För oss är natten ljus av Christoffer Holst

 

Familjen Brickman strandar i USA, eller New York närmare bestämt. De har varit på begravning men släkten har inte varit något som de varit i kontakt med. När de ska flyga hem blir det strejk och därför får de bo ett par dagar hos pappas syster. Hon har en lägenhet på Manhattan och det är ju tur. Oliver, yngst i familjen både njuter och lider. Lider för att han måste bo med sin helgalna familj och njuter för att han är i New York och i närheten av så mycket musikal.

Jag tycker om Holsts böcker. Han är lite smårolig och det är som att läsa en romantisk komedi från kanske 1990-talet. Charmig och ibland kommer pinsamhetskudden fram. Det går över men det är så rart och trevligt att jag rekommenderar alla att läsa den. 

Just Getting Started

Duke sköter ett ålderdomshem, eller retirement village, någonstans i Arizona. Han och hans polare har det ganska bra och de ja, gör sin grej. Det är liksom det som är problemet. Huvudkontoret skickar så här i jultid en kontrollant och ja, det är inte bra för Duke. Samtidigt kommer Leo och bosätter sig i grannskapet. Han är riktigt bra på att utmana Dukes roll som ledare. Duke försöker också skapa lite julstämning och någon försöker mörda honom. Vem har sagt att det är lätt att vara pensionär?

Jag tycker filmen är kul och jag skulle säga att det är en annorlunda julfilm. Värd sin tid och också att se Morgan Freeman lite annorlunda är totalt värt sin tid.

The Christmas Chronicles

Det är den första julen utan pappa. Pappa som omkommit på jobbet och Teddy och Katie tycker att julen är svår. Mamma jobbar mycket så de får ta hand om varandra. Genom en olyckshändelse visar det sig att jultomten landar i deras hem. De smyger sig ombord på hans släde och orsaker en olycka. Tomtens säck och renar försvinner och nu ska denna udda trio leta reda på allt. Det skulle fungera bättre om tomtens mössa fanns kvar men den är också borta med all magi.

Det är en ganska charmig julfilm för familjer. Den finns nog inte med svenskt tal men för de som kan läsa är det inga problem. Jag skulle inte säga att jag förvånas över hur mycket som ibland slängs ihop i en film. Lite våld, lite komik, lite sorg, lite klanteri och så finns en film. Det här är en stunds förströelse som ingen kommer att minnas speciellt länge. Kul med fru tomte.

Office Christmas Party

Josh Parker har just avslutat sin skilsmässa så där lagom till jul. Det är väl helt okej även om han är lite deppig över det. Företaget som Josh jobbar för, Zenotek, har bestämt sig för att göra sig av med de sämsta filialerna. Chicagokontoret, där Josh jobbar, och som drivs av ClayVanstone, son till grundaren, går inte bra. Det kommer Carol Vanstone för att berätta. Hon hotar med att säga upp 40 procent av personalen, sänka bonusar och avbryta den årliga julfesten. Clay och Josh undrar om de kan göra något och de lovar att få Walter Davis att välja dem som leverantör av serverar. Det går Carol med på. Davis är mer svårflörtad och när Clay lovar honom att kontoret är en underbar plats så blir det julfest. Den är allt annat än lugn.

Så här är inte mina fester på jobbet. Det är jag så glad för. Här är det vissa saker som är sådana klyschor att jag himlar med ögonen. Vad är det kopieringsapparater i filmer likt denna? Alltså så roliga är de inte, inte ens om du har druckit en del. Annars är det liksom inget nytt under solen om jag säger så. Behållningen med denna film är faktiskt Jennifer Aniston. Hon är verkligen bra på att spela riktiga bitchar. Kanske inte så konstigt om du sett Vänner, hon har tendenser för det, och jag älskar det. Det behövs kvinnor som är riktiga människor och som faktiskt inte alltid bara är snälla eller köper dumma snubbar. Sedan är jag lite knäpp för jag tycker att Jason Bateman och Jennifer Aniston borde göra mer film ihop för de är underbara i sitt käbblande. Så är det.

I'll be home for christmas

Jake Wilkinson går på college i Kalifornien men är från en liten stad i New York. Hans flickvän Allie går på samma college. Jake har inte varit hemma på julen sedan hans mor dog och fadern gifte om sig. Nu har han bytt sin biljett hem mot två till Cabo San Lucas men Allie vill åka hem. Pappan vill samma sak och lovar att om Jake är hemma kl. 18 på julafton ska Jake få pappans 1957 Porsche 356.

Så nu ska han hem men pengarna är slut, Allie åker med en annan kille och dessutom, som grädde på moset hamnar Jake i öknen. Nedgrävd och utklädd som tomte. Nu är det bara några dagar kvar till jul så det gäller att ta sig hela vägen för inga pengar alls.

Som sig bör i en film som denna är det en sedelärande historia och dessutom en roadtrip. Allt i ett skulle en kunna säga. Den är ganska bra trots sina 20 år på nacken. Det är lite komiskt och det räddar filmen. Som film är den ganska mysig och det vill en ju att en julfilm ska vara.

El Camino Christmas

I en håla någonstans i New Mexico eller Arizona händer det inte mycket. Eller jo, en av stadens amfetaminkokare har sprängt sig själv och polisen verkar inte ha en aning. Hit kommer Eric Norris för att hitta sin pappa. Mannen han hittar är inte fadern men de tar en drink och sedan ska Eric ta sig tillbaka till sitt motell. Han arresteras av polisen och misshandlad. Den yngre polisen släpper Eric under lite konstiga omständigheter. Det leder till en polisjakt och ett gisslantagande i spritaffär.

Detta är en konstig julkomedi eller tragedi, vilket du nu väljer. Den har inslag av båda. Filmen är välgjord och trots det mörka finns det vissa saker som är fina. Den är helt sevärd men här är det inga julsånger eller liknande men ändå lite julstämning på sitt sätt.

Deck the Halls

När Steve får en ny granne är det allt annat än lätt för honom. Den nye grannen Buddy tar nämligen över julfirandet i staden de bor i och det faller inte Steve i smaken. Julen är hans grej och varför tycker alla att Buddy är så väldigt trevlig? Så får Buddy för sig att hans hus ska ses från rymden och det blir en ljusshow som alla kommer att ha en åsikt om, speciellt Steve.

Det är en okej film men jag hade lite svårt att komma ihåg handlingen efteråt. Det är amerikanskt och såpigt och lite övertöntigt. Nja, vissa filmer är en smaksak, så även denna.

Zelda del 1&2 av Lina Neidestam

Jag verkar vara inne i en omläsningsfas och kom på att fantastiska Lina Neidestam kom med en ny Zelda i höstas. Då kände jag att jag ville läsa om dem. Mest för att jag kände att jag tycker om Zelda. Hon är skön vår unga feminist som ibland glömmer sin övertygelse. Hon som älskar vackra män men som inte vill låsa sig i ett förhållande. Zelda som vill göra något kulturellt och försöker vara unik i en värld där hela hennes generation vill vara unika. Hon bloggar, går på kulturskola och åker för att hitta sig själv på semester.

Jag gillar Zelda och det är svårt att inte göra det. Om du aldrig läst Zelda är det dags att börja. Precis som sin skapare har Zelda åldrats med tiden men är lika ologisk när det kommer till vissa saker. Det var trevligt att läsa om den.

CHiPs

Jag har aldrig sett serien som den här filmen är baserad på men troligtvis var den populär. Eller i alla fall så tyckte nog Dax Shepard, regissör och huvudrollsinnehavare, det när han var yngre. Serien handlade om poliser i Kaliforniens Highway Patrol och deras motorcyklistkår. Här arbetar Jon Baker, helt ny polis och satt på undantag, som innan han sökte till poliskåren tävlingskörde motorcrossförare. Det är något skumt inom CHP och därför får Poncherello, FBI-agent, i uppdrag att undersöka vad som är konstigt. Tur nog är hans partner inte inblandad.

Själva handlingen är det egentligen inte något fel på. Det är snarare så att det kanske inte alltid är klockrent med dialog och vad de pratar om. Jag är inte pryd men det behöver inte alltid handla så mycket om sex för att det ska vara komiskt. Två snubbar som hjälper varandra, lite snuskiga skämt. Lite stora bröst och badabing, så är vi där. Det känns som den här filmen lever i skuggan av stora amerikanska komedier som är likadana. Jag tänker Van Wilder och ev. alla andra collegefilmer som någonsin gjorts och har kultstatus. Inget fel på det men någon gång vore lite mer finess välkommet.

The night before

Den här är rolig! Så var omdömet från en kollega och jag tänkte varför inte. Varför måste jag fråga mig lite i efterhand. Jag tycker att filmen är okej men inte riktigt mer. Den är kanske okej rolig för en del men jag blir så arg. Det är alltid så mycket knark med i filmer där Seth Rogen har ett finger med i spelet.

Egentligen är det ganska sorgligt att en av killarna har detta som sin tradition för att hans föräldrar dog vid jul. Att Rogens fru i filmen tycker att han kan röka på lite innan barnet kommer gör mig förbannad. Har du annan humor än jag se den här. Hatar du att Hollywood försöker få oss att acceptera att magiska svampar som du snetänder på kan du ta lite kokain för att sedan fortsätta med något annat. Magplask.

Sing

Buster älskar teater. Det har han gjort ända sedan han som liten kille var där med sin pappa och hörde Nana Noodleman sjunga. Numera äger han en teater och tja, det går väl kanske inte superduperbra om vi säger så. Därför försvinner alla skådespelare och alla andra dagen innan musikalen ska sättas upp. Buster blir utom sig men får en plan. Han ska hålla en sångtävling, lite som idol, för vem som helst. Vinsten är 1000 dollar. Tror han i alla fall för hans assistent råkar lägga till två nollor. Då kommer det i alla fall massor deltagare.

Det är nu som Rosita, mamma till väldigt många små kultingar, Johnny, en gorilla som egentligen inte vill vara kriminell, Ash och Mike blir uttagna. En som missar sin chans är Meena, men hon hamnar bakom scen. Nu tänker Buster är saken biff. Eller vad en nu ska säga. För sjunga kan de och det är ju huvudsaken.

Den är ganska bra filmen men det är något som gnager. Kanske att det inte är något nytt och att det ibland blir lite sisådär. Jag har sett bättre tänker jag och hoppas att det blir mer nytänk i uppföljaren. Det är nämligen så att det kommer en tvåa. Rollerna är nog det jag tänker mest på. De har jag också sett förr. Det hade varit roligare med något nytt. På det igen om vi säger så.

Pastor Viveka och tanterna av Annette Haaland

Jag satt nästan 15 timmar i bil för ett tag sedan och vi bestämde oss för att lyssna på en ljudbok. Valet hamnade på Annette Haalands bok om frikyrkopastor Viveka som bor i Gamla Enskede. Där har hon en församling som är rätt stor men problemet är att den också är rätt ålderstigen. Problemet för tanterna är att Viveka vill införa nyheter i kyrkkaffet. Färre kakor och istället låta alla äta frukt. Det går bara inte för sig. I tantgruppen är det lite kamp om vilken kaka som är bäst och om Henry, en äldre man som tydligen är mycket tilldragande. Annars är det Åke som tjatar om kyrktaket. Abbe i den lokala bokhandeln som Viveka finner rätt intressant. Hemma är det make och barn som tar tid.

Så dör en av tanterna och det visar sig vara mord. Efter det radas dödsfallen på rad och Viveka känner sig hotad. Familjen åker på semester men hon stannar kvar. Det visar sig vara på gott och ont.

Åh, jag vet inte. Jag hade svårt för boken. Viveka är en sådan komplex figur på ett sätt som inte gör att jag blir intresserad. Vem som är mördaren fladdrar förbi och löser sig lätt. Jag kan nog säga att jag inte tänker läsa mer. Mitt sällskap kände samma sak. Det blir rörigt och mest verkar förvecklingarna bero på att ingen pratar med varandra och Vivekas fördomar. Jag tittade runt lite och jag är inte ensam om känslan. Det är både tummar upp och ned om denna bok. Det beror nog på vem du är som läsare skulle jag tro.

Rimligt lyckade ögonblick av Åsa Asptjärn

Emanuel Kent Sjögren ska börja gymnasiet och för första gången på länge ska han inte gå i samma klass som Tore. Inte ens på samma skola. Det blir en omställning för honom och eftersom Emanuel är som han är oroar han sig för allt. I sin nya klass möter Emanuel tre nya kompisar. De ingår i en basgrupp och ska hänga ihop i undervisningen. Dessa nya individer är Frank, Iggs och Kaisa. Frank är speciell och annorlunda och tar sig an Emanuel eller vad man nu kan säga. Iggs är en glad kille som gillar tractor pulling, men som står som Erika på klasslistan. Kaisa är den tjej som väcker känslor hos Emanuel.

Första året på gymnasiet bjuder på upp- och nedgångar. Det är väl så att Frank kanske inte alltid är snubben att hänga på men Emanuel är ju killen som liksom inte gör motstånd. Dessutom är det lätt att inte protestera när människor tror saker om en. På något sätt verkar Emanuel bara säga saker osammanhängande och göra saker på samma sätt. Detta leder till konsekvenser som inte är bra för honom.

Jag gillar Asptjärns böcker om Emanuel. De är roliga och lätta att skratta rakt ut åt. Även denna är rolig även om den ibland är rätt så pinsam. Emanuels mormors födelsedag är kanske den mest pinsamma och kändes lite väl onödig. Annars är Emanuel precis så neurotisk som tidigare och han verkar växa lite i alla fall. Jag saknar Tore men han dyker upp som en liten glad överraskning här och där. Emanuel behöver en Tore när en Frank är allt annat än stabil.

Disaster Movie

Det är tänkt som en parodi på varenda katastroffilm som någonsin gjorts och sedan några till. Ja, katastrof är det. Den är hemsk och jag tror inte jag skulle sett den om jag inte utmanat mig själv i filmtittande.

Fast times at Ridgemont High

Det här var startskottet på många karriärer där ute. Sean Penn spelar en nedknarkad surfare, Nicolas Cage är med på ett hörn, Jennifer Jason Leighs kanske första roll, Forest Whitaker och några andra som slog igenom stort.

Vi är på Ridgemont High School och i sann anda är det strul och bråk. Eller lite strul med tjejer eller killar, bråk med lärare. Det dricks, det knarkas, det trånas efter snygga tjejer. Det handlar om Brad och hans syster Stacy. Brad håller på att lämna high school och Stacy har just börjat. De vill båda leva livet. Däremellan möter de pojkvänner, flickvänner, vänner och lärare i en salig röra.

Jag tror jag har sett den här filmen tre gånger men blir inte klok på den. Den är som alla andra high school-filmer och inte riktigt bra. Kanske för att jag möter detta varje dag. Skillnaden mellan Sverige och USA är väldigt liten när det kommer till tonåringar. Kanske bara att våra spelar mindre amerikansk fotboll och lite mindre cheerleding.

Mall Cop 2

Paul Blart känner sig lite oönskad men när det är en säkerhetskonferens i Las Vegas åker han dit med sin dotter. Sedan barkar det helt åt helvete. Både med filmen och med handlingen. Det är inte bra och har en gradering på 5% på rotten tomatoes. Jag är chockad att den har så högt omdöme. 1 räcker väl. Se inte om du har några krav på logik.

Tillbaka till framtiden

Egentligen har inte denna film något med framtiden att göra. Eller så har den det. Marty McFly är en kille med ganska mycket otur. Han kommer sent och han får inte alltid som han vill. En kväll ska han hjälpa Doc med experiment som involverar lite plutonium och skumma snubbar i en folksvagnsbuss. Plutoniumet ska in i en DeLorean. Saker händer och Marty flyr i bilen.

Marty klarar sig men hamnar i 1955. Nu vill han inget hellre än att komma hem. Det är dock lättare sagt än gjort. För precis som 1985 växer inte plutonium på träd. Förutom det är ju det lite jobbigt med mamma och pappa som är precis som alla andra tonåringar.

30 år gammal är filmen fortfarande rätt roande och gullig. Sedan är ju tidsresor alltid värd sin tid. Fast det tycker kanske bara jag. 

Allt flyter

Konstsim är en konstig gren. Ja, jag vet, de tränar otroligt mycket men det känns i alla fall lite sådär konstigt. Det handlar visserligen om gymnastik i vatten skulle jag säga. Så, med de fördomarna tänkte jag nog aldrig se den här filmen. Eftersom jag däremot håller på att flytta och har packat ned det mesta blev det så att i min filmutmaning skulle jag se en svensk film. Detta var en av dem som fanns på min streamingtjänst.

Det finns ett svenskt manligt konstsimningslag i Sverige. De är ganska framgångsrika tydligen och har vunnit guld många gånger. Gruppen består av män över 40. Denna film är inspirerad av den gruppen. Det är ganska charmig film. Lite dumma saker, lite konstiga saker och lite roliga saker. Några är pinsamma men kanske är den finlandssvenske simmaren bäst med sin passion.

Blue Streak

Juveltjuven Logan Miles gömde sitt byte, en väldigt värdefull diamant, från en kupp på en byggarbetsplats strax innan han åkte fast. Efter att ha suttit av sitt tvååriga i fängelset är Logan nu på fri igen och på jakt efter diamanten. Byggnaden han gömde den i är nu färdigbyggd. Problemet är bara att det är en ny polisstation. Så för att få tag på diamanten blir han polis. Allt han vet om att vara polis lär han sig genom att kolla på programmen Cops. Trots sin kriminella bakgrund lyckas han lura sina poliskollegor.

Hade inte detta varit en filmutmaning hade jag nog aldrig sett denna. Det är inte bra och det är ibland så dumt att jag sitter med skämskudden. Hur kan filmer likt denna produceras? Polisen framställs som dummare än träspån. Det är tragiskt.

Pitch perfect

Beca börjar på college men vill helst inte gå. Hon vill bli musikproducent. Hennes pappa däremot vill att Beca ska interagera med andra på college. Så eftersom Beca sjunger rätt bra blir hon inbjuden till the Barden Bellas. Det är den kvinnliga a cappella-gruppen på universitetet. Deras högsta dröm är att vinna. Det är bara så att på samma universitet finns den bästa manliga gruppen i USA, the Treblemakers.

The Bellas kör på gamla koncept och publiken tröttnar på deras framträdanden. Det gör att gruppen blir lite splittrad samtidigt som Treblemakers uppvaktar tjejerna ganska så mycket. Att a cappella-scenen i USA verkar vara otroligt stor gör att killarna nästan dyrkas som rockstjärnor och tjejerna får höra allt annat än snälla saker.

Det är en riktigt bra musikfilm och det är bra framträdanden. Sedan måste kanske filmmakare i min ålder sluta sitta och tänka att The breakfast club är den bästa ungdomsfilm som gjorts. Alltså nej, knappast riktigt sant. Det kan jag lacka lite på. Tjejerna glänser och det är bra. För det behövs filmer med bra tjejer för tjejer.