Att se en Tarantinofilm är att acceptera en ganska stor mängd våldsromantik. Gärna på splatterfilmsnivå och inte alltid så långt ifrån känslan av Monty Python. Nu är jag elak men visst är det så att känslan har funnits ibland.
Mitt ute i Wyomings vildmark samlas åtta personer. Det är vinter och kallt vilket gör dem beroende av den sytillbehörsaffär de hamnat. Jag hoppas jag minns rätt men det var ett haberdashery som omnämns. John Ruth och hans närmaste man O.B Jackson ska föra Daisy Domergue till den lilla staden Red Rock för rättegång. Två andra som befinner sig här är tidigare nordstatsmajoren Marquis Warren, Chris Mannix. Därinne finns också Bob, Oswaldo Mobray, Joe Gage och Sanford Smither, tidigare sydsstatsgeneral.
Allt är inte som det verkar och snart dör alla som flugor. Ingen verkar heller vara den de utgör sig för att vara. Jag vet att Tarantino älskar westernfilmer och det märks. Sedan älskar han sitt eget snille. Det märks också. Min syster sa en gång att Tarantinos karaktärer pratar lika mycket som mor och dotter i Gilmore Girls. Det är sant men de skjuter fler personer hos Tarantino. Jag tyckte den var bra men inte hans bästa. Bra skådespelare som verkar älska att få göra film med honom. Att Samuel Jackson är en snackande snubbe i en Tarantinofilm känns som en stapelvara. Mest kul att se Kurt Russell och Jennifer Jason Leigh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar