The Grace Year av Kim Liggett

Jag vet inte hur jag kom över den här boken. Det kanske var via skolbiblioteket på min nya arbetsplats. I alla fall lyssnade jag på den på engelska. Den utspelar sig i Garner County i en okänd tid men känslan är att vi är i dystopisk framtid. Det känns som att något har hänt men samtidigt tänker jag på en värld där den amerikanska laglösa västern aldrig övergavs. Så är känslan.

Här bor Tierney James. Hon är en tjej som egentligen inte vill anpassa sig till den värld som väntar. Hennes bästa vän är en borgmästarens son. Det är dock snart dags för Tierney och alla flickor i hennes ålder att skickas iväg. När flickor i Garner County fyller sexton år skickas de iväg. De får åka till en ö ute i skogen där de ska överleva ett år. De som överlever får gifta sig med den man som valde dem innan resan. 

Tierney blir vald men känner sig inte riktigt bekväm med det. Resan till ön är hemsk men att bo instängd i en inhängnad och utlämnad åt varandra gör tillvaron hemsk. De vaktas av män hemifrån men det värsta är att det finns tjuvjägare som vill åt dem. Deras kroppar och deras skinn är hett eftertraktade. 

Orsaken till detta är för att flickor under sitt sextonde år kommer i kontakt med sin magi och den verkar alla vara otroligt rädd för. Oavsett hur den tar sig uttryck. Tierney tänker mycket på sin mammas år och sina systrars och inser att de måste ha haft det lika hemskt.

Jag tyckte mycket om den här boken och då framförallt för att den handlar om kvinnors förhållande till varandra. Den handlar också om hur kvinnor väljer att uppehålla mäns regler. Att upprätthålla patriarkatet är lika mycket kvinnors önskan som mäns. Det som ger oss makt behåller vi gärna. Jag tror den är lite för komplex för tonåringar. Unga vuxna runt 22 kanske är en bättre målgrupp. Den kom och få lade märke till den.

 

Midnattsljus av Charlotte Cederlund

Det här är sista boken om Áili har fått flytta från morfar och bor nu i en liten lägenhet i Kiruna. Efter att hon räddat Idijärvi och Urseiten från Borri noaidi tappade hon sin kraft. Nu går Áili på gymnasiet igen. Där börjar hon läsa samiska och får chansen att vara en vanlig tonåring. Olivia följde med sin pappa till Svalbard och det är väldigt sällan de har kontakt på grund av avståndet.

I skolan möter Áili Rasmus som har fått en begynnande kraft. Han ser också det övernaturliga men han har kraft som Áili inte har längre. Det är något som inte är som det ska och till och med i Kiruna märks detta. Sápmi står inför en sista strid som kräver mer än vad en person kan ge.

Jo, detta är sista delen och det är en värdig avslutning. Jag saknar Olivia rätt mycket. Visst hon är med men inte lika mycket. Áili känns lite mera ensam än tidigare. Det kan också bero andra saker. Det knyts ihop på ett bra sätt. Det är en serie där du tjänar på att läsa alla tre delarna. Detta är inga böcker som det går att läsa enskilt. Mest för att karaktärer återkommer och presenteras inte så mycket.

Det är en bra uppläsning som jag rekommenderar. Serien är härlig att ta till sig i värld där svensk ungdomsböcker verkar blomstra och detta är ju fantasy. Det behövs det med. Om Cederlund fortsätter skriva tror jag det kommer gå bra.

Sonen av Lois Lowry

Den sista delen av Lois Lowry i hennes serie som börjar med Den utvalde och slutar med boken som heter Sonen. Här knyts allt ihop på ett mycket speciellt sätt.

Clarie blir utvald att vara födelsemor. Hon ska föda barn till samhället och sedan ska hon få ett jobb någonstans. Fast det går fel. Första barnet hon föder blir det enda barnet. Hon förlöses via kejsarsnitt men får aldrig se sitt barn. Det är så de gör i samhället. Snart får hon ett annat jobb och arbetar med fiskplanteringen. Fast Claire undrar vad som hänt hennes barn och en dag får hon möjlighet att besöka nybarnscentret. Där får hon se sin son och de känslor som väller fram är konstiga för henne. Den man som sköter den lille pojken tycker det är trevligt och tar sig an både Claire och pojken på ett fint sätt. Mannens son är Jonas, pojken från Den utvalde, och den lille pojke som Claire har fött rymmer från samhället och det gör även Claire.

Claire hamnar i ett ganska fattigt samhälle efter ett skeppsbrott. Där får hon veta att hon kan ta sig till sin son och hon tränar sig igenom flera år. Sedan är hon redo.

