Amerikansk jord av Jeanine Cummins

 

Någonstans läste jag att detta var en riktigt bra bok. Jag läste den väldigt långsamt. Det hade nog egentligen inte med någon annan än mig att göra. Den här boken läste och lyssnade jag på. Annars hade jag nog inte tagit mig igenom den. 

 Premissen för boken är att Lydia och sonen Luca måste fly från Acapulo. Hennes man och hela hennes familj är mördade. Detta för att maken, som var journalist, skrev ett reportage där ledaren för Los Jardineros hemligheter visades upp relativt publikt. Ledaren brukade komma till Lydia och prata böcker och poesi. 

Flykten går mot USA. Vart annars ska man? På vägen norrut stöter de på ganska många problem. Dels blir det svårt med pengar, dels följer en lönnmördare efter dem, dels möter de människor som flyr från minst lika hemska saker. 

Det jag tycker om med boken är att det inte riktigt tar fart. Jo, men kanske inte alltid på ett bra sätt. Många händelser radas upp och det känns lite mer som att det här ska med och det här ska med. Det tänker jag ibland är den här bokens största svaghet. Jag tycker man ska läsa den men det finns bättre böcker om samma ämne. 

Requiem på Dimön av Mariette Lindstein

 

När jag började läsa Mariette Lindsteins böcker för många år sedan hade jag faktiskt ingen aning om hennes bakgrund inom Scientologin. Idag är den vida känd och jag är glad att hon har lyckats skapa sig ett annat liv. Detta är säkert varför dessa böcker är mörka. 

Den här gången handlar det mindre om Sofia Baumann och mer om Julia Frisk. Det var kvinnan som Franz Oswald valde att rädda istället för sin son. Nu får Julia ett uppdrag att intervjua Oswald. Han har sagt att han bara pratar och förklarar sin idé för henne. Det kan sammanfattas med att det inte var Julia Frisks bästa tanke.

Det är spännande hur väl Lindstein beskriver narcissister. Oswald kan inte vara något annat. Lite känns det som när Schieke blev rumsren och intervjuades här och där. Ytan kan ändras men man vet aldrig riktigt. Trevlig läsning om du läst de föregående böckerna och tycker om premissen med sekter. 

Solsken och Parmesan av Christoffer Holst

 

Det är något speciellt att laga italiensk mat. Jag brukar tänka att fransmännen gör allt med linjaler och italienarna känner in rummet som Ernst skulle säga. Rasmus är en dansbandsstjärna vars storhetstid ligger bakom honom. Karriären är död och han blev dumpad för ett tag sedan. Hilda är en kock på förskola vars mest farliga är att ligga med sin gifte chef. De här bestämmer sig, frivilligt och kanske ofrivilligt, att åka på en matlagningskurs till Toscana. 

Så blir det inte för hotellet de skulle till brinner ned och istället kommer de till Roslagen. Gruppen som ska laga mat är allt annat än harmonisk alla dagar men god mat är aldrig fel. Trots att vinbesöket på en uppländska vinodlare kanske lämnar mycket åt fantasin. 

Jag läste boken och njöt. Det är en bagatell men böcker ska få en att må bra och Holst är bra på det. Han får mig att skratta och det tackar jag honom för. 

Brick Lane av Monica Ali

Jag läser en kurs i genusvetenskap och vi ska läsa den här boken som stöd för en tenta och jag måste bara önska mig själv lycka till med tentan först. Däremot blir jag inte klok på den här boken. Vem, om det ens finns en vem, var förläggaren som inte tryckte på knappen stanna? Jag tycker den är intressant men vad långrandig den kan bli. Vissa saker går över fort medan andra skrivs i detalj. Jag tänker på beskrivningen var sparpengarna finns. I en burk, i en tygbit, i en burk i en trasa längst in under diskbänken. Gnällig? Nej, jag blir bara trött på överdrivet beskrivande.

Boken är ändå intressant att läsa med genusvetenskapliga ögon och framförallt ur ett intersektionellt perspektiv. Nazneen kommer till London och ska bo där med sin man. Kvar i Bangladesh bor hennes syster. Det är ett arrangerat äktenskap och det märks att de inte riktigt är på samma sida av vad som förväntas av en man och en kvinna. Boken tar sig sedan vidare fram till det år som 11 september sker och under alla år är det spänt läge hemmavid. Döttrarna hålls hårt men är mer anpassade till den brittiska kulturen. Nazneen hittar tröst i religion och en yngre man. Det är ett tvärsnitt av Brick Lane-livet men ur ögonen på en kvinna. Med jämna mellanrum skriver systern brev.

Som sagt är jag kluven till boken. Den är lång och mycket har hänt sedan 2003. Samtidigt är hatet mot muslimer större idag än då. Det finns många lager att fundera över. Som skönlitterär bok är det dock inte en extrem höjdare.

Snöfall över Strandcaféet av Lucy Diamond

Det är väl konstigt att läsa en bok om julen efter jul men ibland blir det så. Det är liksom lite så det blir ibland. När boken börjar har det gått några månader sedan Evie och Ed blev ihop och deras första jul firas med vänner, bröder och Evies föräldrar. Kanske inte som Evie planerat det men mysigt ändå. Sedan går det ett år och det blir jul igen. Sommaren gick bra och även om hösten varit svår ser Evie fram mot julen. Lite i alla fall. Hennes syster Ruth ska komma med barnen och det är kul. Dessvärre ska Ed vara i London med sin mamma då hans pappa just dött. Inte Evies dröm men det blir ändå bra. På julmorgonen sker många överraskningar.

Det är lättsmält men Evie kan störa mig lite ibland. Det är hennes sätt att göra saker som gäller och får hon inte som hon vill blir hon rätt barnslig. En och annan sväng i handlingen krävs innan Evie förstår att andra kan ha en annan syn än hon. Det som egentligen stör mig mest är att det hoppar så. Först är det jul med syskon, vänner och föräldrar. Sedan är det jul med syskon och föräldrar utan att första julen avhandlats ordentligt. Dessutom är de inte med i bilden längre. Jul två kommer och går och hej då Ruth med barn. Så kommer nya karaktärer och då är det augusti. Det tror jag är mitt största aber med boken. Hoppandet och framförallt liksom episodhandlingen. Visst det handlar om Evie men lite mer kommunitet hade varit bra. Boken är lättsam och trevlig men jag tror inte att Diamond är favorit. Jag ska återgå till Jenny Colgan.

Strandcafeet av Lucy Diamond

När Evies moster dör ganska hastigt blir Evie ägare till strandcaféet. Det ligger Cornwall och mycket fint vid stranden i en mycket liten by. Först är hon ganska så motstridig. Lämna Oxford och pojkvännen och Saul, pojkvännens lille son som hon älskar så mycket. Men caféet går inte bra och det är strul. Det hela slutar med att pojkvännen gör slut och Evie bosätter sig i mosterns lägenhet och tar hand om caféet. Det är allt annat än lätt. Mest för att många är ganska skeptiska och personalen är rent utsagt dåliga. Med tiden tar det sig och Evie anställer en ny kock. Ed heter han och är helt fantastisk, och två nya servitriser och en bagare som faktiskt kan göra goda saker.

Jag måste säga att jag både tycker om och inte tycker om den här boken. Den är avkopplande och trevlig. Jag behöver inte tänka så mycket och maten låter gott. Undrar om det är en poäng med att det lagas så mycket mat i feel good-romaner. För att mat är tröst och känsla. Eller så är det bara lätt att skriva om. Lucy Dillon älskar ju hundar så varför inte variera sig. Jag skulle lätt köra på bibliotek. Det eller kanske en bokhandel. Böcker i alla fall känns som en schysst miljö.

Personporträtten är ganska så typiska. De har funnits i de flesta romaner sedan urminnestider men alla är inte smickrande. Jag har lite svårt för Evies karaktär. De flesta gånger är det helt okej men ibland går jag igång. Som storasyster blir jag trött på att vi allt framställs som så ordningsamma och duktiga. Ibland vill vi kanske vara vilda vi med. Evie är den vilda lilla systern som får göra som hon vill även om hon lider av det. Skriv tvärtemot då, kanske kunde det vara en nyhet.

Årets sista bok var i alla fall trevlig och underbart avkopplande. Jag rekommenderar den till de flesta som vill läsa något lättsamt och lite trevligt.

11 nätter före jul av Anna Fredriksson

Det finns alltid ett visst konstigt vemod i Anna Fredrikssons böcker. Varför vet jag inte men det känns alltid så. Kanske är det den svenska folksjälen fångad i hennes böcker. Jag tycker i alla fall om det men mitt största är att få pratar med varandra. Eller om de pratar så inte om rätt saker. Eller vad jag nu ska säga. Det är väl en del i konceptet. Jag vet inte riktigt om hennes böcker är feelgood. En del säger så men jag tänker mer vemod i rätt tappning. Ungefär som att det alltid finns ett stråk av vemod i ABBA:s låtar.

Erika och David har varit gifta länge. De har nog tröttnat lite på varandra. Erika tycker att David bara bryr sig om jobbet och till viss del är det sant. Han har fått ett nytt jobb och det behövs lite arbete för att bevisa att han är bra. Erika blir så trött att hon loggar in på en relationssajt och spyr ur sig allt om sin man. David söker runt på siten för research till sin artikel. När han ser sin frus inlägg blir han mörkrädd. Han trodde allt var bra. Därför börjar han prata med Erika som Rudolf och Erika, ja, hon blir lite förtjust i den smarte mannen som pratar med henne. Samtidigt som hon stör sig på allt hennes man gör.

Det är en lång radda händelser som följer på varandra och det är välskrivet. Erika stör jag mig på rätt ordentligt. Hon påminner om alla mina kompisar, ni vet vilka ni är, som går upp i barnen och kan inte förstå hur maken inte gör det. Maken gör ofta det men inte på samma sätt och det gills det inte. Jag har inte barn men kan bli så trött ibland. Inte behöver barn att deras föräldrar går på alla luciatåg eller allt annat som görs i skolan. Mina gjorde inte det och jag blev folk. Man behöver inte älska sina barns uppträdanden bara för att det är ens barn. Det gjorde inte mina föräldrar alla gånger. Även här blir jag trött. Erika är den bättre föräldern och David, tja, är inte riktigt okej i hennes värld. Boken är bra och fungerar som julbok men tänk på att Fredriksson är en författare som kräver sin läsare. Det är inte alltid en håller med henne nämligen.

The Return of Hjärtans Fröjd av Per Nilsson

När jag läste första boken tänkte jag att bok två för följa med. Så blev det. Här är pojken tillbaka men han är numera lite mer vuxen och hans lillasyster Hanna spelar en större roll. Han träffar en annan flicka som heter Amina. Hanna tycker mycket om Amina. När Ann-Katrin, Hjärtans fröjd, dyker upp igen återkommer lite av denna nyfikenhet på henne. Det visar sig att pojken har mycket kvar att reda ut för sig själv.

Det är ibland konstigt att läsa en bok om någon som är som en trettioåring men går på gymnasiet. Mycket av resonemanget känns lite väl vuxet. Nu är jag där igen. Jag har svårt för de senaste böckerna av Nilsson jag läst. De blir bara lite sådär halvdana för mig och jag ids inte ens lägga krut på att minnas dem. Den här tänker jag inte heller läsa med mina elever. Någonstans märks det att boken är några år. Så klassisk är den faktiskt inte som många i min omgivning gärna påstår.

Sjutton av Per Nilsson

En pojke ligger i en sjukhussäng och bredvid honom sitter hans pappa. Det är en fin bild om det inte vore för att det är första gången på flera år som pappan ser sin son. När pojken ligger där börjar pappan berätta om sitt liv. Hur han var som ung och hur det blev. Sedan kommer en flicka som är intresserad av pojken och hon börjar också lyssna. Slutligen kommer mamman och berättar sin berättelse. Jonatan ligger alltjämt medvetslös.

Jag blev rekommenderad denna av en kollega som tyckte att vi kunde läsa den i svenska. Dock ryggar jag rätt rejält för jag vägrar att läsa en roman som har en ganska sorglig syn på kvinnor. Det finns ett hårt och lite otrevligt drag från föräldrarna som först och främst är fokus i denna berättelse och deras sätt att prata till en sjuttonårig flicka. Inte för att det inte går att prata med unga på olika sätt men det känns lite konstigt. Boken är från 2004 och mycket har hänt sedan dess. Den passade inte mig men är välskriven. Vissa böcker åldras dåligt.

Väntar tills natten kommer av Christoffer Holst

Lukas och Sam har varit ihop i ett år men nu ska de tillbringa sommaren tillsammans. I en fiskestuga vid Vänern. De får hyra det ganska billigt om de renoverar lite och det passar dem utmärkt. Sam jobbar på ett museum i närheten men Lukas ska läsa en fotograferingskurs och sedan är han hemma hela dagarna. Det är så det känns för honom. Sam jobbar hela tiden och Lukas är ensam. Han besöker campingen i närheten som drivs av mor och dotter. Tiden går och det blir lite ensamt för en kille som är från Stockholm.

När Lukas en dag hittar en dagbok blir han lite som besatt. Mannen i boken dog för länge sedan och är släkt med kvinnorna på campingen. Han försvann i Vänern tror man. Med tiden börjar Lukas uppleva konstiga saker och han blir mer och mer rädd för att vara ensam.

Att skriva en bok som påminner om en amerikansk skräckfilm är en bedrift tycker jag. Det är något som Holst lyckas med ganska bra. Stämningen som alltid finns i amerikanska skräckfilmer är förekommande härmed och vi vaggas in i både det ena och det andra känslan. Jag ska ärligt säga att det var svårt att komma in i berättelsen till att börja med men sedan tog den sig. De sista sidorna var väldigt spännande.

Det är en bedrift att skriva litteratur för unga vuxna men jag tycker att den är riktigt bra och faktiskt minst lika läsvärd om du är äldre. Önskar att jag kunde läsa den på jobbet men jag har två svensklärarkollegor som inte läser denna typ av trams. Synd för ibland är trams riktigt bra.

Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo

Det här är boken om Alicia som bestämmer sig för att hoppa av gymnasiet. Hon är så innerligt trött på det och hennes kompis Fanny fattar ingenting. Inte mamma och pappa heller. De blir lite förtvivlade och mormor, bästa mormor i världen, är faktiskt också ganska skeptisk. Fast Alicia får ju jobb på ett café. Det är allt bra skumt men det ger pengar och det är där som Alicia möter Isak. Han fikar där ganska ofta och han är underbar och något äldre. Men vad gör det.

Alicia är en ganska typisk tjej. Jag känner så väl igen henne. Inte behöver jag en utbildning för jag är helt otroligt bra på det jag gör. Sedan finns det något otroligt naivt över henne också. Det kanske en ungdom märker men jag reagerar ganska ofta på detta och så får det vara. Svårt att sätta fingret på men det är väl gymnasieläraren i mig som känner igen kaxigheten som egentligen är en liten tjej som inte förstår sin omvärld.

Det här är min största kritik mot boken. Alicia verkar ha noll empati för andra. Inte sina kompisar, arbetskamrater, föräldrar eller något. Visst hon älskar mormor och sin bror men empati är inte samma sak. Att människor kan påverkas av henne verkar gå Alicia förbi. Nu är jag hård men det gör boken ganska svår att läsa som undervisningsbok. Jag hade tänkt använda denna men just Alicias lite oförmåga att inte alltid relatera till andra är en svaghet och det är inte vad jag vill med min undervisning.

Är boken bra då? Ja, om du gillar Bjärbos humor för det är ett måste. Jag gillar hennes humor och tycker att boken är bra. Vissa delar är pinsamma men så är livet. Jag lyssnade på den och det fungerade bra. En bra läsning av en bra svensk författare som skriver för unga vuxna men inte för mina elever dessvärre.

Som stjärnor i natten av Jennifer Niven

Theodore Finch, Freak eller vad du nu vill kalla honom, är speciell. Det tycker alla i skolan och många skyr honom som pesten. Violet Markey är egentligen ganska populär men sedan hennes systers dödsolycka är de flesta lite försiktiga runt henne. De båda möts i skolans klocktorn en dag när båda funderar på att ta livet av sig. Så räddar Finch Violet. Han får henne att se ut som en hjälte när det egentligen var tvärtom. Finch finner henne intressant och när deras geografilärare ger ut sin åk-till-olika-utsiktsplatser-och-skriv-om-dem-uppgift blir de gruppkamrater. Det är inte riktigt vad Violet drömmer om. Sedan olyckan åker hon inte bil men Finch kan inte låta bli att pusha henne. Detta samarbete är bra för dem båda.

Detta är en väldigt fin bok och den tog hårt på mig. Finch är bipolär och jag har en gång levt med en bipolär man. Det finns så mycket hos Finch jag känner igen och så mycket som jag levt med. Boken är viktig för ungdomar då den handlar om psykisk ohälsa och dessutom på ett realistiskt sätt. Det går inte lätt och det är inte ett lyckligt slut men det känns trovärdigt.

Vi har läst den här i svenska och engelska och faktiskt är det en fördel. De får med sig olika saker och vi har tematiserat psykisk ohälsa. Jag tänkte att jag ska läsa andra saklitterära böcker om detta. En vet aldrig vad som händer när en utvecklar sin undervisning. Bra läsning som jag rekommenderar till vuxna också.

The Hate U Give av Angie Thomas

Den här boken gör mig så kluven att jag inte vet till mig. Jag läste den med mina elever i åtanke och det kan jag säga var inte en lätt läsning. Det här är ett viktigt ämne men om ens elever bor i små orter någonstans ute i obygden och har en kulturell referens som är relativt smal är detta svårt och tung läsning. Jag vet att litteratur ska utmana men den här boken skulle bara förvirra. Sedan är språket inte något jag hoppar upp och ned av. Visst, det ska vara så här men nej inte för min undervisning. Det får bli en annan bok i svenskan.

Boken handlar om ett mord på en ung pojke i en förort. Han antas vara en gängmedlem och då är det väl mer okej. Kahlil blir mördad av en polis och hans vän Starr är vittne till mordet. Ja, mord ja för det är ganska känsligt och snart blir det bråk för polisen är vit och det är inte Kahlil. Starr och hennes två bröder går på en annan skola där de flesta är vita. Pappan är en före detta gängmedlem och hennes morbror är polis. Hennes pojkvän är vit och hon är arg. Det är med andra ord mycket som händer. Det mest konstiga med den här boken är referenser till Fresh Prince in Bel Air, vilket får mig att undra när det är men med mobiler tror jag närmare nutid än 90-talet.

Här kommer min kritik. Det är väldigt amerikanskt i sina kulturella referenser vilket kräver en hel del kännedom. Konstigt vore det annars men svårläst. Tumblr har jag turen att känna till lite om annars hade jag varit helt borta. Detta gör också boken ganska svårläst utifrån detta. Fast smaken är ju som sagt delad. Jag tycker ämnet är viktigt och känslan i boken är ibland svår. Någonstans hade jag velat tyckt om den mer än vad jag gör. Jag är glad att jag läst den men den var inte så bra som alla tycker den är känner jag. Kanske behöver en ibland läsa utifrån andra ögon och mina elevers ögon är inte alltid lätta att läsa utifrån.

Risk för regn av Anna Fredriksson

Lena och Staffan träffades ganska nyligen och nu ska de åka runt och träffa barnen. Alltså varandras barn. Först ut är Staffans dotter som bor i ett perfekt hus, med perfekta barn och man och inte ett hårstrå fel. Men Staffans olater visar sig. Lena blir förvirrad över en man som tror på spöken. Sedan är det dags för Lenas två söner som bor ihop. Där är det inte någon vidare ordning och Lena skäms och det går inte så bra. Sist ut är Lenas dotter som överraskar sin mamma två gånger.

Resan är en inre och yttre resa för framförallt Lena. Det är hennes synvinkel vi får följa igenom förhållandets resa och kanske är det en liten nackdel. Den här boken hade nog mått bra av få veta vad Staffan faktiskt tycker. Som alltid när familjer ska slås ihop så är det inte smärtfritt. Kanske är båda föräldrarna lite partiska gällande sina barn och deras bild rasar något under denna resa.

Det är en bra om än något pinsam bok ibland. Mycket sker på lite tid och jag måste säga att det kanske hade varit bra om barn och föräldrar pratat med innan. Fast det ska nog vara pinsamt men att gå och lyssna på den här boken bland folk var lite svårt vid tillfällen om jag säger så. En kort och intressant läsning.

