Jag gillar verkligen Legos version av Batman. Han är lite roligare och lite mer känslosam än DC-versionen men ändå så som han ska vara. Batman räddar sin stad som alltid men så ska Gordon gå i pension och istället ska Barbara Gordon ta över. Det är ett stort problem för hon tycker inte att hon behöver Batman. Sedan så kommer en ung kille, Robin med andra ord, och ser till att bli adopterad av Batman just i denna sekund. Lite förvirring uppstår men killen hänger på. Det tredje problemet är att Jokern ger upp. Jojomän, han bara tågar fram och låter sig arresteras, och alla andra i Gotham också. Vad ska man göra då?
Det finns som alltid en viss existentiell kris i alla Batman-filmer. I denna handlar det om att tillhöra något, dvs. en familj. Det är lite roligt och lite ledsamt men det har något för alla åldrar. Vem kan inte älska en film där de låter piew, piew när de skjuter. Eller där Voldemort helt plötsligt dyker upp? Jag gillar filmen och skrattar gott. Rösterna sitter klockrent och jag måste säga att de driver med de andra Batman-filmerna och 60-tals serien på ett lagom sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar