Dreams of My Father av Barack Obama

 

Ibland undrar jag om vissa böcker säljer för att de är skrivna av rätt person. Jag måste säga att jag gillar inte sättet Obama skriver. Efter att jag läste boken på svenska valde jag att läsa den på engelska en del och det är verkligen hans sätt att berätta som inte rullar väl med mig. 

Att åka till Kenya för att veta mer om sin familj känns rimligt när man inte växt upp med honom. Precis som de flesta amerikaner har Obama en konstig relation till sin far. Jag beundrar hans mamma och hennes familj som uppfostrade en pojke som nog inte räknades som rätt barn. Någonstans förstår jag att han vill förstå sin fars sida men som kvinna är jag mest imponerad av hans mamma alla dagar i veckan. Eleverna föredrog också fru Obama och det kanske säger en del om sättet att skriva. 

Ibland mår jag inte så bra av Therese Lindgren

 

Det har skrivits en del mörka böcker de senaste åren som handlat om unga människors ohälsa. Som lärare möter jag den varje dag. Ibland tänker jag att man måste ta sig igenom den också. Det är inte riktigt hälsosamt att alltid falla tillbaka på att man mår dåligt. Det låter hemskt men det finns variationer som gör att man måste vidare. 

Therese verkade utåt må bra men hade sina perioder av dåligt mående och det måste vara okej. Det måste också finnas ett sätt att hantera det också. Många gör inte det. När jag läste denna med en grupp elever valde vi ohälsa som tema. Jag fick besök av kuratorn för det var dumt av mig att behandla det. Dessutom vem var jag att tro att hälsosamt leverne kunde hjälpa ohälsa. Tja, tänkte jag, forskning. Det är inte den enda orsaken till att ohälsa dämpas men en viktig kompenent. 

Mina elever kände igen sig och tyckte vissa saker var konstiga. De är unga och vet inte riktigt än allt om livet och att saker kommer och går i skov. Man måste hitta det som är roligt och trevligt och som ger energi. Värd att läsa med elever om det går. Den har några år på nacken men den är ärlig. Det är viktigast. 

Samtal med mig själv av Nelson Mandela

Så, jag har läst lite biografier på sistone. Vi har läst sakprosa i skolan och eleverna tycker att detta var passande. Nelson Mandelas bok Samtal med mig själv handlar om hans liv och vissa konversationer som han kommer ihåg på olika sätt. Det är inte den lättaste boken att läsa. Delar av den består dialog och sedan kommer korta brevutdrag. Det är inte direkt så väldigt löpande text och även om jag tycker det är intressant tycker eleverna att det var väldigt svårt. Just detta med blandningen.

Kapitlen är mer som teman som hoppar i tid och liknande. Det gör att det kan skilja 25 år mellan vissa delar. Som sagt jag tycker den är intressant men för allt smör i Småland kan jag inte tänka mig att den här formen är framgångsrik. Det finns fler böcker om Mandela som är lättare att läsa.

The fighter

Jag förstår inte varför det är så intressant med boxning. Det är så intressant att denna biografiska film, som handlar om två bröder som boxas på olika tidpunkter och med olika utgångspunkter, uppmärksammades något otroligt mycket. Det hela är för mig ofattbart för den är liksom så tragisk att den är svår att se. Det är inte heller klockrent manus. Att Christian Bale gör bäst ifrån sig säger mer om honom än om filmen. Han är klart övertygande som lätt nedknarkad föredettning som inget vill än att det ska gå bra för hans bror. Medan Bale spelar lite äldre än han är. Han är två år äldre än jag och 2010 var ingen av oss 40 år. Mark Wahlberg är äldre än oss båda och ska spela yngre och här hade de kunnat kämpa för att hitta någon annan kille att spela lillebror. Just sayin'.

Det hela handlar om halvbröderna Micky och Dicky som boxas. Dicky är numera tränare för sin bror men det går inget vidare. Han knarkar och har sig och en dag arresteras han och döms till fängelse. Micky träffar en söt tjej som får honom att bryta med familjen och han börjar boxas. Det visar sig att Dicky är viktig och för att lyckas måste alla komma överens.

I filmen ska HBO göra en dokumentär om  Dicky. De ljuger sig blåa över den och jag ska ärligt säga att den dokumentären är nog bättre än den här filmen. Den blev nominerad till oscargalan och jag tror att det är för att de gillar boxningsfilmer, som är lite av den svages kamp mot de starka, och biografiska filmer. Jag undrar bara hur de tänkte. Bale vann en väl förtjänt staty för denna, kanske mest för att han pallade. Sju år tog det mig att se den. Det kunde ha gått sju till.

The Social Network

Enligt vad jag har förstått så var det svårt att få till slutet eftersom alla inblandade hade nått förhandlingens slut och fått pengar. Pengar ja, glöm inte att mycket alltid handlar om pengar. Det är också så att Mark Zuckerberg inte hade något med filmen att göra. Den är helt baserad andras uppfattning av händelsen. Det tycker jag är intressant. Zuckerberg vill inte ha något med filmen att göra och jag förstår honom.

Här framställs han som ganska otrevlig och de andra som små trevliga pojkar. Mmm, intressant. Det är klart att ingen av dem är helt skyldig eller helt oskyldig. I det hela verkar filmskaparna glömt att Zuckerberg faktiskt träffade sin nuvarande fru på Harvard och i samband med filmförloppet men det är liksom inte viktigt. För Zuckerberg framstår som en antisocial okänslig snubbe utan speciellt många vänner.

Filmen handlar om hur Facebook kom till och hur, enligt denna version, Zuckerberg lurade alla. Sanningen ligger nog i mitten. För här ligger min kritik. Kan du göra en biopic när personen lever och, dessutom inte pratar med dig. Mycket fokus ligger på Zuckerberg och de andra är trevliga om än lite pengaglada men alltid rakryggade och rara. Nja, det stör mig lite. Mina källkritiska ögon är hårda och jag har svårt att tro att män från väldigt privilegierade miljöer är så trevliga som de är. När hela Harvard blir imponerade av Zuckerberg tror jag att de andra blir lite sura.

Jag undrar vem studenterna på Harvard är mest imponerade av att träffa idag? Zuckerberg eller killarna som blev sexa i OS? Jag har mina aningar. För några år sedan tittade jag på Zuckerberg när han gjorde ett TED-talk. Egentligen är han som Steve Jobs eller Bill Gates. De är smarta och lite antisociala men det är liksom deras grej. Jag skulle säga att Jobs är lite läskigare än de andra två. And the nerd shall inherit the earth. Så har det väl blivit. Filmen är en Fincher+Sorkin-bebis och den fungerar men känns kanske lite ensidigt berättad.

Selma

Det finns en stad i Alabama som heter Selma. På sextiotalet förbjöds rätt många svarta amerikaner rösträtt just här. Det blev därför en viktig del i medborgarrörelsen under Martin Luther King Jr. Marschen från Selma till Montgomery är omtalad och visade sig vara det som behövdes. Tre gånger lämnade de Selma men bara en gång kom de fram. Det var inte bara svarta amerikaner från Alabama som gick utan människor av olika religion och etnicitet från hela USA gick med i marschen.

Hela sin karriär var King inspirerad av Gandhis kamp mot britter och icke-våld. Det är alltid intressant att se hur svårt det är för honom, och även för Gandhi, att hålla ordning på de största hetsporrarna. King har just fått Nobels fredspris och rider lite på den vågen när han tar sig an Alabamas rösträttsorganisation.

Filmen kräver historiekunskap för att man ska få ut mest av den. Den kan nog utanför USA vara lite väl seg. Jag sitter och lite fnissar åt valet av skådespelare. I fyra av de lite tyngre rollerna är det britter som spelar. King spelas av David Oyelowo som är född i Storbritannien men vars föräldrar kommer från Nigeria. Jag förstår valet för han är otroligt porträttlik och framförallt känns han trovärdig som den lugne pastorn med en dröm. Coretta King spelas också av en brittisk skådespelerska, vilket presidenten och guvernören också gör. En film om en amerikansk hjälte och halva truppen är britter.

Gandhi

Gandhi är mannen som enade ett land att fredligt protestera sin väg till frihet. Han föddes i Indien 1869 och mördades 1948 av en uttalad nationalistisk individ. Detta är en ganska trogen berättelse om Gandhis kamp. Han blir advokat men inser så småningom att det finns andra sätt att frigöra sig från Storbritannien. Han börjar sin kamp i Sydafrika. Det är lite tänkvärt eftersom Nelson Mandela alltid lyfte Gandhi som den individ som fick honom att tänka om.

Det är där som han bygger sitt första ashram och börjar leva ett enkelt liv. Gandhi uppmanade senare indierna att väva sina egna kläder och därför är spinnhjulet med på flaggan.

Det är en lång film och kanske idag lite väl seg. Attenborough verkar ha bestämt sig för att berätta allt och det blir liksom långsamt. Dessutom hade en voice over inte varit helt fel i denna produktion. Tja, intressant att veta mer om den tyste men smarte indiern som inte var duktig i skolan. Livet är inte en sak men nog lärde han sig på vägen.

Min fantastiska väninna av Elena Ferrante

När jag är klar med boken vet jag inte om titeln är ärligt eller ironiskt menad. Jag är inte så säker på att någon av flickorna tycker att den andra är fantastisk, snarare är det en vild tävling mellan de båda. Elena och Lila träffas i första klass men blir vänner något senare. Båda är smarta och duktiga i skolan. Elena upplever nog att Lila är duktigare. Det är gör alla och det är alltid samtal kring Lilas duktighet. Någonstans gnager det i Elena.

Det hela handlar om flickornas liv från första klass till de blir 16 år. De bor båda i Neapel och pratar napolitanska hemma. Italienska är för skolan och vid ett tillfälle säger Elena att allt det hon lär sig kan hon aldrig använda hemma eller med vännerna. Främst handlar det om att hitta sin plats. Elena tycker alltid om Lila men det gör få andra. Utom när hon blir vacker och tilldragande. Annars är hon alltid lite elak mot de flesta men inte mot Elena. Kanske är det den sidan som ingen annan ser som Elena tycker är fantastisk. Denna förmåga att diskutera och även inspirera är det som Elena älskar och som nog är ganska så reserverat för henne.

När Elena får möjligheten att studera blir det lite annorlunda. Det blir ett någorlunda skifte mellan dem men i världens ögon är Lila den stora vinnaren. Hon som blir vacker och som dessutom får pojkar. Elena ger sig ut i världen men tappar kontakten med sitt ursprung på ett helt annat sätt.

Jag slås av att jag irriterar mig på Elenas och resten av kvarterets dyrkan av Lila. Visst är hon imponerande men Elena är den som förändrar sig. Det är hon som reser och utmanar sig själv. Jag väntar på nästa bok. Uppläsningen av Odile Nunes var fantastisk och klart lyssningsvärd. En stor del av upplevelsen var faktiskt att lyssna på den. Snart är det september och då del två.

The Imitation Game

Enigma var tyskarnas megavapen under andra världskriget. De satt och knappade iväg meddelande som ingen kunde avkoda. Koden var för komplicerad. Därför fick några personer med stor kunskap i matematik och kryptografi uppgiften att knäcka koden. Alan Turing var en av dem. Han räknas idag som en av datavetenskapens första stora och det han gör med enigma var verkligen revolutionerande.

Det finns många saker som kan diskuteras i denna film. Förstå att det var olagligt att älska en människa av samma kön under så lång tid. Att det skulle ha påverkat Turings arbete har jag svårt att tro. Turing dömdes för det 1952 och valde kemisk kastrering som gjorde honom sjuk.

Välspelat med många bra skådespelare. Mark Strong är en av mina favoriter. Han är alltid bra och här är han skrämmande i sin roll som MI-6. Den som ser Game of Thrones vet vem Charles Dance är och att karln kan spela riktiga praktarslen. Så även här. Benedict Cumberbatch, ja, suck. Bra som alltid.

Farväl Bafana

När Nelson Mandela frigavs firade världen och i början av maj dog mannen som gav passivt motstånd ett nytt ansikte. Trots att han varit arg som ung blev han med åldern och med fångenskapen en lugn kämpe för frihet i ett land som styrdes av ett nazistiskt parti.

Detta handlar om Mandelas fångvaktare och förhållandet dem i emellan. Gregory kunde xhosa och fick därför den stora lyckan att censurera posten till terroristerna. Men eftersom han en gång haft en vän, Bafana, som var xhosa, hade Gregory ett annat sätt att se sin omvärld.

När jag såg filmen första gången tyckte jag att den var lite seg men den är intressant. Tempot är fortfarande segt men det går att överkomma. Jag måste säga att jag gillar Dennis Haysbert som försöker låta som Mandela och jag tycker han gör sin roll bra som den lugne man som insett att våld inte löser någons problem i Sydafrika.

Captain Phillips

Att det finns pirater i världen brukar förvåna mina elever. Kanske är det för att pirater är något som Johnny Depp spelar i något som är en historisk kostym som gör att man inte vet om detta. Detta är historien om Richard Phillips som togs av somaliska pirater för att rädda sin besättning. Han var deras gisslan i 5 dagar innan den amerikanska marinen kom i kontakt med skeppet. Det hade vid denna tidpunkt dött en del britter som blivit kidnappade.

Detta är verkligen Tom Hanks när han är som bäst. Jag köper att han är sjökapten och verkligen rädd för piraterna. Det är kanske lite segt till och från men aldrig tråkigt. En otroligt känslosam film med lågmält skådespeleri.

Ali

I'm the greatest. Float like a butterfly, sting like a bee. Välj citat av Ali. En av de allra största inom boxningen. Mannen som föddes som Cassius Clay men som konverterade till islam och kallade sig Muhammed Ali efter det. Detta är en film om hans väg till storhet och hur han fick boxas mot George Foreman.

Ali spelas av Will Smith och han gör det bra men det är en otacksam roll att spela. Varför? För att Ali är knappast en sympatisk man enligt mig. Jag kan inte förstå hans storhet och det har inget med regissören att göra. Jag förstår bara inte varför han inte slutade när han kunde och han kunde väl vara lite trevligare mot kvinnor, eller? Nja, jag vet inte jag. Det är väl en okej film. Jag sitter mest och funderar över Jon Voights roll som är helt bisarr och varför amerikanska muslimer alltid, nästan, klär sig likadant på sextiotalet som idag. Träligt mode?