Det är Nordin själv som säger att detta är den sista boken. Vi får väl se. Slutet lämnar mycket öppet om hon nu skulle känna sugen att skriva en femte bok om Sverige i en postapokalyptisk väg. Det händer nästan ingenting i dessa böcker. I alla fall inte på utsidan. Inuti händer massor.
Esmael blir kär i Ella, eller besatt. Han vet egentligen inte själv. Fast efter henne ska han och kanske följer hon med tillbaka. Så Esmael cyklar till Umeå. Där hittar han Ella men deras möte går allt annat än bra. Hon blir sur och han blir ensam. Det är inte Esmael van vid. Han är van att vara den coola killen som alla gillar. Inte som Ivar. Ivar som är en nörd. Efter att ha ändå haft sex blir Esmael utkastad och nu blir det annorlunda.
Esmael barrikaderar sig i ett hus och pratar med Fanny som en gång levde där. Han samlar på sig all mat han kan hitta och pratar inte med någon. Det är så att han inte känner igen sig själv. Inte heller verkar han kunna tänka klart. Det hela slutar med en överraskning och ett återförenande.
När jag läste den här boken blev jag lite förvirrad. Jag förstår Esmael. Ella är inte en lätt människa att tycka om. Hon liksom lite utnyttjar de relationer hon skapar och sedan tröttnar. Esmael tycker inte att det nya livet är så lätt, men vem skulle tycka det? Alla döda, inget som förut och handen på hjärtat, hur många tonåringar vill klara sig själva hela tiden? Det finns en passages i boken där jag tycker det är lite otäckt. Ingen gör rätt och det känns som om jag vill krama alla. Nordin visar att det går att gå tillbaka. Esmael bestämmer sig för att ändra sig. Det gör han rätt i. Han ska bli som den han var innan. Kanske inte i allt men den snälle Esmael. Även i en framtid där allt är nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar