Harry Potter och det Fördömda barnet

Det har gått 19 år sedan den stora striden. Den strid då det mörka besegrades. Sedan dess har Harry gift sig med Ginny. Hermione och Ron gifte sig och alla har barn. Det är dags för den yngste sonen att börja Hogwarts och Albus är inte riktigt för idén. Han trivs inte så bra i skuggan av sin far.

Det är så det hela börjar och sedan blandas nutid med dåtid. Någonstans finns det en viss röra som jag inte förstår. Alltså det går skriva tydligare scenhänvisningar. Det märks att Rowling inte är huvudförfattaren. Vid tillfällen känner jag att karaktärerna inte utvecklats något på 20 år. Det är ju kanske konstigare. Inte blir vuxna människor arg på samma sätt som barn men så är det.

Missförstå mig rätt. Jag älskar denna pjäs. Jag älskar Hermione som har en bra karriär. Hon är liksom stark i alla versioner. Ginny som är en bra mamma men Ron är en större fjant än han någonsin var. Harry verkar inte heller ha bearbetat speciellt mycket sedan ungdomen. Albus och Harrys förhållande är komplext. Trots två äldre barn verkar Harry helt lost när det kommer till sin yngste.

Vad jag klagar. Det är i alla fall trevligt att för en liten stund återigen vara i Harry Potter-världen. Jag insåg hur mycket jag saknat den smartaste häxan i hela världen.