Så här i veckan som leder till Internationella kvinnodagen undrar Kulturkollo om kvinnor och makt:
Kvinnor och makt – vilket komplext tema vi valt den här veckan. Tolkningsbart på en massa sätt och man kan förhålla sig både till samtiden eller till gången tid. Jag blir nyfiken på vilken kultur som ni associerar till när ni hör orden “kvinnor och makt”?
Är det skönlitterära böcker eller fackböcker? Konst eller teater? Musik? Filmer på ämnet?
Först och främst är det väl Selma Lagerlöf som jag förknippar med kvinnor och makt. Att hon fick sitta i Akademien och inte Strindberg är för alltid det bästa som hände på 1800-talets svenska litteratur på universitetet. Min professor stånkade och ojade sig så och jag tänker att trots att Lagerlöf är död kan hon reta männen för det utrymme hon fick.
Fackböcker läser jag ofta inom historia och faktiskt är det ganska många kvinnor som skriver den typen. Här har vi två giganter som påverkat svensk historieskrivning på väldigt många nivåer. Den första är Gunhild Kyle och sen andra är Yvonne Hirdman. Att läsa dem på universitetet var en upplevelse och gör mig alltid glad.
Sedan finns det ju många kvinnor som har blivit porträtterade på film. Helen Mirren gjorde en mycket bra version av drottning Elizabeth i The Queen. En annan brittisk skådespelerska som jag hoppas kan spela Hillary Clinton en dag är Emma Thompson. Hon har spelat en version av Clinton i Primary Colors.
Trots att de aldrig blir valda har den amerikanska presidenthustrun otroligt mycket makt. Världen kändes så mycket bättre när det var Michelle Obama som hade det inflytandet. I en drömvärld blir hon president en vacker dag. Jag vet dock att det är en dröm men drömma kan jag ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar