Downton Abbey

Det är så här att Storbritanniens kung och drottning, George V och Mary, åker på tur runt till adeln. Därför kommer ett brev till Earl Grantham om ett kungligt besök. Det är svårt att säga vilka som blir mest till sig. Kanske är det personal ändå. Tänk att få servera kungligheter. Huset börjar rengöras och städas och det ska vara parader och mat och gud vet vad. Fast det visar sig att med kung och drottning följer också personal. Personal som tar över kök, rum och servering.

Det gör inte personalen glad och ett litet uppror sker. Samtidigt försöker familjen göra sitt bästa för att få till ett bra besök. Farmor försöker få till ett bra arv, Mary ängslas över själva planeringen, Edith är sig själv och Tom blir lätt uppvaktad av en major som är mycket intresserad i det republikanska Irland. Sedan är det fina klänningar och vackra platser samt lite dans.

Jag tyckte mycket om serien som helhet även om vissa saker hade kunnat skrivits lite annorlunda. Edith är onödigt gnällig t.ex. och Mary är en sådan bitch ibland att hennes farmor måste känna sig nöjd. Jag tycker mycket om filmen också och framförallt är Hugh Bonneville samt Maggie Smith de som står för lite komik. Det gör även vissa i personalen som jag faktiskt inte kan namnet på.

Nu tror jag att den här hade gjort sig bäst som en miniserie i tre delar. Då hade man kunnat haft en liten introduktion för jag kom inte ihåg allt. Serien slutade 2015 och ja, det var ju ett tag sedan. Men har du sett Downton Abbey är filmen en riktig njutning.

The Beguiled

Det är amerikanska inbördeskriget och på en flickskola i södern finns det bara ett fåtal lärare och studenter kvar. Hit kommer corporal John McBurney väldigt skadad. Han tas om hand om av dessa flickor och kvinnor. De är sydstatare och han nordstatare fast det är inte det största problemet. Det är sommar och känslor lever utan på skinnet. McBurney har ingen önskan om att återvända till kriget och försöker övertala mrs. Farnsworth och ms. Morrow om att få stanna kvar. Den senare uppvaktar han till den milda grad att hon tänker sig ett liv med honom. Detta enbart innan han har en kärleksaffär med en av de äldre studenterna.

Det här är en nyinspelning och Sofia Coppola har regisserat. Kirsten Dunst, som samarbetat med Coppola tidigare, är med även denna gång. Det finns något visst med hennes stil som känns som ett dammigt rum där solen lyser igenom. Jag säger inte att det är dåligt utan bara att det finns där. Eller alltid, kanske de filmer där Dunst dyker upp och som utspelar sig i en dåtid.

Filmen är välgjord och det känns som om jag själv är lika varm som tjejerna. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om själva handlingen. Är vi kvinnor så hemska att vi överger varandra för en man, vilket händer. Eller är vi de där som håller ihop och ger igen, vilket också händer. Jag gissar att båda är rätt. Det är rätt bra att kvinnornas plats får mest utrymme och att det inte blir en film om kriget igen. Den här såg jag på Viaplay.

Love & Friendship

Det är något speciellt med en roman av Jane Austen. Jag försökte hitta den här men det gick inte. I alla fall finns den som film och den kom 2016.

Lady Susan är en kvinna med ett rykte. Kvinnor ogillar henne, för hon är allt bra flörtig, och männen älskar henne, för hon är allt bra flörtig. Hon har inga pengar och utnyttjar sin charm och lite påstridiga sätt. Hon försöker gifta bort sin dotter, Fredrika, till sir Martin, en mycket rik men otroligt dum man. Det fungerar så där.

Det är när hon får bo hos sin svåger, Charles, och dennes fru, Catherine, som saker börjar gå lite åt pipan. På besök är även Catherines yngre bror, Reginald, som fattar tycke för Lady Susan. Det går inte hem hos hans familj. Så kommer Fredrika också dit och hon fascineras av den unge Reginald som dessvärre bara ser Susans underbarhet.

Den här filmen är Kate Beckinsales. Hon lyfter Lady Susan och gör det bra. En smart kvinna som utnyttjar allt hon har. De andra är också bra i sina roller men eftersom Susan har mest smarta och lite vassa repliker så är det underbart att höra. Det är definitivt en annan typ av Austen men hon var yngre och ändå ganska skarp i sin ton. Susan påminner mig lite om Emma men kanske på ett slugare sätt. En film som är sevärd och väldigt brittisk.

Dragonheart

I en tid då människan lever nära drakar räddar en drake en blivande kung. Det visar sig att både draken, drottningen och riddaren Bowen hade fel och en kung med dåliga egenskaper visar sig. Det går en tid. Drakar jagas av Bowen som anser att kungens ondska är deras fel. När Bowen så möter Draco, draken som en gång gav sitt halva hjärta till kungen, slår de sig samman för att klara sig.

Jag gillar den här filmen. Det är lite gulligt och dessutom en skön medeltida saga. För det är en saga och så får det vara. Det är en film som har ganska många år på nacken men helt okej för det. Det passar nog inte alla men lite äventyr är det allt och lite fnissigt på vägen dit.

The Abduction Club

Eftersom det är alla hjärtans dag idag så tänkte jag på en liten romantisk komedi som nog inte så många känner till. Det hela handlar om en klubb med unga, ganska attraktiva män, som kidnappar unga kvinnor med pengar. Kvinnorna är arvtagerskor och männen har uppvaktat dem. Problemet är att männen i denna klubb är de yngre sönerna och därför arvlösa. Detta är deras sätt att kunna leva i den socialklass de växt upp. När Byrne ser Catherine sätter han in stöten. Problemet är bara att de inte känner varandra så väl. Övriga firare brukar uppvakta sina blivande brudar under lång tid men Byrne tror på sin charm. Det bådar inte gott för honom. Catherines lilla syster Anne blir också kidnappad av Strang som är vän med Byrne.

Det är ganska charmigt och en typisk komedi med två omaka personer som ogillar varandra för att sedan gilla varandra. Det kan vara en trevlig film att se en dag där kärlek ska var i fokus.

Poldark

När Colin Firth var på alla kvinnors hjärna så smidde man i brittisk kostymdramafabrik. Det är nog en av orsakerna till Poldark.

Men den är knepig. Mycket knepig. Det är väl okej men jag känner när det slutar, jaha, ja det var ju speciellt.

Elizabeth

För några år sedan kom tidningen Allt om Historia ut med en artikel som handlade om Francis Walsingham och hur han egentligen borde ha varit den förste agenten i James Bond-anda. Han hade tydligen mördat både hit och dit för Elizabeth. När jag nu ser om Elizabeth tänker jag att det är inte helt fel. Walsingham gör både det ena och det andra för drottning och fosterland.

Denna film har ibland kallats för en maffiafilm och det är säkert lite sant men samtidigt tänker jag att makt och allianser var viktigt i en tid när vem som helst kunde ta makten. Att Elizabeth av släkten Tudor var ett kontroversiellt val stod nog klart redan då. Hälften av landet hade aldrig godkänt äktenskapet mellan hennes föräldrar och det finns väl en orsak till att påven ansåg henne vara en oäkting. Det som är bra är att filmen visar på hennes osäkerhet och hennes ifrågasättande av henne själv. Sedan är det inte alltid så historiskt korrekt men det är en stark historisk kvinna som får stå i centrum och det brukar mina elever älska. I alla fall den kvinnliga delen.

Sagan om de två tornen

Filmen börjar där den förra slutar. Brödraskapet är splittrat och mot Mordor några far medan andra är på väg in i Rohan. Namnet syftar på de två tornen som är allierade mot resten av Middleearth. Det visar sig att många tror sig vara utan allierade men i själva verket är det fler än vad man kan tro.

Jag gillar den här filmen också och den känns faktiskt starkare än den första på sätt och vis. Sam är en karaktär som är så komplex i sin enkelhet.

Anonymous

Nästan alla genier i världshistorien ifrågasätts. Einstein hade lite problem med kvinnor och Mozart var antagligen galen eller hade ADHD eller någon annan diagnos. Shakespeare var inte den skrev alla pjäser. Det är en fråga som har debatterats på många sätt. Så även i denna film. Just detta att barden från Stratford inte skrev sina pjäser kittlar forskarna och allmänheten. Tänk om han ljög och det var någon annan.

I denna film är Shakespeare en självgod skådespelare som knappt kan skriva, men läsa. Han ser sin chans en dag när författaren Ben Jonsson tackar nej till att vara Edward de Veres röst ut i London. de Vere är mannen bakom orden, sonetterna, pjäserna i denna tolkning. Han är också adelsman som en gång i tiden var drottning Elisabeths älskare.

Ja, det är ju en tolkning av Shakespeares författarskap. Jag både gillar och inte gillar den. Jag gillar tanken på att det kanske var en vältalig och smart adelsman med utbildning. Jag gillar inte de kärleksförhållanden de har i filmen eftersom de är något, i brist på bättre ord, äckliga till och från. Annars är det bra skådespelare och alltid en fröjd att se britter spela Shakespeare.

Much ado about nothing

Detta är berättelsen om ett älskande par som blir bedragna att inte älska varandra. Hero och Claudio älskar varandra och med hjälp ska de gifta sig. Då det finns personer som vill dem illa så blir den unge mannen lurad att tro att Hero är otrogen och en riktig slampa. I bakgrund mot detta finns en plan att få två andra att blir kära. Det är Beatrice och Benedikt som är emot äktenskapet. Som i alla komedier av Shakespeare går det ju bra. En bra film men så många bra skådespelare. Den ska dock ses om man gillar blankvers.

Moulin Rouge

Christian har flytt England och bosatt sig i Montmarte i Paris. Den delen av staden är känd för sina bohemiska invånare och framförallt sina nattklubbar. Den största är Moulin Rouge där kvinnorna är vackra, dansar hela natten och inte har några problem att göra än det ena eller än det andra. Det är här den vackra Satine arbetar. Hon vill egentligen bli en skådespelerska men behöver pengar. Hon och hennes chef ska lura av en rik Hertig, aka The Duke, pengarna men det vill sig inte bättre än att författarna som vill skriva Satines pjäs lurar i henne att Christian är the Duke. Ja, gissa vad som händer. Om du inte kan se filmen.

Hmm, jag gillar detta syndrom som finns i litteratur och film och det är nämligen den goda horan. Allt sedan jungfru Marias dagar finns det två roller för kvinnor - madonna eller hora. Nej, det finns fler men man föredrar dem vid generaliserade roller. Satine är en god hora. Hon säljer sig för pengar men älskar Christian. Christian å sin sida är ganska naiv.´

Nu låter det som om jag inte gillar filmen men det gör jag. Jag tycker om musiken och jag gillar det lite dråpliga i vissa delar av den. Kärlekshistorien är inget nytt men den fungerar och man blir lite engagerad i vad som ska hända. Så se den om du inte har gjort det.

A royal affair

Detta historien om den danska drottningen Caroline Mathilde som inleder ett förhållande med livläkaren Johann Struensee. Det hela var nog ganska skandalöst eftersom kungen Kristian VII var sjuklig och behövde läkarhjälp. Han litade blint på Struensee och när han fick veta att dottern inte var hans och när elak tungor viskade i hans öra att läkaren och drottningen vill mörda honom och sonen. Doktorn ska ut ur landet och drottningen ska sättas i husarrest. Men men. Ja, detta finns ganska väldokumenterat och PO Enquists bok Livläkarens besök borde läsas.

Det är en bra film och alla är bra men killen som gör Kristian VII är en solklar stjärna. Att spela så galen kan inte vara något annat än svårt. För han är härligt naiv ibland och elak ibland. Så Mikkel Fölgaard är nog en blivande stjärna. Sedan får man ju titta på Mads Mikkelsen en stund och det är aldrig fel.