Pojken har växt upp i den by dit han och Jonas en gång kom. Han är en ganska redig pojke som heter Gabriel men hans dröm är att träffa sin mamma. Det samhälle han kom ifrån minns han inte och dessutom är det så olikt allt han någonsin mött i byn.

Det är ett bra avslut på serien men jag känner att den här boken är mycket mer vuxen än de tidigare. Eller snarare är det så mycket annat fokus på att vara förälder och söka sitt barn att den som började läsa Den utvalde kanske inte riktigt känner igen sig i denna fjärde bok. Det är roligt att läsa om samhället ur en annan synvinkel och speciellt allt som händer kring Gabriel som barn. Jag tror dock att serien ändrat karaktär från bok ett. Där var ett modernt samhälle och i de andra lite fler samhällen som fallit samman och återgått till ett mer basalt samhälle. Det trodde jag nog inte när jag började läsa.

Budbäraren av Lois Lowry

För många år sedan publicerade Lois Lowry Den utvalde. Den handlar om en ung pojke med speciella talanger som lever i ett samhälle styrt av väldigt tydliga regler. Flera år senare fortsatt hon att skriva på serien och Budbäraren är del tre.

Matty är en ung kille som bor i Byn tillsammans med Siaren. Det är inte hans far utan snarare mannen som tog hand om honom när han flydde sitt hem. Matty går mellan olika byar med bud. Det är så att Byn är öppen för alla och hit kommer många från hemska förhållanden. Så även Siaren och Matty. Ledaren är lite orolig för att människorna i byn. skogen runt omkring och mycket annat håller på att ändras. Matty märker det sakta, sakta och blir lite rädd. Det sista han kan göra innan skogen stänger sig är att hämta Kira, Siarens dotter.

Jag tror jag inte säger mer för då kommer handlingen att bli uppenbar. Lowry har skrivit en serie som hänger ihop på ett sätt men ändå är fristående. Matty har lugnat ned sig lite och är nu kanske i mitten av tonåren. Han drömmer om att få sitt namn och bli en i Byn. Att befinna sig på gränsen mellan vuxen och liten är viktig. Det märks att Matty tänker på saker och att han också undrar en hel del. Lowrys sätt att beskriva uppväxt är väldigt fin och nästintill omärkbar. Det går fortfarande att förstå vad som händer i Mattys inre.

Som oftast i dystopier är samhällena hårda och hemska. Det är kanske så att även Byn håller på att ändras till det hårda. Ibland är det som att läsa om vårt eget land där vi försvarar det som är vårt. Inget är ju egentligen beständigt. Det är en ungdomsbok men jag kan tycka att språket är ganska sofistikerat. Det är komplexa ord och meningar och som ovan läsare är den nog inte lätt att ta sig igenom. Däremot är det en riktigt bra berättelse om att hitta sin plats.

Boken är läsvärd men du får mer ut av den om du läser de två första, Den utvalde och Blå tråd. De hänger ju löst ihop och vissa karaktärer hänger med även i denna.

Blå Tråd av Lois Lowry

Lowrys serie The Giver har äntligen översatts i sin helhet till svenska. Det är dags att läsa dem också. Den första delen heter ju Den utvalde på svenska och gavs ut över 20 år innan del två kom på svenska. I Blå tråd möter vi Kira som bor i ett samhälle där svaghet ses som något ovärt och där människor ofta försvinner eller dör. Det är ett hårt samhälle och dessutom är det vanligt att människor är grymma mot varandra. Kira är född med ett vanskapt ben och när hennes mor dör tycker många att Kira borde dö hon med. Detta trots att hon inte är så gammal. Kira är tvåstavig, vilket troligtvis betyder mellan 10-20 år men jag är inte säker. Det visar sig att Kira behövs i samhället. Hennes gåva sitter i fingrarna och hon är en sömmerska utöver det vanliga.

Kira får bo i rådhuset och syr den vackra sömnad som berättar om samhället. Det är där hon träffar Thomas som är träsnidare och karvar i den vackra stav som också berättar om samhället. Varje år träffas alla och lyssnar på Sångaren. Det är detta som Kira och Thomas får som arbete. De båda ungdomarna är konstnärer och har förmågan som ingen annan har. Via Kira lär Matt, en ung pojke som bor i en ännu fattigare del av samhället, och Thomas känna varandra. Matt blir ofta omhändertagen av Kira och Thomas med mat och ibland bad.

Det är ett ganska hemskt samhälle Kira bor i. Precis som i Jonas, Den utvalde, by är allas öde utstakat men här finns en större grymhet. De är hårda och inte ens föräldrar orkar alltid med sina barn. Ett samhälle där Kira, med sitt lyte, ändå får leva säger en del om hennes roll. Boken är en god fortsättning även om den visar på en helt annan sida av världen som presenterades i Lowrys första bok. En form av diktatur är det ändå.

Om du såg mig nu av Sofia Nordin

Det är Nordin själv som säger att detta är den sista boken. Vi får väl se. Slutet lämnar mycket öppet om hon nu skulle känna sugen att skriva en femte bok om Sverige i en postapokalyptisk väg. Det händer nästan ingenting i dessa böcker. I alla fall inte på utsidan. Inuti händer massor.

Esmael blir kär i Ella, eller besatt. Han vet egentligen inte själv. Fast efter henne ska han och kanske följer hon med tillbaka. Så Esmael cyklar till Umeå. Där hittar han Ella men deras möte går allt annat än bra. Hon blir sur och han blir ensam. Det är inte Esmael van vid. Han är van att vara den coola killen som alla gillar. Inte som Ivar. Ivar som är en nörd. Efter att ha ändå haft sex blir Esmael utkastad och nu blir det annorlunda.

Esmael barrikaderar sig i ett hus och pratar med Fanny som en gång levde där. Han samlar på sig all mat han kan hitta och pratar inte med någon. Det är så att han inte känner igen sig själv. Inte heller verkar han kunna tänka klart. Det hela slutar med en överraskning och ett återförenande.

När jag läste den här boken blev jag lite förvirrad. Jag förstår Esmael. Ella är inte en lätt människa att tycka om. Hon liksom lite utnyttjar de relationer hon skapar och sedan tröttnar. Esmael tycker inte att det nya livet är så lätt, men vem skulle tycka det? Alla döda, inget som förut och handen på hjärtat, hur många tonåringar vill klara sig själva hela tiden? Det finns en passages i boken där jag tycker det är lite otäckt. Ingen gör rätt och det känns som om jag vill krama alla. Nordin visar att det går att gå tillbaka. Esmael bestämmer sig för att ändra sig. Det gör han rätt i. Han ska bli som den han var innan. Kanske inte i allt men den snälle Esmael. Även i en framtid där allt är nytt.

Som om jag vore fantastisk av Sofia Nordin

Sofia Nordins tredje bok i serien om ett postapokalyptiskt Sverige handlar om Ella. Ella som är ganska cool och som får alla att gilla henne. Först var det Ante, som hon gillade tillbaka, men som stannade kvar på gården med Hedvig. När Ella ville till Umeå så följde Nora med. Nora som gillar
Ella och blir helt glad när Ella visar närhet. Så Nora följer med och lämnar sin lillebror. De tar sig iväg norrut och det går ganska bra större delen av vägen.

Det är när de måste slanga bensin som Nora får i sig lite och blir sjuk som lyckan vänder. De måste slå läger och för att Nora ska kunna bli frisk. Det går sådär men när Esmael och Bianca kommer får de hjälp. Återigen skiftar Ellas intresse och det irriterar Nora.

Jag tycker synd om Ella. Hon vill så gärna vara bäst men också vill hon ha vänner men vara fri. Hon ändrar sig en hel del under bokens gång. Ante, Nora och Esmael blir alla lite utnyttjade av Ella för hon vet att hon kan få dem att göra saker. Inte för att det spelar någon roll men ändå. Däremot får hon sällan cred för saker som hon faktiskt klarar av. Hon kommer på hur hon ska rädda Nora med medicin och hon lär sig saker fort.

Ella för mig är en tjej som alltid varit älskad och som andra kanske stört sig lite på. Hon har nog aldrig haft någon som sagt att hon var bra eller bäst på något. Utan hon var söt och cool. Det är nog vad hon egentligen vill höra. Jag kan tycka att de andra kan ge henne det ibland. I alla fall när hon gör bra saker.

Den tredje boken går minst lika långsamt som de andra men det är trevligt med böcker där känslan är viktig. Ella är som vilken annan tonåring som helst. Hon är bäst, sämst, har ett otroligt självförtroende, ett dåligt, gillar att testa gränser, gillar killar och kanske lite tjejer. Så är det, Ella är komplex men värd att läsa om när hon ska bege sig till Umeå.

Den utvalde av Lois Lowry

Jonas är en elva. Han ska snart få veta vad han ska göra resten av sitt liv. Det är vad som sker med alla när de blir tolvor. Jonas lever i ett samhälle som heter Enahanda. Det farligaste som finns är att göra något som man inte ska. Det kan leda till befrielse. Som alla andra som bor i samhället har han en mor, en far och ett yngre syskon. Hans föräldrar är inte hans biologiska utan det finns födelsemödrar som i tre år föder barn för att sedan få tunga arbeten.

Varje år i ett barns liv leder till något som ska gynna samhället. Därför gör barnen frivilligtid från det att de fyller åtta år. Jonas far arbetar med de små barnen och en liten pojke, med samma ljusa ögon som Jonas, vill inte riktigt vara som alla andra. Så, han får tillfälligt bo hos familjen. När Jonas blir tolva så får han ett arbete som få någonsin får. Han blir minnesbevarare och det är fint eftersom ingen riktigt vet vad det är. Jonas möter nu en annan värld än den han växt upp i.

Det är en riktigt bra bok som Lowry skrivit. Den är rätt gammal men en lärarstudent till mig pratade om den så jag tänkte varför inte. Jag gillar Jonas som egentligen alltid varit annorlunda men som i och med sitt uppdrag verkligen kan vara det. Förra året kom resten av serien i översättning på svenska så jag fortsätter läsa dem nu.

Kallocain av Karin Boye

Det finns inte så många utopier skrivna. Thomas More skrev en som kom att påverka andra tänkare. Dystopier däremot finns det gott om och de återkommer med jämna mellanrum. Kanske ska en tänka att Swifts Gullivers resor hamnar i mellanlandet mellan dessa ytterligheter. Boyes roman ska utspela sig i början av 2000-talet, alltså den tid vi lever i nu.

Leo Kall framställer den sanningsdrog som kallas Kallocain. Den är en framgång och snart så används nästan överallt i Världsstaten. Alla kontrolleras hela tiden av polisörat och polisögat. Alla ska i Världsstaten tjäna den samma och förutom ens arbete har alla vuxna polistjänst. Barnen ägs i stort sett av staten och äktenskapen är till för att föröka sig.

Det finns något väldigt samtida i Boyes roman. Att bli kontrollerade hela tiden är något som vi alla fasar lite för men samtidigt köper i fråga om att ha kort på ICA, vara med i Facebook, äga GPS eller vad det nu må vara. Vi registreras hela tiden men vi tycker det är okej. Fast i vissa länder är åsiktsregistrering värre. Det är viktigt att värna om det liberala och demokratiska tänkandet. Vi tar det gärna för givet men alternativet är alltid värre. Boye och många med henne skrev i otäck tid. Kanske finns det en poäng att dystopier är på modet igen. Det är en minst lika otäck tid nu.

Spring så fort du kan av Sofia Nordin

Det här är Sofia Nordins fortsättning av En sekund i taget. I den boken får vi framförallt följa Hedvig som överlever den febersjukdom som verkar slå ut större delen av världen och där människor bara dör. I slutet av den träffar Hedvig och Ella Ante som också överlevt. Denna gång får vi se hur han känner sig när det kommer till att anpassa sig till att leva med människor.

Det går allt annat än lätt för att Ante kan inte låta bli att börja tänka på tjejerna som ja, tjejer. Just den delen är kanske tar överdriven stor del men kärlek och sex är ett grundbehov så varför inte. Livet går sin gilla gång. De mjölkar och de plockar potatis. En gång skjuter de en kanin för kött och det är gott på ett annorlunda sätt. När vintern närmar sig måste Ante ha bättre kläder så de rider till staden. Där märker de att det finns en snögubbe och de inser att de inte är ensamma. Konflikten att ta dit de två överlevarna är stor och den slår hårt. Ella vill inte men både Ante och Hedvig vill. Det blir som majoriteten önskar och Malte och Nora flyttar in.

Det finns ett ordspråk som heter ju fler kockar och det är väl vad som händer här. Här blir det så att det blidas grupperingar i den lilla gruppen och alla är inte alltid bra. Ante gillar ju Ella eller Hedvig. Den som är sötast är ju Malte. Sju år och så liten att jag vill krama honom. Han gråter när han vill och tycker att Ante är lite cool tror jag. Det är faktiskt lite rart.

Boken är bra även om jag saknar Hedvigs praktiska tänkande. Ante bearbetar fortfarande en hel del eftersom han var ensam så länge och dessutom känns det som om han försöker vara den person hans mamma ville. Ibland i alla fall, för ibland vill han bara vara ledsen. Det är fint att de får göra fel, försöka lösa problemen och lära sig att leva. Att bli trött på pannkakor är nog ett privilegium även om det inte alltid låter så på personerna i boken.

En sekund i taget av Sofia Nordin

När världen går under är det inte lätt att hålla fast. Det är så Hedvig känner när alla har dött. Nu menar jag alla. Febern kom och tog alla. Så hon flyr till den bondgård de besökt. Det är liksom en liten visningsgård med lite hönor, hästar och kor. Helt plötsligt drivs Hedvig av att överleva. Det är dock ensamt och hon tänker en mängd saker om hur det blir nu. Efter ett tag kommer Ella dit men det är inte bara lätt att leva ihop med någon. De är olika och Hedvig drivs av att klara sig och att överleva. Planera blir hennes vardag.

Jag tycker boken är riktigt bra och det märks att Sofia Nordin verkligen vill visa att det går att klara sig i en katastrof och samtidigt vilja mer. Hedvig vill ju mer med livet än bara äta mat men är en ensam är vissa drömmar farliga. Jag tycker att det är fint beskrivet hur pannkakor kan bli tråkig mat och trots det finns två människor i världen så kan den andra reta gallfeber på en. Det samma är att trots livet är svårt får en vara lite tonåring ändå och barnslig och hata allt som hänt.

Nu ska jag läsa bok nummer två.

The Handmaid's tale av Margaret Atwood

När jag var ung och arg feminist så läste jag Atwoods roman. Det tror jag att jag kanske glömt men nu läste jag om den. Nu är jag ju bara en arg feminist. Känslan är lika men mogen. Jag reagerar på andra saker.

Vi befinner oss i en totalitär stat i framtiden. USA har fallit och den kristna staten Gilead har uppstått. Det är viktigt att föröka sig och enligt staten är män fertila, oavsett. Kvinnor är det inte lika lätt för. Därför så delas kvinnor in i olika grupper. Det finns fruar. De är gifta med högt uppsatta ledare och åtnjuter status. Många av dem är ofertila men har de barn behandlas framförallt flickor som en skatt och kläs i vitt. Sedan finns det i dessa hushåll något som kallas Marthas och det är hushållerskorna. Också ofta ofertila kvinnor och lite äldre. Den tredje sortens kvinna som bor i ett hem likt detta är tjänarinnan. Det är en fertil kvinna vars enda arbetsuppgift är att bli gravid. Lite som Bibelns Sara ger Abraham Hagar ges tjänarinnorna bort av fruarna till de äkta makarna. Det finns också andra kvinnor. Det är econowives som får göra allt för de mindre viktiga männen. The Aunts är kvinnor anställda av staten för att ta hand om tjänarinnorna eller att indoktrinera dem.

Detta är en berättelse om kvinnor även om män spelar en stor roll. Män kontrollerar och beskyddar. Män är de som tar för sig och kan utnyttja systemet. Offred som är vår berättare är tjänarinna hos en högt uppsatt officer. Han heter Fred och därav hennes namn. Det byter med hennes placering. Offred kommer ihåg livet innan. Hon kommer ihåg sin dotter och sin man. De finns inte i hennes närhet längre utan någon annanstans. Livet är ganska inrutat fast Offred drömmer sig bort. Hon saknar sina vänner och sitt liv. Hennes kompanjon Ofglen följer med för inga kvinnor för vistas ute ensamma. Sakta men säkert får vi veta mer om Gilead och hur styrt det är.

Det är här som det börjar bli läskigt. Jag förstår hur Atwood tänker kring sitt framtidssamhälle med vikande födelsetal och AIDS som en faktor i detta. Det är skrämmande hur de vita kränkta männen då kan ha sina ekon idag. Någonstans känns det som om det skulle kunna hända nu eller det händer delvis nu. Kvinnor tar för sig för mycket och därför föds inga barn. Det är mantrat i Gilead och lite mantrat i världen idag. Jag läser som sagt boken med andra ögon. Det skrämmer mig att alla dystopier alltid säger något om sin samtid. Den här boken är 30 år men skulle kunna varit skriven för ett halvår sedan. Läs och begrunda. Snart ska jag se serien. När jag orkar vill säga.

Extras av Scott Westerfeld

Aya Fuse bor Yokohama. Staden är relativt kontrollerad och bygger på ett system där kändisskap ger dig utrymme att äga mer. Precis som resten av världen påverkades alla i staden av Tally Youngbloods mindrain där alla bieffekter av skönhetsoperationerna togs bort. Aya anser sig själv som ful. Som de flesta andra i staden filmar Aya sitt liv och hon använder sig av Moggle, hennes kamera. De båda tar sig in på en fest i New Pretty Town i hopp om att spåra upp en grupp som hon såg att surfa på ett mag-tåg, en historia som hon tror kommer att göra henne känd.

Det är så hon träffar Frizz Mizuno. Han är väldigt känd och Aya blir lite förvirrad men känner sig smickrad över att han pratat med henne trots allt. Hon lämnar Frizz för att leta efter den här häftiga gruppen. De är Sly Girls, mytomspunna men inte så lätta att hitta, och de tvingar Aya att slänga Moggle i en sjö för att de ska acceptera henne.

Det är genom att, efter att ha räddat Moggle, filma Sly Girls och senare de som tömmer tågen, de omänskliga, som Aya når enorm berömmelse. Så stor att hon, Frizz, brodern Hiro och kompisen Ren måste gömma sig på de mest konstiga ställen. Trots det hittar Tally Youngblood dem och snart tar Ayas historia, som började med att filma en grupp coola tjejer, en helt annan vinkling och Aya visar att hon är rätt tuff hon med.

Boken är egentligen inte någon fortsättning på Scott Westerfelds serie The Uglies, utan en helt fristående bok men det är en fördel om du läst de tre andra. Det är också en variation på den värld som Westerfeld tidigare presenterat. Extras handlar mycket om att vara uppkopplad och det finns en ganska stark samhällskritik mot den värld vi faktiskt lever i nu. Mycket av det de gör i boken dokumenteras av kameror och det är ju ungefär så unga människor lever idag. Det är svårt att leva upp till bilder av att vi alltid mår bra. Ingen mår alltid bra men att ta ett kort på en själv när en är glad är lättare än motsatsen. Just den tanken följer mig efter att jag läst klart boken.

Jag lyssnade på boken på engelska och det kräver en hel del att hänga med i slangen. Det är en välskriven bok och den är spännande. Kanske kan jag tycka att Aya är lite väl naiv ibland men det är väl hennes ålder. För unga som gillar att läsa mycket och kanske som kan lite mangareferenser är detta en passande bok. Fast som jag skrev tidigare är det lättare om du läst The Uglies-serien först.

April och den otroliga världen

År 1870 så händer något som påverkar hela Europas och världens utveckling. Kejsar Napoleon III mördas och hans politiskt svage och unge son tar över och skriver på ett fredsfördrag med tyskarna och det bryter inte ut något krig. Det gör också att Frankrike fortsätter vara en monarki men närmast diktatoriska inslag. De forskare och vetenskapsmän som finns försvinner med jämna mellanrum och utvecklingen stannar av. Det är kolkraft som gäller och 1931 är Frankrike i krig med många länder och världen är i stort ett stort kolmoln. Avril, eller April, och hennes mamma och pappa samt farfar bor i Paris. De vuxna försöker komma på ett serum som får djuren att må bra men även människorna. Forska får en inte göra på egen hand så polisen kommer för att arrestera dem alla. De flyr men försvinner Aprils föräldrar mystiskt. Hon blir ensam kvar.

Tio år senare, 1941, lever April ensam i Paris med Darwin, sin talande katt. De försöker komma på föräldrarnas serum som bota djur och kanske växter men det går sådär. Polisen jagar henne och hon har inte träffat sin farfar på tio år. En dag träffar hon Julius, en ung skurk och polisinformatör, som sätter igång händelser och snart visar det sig att Aprils föräldrar är kidnappade och nu tänker hon leta reda på dem.

Detta är en skön fransk film i dystopigenren. Franskt utseende och franskt tal gör att den knappast är för små barn utan kanske lite äldre. Den har en tydlig handling och lagom galna saker för att fungera i en fantasivärld men ändå trovärdig. Jag läste Guldkompassen för några år sedan och tänker på steampunkfantasy när jag ser den här. Gammelmoderna saker som t.ex. flyger eller att ånga används på de mest galna sätt. Det är spännande och vältecknat och spelat. Den här hittade jag på C more.

Specials av Scott Westerfeld

Tally har gått från att vara en prettie till att bli en special. Det är en elitgrupp med superförmågor. Deras operationer är inte lika några andras och dessutom får de behålla sin intelligens. Efter att återigen varit i kontakt med The Smoke blir Tally rekryterad till Shays elitgrupp. Denna grupp kallar sig the Cutters eftersom de skär sig för att känna. De är grymma och hårda och njuter nog lite av att skrämma och hålla koll på de stackars pretties som bor i staden. Dessutom får de ju jaga de smokies som kommer för att rekrytera både uglies och pretties. Det är nu bevisat att kuren för att återställa hjärnan efter operationerna fungerar så du kan vara vacker men samtidigt smart. Inte i staden men i The Smoke fungerar det.

Återigen träffas Tally och David. Han möter pretties och uglies om vartannat men trots hennes överlägsna förmågor lyckas hon inte fånga honom. Det är för att The Smoke har fått hjälp någonstans ifrån. Deras utrusning är mycket avancerad och påminner som the Specials. Både Tally och Shay tänker att de ska få tag på David och ge igen. Tallys pojkvän Zane tänker rymma och det ska de använda sig av.

Det är som vanligt inte alltid lätt att inse att gräset inte är grönare på andra sidan. Det är nästan alltid slutsatsen i dystopier och så även här. Som den tredje boken är det ett sorts avslut men det finns en fjärde bok som jag läser just nu. Det utspelar sig efter bok tre och konsekvenser av det. Som alltid finns det en liten samtidskritik i dystopier. Här är det dels skönhet, överkonsumtion, samhällen där du får tycka som du vill, ja vårt samhälles problem och vad vi inte gör åt det.

Jag gillar Scott Westerfelds serie om Tally och ett samhälle besatt av skönhet på många sätt. Det är lite synd att den inte riktigt har fått någon stor spridning men nu när den är över tio år lär det ju inte hända. Jag lyssnade på den som ljudbok på engelska och det var en bra uppläsning. Det är alltid svårt att förstå slang i en framtid som inte skett på ett språk som inte är ens förstaspråk. Nu gick det bra men jag känner ord som används ibland betyder något annat än jag kanske tänker. Fast så är det väl. Väldigt intressant och bra läsning.

Pretties av Scott Westerfeld

För att klara av att vara en prettie måste delar av hjärnan utsättas för ingrepp. Delar av hjärnan blir liksom avstängda för att personen i fråga ska tycka om att leka och inte ifrågasätta så mycket. Tally Youngblood har genomgått denna operation, som alla i hennes värld gör. Tanken vara bara att hon skulle få hjälp av David och hans mamma men nu har det gått ett tag och hon har lite blivit upptagen av hur underbart det är. Hon tänker nog även att David har glömt henne. Så Tally har börjat hänga med Shay igen och de försöker få Tally med i The Crims.

Alla nya unga vackra människor är med i olika grupper. The Crims är bäst för de har varit lite busiga innan de blev pretties. Tally vill gärna gå med och Zane, som är gruppens ledare vill samma sak. Det slutar med att de blir tillsammans och att när de väl hittar de botemedel David har lagt ut tar de båda det. Det slutar bra för Tally som blir skarpare men Zane får huvudvärk. Tally vill lämna staden för att ta sig ut till The Smoke, eller där du kan vara den du vill vara, och träffa David igen.

Trots att David fortfarande är en Uglie och att Tally är tillsammans med Zane upptas mycket av hennes tid åt att tänka på honom. Fast det är på ett komplext vis som Tally tänker kring de två unga män som finns i hennes liv. Shay, däremot, som också finns i Tallys liv är inte komplex alls. Hon är ganska avundsjuk på Tally allt som oftast och det tar sig rätt radikala uttryck mot slutet av boken.

Boken tar upp en intressant fråga som jag stannar kvar vid. De flesta har fått denna operation och blir bubbleheads, alltså lite dumma men samtidigt är det ganska lugnt. Det är inga krig och ibland rymmer några. Världens population hålls nere till en kontrollerad nivå och förutom att gå i skolan, festa, sedan arbeta få barn och leva långt upp i 100 års åldern är det inte det värsta samhället jag läst om. Okej, du tappar en del av din personlighet men inte allt och dessa operationer ska vi inte prata om. Att bli vacker verkar vara otroligt viktigt. Fast fortfarande inte det värsta som hänt i dystopigenren kan jag tycka. Egentligen är inte staden Tally kommer ifrån eller The Smoke där David bor optimalt åt något håll. Är det fel att göra människor mer lugna för att få fred och en bra miljö? Den frågan är väldigt relevant om du läser om herr Trump var och varannan dag. Hemska tanke att det kanske skulle fungera.

Jag gillar Westerfelds böcker. De kom ju kanske lite före de andra stora dystopierna för unga men den är minst lika tankeväckande.

Uglies av Scott Westerfeld

Tally Youngblood lever i en barack med väldigt många andra ungdomar eller uglies som de också kallas. De bor inte längre hemma för de förbereds på sin operation. När de fyller 16 år opereras alla för att bli vackra, pretties. De får välja sina vackra drag och börjar sedan festa innan barn ska skaffas och ålderdomen.

Tallys bästa vän Peris har redan gått igenom sin operation så nu är hon ensam bland en massa nya uglies. Det är så hon träffar Shay. Båda har några månader kvar till sin operation och de lever rövare. Det gör de flesta uglies. Tally och Shay är bara rätt mycket bättre på det och lite mer våghalsiga.

En dag avslöjar Shay att hon inte tänker genomgå operationen. Det är snarare så att hon tänker fly. Hon tänker ta sig till the Smoke. Där bor människor som vägrar operationen. Shay försvinner och Tally känner sig ensam. Det visar sig att stadens specialstyrka hämtar in henne för förhör. Tally får inte operera sig om hon inte hjälper till att hitta the Smoke. Efter mycket om och men går hon med på det. Där träffar hon Shay igen och David.

Denna bok handlar mycket om att växa upp och att göra val som inte alltid är lätta. Det är också ganska mycket kritik kring skönhet och hur viktigt det är att vara vacker. För det är det hela tiden. Viktigt att vara vacker är vad hela samhället handlar om. Det är bara de som arbetar med operationerna och specialstyrkorna som är annorlunda. Någonstans mitt i boken finns det en passage om blommor som är vackra men som dödar allt annat levande. Jag tänker på det när jag läser vidare och tänker att det är en passande beskrivning av ett samhälle som inte tillåter några former av udda utseende.