Fiendens fiende av Jan Guillou

Hamilton befinner sig i en liten kris. Är det detta han vill göra? Alltså han är bra på det men nu när han under utredning och egentligen inte får göra något är det svårare att se poängen med arbetet. Detta trots att det varit bra ett tag. Han har träffat Eva-Britt, en polis som han finner intressant, men kanske inte riktigt. En internutredning tar längre tid än väntat och Hamilton bestämmer sig för att utföra det uppdrag som Sveriges utrikesdepartement ger honom. Det är ett observationsuppdrag där poängen är att sitta och titta på den gisslan som tagits i Libanon. Observationen går sådär men gisslan får komma hem. Han blir placerad i Moskva för att bekräfta att Stig Sandström finns där. Det går också sådär, för Sandström.

Det är en ganska händelserik bok. Hamilton blir så småningom föremål för en politisk utfrågning och jag måste säga att det är som en liten tidsresa till 1980-talet. Fast det känns som om den här tidens Sovjet är lättare att hantera än Ryssland idag. Det är en ganska bra bok och mycket känns igen från miniserien med samma namn. God läsning eller lyssning som det var i mitt fall. Thomas Bolme läser med den äran men han är verkligen en trevlig röst och kanske trevligare än vad Hamilton ibland förtjänar.

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med av Johanna Nilsson

Bara titeln får det att knorra i magen. Jag har lite svårt med självmord. Det har hänt saker i mitt liv som gör att det kan vara otroligt svårt att läsa om det. Eller tanken om det. Eller fascinationen om det. Det händer allt oftare att ungdomslitteratur handlar om psykisk ohälsa.

Ikaros skickar mejl till sju personer och de två som reagerar starkast är Emil och Karim. För Emil handlar det om att rädda Ikaros, vem det nu än må vara. För Karim handlar det om att få följa med. Allt eftersom dagarna tickar på ges fler och fler ledtrådar. Tydligen bor Ikaros någonstans i Stockholm. Emil bor numera i Falun men reser dit där alla andra är. Alla som Ikaros kontaktat försöker först hålla kontakten för att sedan en och en droppa av. Emil och Karim kan inte särskilja sitt liv från Ikaros och båda lämnar sina hem för att leta reda på denna okända person.

Det finns något så tragiskt över Ikaros liv men framförallt över Emil och Karim. Båda två blir nästan maniska i sitt letande och nästan på ett sätt som gör dem minst lika utsatta. Det handlar ju om det hela boken, utsatthet. Psykisk ohälsa är också i fokus en del. Jag gillar Johanna Nilsson men hon får mig alltid att känna så mycket att jag ibland blir trött. Inte på henne men på känslan jag får. Detta är en bra bok men den kräver sin läsare. Den fungerar nog bäst på gymnasiet och jag ska läsa den med mina ettor. Vi får se hur det går.

Björnstad av Fredrik Backman

Åh, vad jag är kluven till den här boken. Visst, den säger något viktigt om vår samtid, om lagmentalitet, om män, om unga pojkar, om små samhällen, om så mycket. Den säger också ganska mycket om författaren. Här är mitt stora aber med boken och som gjorde att det tog länge att läsa, den allvetande lite mästrande berättarrösten som gör mig galen. Jag gillar inte böcker där vi får veta att det kommer att ske något men vi får vänta. Jo, visst berättaren vet, men inte än, vänta lite. Först ska vi gå runt och prata om annat.

Jag tycker att grundstoryn är bra. En liten ort någonstans i norra Sverige där hockey och bruket är viktiga. Jakt är knappt nämnt men jag gissar att det finns en viss förkärlek för detta. I alla fall förekommer jaktgevär. Det är ungdomslaget som är ortens stora hopp just nu. Det är kring detta lag som handlingen roterar. Det är unga män som fostras i en manlig, negativ kultur med råa skämt och en hemsk syn på kvinnor. Det är också en berättelse om föräldrar som står helt handfallna och om unga flickor som får ta för mycket ansvar.

Det är en väldigt populär och omtyckt bok. Jag tycker mycket om delar av den här boken medan andra stör mig för mycket. Det finns en bok två och ska komma en bok tre och jag tänker nog inte läsa dessa. Faktiskt insåg jag att jag irriterar mig för mycket på Backmans sätt att skriva. Det är därför Britt-Marie aldrig lästes och jag måste sluta hänga på hypen ibland. Jag är inte säker på att andra kommer att hålla med mig men vem orkar bry sig. Jag reagerade ganska så negativt på bokens utformning och dessutom kanske den hade behövts redigerats lite. Nja, this is not the way my boat floats. Jag ska läsa annat.

Begynnelse av Dan Brown

Begynnelse är den femte boken om Robert Langdon. Denna gången är han inbjuden till en föreläsning av en före detta student och numera god vän, Edmond Kirsch, på Guggenheim i Bilbao, Spanien. Det börjar bra men så mitt i presentationen mördas Kirsch. Det alldeles innan han ska förklara människans ursprung, religion och allt som har med vår skapelse att göra. Langdon och Ambra Vidal, intendent och förlovad med Spaniens kronprins, ger sig av tillsammans för att lista ut vad det var som Kirsch skulle berätta för världen och faktiskt publicera det.

Det skulle vara en lätt sak om inte den kungliga livvakten är övertygad om att Langdon har kidnappat Vidal och ev. mördat Kirsch. Flykten tar dem från Bilbao till Barcelona. Där har Kirsch bott och det visar sig att han har varit i kontakt med biskopen i Sagrada Família, katedralen i Barcelona. Till deras hjälp har de också den artificiella intelligens som Kirsch skapat. Kirsch dröm är att förklara människans ursprung och kanske få religion och vetenskap att förstå varandra.

Så, jag är inte helt såld på den här boken. Troligtvis har det att göra med att det handlar om diskussionen mellan religion och vetenskap och jag har tillbringat flera timmar de senaste åren med att läsa in mig på detta. I den nya kursen religion på gymnasiet är det ett eget kunskapskrav och det gäller ha kunskap om det. Religion och vetenskap samt vårt ursprung är knepigt och kräver mycken kunskap. Det är här som boken kommer in. Den har en viss amerikansk kontext gällande just religion och vetenskap och jag känner att jag inte vill läsa detta. Jag har läst så mycket om det att jag irriterar mig lite på Brown. Därför tog det lång tid att läsa boken. Jag påbörjade den samtidigt som jag började undervisa detta moment i några klasser. Kanske var det ett misstag.

Jag gillar Dan Browns böcker men den här, i likhet med Den förlorade symbolen, lite trög och svår att ta sig igenom av den orsaken. Trots det är det okej läsning med en hel del spänning. Browns vanligaste signatur är korta kapitel men här tror jag att han faktiskt skrivit några längre både här och där.

Sånger i skymningen av Camilla Davidsson

 I alla fall i den sista delen om Emma försöker hon göra om Caminon men det blir inte samma sak. När hon väl är där går hon fort och fel. Hon rusar igenom vandringen och mår dåligt. Hon får ett telefonsamtal från Sverige om sin sjuka mamma och åker hem. Hon återknyter kontakten med Olle igen men den här gången vill hon mer av honom.

Det är en bra avslutning på serien men precis som i förra boken känns det som om allt bara hopar sig över Emma. Hon gör lite dumma val också. Det får man göra och ibland kommer livet ikapp en på konstiga sätt. Nu är alla lästa och jag tycker nog att en ska läsa alla. De ger en helhet och känslan över Emmas val kommer och går. Trevlig läsning har det i alla fall varit.

Änglarna i gryningen av Camilla Davidsson

Emma har inlett ett förhållande med Alex under sommaren och finner sig själv gravid. De påbörjar arbetet mot en gemensam framtid. Emma är mycket glad över att vara gravid. Själva förhållandet med Alex är allt annat än smärtfritt och efter några månader visar det sig att det är rent av destruktivt. Det är då som Emma möter Olle. Olle från Fårö, som bor på Lidingö och som Emma är väldigt förtjust i.

När jag tänker på serien om Emma slår det mig att det är inte feel good i den bemärkelse som Jenny Colgan skriver. Snarare är det ojämna plågor. Nästan varje bok ger Emma mer problem och visst livet är så men det är så mycket att jag blir lite matt. Samtidigt är det bra skrivet och flödet i berättelsen är bra. Det är klart att det händer saker i våra liv men det händer så mycket i Emmas liv. Jag blir trött och förstår att det kommer att vara så även i nästa bok. Sedan finns det ögonblick när det är bättre. Det är egentligen inget som en behöver våndas över. Jag lyssnade och läste denna bok. Ibland behöver jag göra båda.