Kulturkollos tisdagsutmaning: Kulturella covers och återbruk

Det är en ny vecka och tydligen är det återbruk som gäller även inne på Kulturkollo. Veckans utmaning är som följer:


Egentligen används väl ordet covers mest om musik, men i veckans utmaning vill jag att ni tänker på återbruk i olika kulturella genrer. Ibland ändras lite, ibland ändras allt och originalet går bara att ana. Hur mycket får man egentligen inspireras av någon annan verk utan att det blir plagiat? Hur mycket får man ändra i ett original som många uppskattar? Självklart går det också att bredda det ytterligare till att handla om second hand, renoveringar och att skapa nya föremål av gamla saker. Själv har jag snöat in på Erik Kolds plastföremål och har köpt både kaffe- och bullburk på tradera.

En kulturell fråga och en bonusfråga blir det den här veckan:

Berätta om en låt, en bok, en film, en tv-serie och/eller en teateruppsättning som är en ny version av något gammalt. Är originalet alltid bäst, eller finns det exempel på lyckade covers?

Vilken del har återbruk i ditt liv? Brukar du köpa mycket på second hand? Vilka gamla saker föredrar du framför nyproducerade?

Twin Peaks har ju fått en reboot. Det är väl egentligen inte en ny version men den gamla serien vara bättre. Punkt slut. Eller så har min smak ändrat mig. Reboot, att göra nya versioner av något som funnits fungerar inte alltid.

På nittiotalet så kom den danska filmen Nattvakten, med Nikolaj Coster-Waldau i huvudrollen, och den är läskig. Mörker, döda lik och kvinnor som blir mördad och hamnar i bårhuset. I alla fall, en bra film. Den fick en amerikansk version som inte är i närheten. Jag skulle säga att originalet är bäst.

Likaså den norska filmen Insomnia som är helt fantastisk i originalversionen men som känns som en dussinfilm i den amerikanska. Detta trots att Robin Williams gör kanske en av sina bästa rolltolkningar.

Brittiska serier får ibland en amerikansk version, och varför förstår jag inte, men ibland är det bara logiskt. Den bästa remaken är House of Cards som är en otroligt intelligent serie och den amerikanska versionen slår den brittiska med hästlängder. Queer as folk var däremot en serie som mådde bäst i sitt original.

Jag köper mycket tyg och porslin på second hand. Med tyg menar jag gamla fina lakan och gardiner. Vissa använder jag, andra syr jag om till annat. Porslin använder jag. Jag köper gärna fina möbler som finns i andra hand. Mitt soffbord är från åttiotalet och helt fantastiskt. Det är ett stort soffbord med 24 klinkers inlagda alla i en mörk färg med ett lövliknande mönster på. Den är tung som attan men fin. Jag har begagnade bokhyllor och matbord och köper gärna möbler som är fräscha.