Downton Abbey

Det är så här att Storbritanniens kung och drottning, George V och Mary, åker på tur runt till adeln. Därför kommer ett brev till Earl Grantham om ett kungligt besök. Det är svårt att säga vilka som blir mest till sig. Kanske är det personal ändå. Tänk att få servera kungligheter. Huset börjar rengöras och städas och det ska vara parader och mat och gud vet vad. Fast det visar sig att med kung och drottning följer också personal. Personal som tar över kök, rum och servering.

Det gör inte personalen glad och ett litet uppror sker. Samtidigt försöker familjen göra sitt bästa för att få till ett bra besök. Farmor försöker få till ett bra arv, Mary ängslas över själva planeringen, Edith är sig själv och Tom blir lätt uppvaktad av en major som är mycket intresserad i det republikanska Irland. Sedan är det fina klänningar och vackra platser samt lite dans.

Jag tyckte mycket om serien som helhet även om vissa saker hade kunnat skrivits lite annorlunda. Edith är onödigt gnällig t.ex. och Mary är en sådan bitch ibland att hennes farmor måste känna sig nöjd. Jag tycker mycket om filmen också och framförallt är Hugh Bonneville samt Maggie Smith de som står för lite komik. Det gör även vissa i personalen som jag faktiskt inte kan namnet på.

Nu tror jag att den här hade gjort sig bäst som en miniserie i tre delar. Då hade man kunnat haft en liten introduktion för jag kom inte ihåg allt. Serien slutade 2015 och ja, det var ju ett tag sedan. Men har du sett Downton Abbey är filmen en riktig njutning.

Christmas Eve

På dagen innan julafton råkar hela New York ut för ett elavbrott och det är premissen för filmen. I ett antal hissar runt om i staden fastnar några människor. En grupp som är på väg ut sitter i en hiss, en kille och en tjej som ska hem i en annan, en orkester i en tredje, en kirugteam och deras patient i en fjärde, i en femte hiss sitter två män där den ene har sparkat den andre. Ensam sitter en fastighetsmäklare och fryser. Sedan får vi följa deras tankar under dessa ganska långa timmar för staden kommer i gång igen sent på julaftonsmorgon.

Jag tycker att filmen är så där. Det finns vissa scener som är helt underbara medan andra lämnar en fadd smak. Speciellt den där scenen där en kvinna blir fotograferade mot sin vilja. Inte känns det så bra men inte heller så dåligt.

Sierra Burgess is a Loser

Jag är liksom lite kluven till den här filmen. Å ena sidan är jag nöjd att flickor i lite större storlekar får ta plats, å andra sidan är hennes beteende inte alltid så vackert. Fast det är ju så vi är också. Vi, lite större tjejer, kan vara lika elaka som alla andra. Vi är inte alltid snälla för vi är människor och komplexa.

I alla fall är Sierra en vanlig high school-tjej. Hon är med i bandet, alltså det som spelar på matcher och liknande, och hon har få kompisar, och hon är lite pluggig, och hon börjar smsa med en kille som verkar trevlig. Allt går underbart tills dess att hon inser att han tror att hon är en annan tjej. En snygg, smal tjej som har allt. För att killen inte ska sluta bestämmer sig tjejerna för två saker. 1. Veronica ska låtsas vara sig själv men låta som Sierra. 2. Veronica får inte bli intresserad av Jamey. Jodå, Sierra ska hjälpa Veronica med läxor, för plugga är större tjejer bra på. Så de fortsätter att prata och så blir det dags att träffas på riktigt. Kanske är detta inte alltid så rätt.

Det är som sagt både ock med denna film. Den är otroligt fin vid vissa tillfällen medan andra är så hemska och lite stötande att jag blir trött. Någon gång här och där undrar jag hur de tänkt att det ska vara positivt för någon. Jag gillar att Jamey är lite ovanlig. Han gillar football och pratar om det med passion, ibland är han rar och när han träffar Veronica blir han som de flesta grabbar. Det är så alla är och det är fint med filmen. Annat är inte bara fint med filmen men den går att se och den handlar om att växa. En ganska bra ungdomsfilm.

Silver Linings Playbook

Det här är en udda film. Jag tror Jennifer Lawrence vann en Oscar för sin roll och jag förstår varför. Ofta dras skådespelare till karaktärer som är utsatta så även här. Pat kommer ut från ett mentalsjukhus efter att ha dömts till vård. Han slog ned sin frus älskare och de insåg att han är bipolär. Så han flyttar hem till mamma och pappa, ett villkor för att han ska bli frigiven. Pat är fortfarande något manisk i att få tillbaka sin fru och så småningom, när han träffar Tiffany, formar han en plan. Hon ska vara hans budbärare eftersom hon känner ex-frun genom sin syster. Tiffany däremot vill ha något tillbaka för detta. Hon vill dansa och Pat ska vara hennes partner. Det går han med på lite motvilligt.

Både Pat och Tiffany lider av psykisk ohälsa och det är riktigt jobbigt att ta sig igenom vissa delar av filmen. Ilska och dumhet är en sak men våld mot anhöriga, som händer, känns jobbigt att bevittna. Filmen är bra men det finns bättre i genren. Skådespelarna gör sitt bästa men jag inser att Lawrence skriker en hel del. Känns dock lite sunkigt att det skiljer ungefär 15 år mellan huvudkaraktärerna i verklighet och film. Den åldersskillnaden stör mig något faktiskt. Vet inte riktigt varför men det bara gör det. Kanske för att det i grund och botten handlar om mående och därför reagerar jag. Det är ingen film du ser för att mysa en fredag kväll. Den här ser du för att den säger dig något. På gott och på ont finns det något att lära sig. Som hur alla fjärrkontroller ska ligga för att rätt lag ska vinna fotboll. Kan vara nyttig kunskap.

Mamma Mia! Here we go again

Här någonstans kommer säkert någon tänka, ja men vilken lökig film. Fast den är inte det. Det är en mycket fin och rolig film. Det finns båda sorgliga, finstämda och roliga avsnitt. Det har gått fem år i filmen tror jag, 10 år i verkligheten. Sophie försöker nylansera sin mammas hotell på den grekiska ön. Sky, pojkvännen, är i New York för att lära sig hotellbranschen. Papporna kan inte riktigt komma, jo en av dem bor på ön men de andra jobbar. Mammans bästa vänner är på väg.

Parallellt med detta får vi se Donna som ung. Hur hon hittar sin väg till den grekiska ö som blev hennes och dotterns hem. Det flyter ihop väl. Är den lökig då? Jo, men ibland måste en se sådana filmer också. Dessutom en film baserad på ABBA:s musik och det finns både dur och moll i deras musikskatt. Det märks även här. Det är roligt att träffa den unga Donna och papporna. Sjunga är väl så där även om kvinnorna gör det bäst. Måste säga att alla gör sitt bästa där.

När jag gick och såg den var vi nästan full salong. En charmig film som egentligen inte utger sig för att vara något annat än charmig. Dessutom älskar jag Christine Baranski och Julie Walters. De är underbara och lagom crazy, så vill jag också bli om några år.

TV-serier som jag har sett klart

Jag har tittat på serier som legat och väntat på att bli klara.

En av dessa var Medium som jag känner har sina fördelar och nackdelar. En fördel är att det är spännande och en annorlunda tvist på hur brott kan lösas. En annan är en stark kvinna som bär serien tillsammans med sina barn. Det är faktiskt bra barnskådespelare i rollerna.

En av de största nackdelarna är Joe Dubois. Inte så att han är dåligt spelat för det är en bra tolkning. Problemet är att jag tycker så synd om honom. Han får stå tillbaka för sin fru så många gånger att det skär i hjärtat och efter sju år tänker en, men herregud låt mannen få förtur. Så kan det vara och det påverkar tittandet till och från.

En annan serie som är slut är The Mentalist. Det slutar med en halvsäsong och jag tror att det var mest för att tillfredsställa vissa fans ordentligt. Jag kände att den inte riktigt hängde med men helt okej. Det är verkligen en annorlunda serie likt Medium.

Den tredje är House. Jag började se serien för många år sedan men orkade inte med TV4 men köpte alla säsonger på DVD för ett tag sedan. Tradera äger på begagnade billiga serier förresten. Det är nog den serie som tagit Holmes/Watsons förhållande längst. Här pratar vi om djup vänskap. Till och med en vänskap som klarar av död, lögner och svek.

Den fjärde är White Collar som handlar om Neal som en gång blev släppt från fängelse för att hjälpa FBI. Han är en solochvårare med stora talanger och är en charmig sate. Det är en underbar serie som slutar så passande att jag blir lite rörd. Det är så en gör i en dramakomedi. Bra serie? Ja, charmig och lagom tung. Mozzie är en upplevelse för alla konspirationsteoretiker därute.

We bought a zoo

Benjamins fru har dött och han och barnen hanterar det inte alltid så bra. Därför tänker han sig att de ska flytta till ett nytt hus där mammans ande inte känns på samma sätt. Dottern Rosie hittar det perfekta huset. Det visar sig ligga mitt i en djurpark. Vill Benjamin äga huset får han djurparken också och måste sköta den. Så blir fallet och den ende som inte är nöjd är sonen Dylan. Detta köp gör att familjens sorgearbete ändras på många sätt.

Filmen är baserad på en sann historia och det finns faktiskt en familj som bor i en djurpark i Storbritannien. Det är faktiskt en mycket charmig film som passar alla. Rosie adopterar en hög påfågleungar. Dylan är inte så glad men lär känna en udda tjej. Se filmen med din familj för det är en riktig familjefilm som har något för alla.

Cherry

Aaron börjar college lite tidigare än andra. Han är lite försynt och smart. Samtidigt är han intresserad av att träffa tjejer. Eftersom han är duktig i fysik har han fått ett stipendium men han älskar också konst. Det är på konstkursen han träffar den mycket äldre studenten Linda och hennes dotter Beth. Detta är början på en konstig kärlekstriangel där Aaron trånar lätt efter Linda men också efter Beth.

Det är ganska långsamt berättat och det är inte komiskt utan drama är nog genren. Här är det verkligen svårt för Aaron att göra rätt och det är dessutom svårt för mor och dotter att göra rätt. Så jag tycker det är ganska så bra.

Meet Bill

Bill är en medelålders man som inte är så peppig att umgås med. Han smygäter och är lite allmänt tråkig. Han gillar inte sitt arbete och hans fru är bisarrt intresserad av ortens lokala nyhetsreporter. Nu ska Bills företag vara med på ett mentorskap och killen han har hand om är mycket intresserad av tjejer, knark och pengar.

Ja, jo, alltså. Det är ganska bra men jag grips inte av Bills medelålderskris. Jag har sett det förr och kanske också bättre förr. Helt okej men vill man se en man i medelåldern ha ångest är American Beauty ett bättre val.

Veronica Mars - the movie

Okej, så jag har skrivit om den tidigare. Okej, den är lika bra. Okej, så se den. Men se serien först.

New York, I love you

En episodfilm med kända skådespelare men jag hänger inte med. Det griper inte tag i mig och jag känner inget för det som flimrar förbi. Det blir episoder utan någon mening.

Breaking Bad

På Youtube finns en kanal som heter Honest Trailers. Om man är sugen att se på deras version av serien titta här. Så sann och så kul om man säger så.

Jag gillar serien för den visar upp en sådan desperat man som man inte trodde var möjlig. Eller jo, kanske lite. Att som nästintill döende i cancer med en lätt handikappad son och en höggravid hustru bestämma sig för att koka metamfetamin gör mig intresserad. Hur tänker man liksom? Att svågern är DEA gör ju saken nästan metaknäppt. Hur knäpp är man när släkten arbetar med att sätta dit snubbar som en själv? Bra fråga och den funderar jag lite på fortfarande.

Men den har sina svackor också. Som mycket dötid och många helgalna förklaringar till varför a och varför b. Dessutom verkar ingen riktigt fatta när Walter verkligen joins the dark side of the force. Han blir mer och mer skurk med tiden och jag tror det var därför som serien lades ned i rätt tid. Walter är en god bad guy eller i alla fall vill man att han ska vara det. Jag gillar Walter och tycker han försöker. Det som är lite hemskt är att han verkar inte fatta sin egen nedåtgående spiral.

Jag måste uppmana alla att se denna serie. Om inte bara för att kunna säga Bitch på ett mer övertygande sätt än innan.

Kalla fötter

Här talar vi om brittiskt drama och dessutom både tragiskt och roligt om människor som har svårt att hitta fram till varandra. Det är ju så ibland att det är svårt att bestämma sig och här hoppar man fram och tillbaka på olika sätt. Det är som alltid välspelat och intressant. Det är tre par man följer över tid och det är även i dessa par som diskussionen kring giftermål, barn och allt annat förs. Jag undrar ibland om man överdriver denna önskan att vara fri. Antagligen vill man ha barn och det är en förpliktelse i den bemärkelsen att man måste vårda och fostra barnet. Men oftast handlar det om att inte kunna ta det ansvaret fullt ut. Det är sorgligt att man måste visa det om och om igen.

Är detta en av mina favoriter? Nja, jag har andra men den är helt okej och man kan ju inte annat älska brittiskt drama när det är som bäst.

Holy rollers

Sam är en chassidisk jude som ska gifta sig. Men han har dåligt med pengar och han tar jobb som en drogkurir för att förtjäna den kvinna han vill gifta sig med. Senare så visar det sig att han gillar pengarna och jobbet ganska mycket. Få personer i hans närhet upplever samma sak dock.

Jag gillar Jesse Eisenberg. Han påminner om så många elever jag haft, lite gängliga och lite borta om man säger så. Det är verkligen inte det lättaste alla gånger att se så oskyldig ut så som han kan lyckas göra. En bra och definitivt annorlunda film.

The Darjeeling Limited

Okej, så jag fattar att Wes Anderson är en bra regissör men den här filmen är för skum. Det handlar om tre bröder på en resa till sin mamma som inte varit där så mycket. Orsaken till resan är att fadern just avlidit och de behöver sammansvetsas. De reser runt i Indien och det händer saker och sedan kommer jag inte ihåg så mycket mer. Det är lite för absurt. Så, nej, detta var nog en film jag inte tänker se igen.

Saige paints the sky

Detta är en liten gullig film om Saige som älskar konst och när skolan ska stänga ned bilden under ett år blir hon så ledsen. Med hjälp av sin mormor och sin vänner tänker hon ändra på det. Det är kul med lite annorlunda film ibland.

Everything must go

När jag hör Will Ferrell tänker jag på filmer där han överdriver en hel del. Ibland blir det bra och ibland blir det så mindre bra. Detta är inte en sådan film. Ferrell är nedtonad och faktiskt riktigt bra. Det kanske förvånar men han är seriös och det känns bra.

Nicholas får sparken av två orsaker. Den ena är att han är en alkoholist och den andra är att han är stämd för att ha sexuellt utnyttjat en medarbetare. Så  han åker hem där hans saker står ute på gräsmattan, huset är låst och frun är borta. Att Nicholas blir deprimerad förstår nog de flesta. Han sätter sig på sin gräsmatta, i sin fåtölj och dricker. Han dricker mycket. Under tiden blir han vän med Kenny, säljer av sina grejer, bråkar med den nya grannen och inser att frun nog vill skiljas.

Det är en bra film och den är positiv i sitt lilla mörker. Den är lite rolig i sitt mörker också. Det är en film som inte fått tillräckligt med uppmärksamhet och det är lite synd.

Wonder boys

Det är något visst med författare. Det har det väl alltid varit. Författare och musiker och kanske också regissörer är personer som sätter fantasin i brand. Eller kanske för att det är lite av en drog.

Grady är professor i litterärt skrivande och han skrev en gång en bok. Det har inte gått så bra sedan dess på den produktiva fronten. Men han har en duktig elev som heter James som är ganska speciell. Det hela utspelar sig under vinterns litterära fest på universitet.

Gradys fru har lämnat honom och hans älskarinna är gravid. James är deprimerad och skjuter en hund. Gradys förläggare flörtar med en tubaspelande transvestit och någon läser Gradys "lilla" bok. Det är med andra ord ett par hektiska dagar. Dessutom har Marilyn Monroe lite med det hela att göra.