Their finest hour

Under andra världskriget gjordes en hel mängd propagandafilmer för att visa mod, kurage och en viss fosterlandskänsla. Storbritannien behövde det verkligen och det är här som Catrin Cole får jobb. Hon behöver det då hennes man inte riktigt arbetar utan mer känner in sin konst. Hon får jobbet att skriva den kvinnliga dialogen vilket kanske behövs då den är ganska dålig. Fast filmerna är inte riktigt bra. De ska fungera i både Storbritannien och USA. Det är inte riktigt samma smak som gäller i länderna. För att hitta lite bättre historier ger sig Catrin ut och snart hittar hon en om tvillingssystrarna som åkte till Dunkirk för att rädda soldaterna. Hon och en av manusförfattarna Tom Buckley lyckas sälja storyn men kanske inte riktigt den sanna historien.

Jag tycker detta är en liten charmig sak som kanske inte per automatik slutar så som en tänker sig. Det är också en bra version av vad som hände under kriget. Här är det vardagliga som blandas in. Bombningar av London och nattliga besök i tunnelbanor. Känslan av att behöva amerikanerna finns också där. Orken att göra det rätta med. Så, ja en bra film. Den ses som feel good och ja, det är den nog fast vad är det för fel? Hela Dunkirk-kampanjen var feel good. Så många soldater räddades. Är inte det värt att hylla?

Dunkirk

När tyskarna väl hade invaderat Belgien och Nederländerna tog de sig vidare mot Frankrike. Där hade de franska och brittiska trupperna mobiliserat sig. De tänkte en repris av första världskriget men så blir det inte och i slutänden befinner sig nästan 400 000 soldater i Dunkirk för att bli transporterade hem. Det går sakta. I parlamentet har Churchill lovat att även rädda fransmännen. Den gode premiärministern kan tänka sig en sisådär 30.000 soldater. Att bli skeppad hem är inte det lättaste. Det går både långsamt och dessutom kommer tyska stridsflyg och skepp och ubåtar och gör allt för att det inte ska bli så. Samtidigt rycker tyskarna närmare landsvägen.

Jag gillar krigsfilm och jag gillar den här. Nolan, regissören, är noggrann men samtidigt blir jag lite arg. Dunkirk var nästan jämnad vid marken och det märks inte här. Det var blodigt som tusan men här är det mer inte så. Inte för att jag har problem med att en tolkar sin historia och visar trauma hos soldater men jag gissar att en del tycker att det är lite konstigt.

Just detta att soldaterna befinner sig i ett trauma känns så rätt och är verkligen fokus i filmen. Nolan har valt att visa soldater som är rädda för kriget och som är lika rädda hemma. Det är också någon sorts hyllning till de vanliga människor som tog sig an kriget i Storbritannien och gjorde allt de kunde. Filmen är riktigt bra och jag gissar att den kommer att få några priser nu i början av året. Det är ju galor på galor i filmvärlden i januari och februari.

Hacksaw Ridge

Hacksaw Ridge är en höjd på ön Okinawa. Under andra världskriget var detta en viktig strategisk punkt i Stilla Havskriget mellan Japan och USA. Därför skulle den intas till varje pris. Varje pris innebar oftast döda soldater i massor.

Filmen börjar i Virginia där Desmond Doss växer upp. Han är Sjundedagsavdentist och när hans bror, och alla andra unga män tar värvning vill han också. Däremot vill han inte strida utan enbart vara sjukvårdare. Att gå med i armén och inte strida är inte det lättaste som finns. Kampen för att få åka ut i kriget är svårt. Till slut får Desmond hjälp av faderns gamla soldatvänner att godkännas. Det finns inget annat än att skicka iväg honom till Stilla Havet och kriget där.

Doss grupp kommer till Okinawa och ska vara en av de styrkor som ska inta Hacksaw Ridge. Att kriga mot den japanska armén är inte likt något annat. Det stämmer även på denna ö. Amerikanerna anfaller och lider stora förluster och de retirerar. Kvar uppe på höjden finns en mängd skadade soldater. Istället för att lämna dem börjar Doss rädda dem. En efter en firas de ned och vid ett tillfälle försöker han även rädda en japan.

Doss fick The Medel of Honor efter kriget. Det är den högsta utmärkelse en soldat kan få och han är hittills den enda icke-stridande soldat som fått den. Som du gissat har Doss funnits på riktigt och var en av de första vapenvägrarna i amerikansk militär. Det är ganska magstarkt att gå med i kriget och inte strida. Jag kan förstå känslan att vilja försvara sitt land. Det är väl inte så konstigt egentligen att en vill det. Nu var Doss ändå en god soldat men att som vapenvägrare gå med, och säga att Gud vill inte se död, och acceptera alla döda japaner är för mig en logisk kullerbytta. Han hade väl kunnat gå med i Röda Korset för att rädda liv. Jag bara inte köper den logiken i mitt huvud.

Filmen är bra och det är en lång stund innan vi kommer in i kriget. Mycket handlar om träningen och bakgrunden. Det är en väldigt lågmäld krigsfilm för att ändå få sådant genomslag. Kanske är det för att Doss, trots att han vapenvägrade, gjorde en stor insats för de män han räddade. Vi diskuterade de andra männens ilska och hat mot honom. Jag förstår rädslan att stå bredvid en obeväpnad soldat. Den måste vara hemsk. Att förringa de unga männens iver och rädsla är egentligen lite elakt. Nu handlar det om Doss men att de hade fått en röst hade varit helt okej för mig. Där tycker jag filmen faller. Jag är grinig när jag ser krigsfilm. Jag vill att den ska vara komplex. Hacksaw Ridge är komplex men ur ett perspektiv. Det gör att den hamnar i mitten av alla krigsfilmer jag sett. Det finns bättre skildringar och sämre. Den här är liksom okej.

Den stora flykten

Jag har skrivit om denna film förr. Detta är en del i utmaningen för att hitta en film som är längre än 160 minuter är inte bara. I alla fall här är vad jag tyckte förra gången och det stämmer fortfarande.

The monuments men

Under alla krig sker stor förstörelse av ovärderliga konstskatter. Jag gråter bara jag tänker på hur det var under tidigare krig när de liksom levde i det nuet. Brr. När nazisterna började plundra och tömma Europa under andra världskriget satte den amerikanska regeringen tillsammans med den brittiska igång ett program för att ta tillbaka och bevara den konst som fanns i Europa.

Detta är den berättelsen. Dessa män var inte unga eller vältränade men de kunde sin konst. Så förutom de väldigt många amerikanerna så finns också en britt och en fransman med. De har inte ett allt för lätt jobb att leta reda på detta. Dels för att ingen egentligen bryr sig i ett skede där de allierade går in i en stark offensiv, dels för att ingen vet vad tyskarna hållit på med. De skickar sin konst till ställen ingen känner till.

Få personer klarar av att regissera sig själva till storhet. Så är det bara. Eastwood klarade sig bra i Broarna i Madison County och även i Gran Torino. Clooney är det inte samma sak med. Nu ska sägas att jag tycker filmen är intressant. Det finns ett värde att göra detta och konst har sitt värde. När riktigt gamla lämningar förstördes i Irak eller som nu i Syrien gråter mitt historielärarhjärta. Dock hade det räckt med en schysst dokumentär. Här blir det lite mellanmjölk och med sådan killar borde filmen lyfta mer. Bill Murray - vilken lirare. Jag gillar honom skarpt som comic relief. Sedan att pappa Clooney får följa med och spela sin son senare i livet. Det är en helt okej film som faktiskt berör ett viktigt ämne för kulturskatter behöver räddas från krig och galningar.

300: Rise of an empire

Den athenske generalen Themistokles förbereder sig för krig. Mot Athen är den persiska flottan på väg. Deras amiral är den duktiga Artemisia. Samtidigt så förbereder sig Sparta för att anfalla via land. Den persiske gudakonungen Xerxes leder sin landarmé. General Themistokles vill återförena Grekland för att stå stark mot yttre fiender.

 Detta är uppföljaren till 300. Den utspelar sig samtidigt som den första filmen eftersom perserna anföll hela Grekland. Jag tyckte att den första filmen var bra och en god adaption men detta känns lite sådär. Det är liksom som om vi sett det förut och det är väl ganska okej men inte mer.

American Sniper

Pappa och jag tittade på den här filmen ihop. Eftersom han älskar krigsfilm och Clintan, så ja, det är en match made in heaven liksom. Något han säger tidigt i filmen som stannar kvar är - ingen blir människa igen efter något sådant.

Chris Kyle gick med i Navy SEAL efter ambassadbombningarna 1998. När 9/11 sker blir han utskickad till Irak. Det är så småningom där Kyle får sin legend uppfylld. Han har mest bekräftade träffar som prickskytt i amerikanska militärens historia. Han gör totalt fyra turer och det gör honom inte riktig i huvudet som pappa säger.

Jag hattycker om Kyle. Han har en otrolig känsla för omhändertagande. Både mot familj och armévänner och även USA. Det är det som driver honom och det som driver bort honom från hans familj. Jag tycker också om att Clint inte hycklar med att Kyle ser ned på de han strider emot. Han ser dem som barbarer och det är viktigt att komma ihåg. Men det är en tragisk historia ändå och värd att se. Fast om han blev människa igen vet jag inte. Det vet nog bara Kyle själv.

Boktjuven

När Liesels bror dör blir Döden så intresserad av flickan att denna berättelse kommer till. Nu är det mer nedtonat i filmen mot boken och det är faktiskt lite skönt.

Liesel är fosterbarn hos familjen Hubermann. De är äldre och ganska fattiga men tar hand om den lilla flickan. Här lär hon sig läsa, hon träffar Rudy och tar hand om Max.

Filmen är som boken. Den har ett viktigt budskap men är lite seg. Det är boken också. Så värd att se och en annan form av krigsfilm.

Great Raids of World War II

Det är alltid spännande att se dokumentärer om andra världskriget. Jag är ju historielärare så det är kanske inte så konstigt. Den är lite för gammal för att fungera med eleverna men annars berättar den kortfattat om vissa händelser som är lite i skymundan för mycket annat.

Telemarken och norska Hydro är med på ett hörn. Det är alltid spännande att se vad våra grannar gjorde för sin frihet. Respekt skulle jag säga.

Fury

Vilket babyface, säger pappa när han ser Logan Lerman. Jag kan inte annat än att hålla med. Logan Lerman är över 20 men ser verkligen ut som 16-17. Det är också en del i hans uppenbarelse i filmen. Han kommer i in Wardaddys pansargrupp som avbytare och eftersom gruppen hängt ihop sedan dagen D är nykomlingen inget annat än typ i vägen. Det är hårda killar som blivit grymmare av kriget. De mördar faktiskt tyska soldater som givit upp. Kanske är det ondskan runt omkring eller bara det att de inte är uttröttade och hungriga och allmänt ledsna på kriget som gör dem hårda.

Tanken är att man ska stoppa en stor marscherande del av tyska armén och på vägen frigöra ett antal städer. Eller vad man nu kallar det. Det är skitigt, lerigt och allmänt grymt.

Jag kan tycka att det är bra att man visar hur grymma båda sidor kunde vara. Eller snarare att även amerikanerna kunde vara elaka och grymma. Fast det finns något så deprimerande i hur de beter sig mot varandra och framförallt mot stackars kvinnor. Fy fan  för att ha varit kvinna i Tyskland efter kriget. Jag gissar på att många frivilligt blev älskarinnor bara för att slippa bli våldtagna.

Jag tycker att det är bra agerat av alla och man känner lite sorgen hos killarna. De kommer aldrig att fungera i möblerade rum igen. Så, väl värd att se.

71 into the fire

Min största bekantskap med Koreakriget har varit genom filmen MASH och serien med samma namn. Efter att serien gick på långt efter Vietnamkrigets slut kändes mer som samhällskritik än som den bisarra bild av kriget Robert Altman visade i sin film.

Detta är en koreansk film om en grupp unga studenter som ska vakta en skola. Skolan har betydelse för en viktig broförbindelse finns i närheten. Där är de helt utan någon form av träning eller med speciellt mycket vapen. Den sydkoreanske officeraren som lämnat kvar dem har knappt lämnat kvar något annat.

Annorlunda och bra skulle jag säga. Det är trevligt att stifta bekantskap med ett annat perspektiv i ett krig nästan ingen tänker på.

Lone Survivor

En grupp Navy SEALS ska ut och spionera på en man som man tror känner lite för många talibaner. Uppdraget går ut på att bevaka och sedan rapportera hem. När gruppen möter på tre herdar blir det problem. Skjuta eller inte skjuta dem? De väljer att lämna dem och försöka ta sig tillbaka. Det är inte ett lyckat val visar det sig.

Åh, detta är en grabbig film som kräver att man som tittare gillar att folk blir skjutna nästan konstant. Det är kanske lite sådär. Det är inte Plutoonen om man säger så. Man skulle kunna tro att det är råare men det är snarare lite som supermän som slåss om onda män. Jag tycker att man hade kunnat varit lite mer ifrågasättande och visa på mer krigsapparaten USA. Fast jag är ju europé och behöver inte ha amerikanska militärer som hjältar så jag gissar att jag inte är rätt publik. Eller så är det för att jag inte är en man.

The flowers of war

Detta är en film som handlar om 13 prostituerade flickor som under Japans invasion av den kinesiska huvudstaden 1937 gömmer sig i ett kristet kloster. I detta kloster finns en pojke, en begravningsentreprenör och 12 småflickor som går i skolan där. Det blir en kulturkrock men när japanska soldater ändå kommer in i klostret och tänker våldta och mörda allt i sin väg spelar det ingen roll.

Jag gillar filmen. Den är mestadels på kinesiska och det är ovanligt men troget. Det är uppoffrande och man märker såren anfallet gav den kinesiska befolkningen. Det är mycket kvinnor som är i fokus och vilket hjältemod de visar upp. Detta är en annorlunda film som är värd att se.

Plutonen

Det är brinnande krig när Chris Taylor anländer dit för att kriga. Han är ung, ganska välutbildad och från en förmögen familj. I detta krig är han en udda fågel och det får han veta av. Det är skitit och det är hårt. Det är krig när det är som fulast och det är människor med konstig etik. Underofficerare som styr och som är de som leder unga pojkar i krig.

Jag gillar den här filmen. Det är mörkt och beskriver det krig som förstörde en hel generation. Det är också gott skådespeleri av alla inblandade. Charlie Sheen är ung och passar i rollen. Det kan vara svårt att tänka sig idag.

Inglourious basterds

En grupp nazistjägare ska mörda Hitler. Det är många dubbelagenter och dessutom gäller det att hålla ordning på vad som sägs.

Alltså det är bra. Men samtidigt är det lite sådär. Det är knäppt och jag vet inte vad jag tycker. Det kanske är bra för en del men för mig är det mest en gäspning. Det är kul att man pratar tyska på riktigt.

Slaget vid Passendale

Det finns alltid något naivt över filmer som utspelas under första världskriget. Kanske är det kriget i sig eller så har män en dröm om krig som lite romantiskt.

Detta är ett av de kanske blodigaste slagen under första världskriget. Mitt i den här smeten befinner sig en grupp kanadensare. Det är nästan bara unga pojkar men deras sergeant är en rutinerad soldat som försöker hålla dem vid liv.

Det är svårt att göra film om det stora kriget. Det skulle ju gå så fort och det blev så tradigt. De slogs som nästan samma landplätt om och om igen. Det är trots det en bra film. Jag gillar bakgrunden till varför de är där. Dessutom är det lite ovanligt med en kanadensisk film.

Rescue Dawn

Dieter Dengler överlevde andra världskriget och flyttade till USA där han blev medborgare. Han gick med i flottan och blev pilot. Under Vietnamkriget sköts han ned över Laos/Vietnam under sitt första uppdrag. Han hamnar i ett fångläger. Hans medfångar har suttit där länge. Men Dieter vill ut och hem och börjar planera en flykt. Det går både bra och dåligt att få med de andra. Till slut är det dags.

Detta har hänt. Det är en f.d. krigsfånge som överlevde fångenskap. Det är egentligen bra skådespeleri och Steve Zahn ska ha en eloge för hur galen och sjuk han ser ut att vara. Den är en helt okej krigsfilmsvariant.

Örnnästet

Det gjordes en hel del film om andra världskriget på sextiotalet. En del var bra och annat mindre bra. Talande är nog att ganska många filmer fortfarande är okej att se.

En amerikansk general blir infångad av tyskarna och satt på ett av deras alpbaserade slott. En grupp brittiska militärer med spionbakgrund ska hämta ut honom. Till sin hjälp har de en amerikansk ranger som är en god prickskytt, bland annat. Gemensamt för dem alla är att de också pratar flytande tyska.

In i södra Tyskland far denna grupp och det finns hjälp till hands. Sedan visar det sig att någon spionerar åt tyskarna och gruppen blir arresterad och tagen till slottet. Det var kanske inte planen men alla kommer till Schloss Adler oavsett deras intentioner.

Jag har sett filmen så många gånger och den är bra.

Den stora flykten

Det här måste ha varit en storfilm av rang när den kom. Det är så stora namn, för sextiotalet, med i den. Idag tror jag att man måste gilla film för att känna igen många ansikten. Nu lät det där ganska negativt och det var inte meningen. Jag såg filmen med en vän som inte kände igen någon av skådespelarna och det förvånade mig. Men, vi är alla olika, vad gör det egentligen.

Detta är filmen om några flygofficerare som under andra världskriget sitter i krigsfångläger. Deras största hobby är att rymma. De är bra på att rymma men mindre bra på att hinna undan. Nu har tyska militära ledningen bestämt sig för att sätta alla ruttna ägg i samma kartong. De har också byggt ett superfängelse. Eller vad man nu kan kalla det.

Ja, tyskar och Bondskurkar verkar vara lika dumma. Typ. Så är i alla fall vissa av tyskarna i denna film. Men å andra sidan är inte alla engelsmän, skottar, amerikanare eller vad man nu kan vara alltid lika smarta heller i filmen. Det är en underbar film. Det är lite roligt och lite spännande samt troligt. En lite annorlunda film om andra världskriget.

Miraklet vid St. Anna

En grupp amerikanska soldater förvirrar sig och hamnar i en liten by i de toscanska bergen. Där lever innevånarna en form av gränstillvaro mellan partisaner och tyskar. Med sig till byn har soldaterna en liten pojke som pratar med en låtsasvän. Det kommer sig att tyskarna ska anfalla byn för här bor nämligen en av partisanernas ledare. Det är också kontoversiellt eftersom gruppen soldater är svarta.

Vi får se upplösningen nästan 40 år senare i USA där en man blir ihjälskjuten med en tysk Luger. Det finns ingen gräns för hämnd.

En bra krigsfilm som är värd att se. Goda tyskar, onda tyskar, vackra italienskor, arga amerikaner och handlingar som aldrig kan försvaras. Se den gärna oavsett om du är en hon, han eller hen.