lördag 4 februari 2017

Sagan om Turid: Korpgudinnan av Elisabeth Östnäs


Turid, Unna och Frode beger sig till den iriska ön för att hitta krigare som kan försvara Ribe. Det är så att där finns en stark vikingakung vid namn Torkel. Han är släkt med Frodes far och skyldig dem en gentjänst. Det är då lättast att skicka den yngste sonen.

Turid och Frode söker varandra varsamt i sitt nya äktenskap. De litar på varandra men plikter drar. Frode ut på jakt och Turid får lära sig om gudinnan och korpgudinnan. Här någonstans börjar Unna och Turid tappa bort varandra. Unna känner sig hemma och finner sig i landets blandning mellan den stora gudinnan och gud. Den saliga blandning som har skett. Turid däremot saknar Freja och tappar sin håg. Däremot pratar hon med korpgudinnan. Turid är inte riktigt överens med öns kvinnor om den förträfflighet som gudinnan sägs besitta.

Jag gillar den här serien. Lilla Turid som blir vuxen. Jag gillar beskrivningen när hon tänker på Unna. Det sticker till men går över. Trots att hon knappt kan vara mer än 20 år när boken närmar sig sitt slut har hon upplevt saker och ting. Efter många år borta hittar hon hem. Hon och Frode får frid och får leva som de vill. De är inte vikingar men de är inte kristna heller. Någonstans möter Frode människor utifrån respekt och det är intressant att Turid lär sig detta. De växer samman på ett fint sätt.

Jag hoppas så innerligt att du läser denna serie om lilla Turid. Liten kommer hon nog att vara för mig och hennes styrka. Hon känner en sådan tro på sig själv att jag tycker att det är värt att lyfta. En bokserie värd att lyfta och värd att läsa i framförallt skolan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar