Efter sommar-enkät

Hos Sofie finns den här. Så här sommarens sista dag passar den väl riktigt bra. En sådan här lässommar var det länge sedan jag hade.



Hur blev din lässommar?
Otroligt bra. Läste från 1 juni till 31 augusti 36 böcker och det är riktigt bra för att vara jag.


Läste du det du hade tänkt? Mer eller mindre?
Jag läste nog det jag kände för. Däremot tror jag att jag läste mer än jag tänkt. Kanske för att jag kom in i ett otroligt flyt som jag lätt fortgå.

Vilken var den bästa boken du läste?
Jag tror att Annabelle var bäst. Jag har inte läst några djupare böcker för det har jag inte orkat. En liten bra spänningsroman.

Någon bok som blev en besvikelse?
Harper Lee och jag är inte på samma våglängd. Att läsa hennes andra bok kändes lite som ett ännu större antiklimax än To kill a mockingbird.

Någon bok du inte hann läsa, som du tänker ta tag i snart?
Ja, finns det några. Lowrys böcker t.ex. så sviten blir klar.

Har du införskaffat några böcker inför hösten?
Nej, det är konsekvent köpstopp. Ibland blir det någon bok men bibliotek och e-böcker är underbara ;).

Vad ser du fram emot i bokväg i höst?
Ja, det blir ju en Lagercrantz och sedan kommer Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren. Alltså den peppen.

Något annat du ser fram emot i höst?
Ska till Tjolöholm och titta på Downton Abbey-utställningen. Det blir nog intressant.

100 chick-flicks

Den här listan hittade jag och jag har sett otroligt många filmer på den. Det är faktiskt bara följande jag inte har sett.

500 days of summer
Center Stage
Charlie St. Cloud
He's not just that into you

Tänker att jag ska väl se dem så jag kan kryssa av alla. Gissar att du få klicka på bilden för att kunna läsa.

Kulturkollos tisdagsutmaning: Kulturella covers och återbruk

Det är en ny vecka och tydligen är det återbruk som gäller även inne på Kulturkollo. Veckans utmaning är som följer:


Egentligen används väl ordet covers mest om musik, men i veckans utmaning vill jag att ni tänker på återbruk i olika kulturella genrer. Ibland ändras lite, ibland ändras allt och originalet går bara att ana. Hur mycket får man egentligen inspireras av någon annan verk utan att det blir plagiat? Hur mycket får man ändra i ett original som många uppskattar? Självklart går det också att bredda det ytterligare till att handla om second hand, renoveringar och att skapa nya föremål av gamla saker. Själv har jag snöat in på Erik Kolds plastföremål och har köpt både kaffe- och bullburk på tradera.

En kulturell fråga och en bonusfråga blir det den här veckan:

Berätta om en låt, en bok, en film, en tv-serie och/eller en teateruppsättning som är en ny version av något gammalt. Är originalet alltid bäst, eller finns det exempel på lyckade covers?

Vilken del har återbruk i ditt liv? Brukar du köpa mycket på second hand? Vilka gamla saker föredrar du framför nyproducerade?

Twin Peaks har ju fått en reboot. Det är väl egentligen inte en ny version men den gamla serien vara bättre. Punkt slut. Eller så har min smak ändrat mig. Reboot, att göra nya versioner av något som funnits fungerar inte alltid.

På nittiotalet så kom den danska filmen Nattvakten, med Nikolaj Coster-Waldau i huvudrollen, och den är läskig. Mörker, döda lik och kvinnor som blir mördad och hamnar i bårhuset. I alla fall, en bra film. Den fick en amerikansk version som inte är i närheten. Jag skulle säga att originalet är bäst.

Likaså den norska filmen Insomnia som är helt fantastisk i originalversionen men som känns som en dussinfilm i den amerikanska. Detta trots att Robin Williams gör kanske en av sina bästa rolltolkningar.

Brittiska serier får ibland en amerikansk version, och varför förstår jag inte, men ibland är det bara logiskt. Den bästa remaken är House of Cards som är en otroligt intelligent serie och den amerikanska versionen slår den brittiska med hästlängder. Queer as folk var däremot en serie som mådde bäst i sitt original.

Jag köper mycket tyg och porslin på second hand. Med tyg menar jag gamla fina lakan och gardiner. Vissa använder jag, andra syr jag om till annat. Porslin använder jag. Jag köper gärna fina möbler som finns i andra hand. Mitt soffbord är från åttiotalet och helt fantastiskt. Det är ett stort soffbord med 24 klinkers inlagda alla i en mörk färg med ett lövliknande mönster på. Den är tung som attan men fin. Jag har begagnade bokhyllor och matbord och köper gärna möbler som är fräscha.

Annabelle av Lina Bengtsdotter

Från Forum förlag

Gullspång ja, där har jag varit några gånger men ännu oftare åkt igenom. Det är en ganska litet samhälle men by vet jag inte om jag skulle säga. Annat än att mena liksom centralt i orten, så är väl by överdrivet. Oj, nu stör jag mig lite. Det är i Gullspång som Annabelle försvinner en dag i juni. Hon försvinner efter en fest och det tar polisen fyra dagar innan de inser att det är något mer än bara ett försvinnande. Det är då Stockholm, och Nationella operativa avdelningen, kopplas in och de två som får åka iväg till lilla Gullspång är Charlie Lager och hennes kollega Anders. De kommer rätt bra överens med varandra även om Charlie retar sig lite på Anders nu när han blivit pappa och något av en toffel till sin svartsjuka sambo. Det är inte Charlies största problem. Inte heller att en flicka är borta. Hennes största problem är att hon ska åka hem, hem till Gullspång.

Medan de undersöker Annabelles försvinnande kommer Charlie i kontakt med en gammal vän från förr och börjar minnas. På något sätt skulle jag säga det går i vågor vad vi får veta om än den ena än den andra unga kvinnan i den här berättelsen. För det handlar om Charlie, Annabelle och Alice. Alla tre vars öden verkar börja och sluta i Gullspång.

Det här är en bra skriven debutdeckare och enligt ryktet ska det komma en till. Det stämmer nog med tanke på att det slutade ganska öppet. Tydligen ska Lager tillbaka till Gullspång. Jag tycker om hur vi får följa med genom utredningen och att poliserna har misstänkta som de diskuterar och sedan avfärdar när diskussionen är över. Det är uppfriskande. Jag stör mig på att Charlie Lager dricker mycket, är lite trasig och skitsmart. Det känns nästan som en klyscha. Hade hon varit ensamstående mor också hade det varit en också varit en klyscha. Nej, nu väntar jag lite på nästa bok. Gissningsvis kommer vi tillbaka till Gullspång.

Just nu-enkät

1) Vad heter boken du läser just nu?
Annabelle av Lina Bengtsdotter
Rimligt lyckliga ögonblick av Åsa Asptjärn

2) Hur långt har du kommit?
En tredjedel ungefär.
Kanske en fjärdedel.

3) Beskriv boken med tre ord.
Spännande, hemvändande, tragisk
Rolig, igenkännande, pinsam

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?

3

3

The Truth about Cads and Dukes av Elisa Braden

Jane Huxley är inte vacker. Hon älskar att läsa och bär glasögon. Dessutom är hon ganska blyg och och lite knubbig. Allt som inte efterfrågas på den äktenskapsmarknad som finns för adeln. Hon äter mest och sitter som en panelhöna. Därför blir hon så överraskad när Colin Lacey, bror till hennes väninna Victoria, börjar prata med henne och dessutom vill bli hennes vän blir hon ganska glad och hon försöker hjälpa honom ur den knipa han är i. Dessvärre visar det sig allt annat än ärligt det Colin tänkt sig och Jane sätter sig själv och alla sina systrar i skam.

Det är då, för att rädda familjens ära och hennes, som den äldre brodern, Harrison Lacey, hertig av Blackmore, erbjuder sig att gifta sig med Jane. Allt för att döda skvallret och för att rädda båda familjerna går Jane motvilligt med på det.

Ja, gissa? Går det bra för de unga tu? Jodå, det gör det. Det är som en smått erotisk version av Austens Stolthet och Fördom. Kanske mest för att Jane älskar den boken och Harrison är ganska snorkig som jag tänker så. Harrison är egentligen ganska rar men har fostrats av en hård man och en svag kvinna och blivit den han är. Jag gillar också att Jane får vara vanlig och översnygg. Människor är alltid översnygga i så många böcker. Speciellt som att männen är översnygga. Hmm, fast detta är väl kvinnlig erotik. Då ska väl männen vara snygga? För det är de ju och det är nog poängen.

The Lego Batman Movie

Jag gillar verkligen Legos version av Batman. Han är lite roligare och lite mer känslosam än DC-versionen men ändå så som han ska vara. Batman räddar sin stad som alltid men så ska Gordon gå i pension och istället ska Barbara Gordon ta över. Det är ett stort problem för hon tycker inte att hon behöver Batman. Sedan så kommer en ung kille, Robin med andra ord, och ser till att bli adopterad av Batman just i denna sekund. Lite förvirring uppstår men killen hänger på. Det tredje problemet är att Jokern ger upp. Jojomän, han bara tågar fram och låter sig arresteras, och alla andra i Gotham också. Vad ska man göra då?

Det finns som alltid en viss existentiell kris i alla Batman-filmer. I denna handlar det om att tillhöra något, dvs. en familj. Det är lite roligt och lite ledsamt men det har något för alla åldrar. Vem kan inte älska en film där de låter piew, piew när de skjuter. Eller där Voldemort helt plötsligt dyker upp? Jag gillar filmen och skrattar gott. Rösterna sitter klockrent och jag måste säga att de driver med de andra Batman-filmerna och 60-tals serien på ett lagom sätt.

Hett i hyllan #106

Hos Monika finns varje torsdag en utmaning. Det handlar om de där böckerna i bokhyllan som står och står och tja, står. I alla fall skriver hon så som så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag minns inte när jag köpte den här. Den var på rea och jag fick äntligen tag i alla böckerna samtidigt. På baksidan står en sorts sammanfattning av alla böckerna i ett.

Sabina och hennes mor Callistrate är huvudpersonerna i Vibeke Olssons stora och märkliga romanserie från 200-talets Rom. De är slavinnor, deras liv är ofattbart hårt men rymmer ändå kärlek och glädje. Trots den förföljelse som kristna får utstå i det mäktiga romarväldet sviktar de inte i sin tro och övertygelse om den kristna trons demokratiska budskap. Vibeke Olsson berättar om deras vardag med så stor inlevelse och detaljkännedom att dessa fängslande kvinnor blir våra samtida.I Sabinas bok ingår Hedningarnas förgård, Kvarnen och korset, Sabina och Sabina & Alexander.

Nu är det lite konstigt att jag inte läst den här. Jag gillar Olsson men jag tror jag köpte den under universitetstiden och då blev det inte mycket att läsa annat än det som var kurslitteratur. Så, efter det har den stått. Jag borde ta tag i den. Det är bara det att det finns alldeles för mycket böcker.

Rimligt lyckade ögonblick av Åsa Asptjärn

Emanuel Kent Sjögren ska börja gymnasiet och för första gången på länge ska han inte gå i samma klass som Tore. Inte ens på samma skola. Det blir en omställning för honom och eftersom Emanuel är som han är oroar han sig för allt. I sin nya klass möter Emanuel tre nya kompisar. De ingår i en basgrupp och ska hänga ihop i undervisningen. Dessa nya individer är Frank, Iggs och Kaisa. Frank är speciell och annorlunda och tar sig an Emanuel eller vad man nu kan säga. Iggs är en glad kille som gillar tractor pulling, men som står som Erika på klasslistan. Kaisa är den tjej som väcker känslor hos Emanuel.

Första året på gymnasiet bjuder på upp- och nedgångar. Det är väl så att Frank kanske inte alltid är snubben att hänga på men Emanuel är ju killen som liksom inte gör motstånd. Dessutom är det lätt att inte protestera när människor tror saker om en. På något sätt verkar Emanuel bara säga saker osammanhängande och göra saker på samma sätt. Detta leder till konsekvenser som inte är bra för honom.

Jag gillar Asptjärns böcker om Emanuel. De är roliga och lätta att skratta rakt ut åt. Även denna är rolig även om den ibland är rätt så pinsam. Emanuels mormors födelsedag är kanske den mest pinsamma och kändes lite väl onödig. Annars är Emanuel precis så neurotisk som tidigare och han verkar växa lite i alla fall. Jag saknar Tore men han dyker upp som en liten glad överraskning här och där. Emanuel behöver en Tore när en Frank är allt annat än stabil.

Kulturkollos tisdagsutmaning: Sakta vi gå igenom stan

Denna vecka har Kulturkollo valt att fokusera på Stockholm. Veckans utmaning är då självklart knuten till staden i fråga. Detta är vad som står:

Veckans utmaning handlar naturligtvis om Stockholm. Det är en tvådelad utmaning där du kan välja att svara på båda delarna, eller plocka en av dem.

1. Ge oss ditt bästa Stockholmstips! Skriv och berätta om din kärlek till huvudstaden, avslöja dina favoritställen eller platser som förtjänar fler besökare. Var finns skönaste hänget? Bästa platsen att läsa på? Knasigaste butiken? Mysigaste gatan? Godaste maten? Dela med dig av dina favoriter.
2. Vilken är den bästa Stockholmsskildringen? Har du en favoritlåt eller dikt? En bok eller film som visar upp Stockholm från sin allra finaste sida? Berätta om den!

1. Jag gillar Stockholm. Det är en fin stad och när jag var barn var det stort att åka dit. Det händer inte så mycket där jag bor så vissa uppsättningar är lättare att se i Stockholm. Jag personligen gillar att befinna mig nära vattnet. Troligen är det för att jag bor omgiven av åkrar och skog. Det går att gå fina strandpromenader längs de flesta öar. En sådan går längs Kungsholmen och en annan längs Stora Essingen.

Sedan är jag svag för Stockholms vackra kyrkor och en favorit är Storkyrkan som tronar över Gamla Stan. Religionslärare som jag är blir jag alltid överraskad över grannlåten som en lade ned tid på. Jag saknar Nationalmuseum just nu men snart öppnar den igen.

Annars tycker jag mycket om att åka upp i Kaknästornet och titta ned på staden.

2. Sakta vi gå igenom stan, som utmaningen säger, är ju en av de finaste skildringarna av Stockholm. Jag gillar ju att promenera i Stockholm så den tilltalar mig. Sedan måste jag säga att Stieg Larsson lyckas med konststycket att beskriva det Stockholm där Millienumböckerna utspelar sig. Annars är det något med Söderbergs noveller som sätter griller i huvudet på mig. Det finns en som utspelar sig på Södermalm och jag har kommit på mig med att fundera om det är just här eller där när jag själv varit i närheten.

En tag om tv-serier

1. Tänk dig: Du kan endast se en tv-serie i resten av ditt liv. Vilken väljer du?
Åh, vad svårt. Gissar på The Simpsons. De ska väl hålla på några år till och en sådär 35 säsonger lär väl hålla igång en.

2. Om du kunde vara en karaktär ur en tv-serie, vem skulle du då vara?
Jag skulle gärna vara Dana Scully. Hon är smart och cool.

3. Största besvikelsen?
Jag känner att Twin Peaks The Return inte är vad jag hade hoppats. För spacat till och med för mig. För spacat för David Lynch också.

4. Min senaste upptäckt.
Jag gillar faktiskt ungdomsserien Teen Wolf. Helt såpigt men den är rätt söt.

5. Min största crush.
Åh, någonsin är det nog Jared Leto i Mitt så kallade liv. Nyligen får det bli Castle i Castle. Jag gillar Nathan Fillion.

6. Den roligaste tv-serie jag sett.
Fraiser. Lite ovanligt men farsscenerna slår allt annat.

7. Favoritgenre.
Inser att det nog är allt inom fantasygenren. Det är ju trots allt inget annat allt som inte sker i världen vi bor i.

8. I vilken omgivning skulle du vilja bo? 
Jag skulle nog vilja bo i den värld där Flash bor. De är sådana sköna snubbar. I alla fall de som inte är skurkar.

9. Mitt guilty pleasure?
Det är antagligen The Block, en australisk serie där de renoverar på helknasig tid, eller Project Runway. Jag älskar när de säger galna saker om kläderna.

10. Snabbaste binge watch?
Jag vet inte. Jag tror jag såg om de sex första säsongerna av GoT på en och en halv vecka.

11. Favorite villain?
Hade detta varit film hade Loki fått min röst. I seriernas värld är jag rätt svag för Crowley i Supernatural. Som den demon han är, är han allt annat än ärlig.

12. Andra bra serier som inte blivit nämnda:
Sherlock, The Good Wife, American Horror Story, Criminal Minds, Blacklist, och många fler.

13. Serier jag skulle vilja se?
The Handmaid's Tale, Marco Polo, Gilmore Girls, Smallville.

Om du såg mig nu av Sofia Nordin

Det är Nordin själv som säger att detta är den sista boken. Vi får väl se. Slutet lämnar mycket öppet om hon nu skulle känna sugen att skriva en femte bok om Sverige i en postapokalyptisk väg. Det händer nästan ingenting i dessa böcker. I alla fall inte på utsidan. Inuti händer massor.

Esmael blir kär i Ella, eller besatt. Han vet egentligen inte själv. Fast efter henne ska han och kanske följer hon med tillbaka. Så Esmael cyklar till Umeå. Där hittar han Ella men deras möte går allt annat än bra. Hon blir sur och han blir ensam. Det är inte Esmael van vid. Han är van att vara den coola killen som alla gillar. Inte som Ivar. Ivar som är en nörd. Efter att ha ändå haft sex blir Esmael utkastad och nu blir det annorlunda.

Esmael barrikaderar sig i ett hus och pratar med Fanny som en gång levde där. Han samlar på sig all mat han kan hitta och pratar inte med någon. Det är så att han inte känner igen sig själv. Inte heller verkar han kunna tänka klart. Det hela slutar med en överraskning och ett återförenande.

När jag läste den här boken blev jag lite förvirrad. Jag förstår Esmael. Ella är inte en lätt människa att tycka om. Hon liksom lite utnyttjar de relationer hon skapar och sedan tröttnar. Esmael tycker inte att det nya livet är så lätt, men vem skulle tycka det? Alla döda, inget som förut och handen på hjärtat, hur många tonåringar vill klara sig själva hela tiden? Det finns en passages i boken där jag tycker det är lite otäckt. Ingen gör rätt och det känns som om jag vill krama alla. Nordin visar att det går att gå tillbaka. Esmael bestämmer sig för att ändra sig. Det gör han rätt i. Han ska bli som den han var innan. Kanske inte i allt men den snälle Esmael. Även i en framtid där allt är nytt.

Gryningsstjärna av Charlotte Cederlund

Det är imponerande att skriva en modern fantasyroman som utspelar sig i Sverige och den känns så rätt och samtidigt är det lite mystiskt bakom allt. Om du inte läst Cederlunds första roman i Idijärvitrilogin så är det nog bra om du inte läser mer. Fast det gör du som du vill.

Áilis gammelmormor ska begravas och det är som hon inte riktigt kan förstå att det händer. Eller jo, det gör hon men det känns fel att Reijá har offrat sig för hennes skull. Egel kommer inte till begravningen. Istället får Áili, och Heike, åka till Kiruna för att vaka vid Egels operation. Rattfull som han var blev olyckan ganska allvarlig. För Áili blir det början till en ny kontakt med socialtjänsten. Detta är vad som sker i den vanliga världen där vi alla lever.

Som noaidi har Áili mycket status även om rådet inte riktigt tror på henne. Rådet vill så gärna hitta urseitien för att kunna skydda alla mot borri noaidi. Det vill Áili med men de har olika sätt att nå detta mål. Áilis kraft ökar med tiden. Hon lär sig gå in i både djur och människors sinnen. Det leder henne mot urseitien.

Att skriva en andra bok i en serie är inte alltid lätt. Jag tycker att Cederlund klarar av det med råge. Det är spännande och skarpt skrivet. Jag gillar bokens fart och rytm av händelser. Ibland vardagliga, som att köpa julklappar, och andra mera spirituella kring att gå in i andevärlden. Det är en bra blandning för att vara en ungdomsbok.

Det är som i förra boken Olivia som står ut för mig. Áili vill egentligen bara testa gränser och kan inte lugna ned sig. Olivia som är så lojal och trogen sin vän får ta lite mer skit än hon borde tycker jag. Rådet är beskrivet på ett sätt som får mig att tänka att män är män oavsett var i världen du än må vara. De kan ju allt. Áili tycker att hon kan allt. Skulle önska att de lugnar ned sig i bok tre. Det är med mycket dialog som Olivia kliver fram i boken, och genom hur Áili ser henne. De andra karaktärerna är inte riktigt lika framträdande och det

Detta är spännande, god läsning och passar nog både ung och gammal som tycker om lite övernaturliga händelser. Snart kommer väl trean eller?

Ett bingo klart

Jösses, för åratal sedan hittade jag detta. Sedan låg det i något utkast på bloggen. Men nu jädrar i min brevlåda så har jag fått hel bingo. Det tog bara fyra år.

Små Katnisskopior

Jag såg ett reportage på min lokala nyhetsstation om unga tjejer som börjar skjuta pil. Det tycker jag är otroligt coolt. När reportern frågade varför så var det för att de tyckte om Hunger Games och för att de kände sig starka och modiga. Så dagen till ära och i ordets rätta bemärkelse. Några tjejer att vara lika modiga som.

Ungefär 1,5 år

Ja, 418 dagar har jag sett på serier. Allt enligt tiii.me som räknar tid och ser hur många timmar eller dagar du tittat på tv. Nu är det några långa serier som inte fanns med så jag räknar uppåt. Ungefär ett och ett halvt år. Fast jag gillar ju tv så varför inte? Här är mina :).

Kulturkollos tisdagsutmaning: 3 års jublieum

Denna vecka firar Kulturkollo tre år och de frågar om favoriter och vad vi följare skulle vilja se mer av. Så frågorna är två denna vecka. Vi avverkar dem väl en och en. Här kommer båda i alla fall.

Sommarlov i all ära men det blir liksom lite lugnt och tyst här på bloggen. Nu är vi sugna på att sätta fart, hoppas att ni som läser också är utvilade och pigga på utmaning! Treårsjubileum betyder att vi samlat våra inlägg i fler än 100 olika teman och haft ännu fler veckoutmaningar. Nu är det dags igen, hoppas att du har lust att svara!

Vilket/vilka är ditt favorittema hittills här på bloggen? Motivera gärna! 

Om du fick önska ett veckotema inför kommande bloggår, vad skulle du vilja att vi skrev om?

När vi bildade vårt kollektiv så var hela tiden vår tanke att bloggen skulle bli en plats för många att mötas på, tipsa varandra och utbyta tankar. Ett perfekt sätt att göra det på är att hänga med på våra veckoutmaningar, varje tisdag kommer här en fråga på bloggen.

Mina favorittema har nog varit Året var 1917 där jag gick i gång på utmaningen som handlade om ett år. Känns som om ni själva skulle kunna ägna er åt 1963. Det var ett år med allt. 

Ett annat tema som tilltalade mig var Bara för unga? Jag läser en del ungdomslitteratur men det är aldrig fel att få inspiration. 

Annars gillar jag nog de flesta som varit även om jag kanske undvikit Schlagerveckorna av helt egna skäl.

Jag tänker att det vore trevligt med ett tema om kulturella par, alltså människor som bor ihop och skapar ihop eller vad de nu gör. Marie-Louise och Gösta Ekman, Moa och Harry Martinson, makarna Shelley, Lars Kepler, Marie Richardson och Jakob Eklund och säkerligen många fler. 

Varför inte ett kring älskade mammor. Om ni inte haft det. Eller om One hit wonders i kulturens värld. Det finns några att välja på. 

L - List. En ovanligt smart bokkaraktär.

L - List. En ovanligt smart bokkaraktär.
Den här karaktären bara måste vara släkt med Einstein. Hur annars kan h*n vara så smart?

The brightest witch of her age! Ja, Hermoine Granger får det uttalandet av Sirius Black och Remus Lupin, även om jag inte minns vem som säger det. Det stämmer så väl att hon är en riktigt skarp sak. När Harry lyckas göra bättre ifrån sig i trolldryckslära blir hon lite sur. Utan Granger skulle nog inte grabbarna komma så långt. Hon är inte bara smart utan också modig och väldigt lojal. Gissar att det är Hermoine som tänker mest i sitt äktenskap.

The Madness of Viscount of Atherbourne av Elisa Braden

Victoria Lacey är förlovad men känner att det inte riktigt är rätt. Han är väl så adlig, något som borde passa den yngre systern till en hertig men mannen pratar helst bara om jakt. Så Victoria drömmer om den stora passionen som får henne att bli svag i knäna. Det är den känslan som får henne att följa efter Lucien Wyatt ut i trädgården på vårens första bal och bli förförd av honom. Skandalen är ett faktum.

För att rädda sitt och familjens goda rykte går Victoria med på att gifta sig med Lucien Wyatt. Han har ju en ganska bra titel som viscount Atherbourne. Fast om hennes motiv var att rädda sitt rykte var hans att förstöra mer för hennes familj. Hämnd är motivet.

Det är en ganska trevlig läsning. Lite som med Simona Ahrnstedts böcker är boken underhållande. Det är sex härmed och det är inget som gör dig besviken om du skulle börja läsa. Som en blinkning till äldre romantisk litteratur är det en man med sårade känslor och tragisk bakgrund som vi möter. Han är inte lätt att ha att göra med men en god kvinnas kärlek får honom att ändra sig. Som tur är slutar det bättre än Svindlande höjder även om jag får lite vibbar av den. Eftersom jag läst en del denna sommar så fungerar det bra. Den var ju faktiskt superbillig häromdagen. 11 kr betalade jag genom BookBub som ger förslag på gratis e-böcker och mycket prisnedsatta. Den första jag läste var gratis och den här för 11 kr. Ja, varför inte? Jag tänker nog läsa mig vidare för det är lätt engelska och Braden är kvick i sin dialogskrivning. Det tycker jag om.

New York Times By the Book-Tag

Knappast ny men varför inte. Minns inte var jag läste denna.

1. What book is on your nightstand now?
Nja, Lois Lowrys bok Budbäraren. Annars läser jag mest e-böcker.

2. What was the last truly great book that you read?
Tja, det vet jag inte. Jag gillade att läsa om Atwoods roman. Även Boyes roman gav något mer.

3. If you could meet any writer – dead or alive – who would it be? And what would you want to know?
Eftersom det är 200 år sedan Jane Austen dog tror jag att hon får bli mitt val. Det är så spännande att en kvinna får vara i centrum. Speciellt en som beskriv sin tids köttmarknad. Undrar vad hon skulle ha sagt om tinder?

4. What books might we be surprised to find on your shelves?
Kanske att jag äger så mycket spionromaner. Det är inte en genre som jag läser mycket av egentligen men äger gör jag.

5. How do you organize your personal library?
Genreordning är lättast. Speciellt som att jag då inte behöver blanda facklitteraturen med skönlitteraturen.

6. What book have you always meant to read and haven’t gotten around to yet? Anything you feel embarrased never to have read?
Krig och Fred eftersom jag älskar Tolstoj men den står lik förbannad där oläst.

7. Disappointing, overrated, just not good: what book did you feel you were supposed to like but didn’t? Do you remember the last book you put down without finishing?
När jag läste Dödssynden av Harper Lee blev jag lite besviken. Den var inte så ögonöppnande som jag hört den var. Jag försöker läsa klart böcker jag påbörjar så jag minns faktiskt inte.

8. What kinds of stories are you drawn to? Any you stay clear of?
Jag läser nog allt även om jag undviker allt för blodiga deckare. Att frossa i blod och död känns lite väl äckligt ibland.

9. If you could require the president to read one book, what would it be?
Herr Trump skulle behöva läsa en samhällskunskapsbok om USA:s statsskick.

10. What do you plan to read next?
Ett eget rum av Virginia Woolf tror jag.

K - Klocka. En bok om tidsresor.

K - Klocka. En bok om tidsresor.
Det kan vara framåt eller bakåt i tiden. Vad föredrar du?

Jag har nog läst få böcker om tidsresor. Däremot förekommer det i en del Harry Potter-böcker och jag tror att framåt i tiden är roligare. Då vet du inte vad som har hänt och det gör inte så mycket om du påverkar något eftersom allt du gör kanske inte händer. Så, framåt tror jag är en fördel i de flesta fall. 

Som om jag vore fantastisk av Sofia Nordin

Sofia Nordins tredje bok i serien om ett postapokalyptiskt Sverige handlar om Ella. Ella som är ganska cool och som får alla att gilla henne. Först var det Ante, som hon gillade tillbaka, men som stannade kvar på gården med Hedvig. När Ella ville till Umeå så följde Nora med. Nora som gillar
Ella och blir helt glad när Ella visar närhet. Så Nora följer med och lämnar sin lillebror. De tar sig iväg norrut och det går ganska bra större delen av vägen.

Det är när de måste slanga bensin som Nora får i sig lite och blir sjuk som lyckan vänder. De måste slå läger och för att Nora ska kunna bli frisk. Det går sådär men när Esmael och Bianca kommer får de hjälp. Återigen skiftar Ellas intresse och det irriterar Nora.

Jag tycker synd om Ella. Hon vill så gärna vara bäst men också vill hon ha vänner men vara fri. Hon ändrar sig en hel del under bokens gång. Ante, Nora och Esmael blir alla lite utnyttjade av Ella för hon vet att hon kan få dem att göra saker. Inte för att det spelar någon roll men ändå. Däremot får hon sällan cred för saker som hon faktiskt klarar av. Hon kommer på hur hon ska rädda Nora med medicin och hon lär sig saker fort.

Ella för mig är en tjej som alltid varit älskad och som andra kanske stört sig lite på. Hon har nog aldrig haft någon som sagt att hon var bra eller bäst på något. Utan hon var söt och cool. Det är nog vad hon egentligen vill höra. Jag kan tycka att de andra kan ge henne det ibland. I alla fall när hon gör bra saker.

Den tredje boken går minst lika långsamt som de andra men det är trevligt med böcker där känslan är viktig. Ella är som vilken annan tonåring som helst. Hon är bäst, sämst, har ett otroligt självförtroende, ett dåligt, gillar att testa gränser, gillar killar och kanske lite tjejer. Så är det, Ella är komplex men värd att läsa om när hon ska bege sig till Umeå.

Middagsmörker av Charlotte Cederlund

I en serie om tre böcker som också omtalas som Idijärvi-trilogin möter vi Áili. En sextonårig same som vuxit upp i Skåne med sin pappa. Nu när pappan dött på grund av cancer får Áili flytta till den sameby där hennes mor föddes, växte upp och senare bergavdes. Där bor hennes morfar och gammelmormor. Mötet mellan dem är allt annat än lätt och smärtfritt. Egel, morfadern är rätt tvär, medan gammelmormor Ráijá är välkomnande och försöker få Áili att känna sig hemma. Ingen i byn tycker egentligen att hon är same, för hon har ju inte bott där. En ung pojke, Valdé, är den som först accepterar henne och försöker förklara renhanteringen när ingen annan gör det. Olivia, som också bor i byn, är den andra jämnåriga personen som pratar med Áili.

Sakta börjar det hända mystiska saker i byn. Áili har alltid drömt om en björn men helt plötsligt så står hon framför en varg som speglar henne och som inte flyr. Norrskenet verkar vara galet, i ordets mest beskrivande betydelse, och mycket av det som händer har sin koppling i tidig samisk tro.

Jag gillar den här boken. Den gick fort att ta sig igenom och den är väldigt aktuell med rätten till sitt ursprung och de konflikter som finns mellan samer och storsvenskar. Áili är ju som vilken vilsen och ensam tonåring som helst. En som försöker känna sitt ursprung men har inte fått möjlighet att göra det. Att det sedan är en fantasybok som utspelar sig i nutid och i vår verklighet är bara så coolt.

Áili är egentligen inte ovanlig för denna typ av bokgenre. Jag skulle önska att dessa stackars tonåringar fick höra att de betyder något för de känns så enormt ensamma. Nu menar jag i genren som sådan och inte enbart i denna bok. Den börda de lägger på sina egna axlar kan vara enorm ibland. Olivia, kompisen, är en favorit och när hon ställer på Valdé, för att han tror hon är nyinflyttad, är så klockrent. Obrottsligt lojal på ett sätt som kanske inte Áili förtjänar hela tiden. Sådana vänner ska man vara rädd om.

Att skriva en bok om en kultur där en inte uppvuxen är modigt och Cederlund har kritiserats för det. Kanske för att samefrågan är känslig, kanske för att hon är kvinna. Samtidigt, detta är en bok i fantasygenren, då får du väl göra lite som du vill. Jag tycker det är modigt och egentligen spelar det ingen roll. Det känns som om Cederlund har gjort rätt mycket research och det köper jag rakt av. Boken har en uppföljare som jag ska bita tag i just nu.

J - Jul. En bok som bör läsas när det snöar.

J - Jul. En bok som bör läsas när det snöar.
Marken där ute är täckt av snö och du vill inget hellre än att krypa upp i soffan där inne och läsa om boken.

Jag kan inte komma på någon bok som måste läsas men jag gillar Lucy Dillons Och så levde de lyckliga. Den utspelar över längre tid men jag tror att det blir jul. Snö är det i alla fall och hundar för den som älskar dem. Vilket jag gör, älskar hundar menar jag.

Låt böckerna beskriva ditt liv

Är du man eller kvinna?
Cirkusdirektörens dotter (Jostein Gardner)

Beskriv dig själv:
Tjockare än vatten (Carin Gerhardsson)

Hur mår du?
Nyfikenhet och förundran: så formades en vetenskapsman (Richard Dawkins)

Beskriv stället du bor på:
Piccadilly Circus ligger inte i Kumla (Håkan Nesser)

Vart skulle du vilja resa?
New York-trilogin (Paul Auster)

Beskriv din bästa vän:
Tillsammans är man mindre ensam (Anna Gavalda)

Favoritfärg:
Lila (Marilynne Robinson)

Väder just nu:
Nattens regn och dagens möda (Elisabeth Hjorth)

Favoritårstid:
Om hösten (Karl Ove Knausgård)

Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta?
Vänskap, böcker & mat : inspiration och recept för bokcirkeln ( Else-Marie Ottersten)

Vad betyder livet för dig?
Allt jag vill ha (Lotta Lundberg)

Hur är ditt förhållande?
Monolog för en ensam kvinna (Marie Lundquist)

Vad är du rädd för?
Ormens tecken (Raymond Khoury)

Dagens aforism?
Ur stillhet kommer klarhet : aforismer (Yngve Lundell)

Vilket råd skulle du vilja ge?
Satsa allt (Jeff Kinney)

Hur skulle du vilja dö?
Sömnen och döden (A J Kazinski)

Motto:
Realistiska relationer (Cornelia Södergren)

Seeking a friend for the end of the world

Egentligen är inte så överraskande vad som ska hända. Världen kommer att gå under, punkt! Det är inte en metafor utan några kometer kommer att krascha in i jorden. Så detta är berättelsen om hur några människor tillbringar sina sista dagar i livet. Det är ingen spoiler av filmens slut.

Dogde gör som han alltid gör och egentligen observerar han sin omgivning. Det är först nu som han träffar sin granne Penny som har lite svårt med sin pojkvän och vill åka hem till Storbritannien. Dogde bestämmer sig för att söka upp sin ungdomskärlek och de båda gör en road trip för sista gången i livet och träffar på många konstiga individer som hanterar slutet på olika sätt.

Steve Carell är en man som behöver få en riktigt bra dramaroll i knät. Det skulle passa honom ypperligt tror jag. Här är han inte rolig utan riktigt bra. Så bara ge honom en chans. Om och om igen visar han att han kan. Jag tänker på Little Miss Sunshine där han är minst lika bra. Jag gillar verkligen när han inte är fånig. Kiera Knightly får rätt mycket skit ibland men jag tycker hon gör bra ifrån sig. Hon är lagom hysterisk för sin rolltolkning och dessutom ganska mild hon med.

Det är en annorlunda film men totalt värd att fördjupa sig i en stund. Vad skulle du själv göra om världen tog slut? Jag har ingen aning. Kanske bara skita i allt. Polisen som fortfarande arresterar människor som kör för fort. Det är nästan tragikomiskt.

Den utvalde av Lois Lowry

Jonas är en elva. Han ska snart få veta vad han ska göra resten av sitt liv. Det är vad som sker med alla när de blir tolvor. Jonas lever i ett samhälle som heter Enahanda. Det farligaste som finns är att göra något som man inte ska. Det kan leda till befrielse. Som alla andra som bor i samhället har han en mor, en far och ett yngre syskon. Hans föräldrar är inte hans biologiska utan det finns födelsemödrar som i tre år föder barn för att sedan få tunga arbeten.

Varje år i ett barns liv leder till något som ska gynna samhället. Därför gör barnen frivilligtid från det att de fyller åtta år. Jonas far arbetar med de små barnen och en liten pojke, med samma ljusa ögon som Jonas, vill inte riktigt vara som alla andra. Så, han får tillfälligt bo hos familjen. När Jonas blir tolva så får han ett arbete som få någonsin får. Han blir minnesbevarare och det är fint eftersom ingen riktigt vet vad det är. Jonas möter nu en annan värld än den han växt upp i.

Det är en riktigt bra bok som Lowry skrivit. Den är rätt gammal men en lärarstudent till mig pratade om den så jag tänkte varför inte. Jag gillar Jonas som egentligen alltid varit annorlunda men som i och med sitt uppdrag verkligen kan vara det. Förra året kom resten av serien i översättning på svenska så jag fortsätter läsa dem nu.

50 frågor

Den här har nog legat som utkast så länge att bloggen jag hittade den på inte finns längre.

1. Vem litar du på?
Min familj

2. Var skulle du vilja vara just nu?
Helst skulle jag vilja vara i Italien och besöka Florens.

3. Favoritstad?
Stockholm. Något med vår huvudstad som är underbart.

4. Vilket är ditt favoritnummer?
7 tror jag. Heligt nummer som jag inser har mycket med världen att göra.

5. Vad var det senaste du åt?
Kvarg med goda chokladmajs - finns som naturgodis är lyxig frukostvara.

6. Om du var en krita, vilken färg skulle du vara då?
Lila ligger nog bra till.

7. Hur är vädret just nu?
Lite regn faktiskt. Ja!!!

8. Vem var den senaste personen du pratade i telefon med?
Pappa

9. Vad är det första du ser hos det motsatta könet?
Längden.

10. Vad har du för skostorlek?
41

11. Favorit tv-program?
Hela Sverige bakar

12. Har du några syskon?
En syster

13. Längd?
176 cm

14. Hårfärg?
Grå numera men egentligen cendré som det så fint heter.

15. Ögonfärg?
Väldigt blå

16. Använder du kontaktlinser?
Nej, för torra ögon.

17. Favorithögtid?
Påsk tror jag

18. Favoritmånad?
April

19. Har du gråtit någon gång utan anledning?
Ja, det händer.

20. Vilken var den senaste filmen du såg?
Seeking a friend for the end of the world

21. Favoritdag på året?
Borde säga min födelsedag men säger julafton. Den dagen är förknippad med att pappa inte arbetade när jag var barn. Fortfarande viktigt för mig.

22. Är du för blyg för att fråga ut någon på dejt?
Det har hänt.

23. Kan du stå på huvudet (utan att luta dig mot en vägg)?
Nej, för yr i huvudet av det.

24. Kramar eller kyssar?
Beror på

25. Choklad eller vanilj?
Choklad

26. Har du tatueringar?
Nej.

27. Vad lyssnar du på just nu?
Historiepodden

28. Är du kär i någon kändis?
Nej.

29. Vilka böcker läser du just nu?
Ja, just nu läser jag ut tre böcker. Som alltid 😉

30. Piercingar?
Nej

31. Favoritfilmer?
Det får väl bli Nyckeln till Frihet

32. Favoritsport?
Älskar att titta på simning

33. Vad gör du just nu?
Förutom detta så är jag på väg att åka till jobbet.

34. Smöriga, naturella eller saltade popcorn?
Saltade men gärna med lite sötsmak. Popcorn med chokladsmak är bäst.

35. Hundar eller katter?
Hundar, vilka lojala djur.

36. Favoritblomma?
Rosor har blivit det med åren.

37. Har du blivit påkommen med att göra något du inte får göra?
Japp.

38. Har du en bästa kompis av det motsatta könet?
Nej, faktiskt inte längre. Vi hamnade i meningsskillnader om ett visst parti och då var det tack och hej.

39. Har du älskat någon någon gång?
Ja

40. Vem vill du träffa just nu?
Skulle vilja träffa Donald Trump och slå honom på käften. Mest generellt.

41. Är du fortfarande vän med folk från skolan?
Nej.

42. Hur imponerar man på dig om man är kille?
Humor

43. Gillar du att flyga flygplan?
Nja, inte starta men flyga är inga problem.

44. Höger- eller vänsterhänt?
Höger.

45. Hur många kuddar sover du med?
Tre

46. Saknar du någon?
Jag saknar mina bästa arbetskamrater som arbetar någon annanstans just nu.

47. Lyssnar på radio?
Nej, det blir mer sällan

48. Bästa beslutet du har gjort i år?
Att skaffa mig en ny dator.

49. Sämsta beslutet i år?
Att inte åka på någon kul semesterresa

50. Din senaste nerladdade app?
Schemappen 😊

Falkens döttrar av Elvira Birgitta Holm

Ingrid och Ylva är tvillingar. De är Sissela Konradsdotter och Matteus Jakobssons döttrar och nu är de unga kvinnor. Föräldrarna har begett sig till Rom för att betala bot för faderns synd och flickorna har blivit trolovade till två män av starka ätter. Ingrid har blivit mor men Ylva vägrar, plus att hennes tilltänkte Esbjörn ansågs för nära släkt på grund av ett annat ingifte. Esbjörn vill nu ha sin brud och Ylva flyr. Disa, kvinnan som sköter bina, följer med henne men Ylva råkar skada Esbjörn och tror att han är död. Istället lever han och tas om hand av Ingrid, också hon skadad. Medan Ylva flyr genom landet med Disa blir Ingrid betagen av Esbjörn. På så sätt kopplas dessa kvinnors liv samman på ett sätt som inte enbart är syskonrelaterat.

Vi får följa Ylva och Ingrid genom hela livet. Barn som dör, män som dör, krig och slutligen pest. Det är där boken slutar och nästa ska tas vid. Ylva kommer att leva ett kringflackande liv och likt sin faster är hon nära makten och utklädd till man är hon en av drottningens hovdamer. Hon föder två barn varav båda fostras av andra. Ingrid lider för äktenskapsbrottet med Esbjörn men även av de många barnafödslar som är svåra för henne. Hon föder många barn och ser några dö ändå.

Jag tycker att Ingrid är stark på sitt sätt. Hon fostrar sina barn och vet, genom sina egna upplevelser, att det inte alltid är så lätt att göra som man vill. Samtidigt blundar hon för sina döttrars öde ibland. Ylva blir jag inte klok på. Hon är sur och tvär på sin far, och jag förstår inte varför, och sedan när hon väljer att tjäna makten blir hon arg för att hennes barn inte automatiskt älskar henne. De har ju inte känt henne. Blod är inte det enda som är viktigt för barn. Det är trygghet och jag tycker nog att Ylva inte riktigt ger.

Boken är bra men kanske lite seg ibland. Ylva är ju väldigt gränsöverskridande och kanske är det en tolkning av Magnus Erikssons intresse för män. Ylva befinner sig nära den unge kungen och som kvinna ser hon väl alltid yngre ut än jämnåriga män. Jag gillar också systrarnas hat mot den, kanske inte alltid så, heliga Birgitta. Fast med tanke på hur hon betedde sig mot kungen är väl tolkningen inte konstig. Snart kommer nästa del. Då får vi följa Ylva och Ingrids barnbarn. Deras två barn, kusiner, gifte sig och fick en underbar dotter.

Stenhuggarens dotter av Ewa Klingberg

Släkten är kanske en av de trevligaste bokserierna som har getts ut i Sverige på senare år. Det är en lång berättelse om kvinnor i Sverige och jag tror att jag har skrivit det förr så är det en fröjd. Det blir en ny författare för varje bok och tid. Det gör att det alltid händer något. Jag skulle önska att någon deckarförfattare annat än Karin Wahlberg sätta tänderna i denna serie. Det skulle nog bli intressant. Det skulle också vara intressant om en kvinnlig författare med annan etnisk bakgrund än svensk också tog sig an serien. Finland, Tyskland eller ännu längre bort fungerar ju finfint.

Sissela är en ung kvinna som älskar att göra samma som sin far. Han är en otroligt kompetent stenhuggare och dottern följer i hans spår. När den unge kungen Valdemar vill ha en duktig stenhuggare till kyrkan i Stockholm beger sig de båda dit. Fadern omkommer i en brand och Sissela får själv bege sig till Stockholm. Valdemar är ganska nytänkande och hon får hugga i sten till den dag han tar henne till en av sina frillor. I Stockholm får Sissela leva nära makten men kommer också i kontakt med Ylva. Ylva vars mor, Helena, gick mellan att vara kvinna och man, leder kungens hird. Hon och Sissela blir med tiden vänner. Ylvas bror Matteus, som är präst i bykyrkan, blir den man som Sissela ger sitt hjärta till även om hon oftast delar säng med Valdemar.

Eftersom detta är Sverige på 1200-talet är inte makten självklar och bröderna Magnus och Erik vill gärna peta ned Valdemar från tronen. Det är många Erik att hålla reda på när både Valdemar och Magnus blir fäder till pojkar vid namn Erik. Valdemar mer än en gång. Erik, som döps om till Eskil och vars mor är Valdemars svägerska, kommer att hamna i Sisselas vård och på så sätt befinner hon sig alltid i maktens närhet.

Jag gillar boken och tycker om att Sissela och Ylva respekteras av männen trots att de är kvinnor. Det var ju inte så att det kanske skedde men vem vet. Att vara frilla verkar vara ganska så trevligt och de flesta har inga problem med att de har levt som det. Troligtvis en kvarleva som kyrkan måste ha hatat. Det underminerar ju äktenskapet något. Läsvärd bok och jag gillar Sissela som är en stark kvinna och som bestämmer sig för att inte leva ett allt igenom lätt liv.

Skam

Skam är serien som blev ett fenomen. Jag hoppas innerligt att den nu får gå till historien som en serie som visade på ungdomens glädje men också problematik. I början var serien ganska hetsig men mot de två sista säsongerna kunde det gå lång tid där vi bara fick följa en individ som egentligen inget sa utan mest använde sociala medier. Visst det är så det är att vara tonåring men variation förnöjer.

Jag gillade att det handlade om det som är viktigt för tonåringar och att det kändes som om det var på deras villkor. Hur de använder sig av telefoner och mycket sker på just sociala medier nästan hela tiden. Närheten och snuttefilten som dagens mobil är. Om du inte syns finns du inte alltid men också att du har närhet till dina vänner och kära på ett annat sätt än vad min generation hade. Det är både på gott och ont att vara uppkopplad.

Varje säsong har fokuserat på en individ speciellt mycket och jag är inte säker på att jag tycker det är så bra. Jag vill se alla lite här och där. Någonstans tappas de andra bort. Jag minns knappt att Isak var polare med Jonas för i säsong tre glöms den senare nästan bort. Visst det bra med ett särskilt fokus men jag gillar ju blandningen mer.

De ungdomar som spelar med Skam gör det med den äran. Kanske imponeras jag mest av Vilde som är så duktig på att försöka göra alla glada men så gärna vill vara cool. Fast det fungerar nästan aldrig för henne dock. Deras dialog är naturlig och det är ett stort plus. Det är förvånansvärt få vuxna med och de som är med kan vara kloka eller urbota dumma som skolsköterskan som dyker upp ibland. Jag måste säga att det är faktiskt inte helt fel för då blir det ungdomarnas värld.

Skam kommer nog att hänga med ett tag till. Det brukar vara så. Sedan kommer denna tonårsgeneration minnas serien med nostalgi om några år. Ungefär som min generation kan minnas Beverly Hills 90210 men det är inte samma sak. Skam är tusen gånger bättre.