The Hitman's bodyguard och Hitman's wife's bodyguard

Att vara livvakt verkar inte vara lätt och när Michael Bryces klient dör mitt framför honom hamnar han lite i en svacka. Från att ha varit elitens livvakt blir han nu det för Londons drogsmugglare. Kanske inte drömmen. Istället för supersköna bilar kör han Toyotor och blir lite beskjuten av en och annan droghandlare. 

När en av världens mest kända lönnmördare ska vittna mot en europeisk diktator frågar Interpol Bryce om möjlighet att frakta Kincaid till Haag. Det går väl okej, Bryce vill göra något annat. När det visar sig att det finns människor efter dem blir det jaga av. Att ta sig från Storbritannien till Nederländerna utan att dö verkar vara allt annat än lätt. Att Kincaid är lite väl självgod gör väl inte resan lättare.

Några år senare är Bryce ett nervvrak. Det är så tvåan börjar. Sedan träffar han Sonia. Kincaids fru som vill ha hjälp. Hon vill få sin man fri och dessutom få beskydd av Bryce. Det är allt annat än lätt för honom då han i stort sätt gått in i väggen och känner inte för att skjuta människor längre. Inte blir det bättre när det visar sig att Sonia och Kincaid är mål för attacken då det är en gammal flamma till Sonia som vill ha lite hämnd. 

Jag gillar båda filmerna. De är roliga och har ingen djup handling. Det kan vara uppfriskande då det görs få actionkomedier som på 1980- och 1990-talen. Annars är det mycket hårdare action idag och det är lite kul med lite humor här och där. Det är inte så att det är överdrivna sekvenser heller. Lagom trevlig underhållning när man inte vill ha mer. 

Spiderman: Far From Home

Jag gillar Spindelmannen. Det är något ganska naivt över honom men det är det som är charmen. Peter Parker är bara i High School när han blir biten av en radioaktiv spindel. Marvel fick låna Spindelmannen, eftersom rättigheterna sålts till Sony, för att göra Avengersfilmerna rättvisa. Det är också Marvel som lyckats bäst i sin rollbesättning. Tom Holland kan konsten att se oskyldig ut och dessutom låta rätt barnslig.

Efter sista Avengersfilmen är Pete ganska vilsen. Han ska däremot åka till Europa över sommaren och med där ska MJ och bästa polaren också vara. Men olyckan är framme och en man från framtiden dyker upp samtidigt som en storskurk. Det är inte lätt när allt händer på en gång.

Det är charmigt och lagom actionfyllt. Det krävs inte många tankar men det gör inget. Ibland vill man verkligen inte mer och denna höst känns detta alldeles lagom.

King Arthur - legend of the sword

I England föds en liten pojke. Hans far är kung och hans mor är okänd. En natt gör pojkens farbror uppror och sonen försvinner medan fadern dör. Den lille pojken växer upp i en bordell i det som gissningsvis är romarnas Londonium. Arthur heter han och vad han inte vet är att hans öde är att en dag bli kung.

Det blir lite så att Arthur blir någon form av gängledare med mycket skicklighet. Han är ärlig men lever ändå på att stjäla och göra skumma affärer. Så när hans farbror, Vortigern, ledsnar på att inte bli den kung han tror sig vara, kommer det ett kungligt påbud. Nästan alla män, i en viss ålder, ska försöka att dra det hemliga svärdet ur stenen. Det är så Arthur fångas och skickas till Camelot.

Guy Ritchie har regisserat och skrivit den här filmen. Det märks. Jag tycker mycket om Ritchies gangsterfilmer och här är det samma stuk. Precis som det är numera finns det en typ historisk filmgenre som vi gör lite modern. Så även här och jag vet inte om jag är pepp på idén. Det blir något konstigt i det hela när anakronismen märks. Alltid när vi tolkar dåtiden sker en förvirring. När vi slänger in modernt språk och företeelser blir det värre.

Nu tycker jag filmen är bra som underhållning. Sagan om kung Arthur är inte en trolig källa och det finns möjligheter till lite fri tolkning. Den är värd ett bättre betyg än den fick i tidningarna när den kom. Mikael Persbrandt är med och det är lite roligt. Skådespelarna gör sitt jobb men jag önskar att Ritchie kommer tillbaka till modern gangsterfilm som utspelar sig i Londons undre värld. Gärna med Mark Strong.

Avengers Endgame

Det är över en vecka sedan jag såg den här filmen. Jag är inte säker på vad jag tycker rakt av. Fast nu ska vi börja med en kort summering. Detta är fortsättningen på Infinity Wars och de flesta försöker leva efter vad som hände i förra filmen. Iron Man befinner sig i rymden på ett döende rymdskepp. De andra försöker räkna ut var Thanos befinner sig. Captain Marvel hittar Iron Man och tar med honom  hem. Hon hittar även Thanos och de åker dit och tja, slår ihjäl honom. Detta är ingen spoiler för det händer typ 15 minuter in i filmen. Fast inga stenar och de är nästan helt knäckta över det som hänt. Fem år går och Ant-Man dyker upp. Det är härifrån som filmen tar sin fart och nu händer det grejer. Vad som händer får du ta reda på om du ser filmen. Gillar du MCU är det nog bra att avsluta med denna film. Fast du bör ha sett de 21 filmer som kommer före om jag säger så.

Okej, jag är kluven. Mest för att jag inte riktigt tycker att allt är logiskt. Jag tycker att Nebula, en karaktär som kommer från Guardian of the Galaxy-filmerna, har en mycket bra utveckling och jag tycker om den. Iron Man, eller Tony Stark, har också en bra karakärsutveckling. Andra känns som de går framåt ibland och bakåt ibland.

Jag fattar Thors utveckling men stör mig på hur den hanteras av andra. Jag gillar hur Thor själv förhåller sig till sitt liv men inte hur andra hånar honom. Det är nästan omöjligt att skriva om den här filmen utan att berätta om vad som händer.

Det är ett värdigt slut och början för vissa karaktärer men jag blir så trött på att, på riktigt, behöva tillbringa så mycket tid med Captain America. Han är så, blä, för mig. Captian Marvel är grymt underutnyttjad och seriöst!! Kill your darlings. Den här filmen är för lång och det tar lite död på min upplevelse. Jag hade önskat att den varit en halvtimma kortare och då hade den fått högre betyg. Tro mig. Se den gärna för den är helt okej men inte riktigt lika bra som andra filmer i serien. Nu kommer väl vissa karaktärer få fortsatt liv efter denna film. Jag hoppas på det.

Avengers Endgame -

Jodå, snart så. Då får vi se vad som händer.

Lethal Weapon

För ungefär tre år sedan kom den här serien. Den är inspirerad av filmerna från 1980- och 1990-tal. Det är samma karaktärer och handlingen är flyttad till nutid. Riggs har förlorat fru och barn och Murtuagh har blivit pappa igen på gamla dagar.

Annars är det som vilken tv-serie som helst där en mordgåta ska lösas. De två polisernas vardagsliv blandas in och någonstans är det uppfriskande att låta Riggs gå i terapi. Det behöver den mannen.

Inför säsong tre byttes Riggs ut mot en annan karaktär. Mest för problem i produktionen och det blev inte riktigt bra. Eller riktigt bra var väl serien aldrig. Det saknas lite från filmerna och jag köper inte att man kan bete sig så här i dagens poliskår. LAPD är den tredje största polisstyrkan i landet och har ungefär 12 000 anställda.

I alla fall är väl serien okej. Det är inget jag sitter och saknar och blir det en säsong fyra har jag svårt att se mig själv se den.

Transformers The last Knight

Jag kan för mitt liv inte komma på varför jag sitter och tittar på vissa filmer. Ibland väljer inte jag och detta var en film av typen jag väljer inte. Eller det gör jag ibland men den här gången tröttnade jag rejält. Det är femte filmen om robotbilarna Transformers. De är numera jagade av framförallt den amerikanska regeringen. Så de gömmer sig både här och där och många hos Cade Yeager, uppfinnare och duktig på att överleva. Han hjälpte dem förra gången och så även denna gång. Hans dotter pluggar långt borta och så händer en massa saker. Tydligen så började allt under Merlin och kung Arthurs tid och nu ska allt knytas ihop.

Det är för långt och det är dessutom för rörigt. Robotar som slogs på människornas sida samtidigt som kung Arthur. Visst, jag vet att i alternativa världar så händer saker men ibland känns det som om de drar saker ur en hatt och skriver in det i handlingen. Vem som är tröttast? Jag troligen. Lite förakt mot kvinnor, utbildning och personer som inte är handlingskraftiga. En riktigt charmig liten sak om du är på det humöret. Om du är jag tröttar du nog efter 15 minuter av 172.

Kingsman - The Golden Circle

Eggsy är numera Kingsmans främsta agent. Han har en flickvän och tja, livet är bra. En dag så kommer han i kontakt med en före detta rival och efter att han trodde att killen var död visade det sig att allt var en plan för att komma åt Kingsmans dator. Det fungerar och alla agenter utom Eggsy och Merlin mördas. Det är drogsyndikatet Golden Circle som ligger bakom allt. Ensamma och i behov av hjälp tar de till nödprotokollet och det är så de träffar sina amerikanska kollegor, Statesman. De slår sina kloka huvuden ihop och det är tur det. The Golden Circle har en plan för att tjäna lite pengar och få lite erkännanden.

Jag gillade den första filmens smarthet och charm. Den här är inte lika charmig. På något sätt påminner den mer om normal action och tja, inget fel med det men variation förnöjer. Kanske är det för att allt är större i USA och det blir liksom så när vi lämnar lilla Europa. Sedan blir jag lite trött. Channing Tatum saluförs rätt hårt i trailern. Han är typ med otroligt lite. För att sälja i USA gissar jag. För mig är han inte speciellt stor och intressant. Colin Firths rollfigur, som ev. dog i förra filmen, frontas rätt hårt. Hur ska det kunna vara en chock när han dyker upp? Alltså filmskapare. Mark Strong är en man som underskattas, mer Strong åt folket. Annars är det helt okej och kul att få se Björn Granath i en av hans sista roller.

Filmen är helt okej men inte så nyskapande som föregångaren. Det är väl så det blir. Alla uppföljare är inte bra men jag gissar starkt på att det inte blir en trea. Hoppas jag i alla fall. Filmstudior har börjat mjölka filmer som går bra. Dessvärre ska väl sägas ibland. Vissa saker behöver dö en hård filmdöd.

Atomic Blonde

Charlize Theron är så jäkla cool. Det är något med den långa sydafrikanskan som gör att det mesta som sker på film med henne är coolt. Hon spelar i en otroligt bra film som heter North Country, som handlar om en kvinna som kämpar mot sexuella trakasserier i en gruvindustri, eller Monster, där hon spelar en kvinnlig seriemördare. Så, kan detta vara något annat än bra?

Nej, det kan inte det. Den här filmen är baserad på en grafisk roman med samma namn. Det utspelar sig i Berlin precis när muren faller. En brittisk underrättelseagent hittas mördad och Lorraine skickas dit för att se vad som hänt. Nu börjar en katt- och råttalek med de närvarande underrättelseorganisationerna. Vem som lurar vem är verkligen frågan.

Filmen är en actionfilm med allt som hör till. Coola kommentarer, coola scener och hårda individer. Det röks och dricks otroligt mycket men det får en nog leva med. Tiden var sådan och det fanns inte så mycket droger i Berlin som idag. Vodka däremot var en ganska vanlig dryck. Det är ganska stiliserat men samtidigt känns 80-talet. Filmen är välgjord och det är huvudsaken. En stund underhållning. Vad mer kan en begära?

Robin Hood

Jag såg så mycket framemot denna film. Någonstans är ändå Robin Hood en symbol för frihet och uppror samt även något som ger hopp. Den här filmen är som vilken actionfilm som helst som kommit ut de senaste åren i MCU eller DCU. Hjälten är hjältemodig och dödar skurkar på löpande band. Det tynger honom inte utan några torra skämt dras och sedan går en vidare. Alltså, nej. Skurkar, trots att de är ansiktslösa, ska inte bara dö i mängder bara för att. Inte heller ska man visa att det inte påverkar en. Åhh, vad tragiskt för en av mina favoritkaraktärer.

Filmen är blandning av modernt och medeltid. De låter kvinnor gå utan huvudduk. Det finns ett starkt hat mot muslimer och elak snubbar är elaka. Den som gör bäst ifrån sig i denna film är Ben Mendelsohn som är sheriffen av Nottingham. Det måste vara lätt att vara skurk när resten är så dåligt skrivna. Då är det bara att spela över. Låter jag hård? Nja, alltså detta var verkligen inte en höjdare. Se om Disneys tecknade version eller någon med Errol Flynn. Så här modern behöver inte Robin Hood vara.

Black Panther

Det här är filmen som Disney vill nominera till Oscarsgalan. Jag tycker filmen är väldigt bra men samtidigt inte så mycket bättre än andra filmer som kommer i denna genre. Som så många andra filmer baserade i MCU är det en form av version från serierna. Även i denna film stämmer det. Det blir liksom lite en form av. Någonstans väljer de att tolka om vissa händelser i filmen. Nog om det nu och så går vi vidare till filmen i sig.

I Wakanda har kungen just dött och enligt gammal sed utmanas kronprinsen om makten. Nu blir det inte så blodigt utan T'Challa tar sin plats som kung och fortsätter vara Black Panther. Det ger honom makt över ett land världen tror är otroligt fattigt men som i verkligheten är rikt och äger en otrolig metall som är unik. Den metall som Iron Mans rustning består av, Captain Americas sköld och ger mycket annan energi. Detta land styr T'Challa. Det visar sig dock att han har en kusin som är sugen på makten. En ny maktkamp utspelar sig och denna vinner N'Jadaka, eller  Erik Stevens, eller som han kallas av CIA; "Killmonger".

Jag tycker den här filmen är mycket bra. Den har en sammanhängande berättelse och det är spännande att se hur det går. T'Challa är en mycket idealistisk ung man som lider lite av sin fars val. De flesta har mycket att göra med sina roller men som alltid i filmer med superhjältar blir det en kamp mellan det goda och det onda. Så även här och kanske att det är filmens mest förutsägbara del. Det kan liksom bara gå åt ett håll om filmen ska mynna ut i det som leder till Avengers: Infinity War.

Jag såg den aldrig på bio. Jag hann inte men visst hade den gjort sig bra på stora duken. Det jag blir lite arg på är att de flesta skådespelare nog är från USA. Här hade väl de kunnat använt fler från afrikanska länder. Dessutom är CGI:n kvaliteten inte alltid kanon. Det finns tre tillfällen i filmen där jag undrar om någon tänkte kolla bilderna när de redigerar. Gnällig? Nej, men den här ska nomineras till publikens pris av Disney, om det nu blir ett sådant, och kanske att det borde finnas färre problem då.

Mission: Impossible Fallout

Det har gått ett tag sedan sist. Ethan Hunt bedriver som alltid uppdrag för att rädda världen. Det visar sig att det är lättare sagt än gjort när några kommer över plutonium och många tror att Ethan ligger bakom allt. Så en extra agent får följa med för att garantera att det blir bra. När de anlitas att frigöra Solomon Lane blir det svårt. Hunt och hans grupp såg till att Lane arresterades. Nu ska de se till att han kan möta upp sin grupp och anhängare.

Jag gillar den här filmen. Det är action och egentligen inget mer än det. Lagom underhållning men om du vill kan du klämma in lite av de föregående filmerna. Maxine, vapenhandlaren från första filmen nämns, Lane och så lite andra karaktärer och händelser hintas om. Den är inte lika bra som förra filmen måste jag ändå säga. Det finns som alltid helgalna scener, lite humor men ändå en svärta som inte funnits förut.

Ska man se den här? Japp! På bio? Japp! Det är liksom inte okej på en liten skärm. I alla fall inte vissa scener med helikopter.

Jurassic World: Fallen Kingdom

Femte filmen i Jurassicfranschisen. Den första filmen är fortfarande den som ligger mig närmast om hjärtat. Jag såg den på bio och när T-rexen hoppar ut i mörkret var en scen som satte sig. Alla ryggade bakåt. Lite som hajen i Jaws. Sedan är ju självklart CGI bättre idag och det går att göra coolare scener men det är något med originalet som ändå tar priset.

Ja, nu ska vi inte prata om Jurassic Park utan om den här. Här träffar vi John Hammonds gamla affärpartner, Benjamin Lockwood. De arbetade en gång ihop om att återskapa dinosaurier och nu vill han, med alla pengar och resurser han har, rädda de kvarvarande dinosaurierna från undergång. Det är på väg att bli ett vulkanutbrott på Isla Nublar och det kommer inte ske någon annan räddningsinsats. Lockwood är sjuk men vill göra detta för sitt barnbarn och hans assistent har satt allt i rullning. Det är så huvudpersonerna från förra filmen, Owen och Claire, återförenas. Hon är nyckeln till all teknologi som finns kvar på Isla Nublar och Owen, ja kan ju prata med dinosaurier. Eller i alla fall Blue, den otroligt smarta velociraptor.

Det är en film med mycket action, ganska förutsägbar handling och rätt mycket elakingar både på människo- och dinosauriesidan. Skådespelarna gör det de ska. Bäst är nog ändå en CGI-dinosaurie vid namn Blue. Det känns lite tragiskt men jag ser rätt mycket actionfilm och skulle önska att vissa klichéer inte alltid fanns med. Det kommer att komma en del tre. Den blir spännande att se vart de ska.

Deadpool 2

För dig som känner dig lite kräsen med vad du ser på bio och som kräver lite djup är detta inte filmen för dig. Det här är en film där den fjärde väggen bryts, alltså här pratar vi om att Deadpool pratar till oss i publiken. Det är lite dum handling, åjo för det är det. Lite tidsresor, lite elaka snubbar, lite drömmerier och lite vackra kvinnor. Det är också en del sexskämt, pruttskämt och andra skämt som är odefinierbara.

Fortfarande är filmen, i förhållande till serietidningen, så mild och fin. Den är liksom som en schysst film som påminner Bill och Teds äventyr men med fler som dör. Detta är Ryan Reynolds på hans allra bästa humör. Speciellt när han är lite elak mot sig själv. Så det här är en film för dig som har något barnslig humor men som samtidigt gillar Marvel. Fast inte Marvel i Avengersstil utan en mer udda variant.

Avengers: Infinity War

Så är det då dags. Alla Marvelhjältar ska samlas i en och samma film. Det är tio år av olika karaktärer som möts upp. Det är nämligen så att Thanos, som sprider skräck i hela universum, nu hotar jorden. Eller universum ska vi säga. Han letar efter evighetsstenarna, the infinity stones, som tillsammans är otroligt kraftfulla och kan ödelägga halva världen.

På jorden finns två stenar och de ska nu försvaras. Tur att dessa hjältar har ett yttre hot mot sig för det är inte alltid så att de kommer överens. Det är ganska storstilad action men jag gillar ändå de lugnare scenerna. Mest gillade jag de scener med Iron Man, Doctor Strange och Spider-Man. Kanske för att det faktiskt pratas på riktigt, för att det drivs framåt, för att det försöker bli en lösning. Jag tycker också mycket om Thors scener för att han får vara den karaktär som beskrevs i förra filmen. Även Bruce Banner är en karaktär jag gillar. Han har sådan ångest att Hulken inte ens vill vara med.

Det låter hårt men så är det. Även i actionfilmer vill jag lite diskussion. Annars är det bara en mängd CGI-scener som det visserligen inte är några fel på men inte bara. Detta är första filmen av två och vi får se vad som händer. Jag sitter och irriterar mig även i denna film på vissa karaktärer. De har för mycket utrymme och dessutom gör de filmen dummare. Jag gillar actionfilm för det balanserar de böcker jag läser. Varför måste då vissa vara så jäkla jobbiga. Det gnager i mig och ibland har jag svårt att förstå hur andra kan tycka att det är roligt eller ens charmigt. Filmen är värd att se och det är verkligen en upplevelse att se denna.

Guardians of the Galaxy vol. 2

Den udda grupp av människor, djur, rymdvarelser och träd som bildades i förra filmen (gotg som den kallas i förkortning) återkommer här. De är ju väktare i galaxen men denna gång går det allt annat än bra. De råkar kanske göra några av sina uppdragsgivare något arga. Eller något är väl en underdrift. Väktarna blir jagade och det gör att de skadar sitt skepp rejält. När de landar på en planet, för att laga sitt skepp, får de ett besök, av Peters pappa. Peter, en produkt av en utomjording och en jording, togs från Jorden när han var ung och har levt med Ravagers och framförallt Yondu.

Ego tar med sig halva gruppen till sin hemplanet och resten stannar kvar. Det är Rocket och Groot som stannar kvar för att laga skeppet och för att vakta deras fånge, Nebula. Det visar sig att Ego inte bara är ett namn och de där uppdragsgivarna är inte helt ute och cyklar.

Alltså, visst detta är action och lite komedi men jag är antagligen för trött eller för ointresserad av karaktärerna. Den får inte tag på mig och kanske är det för att jag faktiskt inte läst något av dessa i serietidningsform. Det är också ganska mycket kiss- och bajshumor som jag kände mig för gammal för. Jag har läst andra och förstår deras driv annorlunda. Eller så är det bara för att det känns så lökigt. Jag vet inte riktigt vad men något gnager och jag ser men känner inget för dem.

De kommer att dyka upp i nästa film Infinity War. Groot är egentligen den enda som jag känner har lite önskan att det ska gå bra för.

The Martian

Denna film är en sådan där som kräver att du gillar tystnad eller i alla fall monolog. Den påminner mig om Cast Away på ett sätt. Ensam kille pratar med, i detta fall en dator, det enda som finns. Visst det pågår handling vid sidan av men om Matt Damon inte var så bra på det han gör skulle filmen faktiskt inte fungera. Det hänger på honom.

Filmen utspelar sig på planeten Mars. NASA har skickat dit ett team för att fundera på att kanske kolonialisera men det går inte bra då de knappt några dagar in råkar ut för en storm som i stort sett kan ödelägga deras raket. De lämnar planeten men måste lämna Mark Watney. Han råkar ut för en olycka och alla tror han är död. Det visar sig vara fel och han försöker ta kontakt med jorden. Han börjar planera för att överleva och det var svårt att äta potatis ett tag efteråt. Han planerar sitt intag av mat och vatten och snart kan han kommunicera med NASA på ett väldigt analogt sätt.

Det är en actionfilm som långsamt tar sig framåt. Att jag kallar det action är för att det finns ett driv hos Mark som gör att motståndet är han själv och planeten i sig. Jag gissar att boken är minst lika bra. Jag säger då det eftersom jag inte läst boken. Det är också tur, eller smart, att Watney är biolog och kan odla om jag säger så. Tror spontant att andra specialister haft svårare att vara nytänkande. Geologer till exempel hade kanske haft lite svårare att tänka på vissa saker.

Filmen känns och det är nog tanken. Det är svårt att tänka sig många skådespelare som skulle kunna prata med sig själv så länge. Tom Hanks gör det verkligen bra i Cast Away och Matt Damon likaså här. Det kräver också att det är en individ som jag kan relatera till och det kan jag. Snacka om ensamhet och drömmar om att komma hem. There is no place like home.

Keeping up with the Joneses

Det är något med amerikanska förorter. Där medelklassen bor och frodas. De har nästan allt är allmänt uttråkade med sitt liv. Det är så jag känner när jag ser denna film. Här är det paret Gaffney som lever ett ganska vanligt liv. Deras barn åker på kollo och de ska jobba större delen av sommaren tills dess att barnen kommer hem igen. Det flyter på i sakta mak. Jeff åker till jobbet och Karen jobbar hemifrån. Så flyttar paret Jones in. De är inte som andra. De är mer tränade, perfekta och snygga. Jeff vill gärna bli vän med Tim som är så cool. Karen är mer skeptisk till Natalie. I sann förortsanda så är alla lite skeptiska.

