Som man sår av Hjorth/Rosenfelt

 

Sebastian Bergman är tillbaka och om jag har förstått det hela rätt är detta den näst sista boken. Det har hänt en del sedan jag läste Hjorth/Rosenfeldt sist. Gruppen har gjorts om och Vanja är chef. Sebastian håller sig på behörigt avstånd och eftersom Vanja blivit mamma är han en nöjd morfar. Fast just den här boken vänder upp och ner på livet för alla. Sebastian och Ursula har haft ihop det ett tag men som alltid är det kanske inte smärtfritt. Billy har försökt lugna ned sina mörka tendenser men de finns alltid där. 

Sebastian är terapeut igen och på så sätt träffar han Tim. Tim var också i Thailand den ödesdigra juldagen när Sebastians familj försvann. Det finns en gemensam sorg mellan de båda. Billy däremot ska bli pappa och det är kanske så att vissa gånger tar en eller annan instinkt över. 

Jag gillar den här boken. Den ger lite överraskningarna och jag tänker att någonstans blir slutet väldigt intressant. Jag ser framemot att läsa den. 

Shadow and bone av Leigh Bardugo

 

Jag tror det var mitt under pandemin som Netflix släppte första säsongen av Shadow and Bone. Jag har fortfarande inte sett den men en dag kommer jag väl också dit. I alla fall handlar det om Grishaverse. Det är ett magiskt Ryssland men med vapen och luftskepp. En fantasyberättelse i en värld som befinner sig någonstans mellan 1914 och idag men med rötter i dåtiden. 

Här lever Alina Starkov. Hon är föräldralös och som de flesta andra och som sin bäste vän Mal. De bestämmer sig för att bli soldater båda två och Mal blir en vanlig soldat medan Alina blir en kartläggare. Det är en viktig position. När de tar sig igenom det stora mörkret så händer något. Alina börjar skina som en sol. Det gör att hon måste träffa kungen. Hon är en Grisha och något så ovanligt som en Solmästare. Det gör att hon blir utvald att tillhöra den magiska eliten och träffar så på Skuggmästaren. Han som leder Gisha och kan sammankalla mörkret. De två ska rädda Ratkva eller?

Det är en bra början men jag hade lite svårt att läsa vidare. Kanske för att det är så där skrivet även på engelska. Många verkar älska böckerna men jag måste säga att jag tycker de var så där. Ibland överraskar valet av ungdomsböcker till filmatiseringar mig starkt. Jag hade hellre sett andra bokserier. En dag kanske blir det så.

Enter the Grishaverse with book one of the Shadow and Bone Trilogy by number one New York Times-bestselling author, Leigh Bardugo. Perfect for fans of Laini Taylor and Sarah J. Maas. Now with a stunning new cover and exclusive bonus material: A lost letter from Mal, The Tailor (a Genya story) and a Q&A with Leigh Bardugo. Soldier. Summoner. Saint. Orphaned and expendable, Alina Starkov is a soldier who knows she may not survive her first trek across the Shadow Fold - a swath of unnatural darkness crawling with monsters. But when her regiment is attacked, Alina unleashes dormant magic not even she knew she possessed. Now Alina will enter a lavish world of royalty and intrigue as she trains with the Grisha, her country's magical military elite - and falls under the spell of their notorious leader, the Darkling. He believes Alina can summon a force capable of destroying the Shadow Fold and reuniting their war-ravaged country, but only if she can master her untamed gift. As the threat to the kingdom mounts and Alina unlock

Unbelivable

Sedan förra helgen och i veckan har jag tittat på den här miniserien på Netflix. Serien heter Unbelievable och utspelar sig i närtid i några städer i Colorado. Det är baserat på verkliga händelser men det är inte samma sak som att allt har hänt en och samma person. Det är mer en form av kompott.

Det hela börjar med en ung flicka som anmäler en våldtäkt. Hon har nästan inga synliga spår av våldtäkten och allt eftersom börjar polisen tro att hon ljuger för uppmärksamhet. Det går så långt att alla tror hon ljuger. Till slut ger hon upp. I en annan stad långt bort blir en ung kvinna våldtagen. Hon är väldigt detaljerad och polisen som får fallet tror på henne. Karen Duvall är ny som kriminalutredare men inte ny som polis. Hon lyckas koppla ihop sitt fall med ett annat fall och börjar arbeta med Grace Rasmussen.

Dessa två poliser kommer på att denna förövare har gjort detta förr så många gånger och på flera platser att ingen egentligen sett något samband. Serien blandar utredningen med den ensamma flickans liv. Det är djupt tragiskt att detta får ske. Men som jag brukar säga till mina elever. Våldtäkt är inte ett brott som man tittar på. Visst vi blir upprörda som nation och medmänniskor men vi gör också undanflykter. Hon var full, dum eller sov med öppet fönster. Partier skriker om högre straff men det sker aldrig. Aldrig att det blir hårdare straff på våldtäkt.

Detta är en amerikansk serie men skillnaden är så liten. Jag är glad att det har hänt så mycket sedan jag var tonåring men fortfarande inte tillräckligt mycket. Det är en skam att bli våldtagen och ett trauma att uppleva flera gånger om. De män som blir våldtagna därute är ännu tystare och det är inte så konstigt. För nog skyller vi som samhälle på offret. Det är nog det som tar så hårt i denna serie när de lägger skulden på den ensamma tjej som har haft ett jobbigt liv. Visst hittar hon väl på det här?

Om du har Netflix se den här serien. Briljanta skådespelare och ett riktigt bra manus skriven av en kvinna. Det märks kan jag säga. Hoppas att den här serien vinner lite priser för det förtjänar den. Nog är det så att det inte är viktigt med priser men folk med kräsen smak kanske hittar den i större utsträckning då. Se den för den är riktigt, riktigt bra.

En högre rättvisa av Hjorth/Rosenfeldt

Det var ett tag sedan men nu har jag återstiftat bekantskapen med Sebastian Bergman. Han sitter och försöker skriva en bok men inspirationen är låg. Sebastian saknar Vanja och till och med riksmord. Det har skett mycket sedan förra boken. Vanja jobbar tillfälligt i Uppsala där en serie våldtäkter gör att snart är riksmord återsamlat. Billy är ju nygift och är ganska nöjd med livet fast hans mörka hemligheter oroar Sebastian. Ursula känner sig ensam och netdejtar. Torkel är nykär och nöjd med både jobb och liv. De relationer gruppen har sinsemellan får stå tillbaka när de ska utreda dessa våldtäkter. För i ett av fallen har en kvinna dött.

De undrar alltid vad de har gemensamt dessa kvinnor men det är svårt att hitta något. Fast samtidigt väljer kvinnorna att inte berätta allt om sitt förflutna. Det är mörkt och ganska traumatiskt. Våldtäktsmannen har en plan som ska genomföras.

Jag måste säga att jag saknat dessa personer. Bergman är som han är och Vanja har nog ärvt mycket av sin fars egensinnighet. Faktiskt tycker jag att båda är ganska så trevliga i denna bok. Det säger rätt mycket. Sedan försätter ju Sebastians sexualdrift honom i allt annat än bra situationer och så även denna gång. Billy blir allt mer fascinerande som karaktär och jag undrar hur de ska ta sig vidare i nästa bok. För jag är övertygad om att det blir en bok till. Annars är själva utredningen rätt okej. Jag kommer på mig med att lösa det och tja det är jag nog nöjd med.

Det är en bra uppläsning av Niclas Falk men jag skulle önska att kvinnorösterna inte är så tillgjorda. Det blir så dumt för mig. Men jag har mina uppläsningspreferenser. Det har alla. En bok som passar bra i serien i alla fall.

Hitta hem av Ann-Helén Laestadius

Detta är sista boken om Agnes. Agnes som har rötter i det svenska och det samiska. Som bor i Stockholm men åker till Soppero ibland för att hälsa på. Denna gång är det återträff efter konfirmationen som gäller. Det är verkligen viktigt att det är bra för alla i Agnes omgivning. Speciellt när mamma börjar agera konstigt och Henrik är lite konstig och Jåke är väldigt konstig.

