Kulturkollos tisdagsutmaning: min litterära favoritmiljö

Jag är lite efter denna vecka på grund av sjukdom. Här är i alla fall utmaningen:

Den här veckan pratar vi om litteratur, filmer och TV-serier som utspelas på karga platser, på avlägsna platser och i mörka miljöer. Inte alla delar fascinationen över den här miljön, men alla har vi väl en miljö som lockar oss lite extra? Veckans utmaning är alltså att berätta om vilka slags miljöer du dras till, och tipsa om böcker eller filmer som utspelas där.

Jag gillar världar som inte finns. Det är nog därför jag kan läsa mig vilse i Harry Potter-världen. Det finns liksom träd och sedan finns det träd. Det finns katter och sedan finns det drakar. Så, där verkligheten möter det annorlunda där trivs jag bäst.

Istället för dig av Sofie Sarenbrant

Det har gått 16 år sedan Agnes kidnappades och hennes nyfödde son togs från henne. Familjen har hängt ihop men Agnes kan inte släppa detta och både Tobbe och Nicole har svårt att hantera detta. Så den dagen Agnes kommer hem och säger att hon ska gå vidare händer det något. Nicole vill inte det och Tobbe går mer upp i sin otrohet med Johanna, Agnes bästa väninna.

Nicole bestämmer sig för att leta vidare. Hon ljuger och säger att hon ska till Uppsala men tar istället kontakt med den journalist som en gång var med och skrev om Agnes försvinnande. På så sätt tar hon sig ned till Brantevik för att få se med egna ögon.

Jag skriver inget mer eftersom boken är ganska kort och jag vill inte berätta för mycket. Det är fint att det får vara tragiskt för Agnes trots att tiden gått. Jag tycker det är synd att Tobbe inte kan hålla sig borta och att Johanna är en sådan tragisk människa som försöker förstöra för sin vän. Det finns något maniskt i deras förhållande. Sedan måste jag säga att Nicole är bra naiv.

Nu är detta inte så farligt ändå. Jag retar mig lite här och där men det går fort och det är trevlig läsning. Du kommer inte att bli smartare eller en bättre människa. Däremot kommer du att få lite avkoppling och du kommer att bli lite underhållen. Marie Richardson läser boken bra och i lagom tempo. Alldeles lagom att läsa när solen ligger på och jag är ute och går.

Vecka 36 av Sofie Sarenbrant

Någonstans finns det nog många som drömmer mardrömmar om att något ska hända deras barn. Jag tror föräldrar aldrig slutar ha den mardrömmen oavsett hur gamla deras barn är. Så är det även i Sofie Sarenbrants bok men här är det mamma och barn som försvinner. Agnes försvinner sista kvällen på semestern. Hon sover vare sig hos sin man eller hos sin dotter. Det tar några timmar innan detta uppdagas och då drar hela polisundersökningen igång. Agnes är gravid i vecka 36 och det finns inte ett spår efter henne. Polisen tror ett tag att maken Tobbe ligger bakom bortförandet. Det är tills en kropp hittas. Det är en annan kvinna, som också varit gravid, och hon har inga kopplingar till vare sig Tobbe eller Agnes.

Ibland blir jag lite trött. Detta är inte något annat än ren underhållning. Ett bra avsnitt av en tv-deckare ungefär. Lite klyschiga händelser, lite dumma poliser, lite enkelspåriga personer och ganska lite bakgrund till varför just detta brott så tror jag att jag summerat boken i sin helhet. Nej, nu är jag elak. Det är en trevlig läsning och den går fort. Eric Johansson läser med den äran och jag tycker att det är lagom att lyssna på en tvättardag. Det finns en uppföljning som jag redan börjat på.

Niceville av Kathryn Stockett

Att boken fick heta Niceville är ju för det är Jacksons, Mississippi, fiktiva namn. Att kallas hembiträdet på svenska skulle nog bli lite beige marknadsföring. Boken utspelar sig på 1960-talet i Mississippi. Martin Luther King har fått Nobels fredspris men som hembiträde i södern och dessutom svart är det egentligen ingen skillnad. Aibileen Clark och Minny Jackson är både ganska udda i denna värld. Aibileen sörjer fortfarande sin son och arbetar just nu hos ms Leefolt och tar hand om hus och hem. Aibileen är en mycket kristen kvinna och skriver i sin bönbok varje dag. Hennes son älskade att läsa och tänkte skriva en bok. Minny är en kvinna med stor mun. Hon säger vad som faller henne in och har därför fått sparken 19 gånger. Nu kan hon laga mat och det är hennes räddning. Dessvärre inte hemma där maken slår henne titt som tätt och att föda barn är hennes räddning. Dessa två kvinnor befinner sig lite i utkanten av de medelklasshem som anlitar hembiträden.

Det är Skeeter som sätter allt i rullning. Skeeter, eller Eugenia, har tagit examen och kommit hem bara för att märka att Constantine, den hjälp hon älskade över allt på jorden, inte längre arbetar för hennes mamma. Det är en orsak till hennes vilja att göra något. Den andra är att hon vill skriva en bok och detta är en idé som förläggaren i New York köper. Den tredje är att hon blir förbannad på Hilly, som nästan skriver rashygieniska lagar som får en att tänka på apartheid.

Jag gillar boken och jag tycker att den är väldigt välskriven. Det är intressant med tre berättarröster som blandar och ger. Alla har sina problem men de strävar framåt. Det känns som om det aldrig är fel att beskriva kvinnors situation. Den har alltid varit satt på undantag och det är rätt skönt i denna bok. Här är det bara kvinnor som lever och pratar. Män dyker upp ibland men det är sekundärt och väldigt befriande.

Anna Maria Käll läser boken och gör det bra. Många namn och mycket på talspråk som är allt annat än vackert alla gånger. Så, boken sedd och filmen läst. Faktiskt är båda lika bra för de är ganska egna skapelser men fortfarande lika roliga till och från.

Fifty Shades of Grey

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det är inte så att jag tänker återberätta handlingen här. Den kan du googla dig fram till. Egentligen är detta lite tråkigt. Nej, nu överdriver jag. Det är en helt vanlig romantisk film. Det är bara lite mer fokus på sex och huvudpersonerna pratar gärna om sex. Grey om hur hårt det är och Ana om hur hon vill ha mer. Så, efter att ha läst Simona Ahrnstedts böcker är detta mellanmjölk.

Överdriver jag? Nej, faktiskt inte. Det är trevligt och jag tycker att det är fint att filmskaparna skildrar kvinnor som är både och. Anas mamma är lite speciell, romantiker säger dottern. Kanske lite mer svajig säger jag. Greys mamma som adopterat honom och faktiskt bryr sig. Kompisen som vill ha roligt. Ana kan du välja vad du vill tycka om. Den här filmen är inget annat än fattig flicka möter rik pojke. Båda vackra och attraheras av varandra. Båda låtsas om att det är helt okej att hålla på utan känslor. Det kan det vara men inte i detta fall. Att Grey sedan har lite stalkingtendenser är en helt annan recension en helt annan dag.

Veckans ord på Ä

Mitt under sprinttävlingen i Lathis tänkte jag klura lite på veckans bokstav som är Ä. Uppgiften är enligt följande:
Nästa sista alfabetsveckan och jag skissar för fullt på en ny torsdagsutmaning. Fem ord som vanligt och den här veckan börjar de på Ä.

äcklig

äga

äntligen

ärlig

äventyr

Jag tycker att Lars Keplers deckare är lite äckliga ibland. Det frossas, fast det kan ha ändrats, i blodiga mord och det kan vara relevant ibland men inte alltid. Nu har jag bara läst två men det räckte för mig.

Det kan vara viktigt att äga saker ibland. Dels för att rätt människa ska få ärva, dels för att det ger en trygghet i livet. Jag tänker på de som vill äga saker utan att egentligen bry sig så mycket. Det är Rebeccas problem i En shopaholics bekännelser. Hon köper saker som hon egentligen kan leva utan. Jag minns att jag fick VG på den här tentan i Chick-lit. Komparativ analys av bok och film. Därför har den stannat kvar i minnet.

Äntligen har jag börjat läsa mig igenom de flesta av Hjalmar Söderbergs noveller. De är roliga, underfundiga, några är daterade, talande, samtida och välgjorda. Alltid en trevlig stund för mig som läsare.

Är du ärlig hela tiden? Det är nog inte jag, för ibland måste man ta till vita lögner. Mest för att ingen ska bli ledsen. Någon som är ärlig jämt och ständigt är ju Pippi Långstrump som säger det som faller henne in. Det fungerar finfint så kanske borde en vara ärligare. Fast i tider med FAKE NEWS så är väl ärlighet ett luddigt begrepp.

De böcker jag först tänker på är Harry Potter när jag tänker på äventyr. Även om det är ganska så mörkt ibland finns det alltid en liten äventyrlig del i boken som är rolig, spännande och det som gör att allt inte alltid känns tungt.

En kort bokenkät

1) Vad heter boken du läser just nu?
Niceville av Kathryn Stockett
Vecka 36 av Sofie Sarenbrant

2) Hur långt har du kommit?
Drygt halva
Drygt halva

3) Beskriv boken med tre ord.
Rasskillnader, feminism, historia
Tragisk, spännande, sommar

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
4
3

Ant-man

Tänka sig att jag såg den här för precis ett år sedan. Här kan du läsa den. Jag har nog egentligen inte ändrat mig så mycket. Det är bara svårt ibland när en ska göra en filmutmaning och nästa Marvelfilm kommer typ 2018.

Kulturkollos tisdagsutmaning: Hälsa och välmående

Ja, den här veckans utmaning är enkel. Vi pratar hälsa och välmående och energitjuvar, så väl som kickar. Så veckans utmaning går helt enkelt ut på att delge ditt absolut bästa tips för att må bra, bättre, bäst! Vilket är ditt allra mest hälsosamma tips? Vad gör du för att boosta självförtroendet? När mår du som allra bäst? Är det framför brasan med en bok och en katt i knäet? Är det på semestern? Käkar du kanske ohemult stora mängder grönkål? Vad är hälsa för dig? Själv har jag ju lagt om min kosthållning, vilket faktiskt har gjort att jag rent fysiskt mår mycket bättre. Mentalt mår jag dock som bäst när jag får kulturell stimulans. Gärna ostörd sådan. Om jag kunde skulle jag ta en weekend i London varje år, gå på så många konstmuseer som möjligt, slänga in en kammarkonsert och avsluta kvällarna med ostörd läsning. Nu går inte det så man får ta det man kan. Pendelläsning, Moderna museet och Spotify medan man lagar mat någon gång ibland. Så håller man andarna vid liv tills vidare i alla fall. Hur gör ni?

Dagens utmaning från Kulturkollo var verkligen en lång utmaning. Eller uppmaning kanske jag ska säga. Jag mår oftast bra. Kanske lite tröttare än vanligt men annars är det okej. De senaste åren har varit förjävliga på jobbet. Att gå dit har varit som att befinna sig i en mental störtning. Inte så att jag håller på att gå in i väggen utan rörigheten. Jag är inne på min fjärde chef på 2,5 år. Lite många kan tyckas men i en politiskt styrd organisation har vi väldigt lite att säga till om.

Mitt mest hälsosamma tips är att göra något annat än det man vanligtvis gör. Rutiner är bra men också själadödande. Själv kan jag, som den introverta människa jag är, ta på mig mina hörlurar och lyssna på ljudbok för att kunna handla. Skönt är det i alla fall.

Jag bloggar faktiskt för mitt mentala välbefinnande. Det får min hjärna att fokusera på andra saker än arbetet och på så sätt mår jag bättre. Läsa är samma sak. Att läsa i stressade stunder gör att min hjärna inte kan älta. För älta gör alla när de stressar även de som hävdar motsatsen.

Sedan äter jag ekologisk mat och lagar mycket själv. Dessvärre blir det annan mat ibland men jag mår bäst när jag kan äta min egen pizza. Så, det var mina svar. Väldigt personliga.

Hot Pursuit

Rose Cooper är polis. Hennes pappa var polis och växte upp nära hans jobb. I vuxen ålder så är hon en väldigt korrekt polis. Hon är till och med ett stående skämt, to do a Cooper. Tydligen råkade hon missuppfatta en grupp ungdomar och använde sin elpistol och hagelgevär. Så numera står hon och tar hand om bevis, och självklart på ett ytterst korrekt sätt.

När DEA vill ha med en kvinnlig polis som eskort för frun till deras vittne väljer kommissarien Cooper. Det ska ju inte vara så svårt. Det visar det sig att vara. Daniella Riva är inte riktigt lika med på att vittna som hennes man och dessutom kommer två grupper för att mörda Felipe Riva. Det lyckas de med men både Cooper och Danielle flyr och nu ska de ta sig till Dallas med fyra mördare och väldigt många poliser efter sig.

Det är en film i stil med 48 timmar, polis och skurk får hjälpa varandra för att klara sig, men med en liten kvinnlig touch. Det är stundtals ganska kul men vid vissa tillfällen lite mer skämskudde fram. Oavsett är det en liten komisk film och den är trevlig att se en söndag kväll eller en dag när solen inte vill vara framme och man behöver lite skratt. Både Reese Witherspoon och Sofia Vergara gör det bra även om den senare är ganska typecastad. Det hade varit kul med ett scenario som varit det omvända.

Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan

Det närmar sig jul för Polly i hennes lilla bageri. Hon, Huck och Neil trivs i fyren. Livet är gott, tycker Polly. Men så börjar det hopa sig med arbete. Hon ska baka åt julmarknaden. Sedan visar det sig att Kerensa är gravid, och ganska långt gången. Det gör att hela Reubens familj tänker sig besöka de blivande föräldrarna och Reuben hyr in Polly som bagare. Som grädden på det moset håller lunnefågelreservatet nästan att gå i konkurs och de ber också om hjälp. Polly hon bakar på.

Ja, det är lite gulligt och det är ju. Däremot så blir jag lite trött på att det är så dumma förvecklingar. Egentligen är det inget som man måste stanna upp världen för. Att inte vara gift är inget som någon dör av. Ändå är det väldigt viktigt. Det går väl att leva ihop ändå tänker jag. Barn tjatas det också om. Fast man pratar inte om vad man vill utan går runt det som om man vet vad alla vill.

Nu gnäller jag. Det är ju en mysig bok fast jag skulle önska att det var lite mer trevliga händelser och att människor pratade med varandra. Sedan blir jag lite trött på att Reuben inte får utvecklas. Han är samma tölp hela tiden och människor ändrar sig faktiskt. Jag gillar ju Reuben som är härligt ärlig och lite annorlunda borde han kunna bli behandlad också.

Sommar på strandpromenaden av Jenny Colgan

Polly har utvecklat sina bagerier ganska bra. De flyter på och Flora är nyanställd. Polly, Huck och Neil bor numera i fyren. De trivs även om det kanske är långt ifrån lyxigt eller ens speciellt säkert. Varje dag bakas stora mängder bröd som tar slut lika fort igen. Så dör mrs. Manse. Den kvinna som ägde bageriet och lät Polly hållas. Systern med två söner ärver och den sonen som blir satt att ta hand om mammans affärer är allt annat än trevlig. Ganska snart kastar han ut allt färskt bröd och börjar med hållbart bröd. Polly får också sparken i samma veva och har nästan inga pengar.

Nu är det så att en olycka kommer sällan ensam och till ön har också Tarnies änka kommit och Polly känner sig fortfarande lite skyldig. Dessutom måste de hantera Hucks bror Dubose som kommer på besök och för Kerensa och Reuben verkar de glada dagarna vara över.

För att vara feel good känns romanen stundtals lite väl tragisk. Eller tragisk är inte rätta ordet, utan jag menar deprimerad. Polly känns så mjäkig ibland. Hon kan tydligen klara sig utan Huck men vågar inte stå på sig när hon blir trakasserad. Det gör mig lite ledsen och arg. Inte heller känns det som om hon vågar vara ärlig alla gånger. Det finns en form av dum kvinnofälla. Annars är boken trevlig avkoppling och det gick fort att läsa den. Jag ska nu ta mig an del tre.

En helg i Stockholm

I helgen ska detta avhandlas. Syrran fick biljetter till båda så när jag är ledig nästa vecka slår vi till med musikal och mumier. På lördag eftermiddag blir det afternoon tea på Stockholm Tea and Garden. Här går det att läsa om deras utbud.

Veckans ord på Å

Dags för bokstaven Å idag och vi närmar oss verkligen slutet. Din uppgift är som vanligt att koppla följande ord till författare och/eller boktitlar.

Veckans ord är följande:

åklagare

åktur

ålderdom

ångest

åskådare


Jag har nog aldrig läst en bok med en åklagare i centrum. Därför fick jag bläddra igenom lite böcker men det stod still. Däremot tror jag att Emelie Schepps bok Märkta för livet handlar om en åklagare. Så jag får väl läsa den någon gång.

Jag läser Michael Mortimers serie om Ida och en ganska komplex koppling till Linné. En riktig åktur genom Europa är det i de tre böcker som kommit hittills. Sverige, Finland, Ryssland, Vitryssland, Italien, Spanien, Tyskland, Danmark och några ställen till jag glömt.

Ålderdom kan se olika ut. Lite komisk är den allt i Catharina Ingelmans-Sundbergs serie om pensionärsligan. De rånar både det ena och det andra stället men samtidigt är de aktiva åldringar. De har sina krämpor men är superskurkar ändå.

Johanna Thydells I taket lyser stjärnorna handlar om Jenna och hennes mamma. Jennas mamma har cancer. Jenna har stor ångest över detta och tänker att om mamman dör så tar hon själv livet av sig. Väldigt fin bok som är svår att läsa.

Jag tänker att många människor är åskådare till olika saker som gör dem obekväma. Det verkar ibland  som om världen tittade på när Hanna blev mobbad i Johanna Nilssons Hon går genom tavlan ut ur bilden.

Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan

Polly och hennes fästman Chris har ganska stora finansiella problem. Det största är att deras företag har gått i konkurs och deras lägenhet är för dyr. Så de bestämmer sig för att, efter månader av ett ansträngt förhållande, inte bo ihop ett tag. Chris flyttar till sin mamma och Polly hittar en lägenhet på ön Mount Polbearne. Den ligger ovanpå en gammal lokal som varit bageri. Ön är ganska så öde på människor. Allt går där sin gilla gång som det gjort i många år. De är rätt beroende av turisterna på sommaren men Polly flyttar dit mitt i vårvintern och då händer inte mycket.

Hon blir vän med fiskarna på Tarnies båt. Framförallt blir de nära när det visar sig att Polly bakar otroligt gott bröd och de gillar att äta. Fast ensam är hon. Den natten som en liten lunnefågel kraschar in i hennes lägenhet händer något. Hon känner sig lite uppåt att ta hand om någon och hon inleder en hemlig brödbakningsaffär med halva ön.

Det stannar inte där. Polly kommer att förändra livet för öns enda bageriägare, Mrs. Manse när de öppnar en liten kedja. Eftersom Polly är rätt bra på att baka så kommer allt fler människor, även under tidig turistsäsong. Professionellt är Polly en succé. Privat så går det upp och ned. Hon träffar nästan inga gamla vänner, Chris och hon gör slut och slutligen blir två andra män intresserade av henne.

Jag tycker att den här boken är lagom avkopplande att läsa just nu. Jag gillar drivet i Polly som affärskvinna och att hon vågar bryta upp. Det som stör mig är att hennes gamla liv verkar betyda så lite för henne, och för hennes vänner. Kerensa är den enda som har något med henne att göra. Det finns inte ens någon konversation med mamman eller bror. Ja, någonstans upplever jag lite boken som jag beskrev. Affärsdelen och att flytta till ön känns kanon och lite rolig. Den privata delen är lite som en berg- och dalbana. Hon blir lite intresserad av båda männen men jag fattar inte. Först den ene som i stort är tillsammans med henne men inget vi får läsa om. Den andre likaså. Det känns fattigt och kanske egentligen är det inte viktigt. Polly ska hitta sig själv men kärlekshistorien ska med. Det förvirrar mig på ett sätt som inte är okej. Jag hade levt med att Polly blir lokal bagare med stort rykte som liksom mår bra i sig själv. Kärleken skulle ha kunnat vänta. Det är faktiskt inte olagligt även om bokförlag verkar tro det.

Låt oss avsluta med Neil, eller med den sötaste lunnefågeln någonsin. Det är både gulligt och hemskt att ta hand om en vildfågel. De ska vara vilda men i detta fall är kanske det ett alternativ som känns okej. Gullig är han i alla fall. Tyckte jag då boken var bra. Jo, det var den. Vad jag gillade går nog att märka. Synd att det inte blev mer av Reuben och Kerensa. Där var i alla fall passionen lite sprudlande.

Kulturkollos tisdagsutmaning: kärlek och hatkärlek

Veckans utmaning från Kulturkollo är följande:

Just precis idag är det St Valentines alldeles egen dag, Alla hjärtans dagen, ja ni vet. Man kan tycka vad man vill om den dagen, att den är onödig, fånig, rolig, intressant eller alldeles, alldeles underbar. Här och nu tänker jag att vad vi än tycker om dagen så kan vi säkert enas i att kärlek är en rätt bra grej. Och att dess motsats också är ganska intressant i fiktiv form. Låt oss dela med oss av kärlek och hatkärlek! Frågorna jag vill ha ett svar på den här veckan är:

Vilken är din bästa kärleksskildring och vilken karaktär (från bok/tv/film) älskar du allra mest att hata?

Min bästa kärleksskildring är nog Kitty och Levin i Anna Karenina. Lite sorgsam men också strävsam och den som håller i längden. Fin är den vilken som.

Jag gillar nog egentligen inte Vivien (Julia Roberts rollfigur) i Pretty Woman. Hela hon glorifierar prostitution på ett sätt som inte känns rätt. Det är inte så trevligt som det framställs och det stör mig. Edvard (Richard Gere) stör mig också som köper sex och sedan räddar henne. Vi stannar där innan jag börjar skandera.

Tänk på de du tycker om

I dag är det alla hjärtans dag. Kanske lite väl amerikanskt men istället för att gå omkring ilsken kan du ju tänka extra på de du tycker om men inte träffar varje dag. Sådana dagar behöver alla ha någon gång ibland.

The 5th wave: The last star av Rick Yancey

Efter att ha överlevt anfallet och numera gömmer sig hos Grace är gruppen splittrad. Cassie försöker ta hand om sin bror men Sam är bara arg. Detta gör att hon skriker och skäller ut Evan istället och det förvirrar Cassie. Hon är alltid lite förvirrad i Evans närhet. Ben "Zombie" Parish tänker ge sig iväg för att leta efter Ringer och Teacup. Han tar med sig Dumbo. Återigen är gruppen delad i flera små gripper.

Ringer är inte försvunnen utan hon har tagit kontakt med Vosch. Det gör att hon har fått i sig den utomjordiska uppgradering som kallas 12-systemet. Hon känner sig starkare och nu ska hon ge sig på Evan Walker. Med sig får hon Constance som är en av de många silencer som finns därute. En kvinna Ringer stör sig otroligt mycket på.

Ringer och Ben möts igen men dessvärre förlorar de Dumbo. Därför tar de med Constance tillbaka till Grace hus där Cassie, Evan, Sam och lilla Megan finns. Efter en attack på huset som nästan kräver allas liv är det uppenbart vad som måste göras.

Det är lite svårt att sammanfatta denna sista bok utan att avslöja för mycket. Det finns saker i boken som du som läsare behöver uppfatta på egen hand. Det är en värdig avslutning. Jag gissar att tiden i de tre böckerna är väldigt kort totalt sett. Känslan när jag läser är sådan. Jag tycker om att fler än Cassie får göra sin röst hörd. Det intressanta är Sam och Evan berättas med en berättarröst medan både Ringer och Ben får ha ett eget perspektiv. Någonstans finns det en liten sorg i hur Sam förändras. Precis som alla barn som utsätts för extremt trauma är han lite hårdare för att inte bli sårad. Så om du inte läst denna serie gör det. Jag läste alla delar på engelska och de är lätta att ta sig igenom. Nu lyssnade jag men det fungerar också.

Den stora flykten

Jag har skrivit om denna film förr. Detta är en del i utmaningen för att hitta en film som är längre än 160 minuter är inte bara. I alla fall här är vad jag tyckte förra gången och det stämmer fortfarande.

Disaster Movie

Det är tänkt som en parodi på varenda katastroffilm som någonsin gjorts och sedan några till. Ja, katastrof är det. Den är hemsk och jag tror inte jag skulle sett den om jag inte utmanat mig själv i filmtittande.

Fast times at Ridgemont High

Det här var startskottet på många karriärer där ute. Sean Penn spelar en nedknarkad surfare, Nicolas Cage är med på ett hörn, Jennifer Jason Leighs kanske första roll, Forest Whitaker och några andra som slog igenom stort.

Vi är på Ridgemont High School och i sann anda är det strul och bråk. Eller lite strul med tjejer eller killar, bråk med lärare. Det dricks, det knarkas, det trånas efter snygga tjejer. Det handlar om Brad och hans syster Stacy. Brad håller på att lämna high school och Stacy har just börjat. De vill båda leva livet. Däremellan möter de pojkvänner, flickvänner, vänner och lärare i en salig röra.

Jag tror jag har sett den här filmen tre gånger men blir inte klok på den. Den är som alla andra high school-filmer och inte riktigt bra. Kanske för att jag möter detta varje dag. Skillnaden mellan Sverige och USA är väldigt liten när det kommer till tonåringar. Kanske bara att våra spelar mindre amerikansk fotboll och lite mindre cheerleding.

Veckans ord på Z

Det är snart slut och vårt alfabet är ju lite svårare mot slutet. Här är dagens uppdrag:

Nu är det bara fyra bokstäver kvar innan jag behöver komma på en ny veckoutmaning. Inte lätt att komma på ord den här veckan ska sägas.

Veckans ord börjar alla på z och de är:

zebra

zloty

zombie

zoo

zooma

Zebra är ett av de djur som förekommer i boken Hur zebran fick sina ränder och andra djursagor från Kenya av Sandra Price. Det är en samling av fabler från Kenya. Den kom tydligen 1981 och det stämmer nog. Vi läste den på kyrkans barntimmar. Jag tror att det är rätt mycket bilder på djur i den boken ritade av barnen som var med och gav förslag eller i alla fall någon som bor i Kenya.

Det finns en ungdomsroman, kanske 10 år gammal, som heter Du och jag, Marie Curie av Annika Ruth Persson. Det handlar om två tjejer som blir tillsammans under högstadiet. Den ena tjejen skriver rapporter till Marie Curie om deras kärlek. Marie Curie säger du? Född i Polen som även då hade zloty som valuta.

Jag både läser och tittar på TWD, alltså the Walking Dead. Det handlar om människor som lyckas klara sig i en zombievärld. Eller klara sig är överdrivet att säga. De försöker i alla fall. Böckerna är grafiska romaner och i svartvitt. Passar temat lite.

We Bought a Zoo: The Amazing True Story of a Young Family, a Broken Down Zoo, and the 200 Wild Animals That Change Their Lives Forever av Benjamin Mee handlar om en familj som köpte ett zoo i Devon. Det har också blivit en ganska fin film men då i USA.

Marie-Chantal Long har skrivit en bok som heter Zoom. Den handlar om en skola som ska sätta upp en musikal och en tjej fotograferar allt. Det är allt jag minns. En elev har läst den men tydligen, efter lite googling, så kommer den på rea nu i februari.

The help

Det är 1960-tal i Mississippi. Bland den rikare delen av staden jobbar väldigt många svarta kvinnor. De är hembiträden och behandlas nästintill som slavar. Trots allt är de som lagar all mat, sköter allt i hemmet och i många fall uppfostrat barnen.

Aibileen är en hushållerska i Jackson, Mississippi. Hon tar hand om ett hushåll med två vuxna och ett barn men hon börjar tröttna. Tröttna på att människor inte tar hand om sina barn. Tröttna på att inte få gå på toaletten inomhus. Tröttna på att leva. Skeeter, Eugenia, vill bli författare men måste jobba upp sig. Genom att använda sig av hushållerskornas berättelser skriver Skeeter en bok om hur det kan vara.

Minny är kanske den mest frispråkiga kvinna som finns i staden vid denna tid. Hon får lite hållas för att hon är fantastisk kokerska. Hon får trots det sparken och hamnar hos Celia Foote. Den senare en kvinna som inte riktigt passar in men som möter Minny mer som människa än som bara "the help",

Jag såg den här filmen för fem år sedan men tänkte mycket på den under förra årets presidentvalkampanj. Det känns som om vissa rättigheter måste stå tillbaka om Amerika ska bli storslaget igen. Kanske på bekostnad av dessa kvinnors barnbarn. Att vara svart i USA har aldrig varit lätt. Att vara kvinna är inte lätt det heller. Så, som en bild av sin samtid är detta ett verk om starka kvinnor.

Kulturkollos tisdagsutmaning: Arbete, liv, arbetsliv

Kulturkollo började med sina tisdagsutmaningar förra veckan men jag hade inget bra svar då. Denna vecka handlar det om arbete och utmaningen är som följer:

Veckans utmaning uppmanar er kort och gott att tipsa oss om en bok, en pjäs, en dikt, en novell, en opera, en film, ett TV-program eller en låt som ni kommer att tänka på när ni hör ordet arbetsliv. Ärliga skildringar á la Solja Krapus roman Mogen för skrubben eller helt skruvade á la The Office … Och allt däremellan.

Jag tänker först på Vibeke Olssons bokserie om Bricken. Det handlar om arbete nästan hela tiden. Hårt arbete ur en kvinnlig synvinkel. Det är ju det som oftast glöms bort. I samma veva tänker jag på Moa Martinsons böcker om Sally. Det är också ett hårt liv. Att skildra kvinnor som arbetar är annorlunda än mäns arbetsliv. Både det som sker hemma och det som sker på arbetet är ständigt en del av vardagsslitet.

En film som lite är på samma tema är North County. Det handlar om en kvinna som utsätts för sexuella trakasserier under den tid hon arbetar i en gruva. Lite hennes eget fel tycker de flesta men denna gång bestämmer hon sig för att inte ge sig. Att vara kvinna, då som nu, kräver skinn på näsan för sexistiska kommentarer är inget i det förgångna. Filmen är riktigt bra och Charlize Theron är väldigt bra.

Så, mer kom jag inte på. Det finns en novell som skvalpar i mitt huvud men jag minns inte vad den heter just nu.

Tuschritningen och tre andra historietter av Hjalmar Söderberg

Tuschritningen är en ganska tragisk liten berättelse om en man som köper en cigarr och visar flickan i affären en liten teckning som hon inte förstår. En kort novell med mycket innehåll.

Spleen är den lika kort och handlar om en man som möter en annan ung man. Den senare har ärvt sin moster men är fortfarande väldigt deprimerad. Det finns inget mer att se framemot. Eller jo, hamburgerlotteriet.

I En kopp te så försöker författaren skriva klart sin roman men hela dagen händer något som gör att det skjuts upp. Så på kvällen tänker han sig till ett kafé för en kopp te.

Duggregnet är en saga om hur Gud bestämmer sig för att det alltid ska duggregna.

Det är som att uppleva nedslag i olika människors vardag. Det är inga långa noveller men ändå värda att läsa och fundera över. Händelserna är både tidlösa och väldigt tidstypiska. Båda går att välja och inget är fel. Som alltid en mycket trevlig läsupplevelse.

Böcker jag ser framemot

Jag tänker alltid...inte läsa nya böcker. Så tänker, fast de ser ju intressanta ut. Därför läser jag dem i alla fall.

Jag har några böcker jag ser framemot denna vår.

En bok jag inte hittade bild på var Lucy Dillons - Allt jag önskade som kommer i maj. Den kommer att läsas. När vet jag inte men någon gång.

Sagan om Turid: Korpgudinnan av Elisabeth Östnäs

Turid, Unna och Frode beger sig till den iriska ön för att hitta krigare som kan försvara Ribe. Det är så att där finns en stark vikingakung vid namn Torkel. Han är släkt med Frodes far och skyldig dem en gentjänst. Det är då lättast att skicka den yngste sonen.

Turid och Frode söker varandra varsamt i sitt nya äktenskap. De litar på varandra men plikter drar. Frode ut på jakt och Turid får lära sig om gudinnan och korpgudinnan. Här någonstans börjar Unna och Turid tappa bort varandra. Unna känner sig hemma och finner sig i landets blandning mellan den stora gudinnan och gud. Den saliga blandning som har skett. Turid däremot saknar Freja och tappar sin håg. Däremot pratar hon med korpgudinnan. Turid är inte riktigt överens med öns kvinnor om den förträfflighet som gudinnan sägs besitta.

Jag gillar den här serien. Lilla Turid som blir vuxen. Jag gillar beskrivningen när hon tänker på Unna. Det sticker till men går över. Trots att hon knappt kan vara mer än 20 år när boken närmar sig sitt slut har hon upplevt saker och ting. Efter många år borta hittar hon hem. Hon och Frode får frid och får leva som de vill. De är inte vikingar men de är inte kristna heller. Någonstans möter Frode människor utifrån respekt och det är intressant att Turid lär sig detta. De växer samman på ett fint sätt.

Jag hoppas så innerligt att du läser denna serie om lilla Turid. Liten kommer hon nog att vara för mig och hennes styrka. Hon känner en sådan tro på sig själv att jag tycker att det är värt att lyfta. En bokserie värd att lyfta och värd att läsa i framförallt skolan.

What my girlfriend doesn't know av Sonya Sones

Precis när Sophie gör sitt val börjar den här boken. Robin ser henne gå från sina vänner mot honom. Så nu börjar en emotionell berg- och dalbana för Robin. Han älskar att vara tillsammans med Sophie och få ha henne helt för sig själv. Samtidigt hatar han hur alla behandlar henne. Det är som om hon helt plötsligt måste straffas för att han finns i hennes liv. Hennes vänner vill inte prata med henne längre och det är bitterljuvt för Robin.

Deras bildlärare har kontakter på Harvard och har rekommenderat att Robin får sitta med på en kurs. Det visar sig vara en ny upplevelse för honom. Han blir sedd som en kille, vem som helst. Robins liv tar nu två vägar. Den ena när han i skolan och mobbas konstant men där finns Sophie som lyser upp hans dag. Den andra är Harvard där han är rolig, duktig och de andra i gruppen tycker att han är en skön snubbe. Dessa världar är inte lätta att få att gå ihop.

Jag gillar boken. Det är ju en lyrikroman med ett speciellt upplägg. Korta meningar som hänger ihop. Den går fort att läsa och på engelska är det en fröjd. Robin är så van att vara en outsider att han ibland beter sig som om Sophie vill att han ska vara där. Jag tror hon vill vara sig själv och Robin glömmer det ibland. Kärlekens bubbla är väl som den alltid är. Vacker, underbar och kanske lite hämnande då och då. Underbar läsning på ett sätt som inte liknar något annat.

Veckans ord på Y

En ny vecka, några nya ord. För att citera uppgiften:

Dags för bokstaven Y och fem ord som börjar på denna bokstav. Din uppgift är att associera dem med fem böcker och/eller författare. Mina svar kommer som vanligt i ett senare inlägg.

Veckans ord är:

yngling

ynklig

ypperlig

yr

yta


I Conn Igguldens bok Roms portar får vi som läsare träffa Julius Ceasar som yngling. Det är inte ofta det ordet fungerar men just när unga män befinner sig i sena tonår är det ett passande ord. Den unge Julius har inte bytt namn utan heter Gajus. Han lär sig strida på landet med en pensionerad gladiator.

Det är inte riktigt rätt men ynklig är ett ord jag ibland förknippar med Nasse i Nalle Puh. Han kryper ihop när det blir lite otäckt. Han vill gärna vara lite ynklig. För han är ju ett väldigt litet djur. När jag var liten var min syster sjuk en del och Nasse var den hon förknippade sig själv med.

Ypperlig läsning är Sagan om Turid av Elisabeth Östnäs. Lite lagom mycket övernaturligt i en bokserie om en ung kvinna på vikingatiden.

En riktig yrhätta är den charmiga Anne i Anne på Grönkulla. Med en passion till livet gör hon det som faller henne in vid vissa tillfällen. Eller har författare en förkärlek till ung kvinnor med rött hår som säger vad de tycker.

Det är mycket yta i Simona Ahrnstedts moderna romance-serie. Det förekommer alltid en fest med vackra klänningar eller liknade.

Du, bara Anna Ahlund

John ska snart börja gymnasiet men än så länge väntar en lång sommar. Han ska vara hemma och inte göra något utom att ta hand om sitt skadade knä. Caroline, hans äldre syster, arbetar större delen av sommaren. Föräldrarna lyser med sin frånvaro större delen av tiden. Det är så Frank kommer in i Johns liv. Han jobbar i affären bredvid Caroline och hon är väldigt intresserad av honom. Så när Caroline bjuder hem Frank händer något med John. Han blir lite fascinerad och börjar uppsöka Frank utan att Caroline är med.

Under det att sommaren går hänger John en del med sin vän Elli som är en kreativ själ och en stark vän. Hon kommer med många bra förslag på än det ena och än det andra. När de fyra är en helg på landet händer mycket. John förlorar sin oskuld och blir kysst men inte av samma person. Caroline blir lite avundsjuk och snart står ett par svarta Converse i hallen och John känner sig väldigt övergiven.

Det är en fin berättelse om trulig kärlek. John är en ganska snäll kille som bara vill älska. Att Frank är som han är gör mig däremot lite trött. Killen är liksom lite för känslomässigt avstängd för att känns okej. Han förtjänar dig inte säger Elli flera gånger och så även Caroline vid något tillfälle och jag håller med. I livet efter boken tror jag inte detta håller för evigt och John kommer att ha lite hjärtesorg. Grymt? Nej, jag tror bara det. Det vackra är att John och Frank gillar varandra och ingen blir upprörd över två killar. Caroline kanske men mer av att bli dumpad för sin lillebror skulle jag tro. Att det är så fint skildrat gör att jag hoppas att många unga läser den och känner styrka. Elli bör omnämnas eftersom hon är så lojal även om hon kanske trodde att det skulle bli hon och John. Men hon är stark och en äkta vän. Det är också fint beskrivet.

Det var en otrolig blandvändare. Jag läste den på några timmar så läs på ni som inte läst den.