The 5th wave: The last star av Rick Yancey

Efter att ha överlevt anfallet och numera gömmer sig hos Grace är gruppen splittrad. Cassie försöker ta hand om sin bror men Sam är bara arg. Detta gör att hon skriker och skäller ut Evan istället och det förvirrar Cassie. Hon är alltid lite förvirrad i Evans närhet. Ben "Zombie" Parish tänker ge sig iväg för att leta efter Ringer och Teacup. Han tar med sig Dumbo. Återigen är gruppen delad i flera små gripper.

Ringer är inte försvunnen utan hon har tagit kontakt med Vosch. Det gör att hon har fått i sig den utomjordiska uppgradering som kallas 12-systemet. Hon känner sig starkare och nu ska hon ge sig på Evan Walker. Med sig får hon Constance som är en av de många silencer som finns därute. En kvinna Ringer stör sig otroligt mycket på.

Ringer och Ben möts igen men dessvärre förlorar de Dumbo. Därför tar de med Constance tillbaka till Grace hus där Cassie, Evan, Sam och lilla Megan finns. Efter en attack på huset som nästan kräver allas liv är det uppenbart vad som måste göras.

Det är lite svårt att sammanfatta denna sista bok utan att avslöja för mycket. Det finns saker i boken som du som läsare behöver uppfatta på egen hand. Det är en värdig avslutning. Jag gissar att tiden i de tre böckerna är väldigt kort totalt sett. Känslan när jag läser är sådan. Jag tycker om att fler än Cassie får göra sin röst hörd. Det intressanta är Sam och Evan berättas med en berättarröst medan både Ringer och Ben får ha ett eget perspektiv. Någonstans finns det en liten sorg i hur Sam förändras. Precis som alla barn som utsätts för extremt trauma är han lite hårdare för att inte bli sårad. Så om du inte läst denna serie gör det. Jag läste alla delar på engelska och de är lätta att ta sig igenom. Nu lyssnade jag men det fungerar också.

Champion av Marie Lu

Republiken befinner sig i krig mot Kolonierna. Det är tungt eftersom Republiken inte kan få hjälp innan de visar att de kan hålla pestsmittan stången och Kolonierna verkar bestämda ge igen eftersom de tror att den kommer från Republiken. June som numera arbetar inom regeringen och Day som är hjälte bestämmer sig för att slå tillbaka. Days idé är ganska smart men då gäller det att hålla sina kort nära och få alla att tro på honom. Smittan måste stoppas och det fort.

Jag tänker att tre böcker ibland är döden för ungdomsböcker. Det håller inte riktigt hela vägen som i denna. Vissa saker känns forcerade och dessutom verkar alltid alla vuxna vara tappade bakom minst en vagn. Boken är bra och ett värdigt avslut men jag skulle önska att författarna överraskade mer. I det fallet måste Suzanne Collins få en eloge eftersom det slutet känns mer genomtänkt. Bra läsning men det känns att det liksom är lite utfyllnad.

Fast jag måste säga att det är dags att tjejer i böcker slutar tänka så mycket på vad killar tycker. I denna serie tror jag June ställer sig 70% mer frågor än Day. Kvinnor som frågar om och till män? En ny bokserie, kanske.

Prodigy av Marie Lu

Det har gått en knapp vecka sedan June och Day lyckades fly från Los Angeles och Republiken med livet i behåll. Day antas vara död efter att ha förlorat sin bror till en avrättningspatrull som trodde att det i själva verket var honom de tog livet av. June är nu Republikens mest eftersökta förrädare.
Desperata efter hjälp vänder sig June och Day till Patrioterna - en rebellgrupp som vigt sina liv åt att få Republiken på fall. Dock visar det sig att för att överleva och klara sig måste de båda spela ett svårare spel än de tänkt sig och June och Day väljer kanske en annan väg än Patrioterna tänkt sig.

Det är en fin uppföljare men jag tänker på en sak. I DN har det handlat om kvinnor som frågar män och då slår det mig i läsningen. June ställer mer frågor i sin del av boken. Day mer berättar. Båda ifrågasätter sig själva men det är nog 80% i Junes text och 20% i Days del. Inte fel på det men jag har fått för mig att det är så unga tjejers monologer tar sig framåt i romanerna. Hmm, kanske dags att sluta med det.

Egentligen är det nog en sak jag saknar. Det är nämligen så dialog är obefintlig och att det ibland kan vara en fördel att införa. Visst berättarperspektiv från båda är bara bra men just känslan att det finns en dialog skulle kanske ta bort frågorna och göra dem naturliga. Nu ska jag ta mig an del tre.