Det är så mycket så jag tänker avslöja mer. Det är mycket som händer och jag vet inte riktigt vad jag tycker. Fyra böcker kändes helt plötsligt lite väl mycket och Agnes är verkligen lillgammal. När hon läxar upp sin mamma om att vara same så tröttar jag lite. Böckerna är bra men den här är inte lika bra som de andra. Här känns det mest som om vi går runt i samma spår en gång till och kill your darlings är ju ett uttryck. I det här fallet passar det in.

Ingen annan är som du av Ann-Hélen Laestadius

Agnes och Henrik har gjort slut. Det håller på att knäcka Agnes. Det är det enda hon tänker på men samtidigt så måste hon tänka på något annat. Agnes har börja läsa samiska och de är två i gruppen. Jåke är duktig på att prata samiska men väldigt tyst i övrigt. Dessutom ska Agnes och Kristin på konfirmationsläger i Nikkaluokta. Men hon stalkar Henrik lite på Facebook och det är tydligen komplicerat för honom också. Agnes är dock glad över sin lillebror Mattis som kom som en överraskning för alla.

Laestadius har skrivit fyra böcker om Agnes och detta del tre. Det är en fin ungdomsbok om att hitta sig själv och lite lagom romantik. Det är en stor fördel om du går på högstadiet för sedan är nog för stor för dessa böcker. Det är också intressant över hur det är att vara same men inte riktigt i andra samers ögon. Det är också fint med vänskap över generationer. 

Hej vacker av Ann-Helen Laestadius

Det är sommar och Agnes åker till Soppero. Hon ska vara där hur länge som helst och det ska bli kul. Först Kristin och hon och sedan kommer Jenny också. Kanske är Henrik fortfarande intresserad. Vem vet vad som händer. Sommaren blir bra. Henrik och Agnes träffas och pratar. Hon älskar att visa sitt Soppero för Jenny men är svartsjuk för att Henrik kanske gillar Jenny. Agnes träffar mormors släkting och vän Ella som släkten inte pratat med på väldigt länge. Det är många komplicerade turer men allt ordnar sig i slutet ändå.

Det är en fin uppföljning till SMS från Soppero och Agnes får vara en vanlig tjej med fötterna i storstan och i det samiska. Det är huvudsaken för henne. Det är ingen avancerad bok utan snarare en trevlig lite berättelse om en tjej som söker sin plats bland släkt, vänner och kärleken.

Day 30 saddest character death

Jag kan inte komma på någon så här på rak arm. Kanske när Lexie Grey i Grey's anatomy dog. Då slutade jag se serien så jag gissar att det var ett viktigt ögonblick för mitt intresse av serien.

Day 29 Current T.V show obsession

Numera streamar jag allt men jag måste nog säga att jag gillar Blacklist. En serie där allt inte är vad det verkar.

Day 28 First tv show obsession

Ja, mm, det var svårt. Det får nog bli Arkiv X. Jag älskade den serien i början 1990-talet. Omtitt var inte lyckat. Den har daterats i vissa avsikter ganska rejält.

Day 27 Best pilot episode

Faktiskt är det Arkiv X från början av 1990-talet. Scullys halvfascination med sitt nya uppdrag och Mulders allt annat än normala värld är något speciellt.

Day 26 Season finale

Den säsongsfinal som alltid kommer att chocka mig lite sådär är The Fall säsong 1. Jag har inte sett säsong två än för jag känner att det kommer kräva en del av mig. Det är så ibland med vissa serier att de kräver att jag är på i själ och sinne. The Fall lämnade mig lite skärrad.

Day 25 A show you plan on watching ( new or old)

Någon gång ska jag börja se Gilmore Girls. Alla älskar den serien så jag måste se vad det hela handlar om.

Day 20 Favorite kiss

Detta är inget jag tänker på speciellt ofta och därför kan jag egentligen inte svara på den. Den får lämnas tom.

Day 18 Favorite title sequence

Det spelar ingen roll hur mycket den här serien kan irritera mig ibland men detta intro är verkligen tilltalande.

Zelda vs. Patriarkatet av Lina Neidestam

Zelda är tillbaka och nu har hon börjat arbeta på någon skvallerblaska. Hon arbetar jämt och är i stort sätt utsliten. Samtidigt försöker hon hitta sig själv och även en och annan pojke. Jag har läst denna förr och här tänkte jag något smart då.

Jag gillar Zelda. Hon är så vilsen som alla är i en viss ålder. Vill ha jobb, men litar inte riktigt på att det hon gör räcker. Vill ha förhållande men inte definieras av det. Vill känna sig vuxen men samtidigt inte. Att hon sedan är feminist men ibland faller ifrån vem gör inte det? Det gör vi alla. Neidestam är nog den av de grafiska författarna jag läser som jag gillar mest. Det säger en del för jag gillar dem alla. Men Zelda, hon är speciell hon.

I nationens intresse av Jan Guillou

Del tre i Guillous serie och nu inser jag att det kanske är den segaste också. Det finns en orsak till att jag tappade fokus för många år sedan. Det är egentligen inte något fel på den snarare att det är för mycket om konstiga operationer och känns det som 19 sidospår. En avhoppare, två nya agenter, lite bomber, en flygplanskapning och ett mord samt lite lokal polis och för att få ihop det i mitt huvudet så blir det lite väl mycket.

En kväll står den sovjetiske viceamiralen Gennadij Alexadrovitj Koskov, chef för de hemliga sovjetiska operationerna i Östersjön, även inom Sveriges gränser på den svenska ambassaden i Kairo och han vill hoppa av. Detta blir jobbigt för hela ambassaden och svensk underrättelsetjänst för en sådan här avhoppare har aldrig tidigare varit beredd att hoppa av till Sverige. Koskov ska hem till Sverige och det är allt annat än lätt. Så där kommer Hamilton in. Det är ju inte det enda han gör i den här boken. Han åker fram och tillbaka över halva jordklotet, hotar lite människor och känner sig väldigt skyldig.

Den är seg av de orsaker jag nämnt innan. Tidigare har jag i alla fall känt att saker och ting hänger ihop. Här inte så mycket. Jag tappade styrfart förra gången men den här tänker jag inte ge upp. Jag ska pausa boken i någon månad eller två och återkomma. Trots allt vill jag ju läsa mig vidare och förra var bättre om jag minns rätt. Jag läste delar av den i alla fall förra gången det begav sig. Sedan blev det spridda skurar över hela spektrumet. Nu ska jag på det. Jag lyssnade på boken denna gången och Tomas Bolme ska ha en eloge för sin uppläsning. Det är nästan så att han får det dåliga att bli riktigt bra.

Coq Rouge av Jan Guillou

Det var så länge sedan jag läste Guillous serie om Hamilton. Jag missade några böcker mitt i och slutade läsa. Sedan läste jag några i slutet och hittade alla böcker. Så, jag tänkte att jag kanske ska läsa alla från början till slut med alla fortsättningar och sidospår. För det finns många fler nu av någon konstig anledning.

Det är lite speciellt att läsa en roman som utspelar sig under kalla krigets sista år. Det är fortfarande öst mot väst. Rädslan på den ena sidan och rädslan på den andra sidan. Fokus i den här boken är väldigt inhemsk då en kommissarie på SÄPO mördas och spåren verkar leda till Palestina. Carl Gustaf Gilbert Hamilton arbetar på SÄPO. Det var ju inte riktigt tanken men dessvärre har den militära underrättelsetjänsten lite svårt just nu. Därav arbetar han hos polisen. Det visar sig att det kommer till nytta att han, till skillnad från andra poliser, har en annan utbildning.

Det finns mycket att säga om den här boken som är lite negativt. Fast det är så Guillou skriver och en får leva med det eller inte. Hans berättarröst kan bli lite väl övertydlig ibland kanske också mästrande. Det är som det är och jag kan köpa det och välja att inte läsa boken när jag retar mig som mest. Annars tycker jag spåren med terrorism, som förekommer som en ganska het diskussionspunkt i den här, är intressanta och mer spännande idag. Det går att läsa den med andra ögon efter alla attentat som skett i modern tid. Tror de var bättre terrorister på åttiotalet rent strukturmässigt.

Sedan är det ju faktiskt så att Hamilton är mer komplex än jag minns honom. Han tycker nog egentligen inte om sitt jobb men utför det med precision. Den nyansen glömmer många ibland. Jag läste Thomas Engströms serie om Ludwig Licht i somras. Det är lite som det känns. Hamilton är väldigt bra på sitt jobb men lider kval över att göra det.

Sonen av Lois Lowry

Den sista delen av Lois Lowry i hennes serie som börjar med Den utvalde och slutar med boken som heter Sonen. Här knyts allt ihop på ett mycket speciellt sätt.

Clarie blir utvald att vara födelsemor. Hon ska föda barn till samhället och sedan ska hon få ett jobb någonstans. Fast det går fel. Första barnet hon föder blir det enda barnet. Hon förlöses via kejsarsnitt men får aldrig se sitt barn. Det är så de gör i samhället. Snart får hon ett annat jobb och arbetar med fiskplanteringen. Fast Claire undrar vad som hänt hennes barn och en dag får hon möjlighet att besöka nybarnscentret. Där får hon se sin son och de känslor som väller fram är konstiga för henne. Den man som sköter den lille pojken tycker det är trevligt och tar sig an både Claire och pojken på ett fint sätt. Mannens son är Jonas, pojken från Den utvalde, och den lille pojke som Claire har fött rymmer från samhället och det gör även Claire.

Claire hamnar i ett ganska fattigt samhälle efter ett skeppsbrott. Där får hon veta att hon kan ta sig till sin son och hon tränar sig igenom flera år. Sedan är hon redo.

Pojken har växt upp i den by dit han och Jonas en gång kom. Han är en ganska redig pojke som heter Gabriel men hans dröm är att träffa sin mamma. Det samhälle han kom ifrån minns han inte och dessutom är det så olikt allt han någonsin mött i byn.

Det är ett bra avslut på serien men jag känner att den här boken är mycket mer vuxen än de tidigare. Eller snarare är det så mycket annat fokus på att vara förälder och söka sitt barn att den som började läsa Den utvalde kanske inte riktigt känner igen sig i denna fjärde bok. Det är roligt att läsa om samhället ur en annan synvinkel och speciellt allt som händer kring Gabriel som barn. Jag tror dock att serien ändrat karaktär från bok ett. Där var ett modernt samhälle och i de andra lite fler samhällen som fallit samman och återgått till ett mer basalt samhälle. Det trodde jag nog inte när jag började läsa.

Trogen intill döden av Jonas Moström

När Henrik Borg, en känd fotbollsspelare, hittas död med en vit ros färgad blå i sin hand tänker inte så många på det. Efter en vecka blir det två fall till. Fast på helt andra platser. Det är så GMP, där Nathalie Svensson jobbar som expert, kopplas in. De döda har inget gemensamt. Morden har skett lugnt och sansat. Det ser ut som självmord och alla i gruppen står som handfallna. Ingen koppling till varandra gör att de börjar tänka seriemördare. Gruppen splittras åt alla håll i Sverige och kommer närmare en lösning genom olika ledtrådar.

Nathalie Svensson är ingen polis utan psykiatriker och är med för att ge en sorts psykologisk bakgrund till brotten. Det har varit bättre i tidigare böcker. Här känns det som om alla är minst lika mycket insatta som hon. Här tycker jag nog att Moström missade lite. Svensson får mest vara sur och gå tråna efter Johan Axberg. Det är väl lite klyschigt. En annan sak jag inte får ihop är hur väl fungerande chefen för gruppen är trots att han käkar ångestmedicin som jag äter halstabletter. Det är många per dygn men alltid skarp i förhör och liknande. Lite dåsig huvudet brukar en ju bli, i alla fall de jag känner som äter den.

Jag gillar inte heller hur det är okej att Axberg beter sig. Om han nu ska vara så charmig, vill man verkligen ha en man som tycker att det är okej att vara otrogen? Naj, skulle jag personligen säga och jag tror att den delen av boken stör mig mest. Det har liksom inte något med något att göra. Egentligen. Don't shit where you eat, säger jag bara. Annars är historien om mördaren bra och jag gissar faktiskt rätt lite före poliserna men det är inte så svårt. En bladvändare och jag måste nog säga att den kräver att en läser de tidigare böckerna. Gissar på att det kommer en del fem snart.