Unbelivable

Sedan förra helgen och i veckan har jag tittat på den här miniserien på Netflix. Serien heter Unbelievable och utspelar sig i närtid i några städer i Colorado. Det är baserat på verkliga händelser men det är inte samma sak som att allt har hänt en och samma person. Det är mer en form av kompott.

Det hela börjar med en ung flicka som anmäler en våldtäkt. Hon har nästan inga synliga spår av våldtäkten och allt eftersom börjar polisen tro att hon ljuger för uppmärksamhet. Det går så långt att alla tror hon ljuger. Till slut ger hon upp. I en annan stad långt bort blir en ung kvinna våldtagen. Hon är väldigt detaljerad och polisen som får fallet tror på henne. Karen Duvall är ny som kriminalutredare men inte ny som polis. Hon lyckas koppla ihop sitt fall med ett annat fall och börjar arbeta med Grace Rasmussen.

Dessa två poliser kommer på att denna förövare har gjort detta förr så många gånger och på flera platser att ingen egentligen sett något samband. Serien blandar utredningen med den ensamma flickans liv. Det är djupt tragiskt att detta får ske. Men som jag brukar säga till mina elever. Våldtäkt är inte ett brott som man tittar på. Visst vi blir upprörda som nation och medmänniskor men vi gör också undanflykter. Hon var full, dum eller sov med öppet fönster. Partier skriker om högre straff men det sker aldrig. Aldrig att det blir hårdare straff på våldtäkt.

Detta är en amerikansk serie men skillnaden är så liten. Jag är glad att det har hänt så mycket sedan jag var tonåring men fortfarande inte tillräckligt mycket. Det är en skam att bli våldtagen och ett trauma att uppleva flera gånger om. De män som blir våldtagna därute är ännu tystare och det är inte så konstigt. För nog skyller vi som samhälle på offret. Det är nog det som tar så hårt i denna serie när de lägger skulden på den ensamma tjej som har haft ett jobbigt liv. Visst hittar hon väl på det här?

Om du har Netflix se den här serien. Briljanta skådespelare och ett riktigt bra manus skriven av en kvinna. Det märks kan jag säga. Hoppas att den här serien vinner lite priser för det förtjänar den. Nog är det så att det inte är viktigt med priser men folk med kräsen smak kanske hittar den i större utsträckning då. Se den för den är riktigt, riktigt bra.

I nationens intresse av Jan Guillou

Del tre i Guillous serie och nu inser jag att det kanske är den segaste också. Det finns en orsak till att jag tappade fokus för många år sedan. Det är egentligen inte något fel på den snarare att det är för mycket om konstiga operationer och känns det som 19 sidospår. En avhoppare, två nya agenter, lite bomber, en flygplanskapning och ett mord samt lite lokal polis och för att få ihop det i mitt huvudet så blir det lite väl mycket.

En kväll står den sovjetiske viceamiralen Gennadij Alexadrovitj Koskov, chef för de hemliga sovjetiska operationerna i Östersjön, även inom Sveriges gränser på den svenska ambassaden i Kairo och han vill hoppa av. Detta blir jobbigt för hela ambassaden och svensk underrättelsetjänst för en sådan här avhoppare har aldrig tidigare varit beredd att hoppa av till Sverige. Koskov ska hem till Sverige och det är allt annat än lätt. Så där kommer Hamilton in. Det är ju inte det enda han gör i den här boken. Han åker fram och tillbaka över halva jordklotet, hotar lite människor och känner sig väldigt skyldig.

Den är seg av de orsaker jag nämnt innan. Tidigare har jag i alla fall känt att saker och ting hänger ihop. Här inte så mycket. Jag tappade styrfart förra gången men den här tänker jag inte ge upp. Jag ska pausa boken i någon månad eller två och återkomma. Trots allt vill jag ju läsa mig vidare och förra var bättre om jag minns rätt. Jag läste delar av den i alla fall förra gången det begav sig. Sedan blev det spridda skurar över hela spektrumet. Nu ska jag på det. Jag lyssnade på boken denna gången och Tomas Bolme ska ha en eloge för sin uppläsning. Det är nästan så att han får det dåliga att bli riktigt bra.

Den demokratiske terroristen av Jan Guillou

Det är bok två ut i serien om Carl Hamilton. I Västtyskland har underrättelsetjänsten problem med terrorister. Efter andra världskriget har vissa restriktioner satts in. Det går inte bara att föra bort terrorister hur som helst. Bevisen måste vara väldigt konkreta. En dag får de däremot höra talas om ett attentat i Sverige och tänker att be svenskarna om hjälp. Tanken att Hamilton ska infiltrera gruppen för att veta vad som kommer att hända. Målet är att stoppa gruppen. Efter en viss mängd träning av den västtyska säkerhetstjänsten påbörjas uppdraget.

Det finns två sidor till denna bok. Den ena är den hårda sidan där det är inte är några problem att mörda människor och den andra sidan skulden som återkommer hela tiden. Jag måste säga att det är allt annat än lätt för Hamilton att döda människor. Han gör det mer av instinkt och sedan kommer det ångest. Det är väl klart att det ska vara så och det är bra att det visa att det finns många sidor till att döda människor som ett jobb.

Den lilla röda tråden med kommunistbakgrunden märks i denna bok också. Det kan jag nog tycka blir lite upprepande. Har en som Hamilton valt att kanske inte vara så aktiv och dessutom äga en hel del kanske en måste se över sin tanke om kommunism. Jag känner att det kanske inte vore helt fel att rannsaka sig själv några gånger. Det som slår mig däremot är att det finns inget privatliv för den gode Hamilton. Han har få vänner och familjen ska vi inte prata om. Jag kan tycka det är lite synd. När jag nu läser om serien inser jag att hade svårt att ta mig igenom den här förra gången också. Kan så vara ibland. Helt läsvärd på vägen genom serien men inte en favorit. Terrorismen var lika verklig på åttiotalet som idag. Den såg lite annorlunda ut men jag känner att diskussionen var den samma.

Migrän av Arne Dahl

Att försöka förstå sin omvärld under ett migränanfall är allt annat än lätt. Det är så huvudpersonen i den här boken får uppleva. Det är allt annat än lätt och framförallt tolkas allt på ett annat sätt än vad det kanske är. Det enkla talet 44 blir allt möjligt i för en hjärna utsatt för migrän. Att sedan vakna upp och inse hur en tänkt är inte heller det lättaste.

Det känns som jag läser ett migränanfall. Boken är knappast lätt att följa med i och någonstans inser jag att Arne Dahl eller Jan Arnald inte riktigt är min favorit. Jag har läst några men de är speciella och faktiskt lite för förvirrande. Fast jag har ju lovat mig själv att läsa dessa noveller från Novellix. Ibland önskar jag bara att de var mer vanliga.

Öster om avgrunden av Thomas Engström

Det är 2016 och sommar i Georgien. Det är varmt och Ludvig Licht arbetar här numera åt EXPLCO på plats. Tbilisi är en stad med önskan om att få dit turister och att vara ett nav i det moderna Georgien. Det lyckas så där. När Pauline Hollister tar kontakt med Licht och dennes närmaste chef visar det sig att hon vill ha skydd men också förvarna om en händelse som kan få katastrofala effekter på världsläget.

Hollister försvinner dock efter ett kryptiskt sms. Det är på arabiska och hennes plan sprängs i bitar. Licht får nu uppdrag att ta reda på vad som hänt. Samtidigt kommer hans son Walter till Tbilsi. Walter vill skriva en bok om sin far. Det är knappast något Licht drömmer om. Det visar sig vara en komplex härva att reda ut och ryssar, tyskar och några andra har sina fingrar med i detta spel.

Det är tack och hej till Ludvig i denna bok. Efter denna blir det ingen mer. Någonstans känns det som Engström har en känsla för världsläget för när jag läser tänker jag att det skulle kunna ha hänt utan att någon visste om det. Kärnvapen är alltid otäcka att tänka på, oavsett vem som har dem.

Det är välskrivet och smart som alltid. Kanske är det så att Licht leverne kommit i fatt honom här. Han mår inte bra för ovanlighetens skull. GT är med en liten stund men det är inte mycket och de får inte prata med varandra. Stefan Sauk läser boken med inlevelse och jag lyssnar alldeles för fort för jag inser att det blir inget mer om en lojal men gnällig tysk.

Norr om Paradiset av Thomas Engström

Två viktiga personer inom den stora amerikansk-kubanska anti-Castrorörelsen så händer något konstigt. Det är vanligt att FBI, trots att det sker på amerikansk mark, inte utreder utan det hamnar allt som oftast i CIA:s händer. Kuba är trots allt deras skötebarn. Nu är det så att CIA är också lite och tassar runt händelsen. Istället får EXPLCO uppdrag att utreda vad som hänt. GT, som är en vanemänniska, kopplar in Ludwig Licht. Licht har bott i Miami ett tag och tar jobbet. Han har alltid dåligt med pengar och är det något så betalar företaget bra. Däremot får han jobba på egen hand för de kräver att han säger upp sig. Till sin hjälp får han anlita Marcela, en pilot och något av en överlevnadsjunkie som bor ute i skogen. Deras jakt för förövarna visar sig allt annat än lätt.

Jag gillar farten i boken men det är inte riktigt superlätt att alltid hänga med i alla turer. Lösningen på problemet är ändå logisk och trots att det inte är riktigt lika avslutande som i en deckare känns det som om avslut. Jag gillar Licht och GT, även om den senare får mindre utrymme i den här boken. Licht däremot knarkar mer här än tidigare och jag tycker det är lite läskigt. Visst, det är säkert en trovärdig bild av en människa som behöver något för sin egen del. Men som sagt, högfungerande knarkare är inte vanliga och Licht är missbrukare av en del. Han är också ganska skarp i det han gör och tänker. Alltså jag får inte ihop det. Detta är verkligen mitt största aber med den här boken. Men läs hela serien. Otroligt bra avkoppling. I början av augusti kommer bok 4 och slutet. Den ser jag fram emot.

Söder om helvetet av Thomas Engström

Som bok nummer två i en serie av fyra händer det ganska mycket. I första boken om Ludwig Licht, Väster om friheten, flyttar vi oss från stora händelser till lite mindre. Vi åker från Europa till USA. Vi lämnar den statliga sektorn för den privata. Det händer alltså mycket bara gällande miljön i denna bok.

GT har lämnat, inte frivilligt, CIA och sitter numera på EXPLCO. Ett privat företag som befinner sig i polis, säkerhets- och informationsbranschen kan vi väl säga. Det hela är väl okej men när den tidigare ambassadören Ron Harriman ringer för att be om hjälp får GT något att bita i. Han och hans nya assistent, Leya Durani, åker till Wilkes-Barres, Pennsylvania för att hjälpa till. Det visar sig vara svårt och snart rings Ludwig Licht in. Han har lite svårt pengarna och har tydligen fått sin lägenhet invaderad av en kvinna som verkar känna honom. Även han tar sig till staden Wilkes-Barres, tvillingstad till Scranton, för att ta reda mer om Harrimans motståndare och hennes kandidatur. Väl där inser Licht att det finns personer runt kampanjen som har allt annat än rent mjöl i påsen. Som tysk är det inte svårt att infiltrera en grupp högerkonservativa. Allt medan klockan tickar fram till valdagen.

Jag gillar den här serien för den är spännande och faktiskt rolig både här och där. GT är en personlig favorit och trots sin iver att manipulera är han rätt skön. Beskrivningen av en högerkonservativ grupp/sekt i USA är intressant för här handlar det mycket om religion och fascism. I min värld hänger de inte ihop men det är för mig. För dessa individer verkar det helt naturligt. Licht är precis som i förra boken en effektiv individ men jag stör mig på användningen av droger och alkohol. Här tar han även amfetamin och det kryper i mig. Fortfarande väldigt högfungerande för att dricka och knarka så mycket. Men träning gör väl allt. Kanske.

Trevlig sommarläsning och mellan tvätt och städning fungerar det utmärkt. Stefan Sauk läser även denna med den äran och gör det bra.

Väster om friheten av Thomas Engström

Vi befinner oss i Berlin. Det är mer än 20 år sedan som landet återförenades och numera är inte staden den frontlinjen den gång var. GT, stationschef för CIA, saknar den gamla goda tiden. Det känns som om han mest åker runt och hummar lite kring vad som händer i Europa. Frontlinjen är någon annanstans. Så när Faye Morris ringer ambassaden för att få prata med ambassadören. GT reagerar och plockar in kvinnan. Däremot vill han inte att huvudkontoret i Langley ska få reda på det. Istället tar GT kontakt med sin gamla öststatsspion och informant. Ludwig Licht, uppväxt i öst men valde att bli dubbelagent, är numera krögare i Berlin. Det går sådär. Så när GT lovar pengar hoppar han på jobbet.

Licht är en ganska svår karaktär att ta till sig. Jag gillar GT för att han är, alltid oavsett, enspårig och försöker göra något bättre med sitt liv. Licht skulle behöva hänga som ett dropp i en spritflaska för jäklar i min brevlåda vad karln super. Jag förstår att det ska visa på hur jobbigt detta är och hur det påverkar människor men det finns få högfungerande alkoholister. För skillnaden är så stor. Som full är han helt galen. Som nykter, eller halvnykter, knivskarp. Alltså, tja, nja, det stör mig lite. Jag säger inte att Licht måste vara munk men det verkar som om, när vi träffar honom, att han har druckit non-stop ett tag. ¨

Nu är jag kritisk, men det har nog med mig att göra. Lite vill jag gilla personen jag läser om. Fast jag får gilla annat istället. Det är inte så att jag har låst så många politiska, eller vad det nu är, thillers. Den är mycket spännande och jag gillar att vi är i Berlin. Lite känner jag historiens vingslag och det är nog författarens tanke. Lite nazister här, lite kommunister där dyker upp i Lichts minne när de tar sig plaster i staden. Språket är också bra och det är viktigt i alla typer av böcker. En av de bokbloggar jag läste om boken på hade den roligaste kommentaren och den håller jag med om. Vissa författare kan få gå en kurs med Engström för att lära sig svårare ord. Ja, lite sant är ju det. Dialogen i boken är också bra och det är lätt hänga med i vad som händer. Jag lyssnade på boken och det var lagom underhållning. Stefan Sauk läser bra och intensivt. Det är en bra tolkning av bokens fart.

Sektens barn av Mariette Lindstein

Om du inte läst del ett och två, Sekten på Dimön och Sekten som återuppstod, bör du inte riktigt läsa det här.

Det har gått 15 år sedan Sophia återigen rymde från herrgården och Frans Oswald. Hon lever ett rätt okej liv med Benjamin och dottern Julia. Tillsammans med Anna, som också lämnat ViaTerra, driver Sophia ett härbärge för avhoppare från olika sekter. De bor på Orust och efter en storm börjar det igen. Helt plötsligt dyker Frans Oswald upp igen. Han lovar i stort guld och gröna skogar och nu är mediadrevet igång igen. Det är då som kontakten med Sophia återupptas. Denna katt och råttalek som Oswald tycker är så kul påbörjas igen.

Nu är det inte så att Oswald varit overksam utan snarare inte i mediabruset. Eftersom hans två tvillingsöner växer bygger Oswald en skola där sektmedlemmarnas barn går. Dessa barn kommer att få uppleva samma helvete som föräldrarna men Oswald kan alltid förklara bort det. De två sönerna, Vic och Thor, växer också upp där och kallar sin far för chefen. Barnen, som bestraffas som de vuxna, får bo i sovsalar och sexualundervisningen som känns otroligt skrämmande. Den här delen av boken känns långt in i själen.

Mitt aber med förra boken var Sophia och hennes naiva syn på att kunna hantera Oswald återkommer här. Fast denna gång gäller det Oswald och det faktum att mannen hon valt att leva med, Benjamin, är så dåligt beskriven. Efter 20 år bör man känna sin partner men nej. Det är bara konstigt och jag irriterar mig lite på Sophias val. Kanske är det så känslan att lämna en sekt är men efter 15 år. Det finns psykologer men det verkar ingen uppsöka, någonsin.

Jag har läst någon intervju med Lindstein, som uppmanar till kritiskt tänkande, och nu tänker jag utöva min rätt till det. Hur kommer det sig att Sophia har drag av att vara en manipulativ ledare själv? Hon får alla att följa henne och jag förstår faktiskt inte varför. Hon är inte så genomtrevlig som alla framställer det. Jag blir bara arg på mig själv som irriterar mig på detta.

Så nu har jag lyssnat igenom nästan 40 timmar ljudbok i serien om Sekten på Dimön. Det har varit en intressant läsning men nu ska jag ta mig an andra böcker.

Sekten som återuppstod av Mariette Lindstein

Att läsa en bok om sekter är som att sitta och bli förbannad nästan hela tiden. Nu överdriver jag, men arg är jag då och då i läsningen. Jag är arg på Oswald, galningen som går över lik för att få som han vill. Jag blir arg på Sophia, som inte bara stannar hos Benjamin utan måste äventyra det bästa i sitt liv. Jag blir också arg på enstaka individer som inte tänker själva. Jag tycker synd om Elvira.

Detta är del två i serien om sekten på Dimön. Den som kallas ViaTerra, eller jordens väg, som den också heter. Sekten styrs av Frans Oswald men just i den här boken döms han för våldtäkt mot en av de före detta sektmedlemmarna och får fängelse. I början är livet lugnt för Sophia Baumann men så börjar det. Hon blir förföljd och hon känner att hennes lilla värld minskar trots att den en gång blivit så stor. Sophia bor i Lund i en liten etta och Benjamin i Göteborg. Hon har också fortfarande god kontakt med Simon. Livet är inte okomplicerat och snart får Oswald lämna fängelset men då är Sophia i USA.

Boken är otroligt spännande och det är nästan så att det är svårt att inte läsa den i ett streck. Däremot blir jag så trött på Sophia som, och jag förstår att hon vill känna sig oberoende, inte bara kan nöja sig med Benjamin. Fast han är ju snäll och det verkar inte vara hennes melodi. Jag förstår att det är svårt att arbeta bort ett beroende men varför kan hon bara inte gå vidare. Det känns ibland som om det skulle vara bra för henne. För här reagerar jag lite dumt. Visst, det är svårt att komma ut ur en sekt men ibland känns det som om Sophia och Frans har ett så dysfunktionellt förhållande att det går över styr. Jag blir nämligen arg när hon tror att hon kan hantera Frans. Tjosan, psykopater är väldigt sällan lätta att kontrollera. Detta är mitt stora aber med den här boken, Sophia som tror sig bäst om allt. Den är så spännande och att få veta hur det är i sekter och för de som hoppar av är mycket givande läsning.

Sekten på Dimön av Mariette Lindstein

Åh, vad jag tyckte mycket om den här boken. Religionsläraren i mig gick igång på riktigt och kände att vissa delar skulle passa utmärkt när vi diskuterar sekter, alltså grupperingar med allt annat är rent mjöl i påsen, och inverkan på människor. Det är alltid något som intresserar elever för de, precis som jag, fascineras av personer som går med, vad som händer, känslan och ångesten. De flesta tror att de inte skulle kunna hända dem men det är snarare så att det är tvärtemot. De flesta av oss skulle kunna bli gå med utan att riktigt förstå vad andra oroade sig för. Det är just så som Sophia Baumanns ingång i ViaTerra är, lite omärklig. Hon jobbar ju bara där och sedan fortsätter det.

För det är just det som denna bok skildrar så bra. Hur det börjar underbart och speciellt och sedan går det utför. Straff och belöning även om det senare är ovanligt och blir allt ovanligare. Ledaren, som heter Frans Osvald, är en karismatisk men samtidigt irrationell individ. Alla tassar som på tå för att göra honom glad. Det är så tydligt hur viktig en ledare är i en grupp likt denna. Någon som styr med en järnhand och som får sina medlemmar att tro att de gör fel och aldrig han själv. Den blinda tilliten att det som sker är rätt. Likt Jim Jones, folkets tempels ledare som slutligen mördades, utnyttjar Osvald sin makt och inleder sexuella förhållanden med medlemmar.

Det är så bra skildrat att jag läser i ett enda svep och när jag är klar ryser jag lite. Vi är så lätta att få till grupperingar. Tänk nazisterna, IS eller bara militären. En stark ledare är så viktig och vi blir lite dumma i huvudet fast vi förstår inte det. Jag minns en föreläsning för många år sedan. Ta fram en penna sa föreläsaren helt plötsligt. Alla gjorde det och föreläsaren menade att det är viktigt att fråga sig varför och inte bara lyda. Källkritik är viktigt, mot allt och alla fenomen som kräver lydnad i någon form.

En sån som du av Gillian Flynn

Det hela börjar på en hemlig bordell. Jennifer, som hon heter tror jag i alla fall, har utvecklat musarm efter att ha tillfredsställt många män. Nu i alla fall flyttats hon ut till det mera legitima rummet. Dit kommer kvinnor och män för andlig rådgivning. Eftersom Jennifer gillar att läsa känner hon en speciell koppling till en av männen. Han gillar att läsa och de pratar ofta om böcker. Han till och med lånar en bok till henne.

Som firmans medium råkar Jennifer på en kvinna som säger sig ha ett hemsökt hus. Det rinner blod på väggarna och styvsonen har blivit ond. Jennifer ser sin chans att lura pengar av kvinnan och tar sig an uppdraget att rena huset från andar men egentligen städar hon bara. Det visar sig att det är lättare sagt än gjort.

Det är en riktigt bra novell som överraskar lite på slutet. För jag tänkte inte att det skulle gå så. Den är lätt att både läsa och lyssna på. Den är värd att läsa. Kanske något för dig som pendlar till jobbet varje dag.

Marians julklapp av Paula Hawkins

En man tittar på sin granne. Marian är inget som Grace var. Ändå dras han till Marian. Hon är snäll, och framställs som lite klumpig. I ensamheten efter hustruns död och det faktum att barnen är så långt borta blir att vänta på Marian en del av livet. Han inser att han är förälskad i den yngre kvinnan men tänker sig inte närma sig henne. Istället ska hon få en julklapp som han tror hon kommer att uppskatta mycket.

Det går fort att både läsa och lyssna på denna. Liten knorr på slutet är det allt och faktiskt lite rätt. En lagom spännande novell skulle jag sammanfatta den med.

Solstrom

Rebecca Martinson får ett telefonsamtal från en gammal vän. Sanna har hittat sin bror död. Hennes bror Victor som är så viktig i kyrkans värld och Rebeccas dåvarande pojkvän. Det gör att hon reser hem och hamnar i en härva där polisen inser att det handlar om mord och de mordmisstänkta samlas på hög.

Det är kanske inte den bästa film jag sett. Den är helt okej men lite sådär svensk deckare-film och lagom dålig. Som alltid dyker Persbrandt upp. Jag tänker på kvalitén i Johan Falk-filmerna. Mest för att Jakob Eklund dyker upp.

Heder av Jens Lapidus

Att vid 39 års ålder komma ut från fängelset och inse att den ende som möter honom är hans mammas nye sambo. Det är så Adam känner sig när han lämnar fängelset. Det är sedan en resa i att hitta lite av sig själv igen.

Det är bra men jag önskar att jag hade hängt med mer. Det blir som Lapidus alla andra verk. Snabbt och hetsigt berättat. Tänk vad kul det vore om han skrev om något annat någon gång. Kanske en liten båtresa på havet utan vapen eller brott. Chock på den idén.

Slutet på kedjan av Fredrik T Olsson

William Sandberg är deprimerad och försöker ta sitt liv. När han så försvinner tror alla att han är död. Dock inte exfrun Christina vägrar att acceptera. Hon och hennes närmaste assistent Leo börjar leta efter ledtrådar. Till slut hittar Leo ett spår. En kvinna i Amsterdam har försvunnit på samma sätt och hennes sambo Albert tror inte att hon är död.

William vaknar upp i ett slott med mycket avancerade vaktsystem och framförallt avskildhet. Det är både britter, amerikaner och belgare som driver stället. Den andra fången heter Janine och är arkeolog från Amsterdam. När William får reda på uppdraget så blir han perplex och har svårt att sätta sig in i scenariot.

Så, alltså detta var inte riktigt min grej. Jag hänger inte riktigt med och dessutom verkar lösningen lite väl lätt. Jag vet inte men det är något som stör min läsning och kanske är det att jag inte riktigt är på för denna typ av böcker. Jag gillar visserligen Dan Brown men det är för att det är så mycket historia att jag går igång och blir liksom lite lycklig över kopplingarna. Här känns det mer jaha. Det är inget fel på boken. Vi är bara inte kompatibla med varandra.

Red Lights

En professor i psykologi och hennes assistent, en briljant fysiker, åker land och rike runt för att intervjua och diskutera med personer som upplever övernaturliga fenomen. De gör det för att avslöja personer som utger sig för att den äkta varan. Ur sin pension kommer Simon Silver och detta påverkar duon negativt. Silver är nämligen den som många tror är äkta.

Det är bra och faktiskt lite nerv i handlingen. Är det lite ironiskt att Weaver är med i en film där parapsykologi avslöjas. Jag tycker nog det lite grann.

Jaws - the revenge

Eller Jaws 4. Alltså nej, en gång tidigare har jag sett filmen och nu minns jag varför. Det är tur att det är fiktion för aldrig att något liknande skulle hända. Michael Caine, vad tänkte du på? Jag tror inte du blev adlad med denna film i åtanke. Hoppas jag.

Jaws 3

Alltså egentligen är det inget fel på handlingen. Det är liksom Jurassic park med hajar. Om mamma haj brydde sig så mycket om sin avkomma. Det är knappast dokumenterat. Men 3D snälla någon. Det stör mer än något annat. Speciellt när man ser att hajen är påklistrad på filmen. Alltså nej.

Nu tänker du, ja men det är klart att man ser det i HD. Det är sant men det var rätt tydligt redan när filmen kom. På 80-talet. Då är det inte bra filmat. Så, utan det skulle filmen vara helt okej. Lite som Jurassic Park möter Deep blue sea och det fungerar ju. Som sagt, kvalité är viktigt för upplevelsen. Tänk på det ni som älskar 3D.

Jaws 2

Att en stor haj dyker upp i havet är inte så svårt att förstå och då borde en annan haj komma. Större och lite mer aggressiv skulle jag säga. Samtidigt är detta en skräckfilm så vem engagerar sig i logik egentligen. Det är dock lite fulare haj och mer mekanisk haj.

Det är inte alltid uppföljare tänker på den första filmen men här är det åtminstone tidslinjen som stämmer. Jag skulle aldrig våga åka till Amity någonsin.