Att boken fick heta Niceville är ju för det är Jacksons, Mississippi, fiktiva namn. Att kallas hembiträdet på svenska skulle nog bli lite beige marknadsföring. Boken utspelar sig på 1960-talet i Mississippi. Martin Luther King har fått Nobels fredspris men som hembiträde i södern och dessutom svart är det egentligen ingen skillnad. Aibileen Clark och Minny Jackson är både ganska udda i denna värld. Aibileen sörjer fortfarande sin son och arbetar just nu hos ms Leefolt och tar hand om hus och hem. Aibileen är en mycket kristen kvinna och skriver i sin bönbok varje dag. Hennes son älskade att läsa och tänkte skriva en bok. Minny är en kvinna med stor mun. Hon säger vad som faller henne in och har därför fått sparken 19 gånger. Nu kan hon laga mat och det är hennes räddning. Dessvärre inte hemma där maken slår henne titt som tätt och att föda barn är hennes räddning. Dessa två kvinnor befinner sig lite i utkanten av de medelklasshem som anlitar hembiträden.
Det är Skeeter som sätter allt i rullning. Skeeter, eller Eugenia, har tagit examen och kommit hem bara för att märka att Constantine, den hjälp hon älskade över allt på jorden, inte längre arbetar för hennes mamma. Det är en orsak till hennes vilja att göra något. Den andra är att hon vill skriva en bok och detta är en idé som förläggaren i New York köper. Den tredje är att hon blir förbannad på Hilly, som nästan skriver rashygieniska lagar som får en att tänka på apartheid.
Jag gillar boken och jag tycker att den är väldigt välskriven. Det är intressant med tre berättarröster som blandar och ger. Alla har sina problem men de strävar framåt. Det känns som om det aldrig är fel att beskriva kvinnors situation. Den har alltid varit satt på undantag och det är rätt skönt i denna bok. Här är det bara kvinnor som lever och pratar. Män dyker upp ibland men det är sekundärt och väldigt befriande.
Anna Maria Käll läser boken och gör det bra. Många namn och mycket på talspråk som är allt annat än vackert alla gånger. Så, boken sedd och filmen läst. Faktiskt är båda lika bra för de är ganska egna skapelser men fortfarande lika roliga till och från.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar