Stargate SG1

Jag är en ganska stor nörd som är övertygad om att det finns liv i rymden. Sedan att detta liv inte är vårt är jag säker på. Det kan vara en svamp eller what ever men liv finns. Annars är vi nog avvikelsen i vilken tro man än må ha. När Stargatefilmen kom var den kanske inte så bra men en intressant tanke att det fanns utomjordingar som hade använt vår planet och hämtat arbetskraft på. Mer spännande var att man hade utgett sig för att vara gudar och sedan använt detta länge.

På jorden hade gudarna dött men de hade tagit med sig tillräckligt med människor för att kunna använda och här var de fortfarande gudar. Denna tanke använde man igen i serien med samma namn och man byggde vidare på mytologierna. Gudar som Zeus, Ra, Hera och andra var skurkar och ganska så otrevliga. Asar, alltså Thor och Oden, var snäll och såg ut som utomjordingar bör göra med små kroppar, stora huvuden och ögon. Det är bara att älska tanken bakom denna skillnad. Andra mytologiska trosläror kunde falla vilket som beroende av hur man tolkade det hela.

Det är ganska charmigt och lite lökigt men vad gör det. Serien påminner om matinéfilm och jag menar det är verklighetsflykt, ja, men okej då. Sedan förstår jag att det inte passar alla men vem vet. Det finns ganska många därute som söker schysst science fiction och det är inte alltid lätt att hitta. Jag gillar serien för sin humor och hur man lyckas knyta samman fiction men känd fakta. Vad de måste ha läst om mytologiska väsen. Saknar midgårdsormen lite men att Loke är den enda utomjordingen som kidnappar och utför utforskande probing fick mig att skratta i många minuter. Fast jag är ju lite skruvad.