Det gäller att inte sticka ut i en förort och det är något som Tim och Natalie gör. De känns alldeles för perfekta för resten. Natalie är liksom för snygg och det stör mammorna i förorten. Det känns som vanligt med andra ord. Jag tycker filmen är rolig men det är ungefär där jag stannat. Den lämnar inte några större avtryck men är bra underhållning för stunden.

Hitman's bodyguard

En gång i tiden var Michael Bryce en otroligt anlitad privat säkerhetskonsult med egen firma och allt. Så en dag förlorar han en klient. Det blir slutet på hans karriär och numera skjutsar han omkring mer eller mindre suspekta advokater som troligtvis gjort en f.d. klient lite sur. Därför blir han både glad och förvånad när hans f.d. flickvän, och agent på Interpol, ringer honom om ett jobb. Bryce måste transportera en känd lönnmördare. Darius Kincaid sitter inne med information som kan fälla en av östra Europas diktatorer och han ska föras till Haag. Därför kopplas Bryce in, Interpol har en läcka.

Nu är det så att Bryce och Kincaid har träffats tidigare. Eller snarare har Kincaid försökt mörda Bryce och hans klienter tidigare. Resan från Storbritannien till Holland borde vara hur lätt som helst men när lönnmördaren, livvakten, vitryssar och poliser i flera länder drabbar samman är den resan lång.

Om du gillar åttiotalets buddykomedier där omaka par hittar varandra och sedan gör gemensam sak så är detta en film för dig. Jag tycker om sådana filmer vilket logiskt för till att jag tycker om den här filmen. Både Samuel L. Jackson (Kincaid) och Ryan Reynolds (Bryce) är ganska snabba i repliken och det gynnas den här filmen av. Det driver deras dialoger och gör att det blir inte bara action. En av de roligaste kommentarerna är Reynolds som kommenterar att Kincaid (Jackson) använder svordomen m*th*rf*ck*r så ofta att det knappt inte går att tänka på något annat. Lite sant för så är det väl allt som oftast.

Själva actiondelen känns trolig även om de är lite övermänniskor båda två så åker de på stryk. Den här filmen gick inte länge på bio och det tycker jag är lite synd. Jag gillar visserligen de filmer som baseras på serietidningar och de filmserier som finns men alla är inte jag och ibland vill hjärnan faktiskt bara underhållas. Den här filmen är en sådan film.

Justice League

Jag såg en rolig meme nyligen om Star Wars. Först kom Marvel, sedan Jurassic Park och sist Star Wars. Det gick ut på att den tredje var störst, sant nog. DC fick inte vara med och det finns nog en poäng med det. För här lider filmerna av något som är ogripbart. Egentligen är temat i DC och Marvel samma sak. Människor med övernaturliga, förstärkta krafter och utomjordingar samt människor som bara vill arbeta för att rädda människor förekommer i båda världarna. De slåss mot utomjordingar med storhetsvansinne. Fast där Marvel inte alltid tar sig själv på så stort allvar lider DC av en mörkare ton.

När vi börjar filmen har Stålmannen dött. Världen blir värre och mörkare och brotten ökar. Att hata blir vanligt. I detta jobbar Batman och även Wonder Woman i skuggorna. Snart kommer en hemsk utomjording för att förstöra världen och då börjar de samla andra människor med förmågor. Det går sådär till en början. Snart så har de en grupp och ska ta sig an Steppenwolf, som är en förstörare av världar.

Det är mörkare i DCU, och så är det alltid. Jag skulle till och med säga att det finns en viss nivå av mörkerfilter på i hela filmen. Nej, nu gnäller jag kanske lite men känslan är så. Det är mycket action och jag skulle önska att de ibland fokuserade lite på deras relationer till varandra. Mycket av det är viktigt för hur ska en annan kunna förstå deras förmåga och vilja att slåss ihop.

Fast vill du se action och lite lätt underhållning är detta perfekt. Mer än så är det inte och någon gång är det alldeles lagom.