torsdag 5 januari 2017

Sagan om Turid: Kungadottern av Elisabeth Östnäs



Turid är kungadotter. Trots detta vill hon så mycket. Hon vill lära sig skriva, resa och leva ett spännande liv. Hon har dock sin fostermor på sig om att sköta sig och att leva upp till rollen som kungadotter. Med tiden tar Turid sitt ansvar, speciellt när hon ser fadern bli allt äldre. Samtidigt vill Turid göra så mycket. Hon vill inte bli vuxen för hon vill leka med Sten, smedens pojke, och med Njord, fosterbrodern som är så dålig.

Turid är både av sameätt och vikingaätt. Ingeborg, fostermodern vill att hon ska bli völva. Den andra sidan lockar med sina övernaturliga krafter också. Fast den vintern då svälten slår hårt mot den lilla byn visar Turid sin plats i världen. Hon tar ansvar och klarar det mesta genom att inte ge upp. Trots allt lyckas hon klara sin familj genom den hårda vintern och våren det året reser hon och hennes far till danskarna för att titta på hennes blivande man.

Det är en fin berättelse och jag tycker om att det är så detaljrikt. Som lite religionsnörd är völvan ett intressant inslag och jag skulle vilja veta mer. Sedan måste jag säga att kvinnorna och tjejerna i denna bok har väldigt mycket skinn på näsan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar