Jag är kluven till denna serie. Samtidigt som den är bra och samhällskritisk känns den för kritisk. Den ska utspela sig på 1950-talet men den kritiserar mer slutet av 1970-talet och den problematiken. Det gör serien lite komplex på gott och ont.
Att se en extremt hårig man springa omkring i klänning var nog en av de största grejorna på sjuttiotalet och det är fortfarande kul. Klinger är verkligen full av hemlängtan och han befinner sig i moment 22. Han vet att han är galen och då kan man inte bli hemskickad. Det intressanta är att han är bra på det han gör. Engagemanget i hans galenskap gör att Klinger inte kan skickas hem.
Den är så tragikomisk att jag ibland blir glad. Av olika skäl. Jag är glad att man kan hitta det levnadsglada i hemska situationer. Sedan får man leva med att läkarna verkar tävla i hur många sjuksköterskor de kan hoppa i säng med. När seriens fjärde säsong börjar så är det ganska långt från filmen och när serien är slut är det svårt att se likheten. Det är fortfarande den serie som haft mest tittare, 105 miljoner amerikanska tv-tittare, som sett finalen. Det säger ändå att det är bra teve.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar