Emanuel Kent Sjögren ska börja gymnasiet och för första gången på länge ska han inte gå i samma klass som Tore. Inte ens på samma skola. Det blir en omställning för honom och eftersom Emanuel är som han är oroar han sig för allt. I sin nya klass möter Emanuel tre nya kompisar. De ingår i en basgrupp och ska hänga ihop i undervisningen. Dessa nya individer är Frank, Iggs och Kaisa. Frank är speciell och annorlunda och tar sig an Emanuel eller vad man nu kan säga. Iggs är en glad kille som gillar tractor pulling, men som står som Erika på klasslistan. Kaisa är den tjej som väcker känslor hos Emanuel.
Första året på gymnasiet bjuder på upp- och nedgångar. Det är väl så att Frank kanske inte alltid är snubben att hänga på men Emanuel är ju killen som liksom inte gör motstånd. Dessutom är det lätt att inte protestera när människor tror saker om en. På något sätt verkar Emanuel bara säga saker osammanhängande och göra saker på samma sätt. Detta leder till konsekvenser som inte är bra för honom.
Jag gillar Asptjärns böcker om Emanuel. De är roliga och lätta att skratta rakt ut åt. Även denna är rolig även om den ibland är rätt så pinsam. Emanuels mormors födelsedag är kanske den mest pinsamma och kändes lite väl onödig. Annars är Emanuel precis så neurotisk som tidigare och han verkar växa lite i alla fall. Jag saknar Tore men han dyker upp som en liten glad överraskning här och där. Emanuel behöver en Tore när en Frank är allt annat än stabil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar