Polly har utvecklat sina bagerier ganska bra. De flyter på och Flora är nyanställd. Polly, Huck och Neil bor numera i fyren. De trivs även om det kanske är långt ifrån lyxigt eller ens speciellt säkert. Varje dag bakas stora mängder bröd som tar slut lika fort igen. Så dör mrs. Manse. Den kvinna som ägde bageriet och lät Polly hållas. Systern med två söner ärver och den sonen som blir satt att ta hand om mammans affärer är allt annat än trevlig. Ganska snart kastar han ut allt färskt bröd och börjar med hållbart bröd. Polly får också sparken i samma veva och har nästan inga pengar.
Nu är det så att en olycka kommer sällan ensam och till ön har också Tarnies änka kommit och Polly känner sig fortfarande lite skyldig. Dessutom måste de hantera Hucks bror Dubose som kommer på besök och för Kerensa och Reuben verkar de glada dagarna vara över.
För att vara feel good känns romanen stundtals lite väl tragisk. Eller tragisk är inte rätta ordet, utan jag menar deprimerad. Polly känns så mjäkig ibland. Hon kan tydligen klara sig utan Huck men vågar inte stå på sig när hon blir trakasserad. Det gör mig lite ledsen och arg. Inte heller känns det som om hon vågar vara ärlig alla gånger. Det finns en form av dum kvinnofälla. Annars är boken trevlig avkoppling och det gick fort att läsa den. Jag ska nu ta mig an del tre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar