Jag saknar dig

Tina och Cilla är enäggstvillingar och Cilla är en kreativ själ medan Tina är en festprisse. De bråkar och kommer överens som syskon gör. En dag blir Cilla påkörd och avlider. Detta gör Tina galen av sorg. Hon kan inte riktigt hantera det hela. I skolan glömmer lärarna vem de pratar med, och killen som syrran gillade verkar verkligen vilja göra något. Han spelar i band och har skrivit en låt om Cilla. Mamma och pappa bråkar men det är inte lätt att förlora ett barn eller en syster.

Peter Pohl skrev boken som filmen är baserad på. Han blev kontaktad av en kvinna som själv förlorat sin syster och de utgick från det. Det är verkligen överlevnadsskuld i mångt och mycket. Jag tycker den är bra och den är sorglig. Värd att se och kanske att se med elever på högstadiet som kan känna igen sig.

The Closer

Det är ganska konstigt ibland och sitta och titta på en serie om en hårdkokt poliskvinna som är extremt feminin i sin uppenbarelse. Det är nog det största hindret för Brenda Leigh från Georgia. Hon är mycket välutbildad och har arbetat för CIA. Hennes förhörsmetoder är ganska så oortodoxa men hon får alltid fast sin man om man säger så. Den grupp poliser hon får befäl över är allt annat än lojala men med tiden blir de övertygade om sin nya chefs talanger och blir hennes främsta allierade.

Det är en serie som visar på kunnande men också hur svårt det är att vara kvinna och duktig på sitt jobb. Det visar också på hur korrumperad makten är i en organisation samt att det inte alltid är lätt att få fast skurkar oavsett hur man försöker.

Jag gillar Kyra Sedgewick som ser oskyldig ut men är skarp som ett rakblad. Hon har en härlig dialekt och jag förstår att hon producerade serien själv. Den har fått för lite cred kan jag tycka och den är minst lika bra som andra kriminalserier i teveland.

Planet of the Apes

Tim Burton kände för att göra en reboot av Apefranschiesen. Detta var runt år 2000 och tja, det är helt okej även om den senaste rebooten är bättre på många sätt. För att vara en Burton är den ganska så konventionell. Ja, jo, den handlar om talande apor som har förslavat människor men ändå. Det är också en av få filmer utan Johnny Depp och bara det ska han ha cred för.

När piloten Leo Davidson kraschlandar på en planet blir han förvirrad. Han fängslas av ett gäng militära apor som ger honom till en slavhandlare och när Ari ser honom köper hon Leo för att han fascinerar henne. Det hela leder till att en gnutta hopp väcks bland alla slavar.

Ja, den har fått en del pisk men jag kan tycka att den är okej. Inte bra men underhållande en stund och man får bara gilla att den är lite burtonesk i sin ton trots allt. 

Hung

Att bo Detroit verkar inte vara lätt. Ekonomin är svajig och det är inte kul att vara skild och försöka betala underhåll. Det är vad som händer när en high school-coach bestämmer sig för att bli gigolo. Det är tur att han har vissa förutsättningar. Hans pimp arbetar på kontor och är en kvinna med mycket bestämda åsikter.

Det går bra men problemet är barnen som han älskar men som bor hos mamman. Den före detta frun som är uttråkad i äktenskapet och som vill anlita just honom för en tur i höet om man så säger. Sedan blir han involverad i en annan pimp och helt plötsligt försöker tre kvinnor styra hans liv samtidigt som han tillfredsställer betydligt fler.

Talande för denna serie är att det handlar om mycket kvinnor men ändå är det en man som har huvudrollen och som alla är mer eller mindre tokiga i. Det är en ganska charmig serie men den tuggar lite om och om igen i sista säsongen om man säger så.

Weeds

När ens man dör kan man ju göra annat än att tvinga in sin familj i knarkförsäljning. Nu visar det sig att Nancy är ganska bra på det och de första säsongerna är bra. Sedan börjar det bli helknäppt.  De måste fly och de måste gömma sig för att sedan fly igen.

Det är ganska hemsk miljö att växa upp i och barnen tar verkligen stryk om man säger så. Att serien inte borde ha blivit mer än tre säsonger är ganska talande. De två första handlar om den lilla droghandeln och det är innan pojkarna odlar egna plantor, de måste bo i Köpenhamn och poliser gör det hela svårare. Jag känner att serien har sina toppar och dalar och dessvärre är det ofta långt mellan dem.

Mimic 3 - Sentinel

Det är dags igen. Det händer något skumt i staden på natten. Denna gång har man gjort en version av Hitchcocks Fönster mot gården. En kille med extrem allergi är fången i sin mors lägenhet på grund av sin sjukdom. För att få dagarna att gå tar han kort på sina grannar. Han är expert på vad de gör och den dagen de inte gör vad de brukar blir han orolig.

Ja, det är väl en okej film. Den är lite otäck och lite skrämmande. Det ska den ju vara och kanske inte så mycket mer.

Dharma & Greg

När en extremhippie möter en ganska strikt uppfostrad advokat kan inget annat än problem uppstå. Kärlek gör det och i ett infall gifter de sig fast de knappt vet något om varandra. Sedan ska vänner, kollegor, f.d pojk- och flickvänner vänja sig och inte för att tala om deras familjer. Den ena är mycket strikt och den andra är de hippies de varit sedan sextiotalet. Det hela leder till att Dharma och Greg får förklara och försöka medla när så behövs.

Men det är en så charmig serie att man inte kan låta bli att älska båda två. Det till trots så måste skämskudden fram ibland när det blir lite väl pinsamt. För hippieglada Dharma kan ibland gå lite över gränsen om man säger så.

Mimic 2

Nya skådespelare och ny handling men dock samma odjur. Denna gång kanske lite smartare och lite mera bra på att härma det som ska härmas. Denna gång kommer uppgörelsen i en skola eftersom huvudrollsinnehavaren inte längre arbetar med insekter utan som mellanstadielärare. 

Ja, det överraskar mot slutet och det är kul att se att man kan bli förvånad i en uppföljare. Det är väl lite okej. 

Desperate Housewives

Det finns ett såpadrag över denna serie som jag älskar att hata. Det är sådana saker som bara händer i såpor. Grannen är en galning som egentligen är snäll för det är en annan galning som lurar. Grannen man gillade var egentligen någon helt annan och tonåringar är bara creepy. Dessutom hoppar vi flera år både här och där.

Det är ibland bra men ibland är det inte bra. Jag gillar inte att Susan knappt utvecklas något medan de andra får gå igenom än det ena och än det andra. Jag gillar inte heller att man bråkar om småstruntsaker. Jag har sett varje avsnitt från ett till 180. Jag önskade att Brees man skulle ha fått leva och att hon kunde ha ett schysst förhållande till sina barn. Men som sagt inget är lätt i denna serie. Jag tycker nog att serien hade kunnat stanna efter säsong 6 men det är bara en personlig åsikt.

Mimic

I slutet av 1990-talet kom filmen som handlar om superintelligenta kackerlackor. Det är nog det värsta jag kan tänka mig. De uppkommer efter att ha blivit skapade för att bekämpa en våg av superallergi bland barn. Ja, lite konstigt verkar det vara men just det att de härmar sin värsta fiende är lite otäckt.

Jag tycker det är okej. Inga överraskningar och man följer lite ett standardformulär. Det vanliga är väl att man ska känna igen sig oavsett odjur. Jag tycker dock synd om killarna.

Bad Santa

Den här snubben borde aldrig få jobb. Han är full, pissar ned sig och är allmänt äcklig. Ändå får han jobb som tomte i en galleria år efter år. Jag menar, han ska umgås med barn. Brr. Poängen är att han och hans kompanjon rånar gallerior på detta sätt. Smarta men ganska så grymma.

Jag tycker filmen är bra och jobbig. Den är rolig och jag skrattar men samtidigt är den så tragisk att jag blir lite ledsen. Den lille kille som tycker att Willie är en kille att imponera på gör mig lite ledsen. Eller lite ledsen. Det gör mig tokig eftersom killen vill ha bekräftelse och letar där han får. Komisk film visst men inte så kul som andra tycker.

Will & Grace

Detta är en serie som är ganska smärtsam ibland. Will och Grace är bästa vänner och bor ihop. Han är homosexuell och ganska framgångsrik i sitt arbete. Grace är heterosexuell och mindre framgångsrik. De är däremot ungefär lika dåliga på förhållanden. Deras närmaste vänner är Jack och Karen. Jack är en mycket misslyckad skådespelare som Will i stort försörjer. Karens man är enormt rik och hon dricker som en svamp.

Just det att Will och Grace bor ihop är ett problem. För undertonen i hela serien är Grace stora förälskelse i Will och Wills vana med Grace. Det är som ett äktenskap och jag tror inte de ska se det själva. Det gör att serien blir så sorglig mot slutet. De kan inte riktigt klara av vara vänner alla gånger trots att de knappt klarar sig utan varandra.

Jag gillar serien men gud ibland är det stora skämskudden som kommer fram. Jack, spelad av Sean Hayes, är kanske en av de mest naiva karaktärerna på tv någonsin. Annars är det nog Grace som gör att kudden kommer fram oftast.

M.A.S.H

Jag är kluven till denna serie. Samtidigt som den är bra och samhällskritisk känns den för kritisk. Den ska utspela sig på 1950-talet men den kritiserar mer slutet av 1970-talet och den problematiken. Det gör serien lite komplex på gott och ont.

Att se en extremt hårig man springa omkring i klänning var nog en av de största grejorna på sjuttiotalet och det är fortfarande kul. Klinger är verkligen full av hemlängtan och han befinner sig i moment 22. Han vet att han är galen och då kan man inte bli hemskickad. Det intressanta är att han är bra på det han gör. Engagemanget i hans galenskap gör att Klinger inte kan skickas hem.

Den är så tragikomisk att jag ibland blir glad. Av olika skäl. Jag är glad att man kan hitta det levnadsglada i hemska situationer. Sedan får man leva med att läkarna verkar tävla i hur många sjuksköterskor de kan hoppa i säng med. När seriens fjärde säsong börjar så är det ganska långt från filmen och när serien är slut är det svårt att se likheten. Det är fortfarande den serie som haft mest tittare, 105 miljoner amerikanska tv-tittare, som sett finalen. Det säger ändå att det är bra teve.

The Lake House

Jag gillar Keanu Reeves mot Sandra Bullock. De är lite Tom och Meg men på sitt sätt. Jag skulle önska att de gjorde fler filmer ihop. De flesta har problem med Reeves men jag tycker att han är okej. Det finns en del skådespelare som är som de är. Inte bara han.

Detta är en knepig historia om två personer som bor i hus vid en sjö. De bor där i olika tider men trots detta skriver de brev till varandra och blir på så sätt kära. Det är gulligt och jag kan inte låta bli att gråta ibland.

Det är en helt okej film och Sandra Bullock är alltid så trevlig i filmer som denna.

Angel

När det stod klart att man inte kunde älta Buffy och Angel mer i Buffy så fick den känslige vampyren en egen serie. Denna är om man kan tänka sig det mörkare och kanske lite mera vuxen. Det händer ungefär samma sak som i Buffy med världens undergång, onda män, andra dimensioner, galna demoner och ja, you name it.

Det är en bra serie och jag förstår om man inte tycker att det ger något mer än Buffy men detta är annorlunda. Det är vuxnare och dessutom är det lite mera bitigt ibland. Ingen verkar riktigt lita någon och när företaget kommer och köper upp Angels firma blir man lite perplex. Ja, liksom en firma i ondska eller öde eller vad man nu ska säga. Det är en fin balansgång i vissa delar som serien oftast lyckas hålla sig på rätt sida om. Enbart för att det ska bli god teve. En serie som jag aldrig sett om men som jag minns att jag gillade skarpt. Kanske borde man se om den snart.

Poirot: Curtain

Det är så här det slutar. This is the end. Det är en annorlunda Poirot vi möter. Han är sjuk och sitter i rullstol. Dessutom vill han stoppa ett mord som kanske ska begås. Ja, detta var slutet.

Buffy

Det är verkligen en kultserie. Alla älskar nog Joss Whedons serie om hejarklackstjejen som är utvald att försvara världen mot vampyrer, onda robotar, domedagen och nördar. Ja, vem kan inte älska det?

Buffy är en ganska typisk amerikansk tjej som egentligen borde hänga med sina kompisar och vars största problem är att killen hon gillar är lite svår. Men vänta nu, Scoobygänget och Angel, det stämmer precis. Skillnaden är bara att kompisarna jagar monster och killen är en grubblande vampyr.

Jag tror det är detta som är dragningskraften i serien. Det är liksom vanliga problem men med en ganska stor twist. Att de som skrev Cirkeln verkar ha sett ihjäl sig på denna serie är något helt annat. Problemet är lite att serien är så välskriven att skådespelarna ibland blir bättre än de kanske är. De har inte lyckats i andra forum utom möjligtvis David Boreanz som numera spelar i Bones. Övriga har väl haft en sisådär karriär. En biroll som numera har en egen serie är ju Nathan Fillion som spelar Castle. Som sagt kan god dialog göra mycket och framförallt snärtigheten det som sägs. Men det är väl hypen som gör det. Sedan är ju inte allt som alla gör alltid guld.

Midsomer Murders: The Killings of Copenhagen

Poliserna i Midsomer åker till Köpenhamn när en stor företagsledare blir mördad. Där sluter de upp med två skarpa kvinnliga poliser. Det är Midsomer möter The Killings och Borgen. Fasiken vad konstigt att helt plötsligt höra någon prata danska i ett brittiskt program.

Dollhouse och Human Target

´7

Ibland tycker jag att serier försvinner för fort. Jag gillade Human Target som handlade om en mycket speciell firma som fungerade som extrema livvakter. Den fick bara två säsonger och sedan var det nedläggning. Samtidigt har man spelat in omgång två av Beverly Hills. Jag menar. hallå det var segt första gången.

Fast det är kanske inte så konstigt för det är väl ingen som hittar serien. Likadant var det med Dollhouse. Men där tror jag att Whedonhypen dödade serien. Jag tror den hade kunnat blivit något riktigt häftigt men nu får man gilla slutet. Eller ogilla beroende på vem man är.

Men of a certain age kan jag nästan förstå att den enbart fick två säsonger. Det var lite segt i slutet av tvåan om man säger så även om tanken var god. Män i medelåldern som inte är hippa nog att skaffa sig yngre älskarinnor.

Synd ibland att vissa serier försvinner innan deras tid är uppe. Andra serier borde egentligen inte ha producerats alls.

Midsomer Murders: Villospår

Detta utspelar sig på ett ålderdomshem där människor dör. Inget ovanligt men det kanske är så att de är lite för pigga egentligen för att dö. På hemmet bor Barnabys moster en tid och hon kan likt sin systerson inte hjälpa sin nyfikna sida.

My name is Earl

Som den nördiga religionslärare jag är gillar jag att Earl visar vad karma är. Det är kanske lite speciellt med karman men den finns där och Earl blir som besatt av att göra gott. Han lyckas ibland och ibland blir det lite mer speciellt. Detta är white trash när det är som allra bäst och man känner fattigdomen som finns. Bröderna som bor på motell och ex-frun som bor i husvagn.

Alltså den här serien kräver sin tittare eftersom den är lite under bältet och visar på misär. Den misären är otäck eftersom ingen verkar ha pengar, eller knappt ens ett jobb. Earl hamnar också i fängelse och hans bror är inte allt för klipsk.

En serie värd att se om inte annat än för att njuta av riktiga landsortsbor från USA.

Midsomer Murders: Beyond the Grave

Cullys pojkvän ska spela polis och får skugga svärfar samt Troy under ett fall. Det är nästan så att han är en bättre Troy än Troy är. Samtidigt försöker någon lura en kvinna att hennes man hemsöker henne.

Midsomer Murders: Death of a stranger

En man dör men ingen verkar veta vem han är. Det är inte heller så många som vill att hans mord ska utredas.

Boston Public

Som lärare kan det ibland vara ganska så jobbigt att se sitt yrke beskrivet på teve. Det är säkert så för alla yrkesgrupper men just lärare är så antingen eller. Antingen är vi elaka eller så är vi snälla. Vi offrar oss för det stora goda om vi är riktigt bra. Alltså nu låter jag sur, men det är den bilden av den bästa läraren. Den som ger upp liv och allt för sina elever.

Boston Public är väl inte den bästa skolan i hela världen. Det kanske är så att segregering är mindre bra. Det går ganska mycket svåra barn i denna skola men jag tänker att man problematiserar inte det alls. Bara för att man har pengar så är man inte felfri. Det kan jag tycka hade varit mer intressant. En skola med elever med alla förutsättningar där dyslexi, ADHD och andra inlärningsproblem finns. Att en elev knarkar för att hennes pappa sexuellt utnyttjar henne. Men alla skulle mena att det inte är samma sak. Jo, det är lika svårt att vara rik och ha problem i skolan som mindre bemedlad och ha svårt i skolan. Pengar gör dig inte smart eller duktig. Det ger dig bara andra förutsättningar. Jag tror lärare älskar sina elever oavsett var de befinner sig.

Jag gillar visserligen serien men jag tror jag ser den med extremt kritiska ögon. Det finns alltid personer i skolan man inte pallar men den maktstruktur som finns känner jag inte igen samt att undervisningen ringde från 1800-talet och ville ha den tillbaka. Men sevärd är den.

William and Mary

Hur kan inte fler ha sett denna serie? Jag älskar den. Det handlar om två ensamstående föräldrar som träffas och blir kära. Det blir de lite mot sin vilja. Hon är barnmorska och älskar det medan han är begravningsentreprenör och bra på det men kanske inte så passionerad över sitt arbete. Detta är den stora stöttestenen och deras barn är inte det lättaste att hantera.

Serien pågick några år och det händer egentligen ingenting utan istället är det som en vanlig skildring över ett liv. Det är upp och ned och galna föräldrar och ex och barn som inte gör som de ska. Annars är det så charmigt och William och Mary är otroligt svårt att inte förälska sig i. De är båda så gulliga och omtänksamma så att man vill krama dem. En otroligt bra serie men den har några år på nacken nu.

Midsomer Murders: Dead man's eleven

Cricket kan vara mord. Så även i denna. Här väljer man att slå till mitt under en match och sedan följer fler döda. Som alltid är det mycket blodigt när hämnd ska utkrävas i Midsomer.

Morden i Midsomer: Strangler's Wood

En kvinna hittas strypt och det påminner om ett mord flera år tidigare. Trots att han gör sin dotter besviken ganska ofta så kan Barnaby inte låta bli att snoka reda på vad som händer.

Stargate Atlantis

Stargate Atlantis är en spinoff av Stargate SG1 och utspelar sig i en galax rätt så långt borta. Här bestämmer sig USA för att upprätta en militärstation och sedan sätta dit människor som kan driva och försvara Atlantis.

Här lekar författarna med myten om Atlantis. Skillnaden är att detta är ett rymdskepp och inte bara en sjunken stad. Det är nämligen både och. Det brukar vara så i sci-fi om det inte är skurkar får då är det bara en väg som gäller.

Jag gillar science fiction för ofta handlar det om kampen mellan gott och ont, vad som är tydligt rätt och vad som är tydligt fel. Det är inte lätt alla gånger men ofta hinner man dit och kan formulera detta på visuella sätt.

Stargate SG1

Jag är en ganska stor nörd som är övertygad om att det finns liv i rymden. Sedan att detta liv inte är vårt är jag säker på. Det kan vara en svamp eller what ever men liv finns. Annars är vi nog avvikelsen i vilken tro man än må ha. När Stargatefilmen kom var den kanske inte så bra men en intressant tanke att det fanns utomjordingar som hade använt vår planet och hämtat arbetskraft på. Mer spännande var att man hade utgett sig för att vara gudar och sedan använt detta länge.

På jorden hade gudarna dött men de hade tagit med sig tillräckligt med människor för att kunna använda och här var de fortfarande gudar. Denna tanke använde man igen i serien med samma namn och man byggde vidare på mytologierna. Gudar som Zeus, Ra, Hera och andra var skurkar och ganska så otrevliga. Asar, alltså Thor och Oden, var snäll och såg ut som utomjordingar bör göra med små kroppar, stora huvuden och ögon. Det är bara att älska tanken bakom denna skillnad. Andra mytologiska trosläror kunde falla vilket som beroende av hur man tolkade det hela.

Det är ganska charmigt och lite lökigt men vad gör det. Serien påminner om matinéfilm och jag menar det är verklighetsflykt, ja, men okej då. Sedan förstår jag att det inte passar alla men vem vet. Det finns ganska många därute som söker schysst science fiction och det är inte alltid lätt att hitta. Jag gillar serien för sin humor och hur man lyckas knyta samman fiction men känd fakta. Vad de måste ha läst om mytologiska väsen. Saknar midgårdsormen lite men att Loke är den enda utomjordingen som kidnappar och utför utforskande probing fick mig att skratta i många minuter. Fast jag är ju lite skruvad.

Source code

Militären håller på med ett projekt att ta sig in i människors medvetande för att se hur saker skett. Detta ska användas vid terroristattacker. Detta är vad som Colter Stevens används som efter det att han omkommit i Afghanistan. Hans hjärna är perfekt för att gå in och uppleva offers åtta sista minuter. Nu får han uppleva Sean Fentress sista minuter i livet för att kunna avgöra vem som planterade en bomb på ett pendlartåg utanför Chicago. Samtidigt gör han något Sean alltid velat göra, nämligen flörta med tjejen som alltid sitter mittemot honom.

Det är en bra och annorlunda film men man måste vara med hela tiden eftersom det hela ändras lite allteftersom Colter närmar sig lösningen. Det är en skärmande tanke att man kan använda sig av andra personers hjärna. Inte så konstigt egentligen eftersom teknologin går framåt och då måste man fråga sig var själen sitter egentligen. Det är vad jag tänker när jag ser denna film. Bra och annorlunda action. Det smäller och jag får tänka lite så jag är nöjd.

The new adventure of Old Christine

Julia Loius-Dreyfus är en rolig kvinna. Det var hon redan under Seinfeld tiden och kanske den som fått mest jobb efteråt. Skillnaden är att hon är olika sorters kvinnor i det hon spelar och det gör henne sevärd.

Christine är skild och hennes före detta man Richard har en ny flickvän, new Christine. Det stör Christine så mycket att det går runt i huvudet på henne ibland. Alltså denna kvinna kräver att man står ut med henne. Hon är egocentrisk så det heter duga och hon är en ganska förvirrad mamma. Om sonen upplever att pappan gör något bättre blir hon väldigt avundsjuk och försöker överglänsa honom. Att sonen sedan var nöjd från början spelar ingen roll. Old Christine är också klumpig och dessutom ganska så udda. Udda i den bemärkelsen att hon verkar ha en konstig relation till sin bror och dessutom är hon så slö fast hon äger ett gym.

Jag gillar att man vågar ge en kvinna en komediserie. Det är ju en ganska manlig genre och jag gillar att man driver med kvinnliga företeelser utan att vara allt för nedlåtande. Sedan är det bara fem säsonger och det är faktiskt ganska lagom om jag ska vara ärlig :).

Morden i Midsomer: Death's Shadow

Joyce Barnaby vill återuppleva sitt bröllop och letar efter en kyrka. Efter ett par dagar dör en av byns invånare med prästens svärd. Så Joyce blir upprörd och Barnaby försöker göra allt för att inget ska påverka bröllopet. Det är gamla händelser som hämnas inser han till slut.

Prison Break

Detta var en så bra serie när den kom. Det var innovativt och nytt. En kille blir dömd för ett brott han inte begått och nu sitter han inne. Men skillnaden är att hans bror tänker bryta ut honom, inifrån fängelset. Det var nytt och spännande.

Bröderna Michael Scofield och Lincoln Burrows har en strulig uppväxt och det var bara genom en slump som Michael kunde ta sig vidare och bli arkitekt. Det är också tack vare moderns flicknamn som Michael kan ta sig genom fängelsesystemet utan att någon känner till brodern.

Det var så bra i säsong 1, och säsong 2 och sedan vete tusan. Säsong 3 kan jag förstå som en sorts avslutning men sedan var det bara fluff och totalt ologisk handling. Då var vi långt borta från säsong 1 om man säger så.

Morden i Midsomer; Faithful into death

En man försöker ändra byn och bygga lite nytt. Han startar ett projekt kring en kvarn och låter människor investera. Det gör någon upprörd och hans fru kidnappas. Hon är borta länge och en dag hittas hennes man död, och hon släpps av kidnapparna. Barnaby är dock inte så övertygad om kidnappningen. Dessutom verkar grannskapet vara lite konstigt.

Jag gillar den här eftersom det inte är så lätt för våra kära poliser att lösa det hela.

Gullivers resor

Detta är en ganska intressant adaption av boken. Här är Gulliver redan gift innan han ger sig ut på havet och han återberättar allt inifrån ett mentalsjukhus. Som sagt så är det lite annorlunda och det är faktiskt okej. Jag stör mig lite på att man inte varit speciellt trogen boken. I detta fall är det lite av en besvikelse eftersom bokens fantasier är behållningen.

Scrubs

Man måste älska J.D:s voice overs. De är konstanta och ibland djupa och ibland så borta att man undrar vad han har rökt den morgonen. Det är väl charmen med serien. Det är både allvarligt och komiskt.

J.D är lite av en looser trots att han är läkare. Han suktar efter samma tjej i hela serien. Han gör en annan tjej på smällen. Han avgudar sin chef som behandlar honom allt annat än bra. Han har en pågående batalj med vaktmästaren. Hans bästa vän är cool (nja, rätt nördig) kirurg. De äger en uppstoppad hund ihop.

Det är en ganska rolig serie och den har sina allra bästa tid fram till säsong 5. Sedan är lite utför. Den sista säsongen är helt off och där kändes det som om man inte kunde komma till avslut. Det kändes lite fel. Vissa serier behöver lägga ned i tid. Så om du känner för ett seriemaraton och du har lite "sjuk" humor kan jag rekommendera läkarna i Scrubs.

Morden i Midsomer: Operamorden

Den här är så tidig att den är fortfarande baserad på böckerna som Caroline Graham skrev. Det hela utspelar sig kring en teateruppsättning av Amadeus i lilla Causton. Så mordet på en snäll äldre dam visar sig ha kopplingar till pjäsen. Det är lite annorlunda när det kommer till mördaren och ganska bra.

Sex and the city

Jag tänker mig att jag är i fel ålder, vilket är sisådär rätt, och att jag är för total ointresserad av mode. Det stämmer mycket mer. För jag älskade aldrig serien sådär som andra. Jag tyckte filmerna var pinsamma och om man nu var så framåt med sex så tycker jag att det mest påminde om tonårsteve. Är man trettio borde man väl gjort en massa experimenterande.

Min favorit var alltid Samantha. Hon ville veta och njöt av att vara sig själv. Det är ju drömmen kan jag tycka. Jag gillade verkligen boken och tyckte den var kul. Det faktum att Carrie får mr. Big är nog den enda likheten efter säsong 2. Jag låter gnällig men när jag hade sett hela serien och sedan filmerna kände jag mig lite smutsig. Varför vet jag inte, för det är ju en bra serie på sina håll. Kanske för att det är så långt ifrån mig själv och jag har ingen dröm om att shoppa loss eller får små skoorgasmer (gud undrar vilka träffar man får nu :)) av att hitta perfekta högklackade. Mina fötter är icke gjorda för sådana skor, mer träskor.

Frimodiga tjejer eller kvinnor på amerikansk teve ska vara lite piffiga för annars är de inte riktiga kvinnor. Jag menar hade det inte varit kul om detta hade varit vanliga arbetarkvinnor med problem som pratat och kanske, jag säger kanske, i lite "vanliga" kläder. Ja, det finns sina poänger. Samantha och tjejerna pratade sex på teve och lärde många kvinnor att det är okej att njuta av sex. Spännande att det var typ trettio år efter den sexuella revolutionen. De pratade också om kvinnosaker i teve och det är inte så vanligt. Det är också om kvinnlig njutning. Grattis HBO som inte bara kan fokusera på bröst (Rome eller GoT).

Glad är jag att jag har sett den men se om känns inte för mig. Då ser jag hellre Rome, trots alla bröst.

Children of men

I en ganska nära framtid finns det inga barn. Kvinnor kan inte bli gravida och den yngsta människan någonsin har just dött. Han var känd för att vara den sista födde. I denna värld försöker Theo existera på något slags okej sätt. Den dagen hans f.d. fru kontaktar honom för att smuggla ut en ung flykting ändras allt. Kvinnan är gravid och helt plötsligt går Theo igång och väcks ur en mångårig slummer.

Okej, jag har två sätt att tänka om denna film. Det är en väldigt bra gjord dystopi med allt sådant som finns. Fascism, galna motståndsrörelser, ett mål som bara några få förstår, och en ensam individs kamp mot allt. Detta är bra och jag tycker att Clive Owen gör sin roll bra. Lite träig men det är ju Theo också så kaka söker maka. Michael Caine som komisk refill fungerar verkligen. Pull my finger säger jag bara.

Ja, det andra sättet då? Jag läste boken för många år sedan. Den kom 1994 och är vad jag tycker en av P.D. James bästa böcker. Så, varför har man ändrat så mycket. Theo är professor och har ett ganska schysst liv i en värld utan hopp. Julian som spelar hans fru i filmen är egentligen den kvinna som är gravid. Barnet är en pojke och inte flicka. Alltså småsaker eller? Nja, egentligen inte eftersom det är en helt annan fasciststat i boken än i filmen och dessutom mer religiös i sin utformning. Five fishes, omegas, och hur livet hittar sin väg.

Det gör mig splittrad. Var för sig är det en sak men om man ser filmen som en adaption vete tusan om jag håller med James som var nöjd. Med vad? Hennes verk var fasiken så mycket mörkare än filmen eftersom till och med Theo blir lite maktgalen stundom. Det är en äkta dystopi. Så se filmen eller läs boken men gör inte båda för det fungerar inte.

Kalla fötter

Här talar vi om brittiskt drama och dessutom både tragiskt och roligt om människor som har svårt att hitta fram till varandra. Det är ju så ibland att det är svårt att bestämma sig och här hoppar man fram och tillbaka på olika sätt. Det är som alltid välspelat och intressant. Det är tre par man följer över tid och det är även i dessa par som diskussionen kring giftermål, barn och allt annat förs. Jag undrar ibland om man överdriver denna önskan att vara fri. Antagligen vill man ha barn och det är en förpliktelse i den bemärkelsen att man måste vårda och fostra barnet. Men oftast handlar det om att inte kunna ta det ansvaret fullt ut. Det är sorgligt att man måste visa det om och om igen.

Är detta en av mina favoriter? Nja, jag har andra men den är helt okej och man kan ju inte annat älska brittiskt drama när det är som bäst.

Crystal Fairy and The Magical Cactus

Alltså, ja, eller nja, det är svårt med filmer som handlar om knark. Jag har svårt. Jag blir arg och tänker på hur onödigt det är att visa hur coolt det kan vara att vara hög. Eller coolt, snubbarna bor ihop både här och där och stjäl en kaktus för att komma åt mesalinet i den. Ja, så vad är bra. Skådespeleriet och manus är bra. Att folk är höga och gör dumma saker är mindre bra.

Mord och inga visor

Jessica Fletcher måste ha skrivits efter att författarna läst mycket om Miss Marple. För det finns så många drag mellan de båda damerna att jag blir lite knäpp när jag ser den ena eller den andra. Jessica är en gammal lärare som blir deckarförfattare och hon är en slug dam.

Det är inte så överraskande vad som ska hända men det är ändå stort att en ensam kvinna får huvudrollen i en serie. Hon var ändå med i 12 år och fick många nomineringar men hon vann sällan. Det är ju inget djup men ack så pussligt. När jag hittade hela serien för några år sedan köpte jag den. Det är bara att gilla det faktum att det är en otroligt bra deckare som fokuserar väldigt lite på blod och mer på lösning. Lite som en kvinnlig Monk men med mycket mer socialt kompetent huvudrollsinnehavare.

Back in the day

Jag har svårt att förstå hur man skulle vilja återuppleva high school. Jag som lärare lever ju liksom i den tiden hela dagarna i ända men återuppleva min egen tid. Nja, helst inte. I USA verkar detta vara grejen liksom. För många var det deras bästa tid i livet. Så även i denna film där det är dags för återförening på Newburgs high school. Jim åker hem och impar på alla. Ja, han arbetar i Hollywood så han är allt bra cool. Sedan är det som alltid en ung dam som finns i blickfånget. Kruxet är att hon ska gifta sig.

Jag kan tycka att det var en okej film men seriöst. Sluta spela in filmer likt denna för det gör mig galen. Inte så att det är dåligt. Snarare att det inte går att göra en ny variant i evighet.

Pantertanter

Någon skrev i en krönika eller artikel för många år sedan att Pantertanter, eller The Golden Girls, var mer provokativ än Sex and the City någonsin kunde vara. Jag kan egentligen bara hålla med. Fyra äldre damer pratar om sex, förhållanden, barn, äkta män, döda makar, kärlek, att bli tillsammans med någon efter års äktenskap, yngre män och vad du än kan tänka dig. Det gör serien mer provokativ för vem vill höra sådant från farmor, mormor eller ännu äldre kvinnor?

På så sätt var serien banbrytande och man var trogen sina karaktärer in i slutet. Det är inte alltid så vanligt. Det fanns verkligen en charm i denna serie som kanske är ovanligare i dagens komediserier. Jag älskar Sophias berättelser, Blanche överdrifter, Dorothys sarkasmer och Roses dumma kommentarer. Rose Nylund från St. Olof, åh vad jag önskar att hon är helnorsk :).

18 again

Detta handlar om David och Jack som byter plats med varandra. Jack vaknar i sin sonsons kropp efter en bilolycka. Han gör det bästa av situationen och får lära sig att det inte är så lätt att vara ung. Han ändrar sig en hel del. En film som var vanlig på åttiotalet. Undrar hur många bytesfilmer som kom. Den här är okej och lite rolig. Speciellt när David skämmer ut sin historielärare om vad Truman egentligen hette.

Veronica Mars

Jo, detta är nog den första serie jag köpte på DVD för att äga. Sedan körde det på och numera äger jag betydligt fler. Om man någonsin har sett gamla svartvita filmer med en smart tjej vet man att hon kan vara väldigt rapp i käften. Så även fröken Mars.

När hennes liv går under och hennes mor lämnar familjen så blir Veronica privatdetektiv. Det är här som serien har sin styrka. När stiger ur det som är vanligt tonårsdrama och in i Kittyrollen. Sedan är ju förhållanden med vänner och pojkvänner viktiga också. Det är väl sällan som man själv tycker men säsong tre är inte något som jag minns med överdriven lycka.

Det är kanske den bästa serie för unga vuxna som gjorts och det är så synd att den inte fick en fjärde säsong. Det tog många år innan det blev en film och ett schysst avslut.

Lagens änglar

Detta är den första serie jag såg från avsnitt ett till det allra sista. Många var de skådespelare som kom och gick över årens lopp men de flesta var riktigt bra. Det var lite upp och ned med kvaliteten på rättegångarna men oftast var de intressanta.

Jag tror att jag lärde mig en del om det amerikanska sättet att driva rättegång men också hur mycket som görs upp innan. Fiffel och mygel och uppgörelser som leder till att den ena sidan känner sig kränkt och den andra lycklig. Så kan det i värsta fall börja om igen. Det som jag också minns är att man skrev in upproren i LA. Det var en otäck tid och man valde att låta karaktärerna uppleva den. Det kändes som om man verkligen ville vara en serie som levde i nuet. Men den ambitionen har gjort att den inte åldrats väl. Det är saker som idag känns så omoderna att man skrattar lite eller åtminstone fnissar. 

Fast fortfarande är det en av mina favoritserier. Det var också här som jag började gilla domstolsdrama. Något som jag blev glad över när The Good Wife kom för några år sedan. 

Midsomer Murders: The Flying Club

Det var lite kul att få veta att tjejer flög en del under andra världskriget. Ja, inte som stridande piloter utan de som fraktade planen från fabrik till militärbaserna. Sedan gillade jag att jag kunde räkna ut det hela. Då är det lätt och pusseldeckaren ska ju vara lösningsbara.

Målet på 10 000 sidor...

Sist jag räknade var det 9005 sidor. Engvalls bok är 263 sidor lång. Stoner är 320 sidor lång. 9588 sidor är nu lästa.

Spooks

                             

Det är ganska dynamiskt av en serie att byta större delen av sina karaktärer över tid. GoT är inte de enda som avrättar personer i tid och otid. Fast det här är helt annorlunda. Här dör de för drottning och fosterland och för att det finns jäkligt många som inte gillar Storbritannien.  Som alltid är det välspelat när det kommer från brittisk teve. Jag undrar ibland varför man inte lägger ner mer energi på att göra riktigt mycket bra teve. När britterna göra något bra så brukar det hamna på andra sidan pölen.

Det är liksom lite segare än en amerikansk serie av samma slag. Fast det är mer verklighetstroget. Så jag gillar verkligen detta.

Midsomer Murders: Wild Harvest

Här pratar vi om ett perfekt sätt att ta livet av folk. Vi gör det i samband med en restaurang så folk kanske slutar äta där. För vem vill bli förgiftad hit och dit? Det är lite roligt att det inte slutar som vanligt.

Cheers

Egentligen är detta en så otroligt tragisk serie. Den är tragisk i det att det handlar om människor vars bästa tid i livet är att sitta på en bar. Eller att minnas sin halvbra baseballkarriär eller förläser sig. Den kan vara lite halvrolig och så här som vuxen undrar jag varför mina föräldrar tyckte att det var okej att jag såg den. Den är ju som sagt ganska tragisk.

Jag gillade alltid Woody. Han var så dum att klockorna stod stilla när han tänkte. När jag såg om serien för några år sedan gillade jag fortfarande Woody men Sam Malone är en man med en kvinnosyn som gör en tokig. Hur kan författarna tycka att det var roligt. Vissa saker åldras inte bra.

Bargästerna är verkligen en brokig blandning och jag tror att det sitter original på de flesta hak runt om i världen. De är bara olika. Det är ju trots allt några år sedan. Man skulle kunna säga att det är en schysst tidskapsel över åttiotalet. Värd att se? Ja, om man gillar komediserier eftersom det kan vara lite dråpligt ibland.

Try to remember

En ung kvinna dör och 15 år senare kommer hennes mördare ut från fängelset. När hennes bästa vän, och numera polis, flyttar hem börjar de som hade något med fallet att göra att dö. De mördas mycket subtilt. Det är ganska uppenbart vad som kommer att ske men en schysst deckare liksom.

Stoner av John Williams

Man måste vara man. Eller ja, det behöver man inte men jag tror man måste vara man för att riktigt förstå hur det är att vara man i början av 1900-talet. Jag läste många recensioner och tankar innan jag valde att läsa denna bok. Det är jag rätt glad över för jag är splittrad mellan det jag läst och det jag läst om boken. I alla fall, så är detta en bok som fått mycket cred det senaste året.

Stoner är en man född i en fattig familj i Missouri och får veta att man kan läsa jordbruk på universitet. Som den duktige son han är gör han så. Han arbetar på släktingarnas gård och läser. En dag börjar han läsa en kurs som är en vanlig kurs i allmän engelska, något som alla läser, men denna kurs griper honom. Han älskar litteraturen, språket, grammatiken och snart ändrar han kurser och det leder till att han blir professor i engelska.

Stoner gifter sig, får barn, arbetar, har en kärleksaffär och motarbetas i sitt arbete. Egentligen händer inte så mycket men det är faktiskt bra. Jag gissar att det är lite en berättelse om en manlighet som inte märktes. Att bli utkastad från sitt hem i den bemärkelsen att frun har mandatet att förstå världen där. Att leva i en tid då det inte är okej att vara en vekling och feg. Att älska men inte kunna välja det.

Det är en man som gör en klassresa men som inte kan skaka av sig sin habitus i det att han arbetar sig igen sitt liv. Han arbetar sig igenom sina problem. Han är fåordig och det är något med händer som jag inte fattar men det kanske säger någon annan något. Jag tror att det var detta jag tänkte när jag läste. Det var så här det var att vara man före andra världskriget. Det krävde så mycket för att klara sig och för att hålla sitt liv flytande. Det krävde också att ta hand om sin familj.

Men jag gillar Stoner läraren. Hans passion för att undervisa är stor. Han tackar sitt college med att "Thank you for letting me teach". Det säger allt och det är behållningen någonstans. Han är en god lärare med en otrolig etik.

Jag gillar boken och hoppas fler läser den. Jag läste den på engelska och det var bra tror jag. Det är verkligen så som språket gör sig bäst. Boken var bra inläst och om man tänker sig action är detta inte boken för dig. Men om du vill ha en annorlunda läsupplevelse så är detta boken för dig.

ER

Det finns saker jag inte riktigt förlåter författarna till denna serie. Det sätt de höll på med Carter och att de dödade dr. Greene. Jag fattar att Anthony Edwards ville sluta men kunde han inte flytta till LA, eller emigrerar till Storbritannien med sin nya fru eller. Nej, hjärntumör och död. Fasiken, det var tragiskt. Efter det såg jag lite mer, hur ska jag säga, oengagerat.

Det är fortfarande en av de bästa serier på sjukhus som handlar om sjuka människor. De går runt i uppvak som ser äkta ut och akuten är sliten. Det är också trevliga läkare, riktiga svärmorsdrömmar och läkare man helst inte vill ha att göra med annat än när de ska fixa en. Det är sjuksköterskor som brinner för sitt jobb men också de som bara gör det de ska.

Fast det är som en vanlig arbetsplats. Det är ingen kärlekssåpa (japp, GA, jag tittar på er, just sayin') utan det handlar om människor som gör bra och dåliga saker i sitt arbete och sitt privatliv. Det handlar om personer som mår dåligt och som ibland bara försvinner.

Det är en serie värd att se. Man får se några riktigt bra skådespelare och dessutom, om man gillar sjukdomar, får man sin riktiga kvot. Att se George Clooney springa omkring och få kvinnor svaga är bara grädde på moset.

The Shining

Är man en kämpande författare tar man de jobb som finns. I Colorado är de lite obskyra och Jack, med fru och sonen Danny, ska vakta ett semesterhotell över vintern. De ska se till att det håller sig och inte fryser igen. Samtidigt kan han ju skriva lite, fasiken vilken bra idé liksom. Jo, men ensam på ett berg på ett ställe som är allt annat än normalt. Nja, lappsjuka någon? Medan hotellet påverkar pappa Jack på ett sätt påverkar det Danny på ett helt annat. Inget av detta kan sluta väl.

Det finns några klassiska scener i denna film som gärna återanvänds. Som flickorna som vill leka med Danny. Eller Jack som slår in dörren och skriker Heeeere's Johnny. Efter Johnny Carson, teveman som var mycket duktig på allt. Jag minns att jag tänkte att det är Kings fantasier som möter Kubricks fantasier. Brr, att vara deras kurator skulle kräva en hel del whisky.

Det är inte äckligt eller mörkt. Det är psykologiskt hemskt att se en person gå helt galenpanna och tänka sig att hugga ner sin familj. Fortfarande en av de mest skrämmande filmerna. Helt sevärd och ser man den i halvljus mindre äcklig. Även om Jack ser ut som djävulens avkomma. Men det gör han ju jämt.

Monk

Det är alltid kul med variation men jag såg nästan 5 säsonger av Monk på tre veckor. Puh, måste jag säga. Det är både bra och dåligt. Problemet är att man blir lite dum i huvudet och tänker för mycket på det som händer i serien. Man vänjer sig också vid avsnitten och sedan blir det ganska så svårt att hänga med eftersom man kanske slötittar vid tillfällen.

Adrien Monk är inte en frisk man. Han har hur många fobier som helst och om den killen inte har en Aspergers syndrom och OCD så har ingen människa det. Han löser fall hur lätt som helst men kan knappt tänka sig att äta en smörgås någon annan rört. Det värsta är att han blir nästan mer tokig för varje säsong. Eller så är det sorgen som gör att han blir mindre fungerande. Kanske, för han sörjer verkligen sin Trudy. Trudy måste ha varit speciell eftersom hon fick Monk att känna sig normal. Det har jag efter åtta säsonger svårt att tro på. Kanske att hon dämpade ångesten men knappast att hon fick honom hundra procent fungerande. Vissa av hans fobier kommer från ungdomen.

Jag måste säga att Monk, trots att han är brilijant, kan vara lite självisk. Eller lite, om jag var hans assistenter skulle jag bli knäpp. Men, jag gillar att man har gjort en serie på detta sätt. Det är annorlunda men det är liksom Poirot i nutid. Den är helt värd att se om man gillar pussellösningsgåtor. Ibland får man ju ser mördaren tidigt men då handlar det om de lyckas lura Monk eller inte.

Poirot: Dead man's folly

Poirot blir kallad till ett hus i södra England. Hans vän Adriane Oliver tror att ett mord kommer att ske bland de personer som hyrt hennes tjänst. Poirot är skeptisk men när så sker är det inte ett mordoffer någon hade gissat på.

Så det är som vanligt klurigt. Det känns som om detta är det enda jag pallar i denna värme.

The Harry Potter Exhibition - Norrköping

Igår var jag och tittade på utställningen om Harry Potter i Norrköping. Det är rekvisita som gäller och det är lite kul att se saker som man har använt i filmerna. Jag måste säga att jag är grymt imponerad av alla prylar de har gjort till filmerna. Bilderna är lite sisådär för man fick inte använda blixt och tja, det är inte alltid lätt att ta kort i nästan mörker.

Tydligen har man använt sig av figurer för att skådespelarna, och då främst de yngre, ska ha något att titta på innan man kör CGI. Så världens sötaste Dobby fanns där. Och Rons frack :).

Vänner

Visst, Vänner är kul. Eller, småroligt. Att se Jennifer Aniston flytta tillbaka sitt hår i tio år hade jag klarat mig utan. Hur kan man vara så besatt av hennes hår? Visst, det finns roliga passager men det är inte det roligaste programmet som någonsin sänts. Det tog aldrig slut. Nu gillar jag slutet eftersom jag är glad att Monica och Chandler fick varandra, Ross och Rachel känns liksom jaha.

Vad var då bra med denna serie? Jag gillar att alla fick ta plats. Alla var viktiga och hade sina stunder. Jag gillade också den ganska rappa dialogen och de knäppa karaktärerna.

Vad var då mindre bra? De hade utvecklade karaktärer men det var som om de ibland fick egenskaper som kom och gick. Det känns inte relevant eftersom serien ändå byggde på fortsättning och händelser som inte tog slut. Det är inte så att allt slutade att gälla från avsnitt till avsnitt. Det tror jag handlade om utfyllnad som ibland kändes konstigt. Däremot avsnitt som när Monica visar på sin allt annat än organiserade garderob eller när cheesecake ramlar på golvet är inte så stor skillnad från rollerna. Men när Rachel springer med Phoebe.

Ingen serie är bra i 10 år hela tiden. Det är bara ett faktum. Den hade mått bra av att sluta några år tidigare men pengar är viktigt. Kalla den komedi vet jag inte om jag tycker. Däremot ett schysst relationsdrama på 30 minuter.

Miss Marple: By the pricking of my thumbs

Detta är ett citat från Macbeth. De tre häxorna säger detta när de håller på. Jag måste säga att det är ett väl valt tema i denna. Det är kanske en väldigt övernaturligt tema. Det kräver mycket pusslande för att komma fram till samma sak som Marple.

Mad about you

Det finns något charmigt över hur detta par döper sitt barn. Hennes namn kommer från en akronym. Mabel står för Mothers Always Brings Extra Loving. Det faller de lite uttrötta föräldrarna för och det säger en del om ett par som lever mellan ångest och annat. Detta par lever i New York och medan Paul försöker filma dokumentärer av olik slag vill Jaime arbeta med PR och bli bättre på det.

Det utspelar sig ganska mycket i deras lägenhet och de pratar. Gud så de pratar. Det är som en komediserie med Woody Allen-karaktärer utan Woody Allen. Jag vet inte varför jag har den tanken men det är kanske farten eller innehållet. Jag kan ändå tycka att det är roligt och gulligt.

Någonstans tycker jag det var synd att man inte lade ner energi på att marknadsföra serien mer i Sverige. Den kom nästan samtidigt med Vänner men märktes aldrig. Istället visar många svenska kanaler andra serier i repris. Jag önskar att fler hade hittat denna serie. Det är nog den enda komediserie min syster blir riktigt glad av.

Miss Marple: The moving finger

Jag gillar att miss Marple är en söt liten tant med en ganska syrlig tunga och ett skarpt sinne. Hon verkar vara en tant man kan lura men icke sa nicke. Stackars mördare får man väl säga. Det är lite kul att se personer man sett senare i tidiga roller. Då får man fundera lite.

Här är det utpressning och flera som försöker lösa gåtan. Dock är det bara en som klarar det hela.

Frasier

En av de mest pompösa personligheter du kan tänka dig. Ja, ungefär så kan man beskriva Frasier Crane i några ord. Han är fåfäng, grinig, lite fjollig, en man som älskar sitt vin och dessutom sig själv. Det är okej till viss del eftersom han blivit dumpad vid altaret och skiljt sig. Numera bor han med sin pappa och Eddie the dog.

Det låter inte så kul men när det kommer till fars är denna serie obetalbar. När det kommer till dialogen är den minst lika bra om inte bättre. Det är också bra skådespelare som de inte byter ut. Originalkaraktärerna är där i 11 säsonger och andra har biroller men ändrar inte dynamiken.

Likt Cheers får vi aldrig se Maris Crane och ärligt vet jag inte hur hon hade sett ut. Det låter galet men kvinnan borde inte leva. Smal, äter knappt och verkar ha svårt med känslor och då kanske vi ska säga att det är ganska likt Frasiers fru Lilith. Jag säger bara att det hade varit intressant att se hur de tänkt avbilda kvinnan de beskrev så ingående under många år.

Som i alla serier finns det ett återkommande tema. I denna kanske fyra. Det första är att Frasier vill hitta kärleken. Mannen har krav. Hon ska vara lite yngre, intelligent, vacker, lång och spela instrument och helst prata tre språk. Hmm, jag misstänker att han glömt hur han själv är :). Det andra är Roz och hennes kärleksliv. Från att ha gått från sexgalning blir hon mor och älskar att vara det. Eller hon lugnar ned sig men älskar sin dotter. Pappa Martin som går från att vara skadad till att ta hand om sig själv. Det sista temat är ändå Niles och Daphne som slutligen får varandra. Detta efter att Niles har trånat i många år. Denna tango som du kan se nedan säger allt.

Det är inte alltid gapskratt men det är bra. Det finns något skönt i en serie som vinner på ganska hög kvalité. Här slänger man inte galna händelser och karaktärerna ändras normalt. Det är inte nya sidor som flammar upp och sedan försvinner. Det är skönt med en komediserie som får tittaren att tänka lite. Jag tror jag gillar den för att jag är svag för litterära referenser samt hur författarna driver med sina karaktärer när så behövs. Det är ju inte svårt att driva med Frasier när han springer omkring och är allmänt sextokig. Den mannen ska inte dejta tre kvinnor samtidigt.

Miss Marple: A murder is announced

Att sätta ut i tidningen att man tänker mörda någon är ganska så kaxigt. Här så skriver man platsen men inte vem. När Marple så småningom börjar kolla efter inser hon att det är rätt plats och mördaren redan mördat andra. Så det är väl lite trevligt och lite underhållande.

Tankar om serier

Så här i augusti tänkte jag skriva lite om alla de TV-serier jag sett klart. Det är några. Jag tänkte vi börjar med en lista för min egen del :). Det finns säkert fler men jag kommer inte på fler just nu.

Fraiser
Mad about you
Vänner
Monk
ER
Cheers
Spooks
Lagens änglar
Veronica Mars
Pantertanter
Mord och inga visor
Kalla fötter
Sex and the city
Scrubs
Prison Break
The new adventure of Old Christine
Stargate SG1
Stargate Atlantis
William and Mary
Boston Public
My name is Earl
Dollhouse, Human Target, Men of a certain Age och alla andra korta serier som enbart fick en eller två säsonger
Buffy
Angel
M.A.S.H
Will and Grace
Desperate Housewives
Dharma and Greg
Weeds
Hung
The closer
Sanctuary
Breaking Bad
Pushing Daisies
30 Rock
Lie to me
Star Trek TNG
Star Trek Voyager
Star Trek DS9
Star Trek Enterprise
My So-Called Life
Arkiv X
Office Uk
St. Elsewhere
Alla älskar Raymond
Oz
Band of Brothers
Roseanne
Ugly Betty
Förhäxad
Coupling
Alias
Vita Huset
Lois & Clark
Familjen Macahan
MacGyver
Blossom
Spin City
Chuck