Skam är serien som blev ett fenomen. Jag hoppas innerligt att den nu får gå till historien som en serie som visade på ungdomens glädje men också problematik. I början var serien ganska hetsig men mot de två sista säsongerna kunde det gå lång tid där vi bara fick följa en individ som egentligen inget sa utan mest använde sociala medier. Visst det är så det är att vara tonåring men variation förnöjer.
Jag gillade att det handlade om det som är viktigt för tonåringar och att det kändes som om det var på deras villkor. Hur de använder sig av telefoner och mycket sker på just sociala medier nästan hela tiden. Närheten och snuttefilten som dagens mobil är. Om du inte syns finns du inte alltid men också att du har närhet till dina vänner och kära på ett annat sätt än vad min generation hade. Det är både på gott och ont att vara uppkopplad.
Varje säsong har fokuserat på en individ speciellt mycket och jag är inte säker på att jag tycker det är så bra. Jag vill se alla lite här och där. Någonstans tappas de andra bort. Jag minns knappt att Isak var polare med Jonas för i säsong tre glöms den senare nästan bort. Visst det bra med ett särskilt fokus men jag gillar ju blandningen mer.
De ungdomar som spelar med Skam gör det med den äran. Kanske imponeras jag mest av Vilde som är så duktig på att försöka göra alla glada men så gärna vill vara cool. Fast det fungerar nästan aldrig för henne dock. Deras dialog är naturlig och det är ett stort plus. Det är förvånansvärt få vuxna med och de som är med kan vara kloka eller urbota dumma som skolsköterskan som dyker upp ibland. Jag måste säga att det är faktiskt inte helt fel för då blir det ungdomarnas värld.
Skam kommer nog att hänga med ett tag till. Det brukar vara så. Sedan kommer denna tonårsgeneration minnas serien med nostalgi om några år. Ungefär som min generation kan minnas Beverly Hills 90210 men det är inte samma sak. Skam är tusen gånger bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar