Polly och hennes fästman Chris har ganska stora finansiella problem. Det största är att deras företag har gått i konkurs och deras lägenhet är för dyr. Så de bestämmer sig för att, efter månader av ett ansträngt förhållande, inte bo ihop ett tag. Chris flyttar till sin mamma och Polly hittar en lägenhet på ön Mount Polbearne. Den ligger ovanpå en gammal lokal som varit bageri. Ön är ganska så öde på människor. Allt går där sin gilla gång som det gjort i många år. De är rätt beroende av turisterna på sommaren men Polly flyttar dit mitt i vårvintern och då händer inte mycket.
Hon blir vän med fiskarna på Tarnies båt. Framförallt blir de nära när det visar sig att Polly bakar otroligt gott bröd och de gillar att äta. Fast ensam är hon. Den natten som en liten lunnefågel kraschar in i hennes lägenhet händer något. Hon känner sig lite uppåt att ta hand om någon och hon inleder en hemlig brödbakningsaffär med halva ön.
Det stannar inte där. Polly kommer att förändra livet för öns enda bageriägare, Mrs. Manse när de öppnar en liten kedja. Eftersom Polly är rätt bra på att baka så kommer allt fler människor, även under tidig turistsäsong. Professionellt är Polly en succé. Privat så går det upp och ned. Hon träffar nästan inga gamla vänner, Chris och hon gör slut och slutligen blir två andra män intresserade av henne.
Jag tycker att den här boken är lagom avkopplande att läsa just nu. Jag gillar drivet i Polly som affärskvinna och att hon vågar bryta upp. Det som stör mig är att hennes gamla liv verkar betyda så lite för henne, och för hennes vänner. Kerensa är den enda som har något med henne att göra. Det finns inte ens någon konversation med mamman eller bror. Ja, någonstans upplever jag lite boken som jag beskrev. Affärsdelen och att flytta till ön känns kanon och lite rolig. Den privata delen är lite som en berg- och dalbana. Hon blir lite intresserad av båda männen men jag fattar inte. Först den ene som i stort är tillsammans med henne men inget vi får läsa om. Den andre likaså. Det känns fattigt och kanske egentligen är det inte viktigt. Polly ska hitta sig själv men kärlekshistorien ska med. Det förvirrar mig på ett sätt som inte är okej. Jag hade levt med att Polly blir lokal bagare med stort rykte som liksom mår bra i sig själv. Kärleken skulle ha kunnat vänta. Det är faktiskt inte olagligt även om bokförlag verkar tro det.
Låt oss avsluta med Neil, eller med den sötaste lunnefågeln någonsin. Det är både gulligt och hemskt att ta hand om en vildfågel. De ska vara vilda men i detta fall är kanske det ett alternativ som känns okej. Gullig är han i alla fall. Tyckte jag då boken var bra. Jo, det var den. Vad jag gillade går nog att märka. Synd att det inte blev mer av Reuben och Kerensa. Där var i alla fall passionen lite sprudlande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar