inte behöver jag en utbildning för jag är helt otroligt bra på det jag gör. Sedan finns det något otroligt naivt över henne också. Det kanske en ungdom märker men jag reagerar ganska ofta på detta och så får det vara. Svårt att sätta fingret på men det är väl gymnasieläraren i mig som känner igen kaxigheten som egentligen är en liten tjej som inte förstår sin omvärld.

Det här är min största kritik mot boken. Alicia verkar ha noll empati för andra. Inte sina kompisar, arbetskamrater, föräldrar eller något. Visst hon älskar mormor och sin bror men empati är inte samma sak. Att människor kan påverkas av henne verkar gå Alicia förbi. Nu är jag hård men det gör boken ganska svår att läsa som undervisningsbok. Jag hade tänkt använda denna men just Alicias lite oförmåga att inte alltid relatera till andra är en svaghet och det är inte vad jag vill med min undervisning.

Är boken bra då? Ja, om du gillar Bjärbos humor för det är ett måste. Jag gillar hennes humor och tycker att boken är bra. Vissa delar är pinsamma men så är livet. Jag lyssnade på den och det fungerade bra. En bra läsning av en bra svensk författare som skriver för unga vuxna men inte för mina elever dessvärre.

Som stjärnor i natten av Jennifer Niven

Theodore Finch, Freak eller vad du nu vill kalla honom, är speciell. Det tycker alla i skolan och många skyr honom som pesten. Violet Markey är egentligen ganska populär men sedan hennes systers dödsolycka är de flesta lite försiktiga runt henne. De båda möts i skolans klocktorn en dag när båda funderar på att ta livet av sig. Så räddar Finch Violet. Han får henne att se ut som en hjälte när det egentligen var tvärtom. Finch finner henne intressant och när deras geografilärare ger ut sin åk-till-olika-utsiktsplatser-och-skriv-om-dem-uppgift blir de gruppkamrater. Det är inte riktigt vad Violet drömmer om. Sedan olyckan åker hon inte bil men Finch kan inte låta bli att pusha henne. Detta samarbete är bra för dem båda.

Detta är en väldigt fin bok och den tog hårt på mig. Finch är bipolär och jag har en gång levt med en bipolär man. Det finns så mycket hos Finch jag känner igen och så mycket som jag levt med. Boken är viktig för ungdomar då den handlar om psykisk ohälsa och dessutom på ett realistiskt sätt. Det går inte lätt och det är inte ett lyckligt slut men det känns trovärdigt.

Vi har läst den här i svenska och engelska och faktiskt är det en fördel. De får med sig olika saker och vi har tematiserat psykisk ohälsa. Jag tänkte att jag ska läsa andra saklitterära böcker om detta. En vet aldrig vad som händer när en utvecklar sin undervisning. Bra läsning som jag rekommenderar till vuxna också.

Hitta hem av Ann-Helén Laestadius

Detta är sista boken om Agnes. Agnes som har rötter i det svenska och det samiska. Som bor i Stockholm men åker till Soppero ibland för att hälsa på. Denna gång är det återträff efter konfirmationen som gäller. Det är verkligen viktigt att det är bra för alla i Agnes omgivning. Speciellt när mamma börjar agera konstigt och Henrik är lite konstig och Jåke är väldigt konstig.

Det är så mycket så jag tänker avslöja mer. Det är mycket som händer och jag vet inte riktigt vad jag tycker. Fyra böcker kändes helt plötsligt lite väl mycket och Agnes är verkligen lillgammal. När hon läxar upp sin mamma om att vara same så tröttar jag lite. Böckerna är bra men den här är inte lika bra som de andra. Här känns det mest som om vi går runt i samma spår en gång till och kill your darlings är ju ett uttryck. I det här fallet passar det in.